Mål C‑508/08

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Malta

”Fördragsbrott – Frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet – Förordning (EEG) nr 3577/92 – Artiklarna 1 och 4 – Sjötransporttjänster inom en medlemsstat (cabotage) – Skyldighet att ingå avtal om allmän trafik på icke-diskriminerande grund – Ingående av ett avtal om ensamrätt före dagen för en medlemsstats anslutning till unionen, utan att det dessförinnan genomförts någon anbudsinfordran”

Sammanfattning av domen

1. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Ändring under pågående rättegång – Förbud

2. Talan om fördragsbrott – Talan om fastställelse av en medlemsstats fördragsbrott på grund av beteendet före tidpunkten för dess anslutning till unionen – Förordning nr 3577/92 – Undertecknande av avtal om allmän trafik avseende cabotagetjänster utan föregående anbudsinfordran

(Rådets förordning nr 3577/92, artiklarna 1 och 4)

1. Av artikel 38.1 c i domstolens rättegångsregler och av rättspraxis avseende denna bestämmelse följer att en ansökan genom vilken en talan anhängiggjorts ska innehålla uppgifter om tvisteföremålet och en kortfattad framställning av grunderna för talan. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och för att domstolen ska kunna utöva sin kontroll. Av detta följer att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på på ett konsekvent och begripligt sätt ska framgå av innehållet i själva ansökan. Yrkandena i ansökan ska vara tydligt utformade för att undvika att domstolen dömer utöver vad som har yrkats (ultra petita) eller för att förhindra att den underlåter att pröva en anmärkning.

När det utan tvetydighet framgår, såväl av lydelsen i det motiverade yttrandet som av yrkandena i kommissionens ansökan, att kommissionens påstående om fördragsbrott beträffande den aktuella medlemsstatens skyldigheter enligt förordning nr 3577/92 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom en medlemsstat (cabotage), består i att ett avtal om allmän trafik avseende cabotagetjänster undertecknats utan föregående anbudsinfordran före dagen för anslutning, motsvaras inte det i repliken och under förhandlingen framförda påståendet – att nämnda stat inte uppfyllde sina skyldigheter enligt denna förordning från den dag den anslöt sig till unionen – av yrkandena i ansökan. Domstolen skulle därför inte, efter en prövning av huruvida det finns stöd för ett sådant påstående, kunna ta ställning till påståendet utan att därigenom döma utöver vad som har yrkats.

(se punkterna 12 och 15–19)

2. En talan där föremålet för densamma är att fastställa en medlemsstats underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt förordning nr 3577/92, om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom en medlemsstat (cabotage), på grund av att den undertecknade ett avtal den 16 april 2004 om allmän trafik avseende cabotagetjänster utan föregående anbudsinfordran, kan endast vinna framgång om det enligt denna förordning ålåg nämnda medlemsstat att iaktta vissa skyldigheter före dagen för anslutning, det vill säga den 1 maj 2004. Sådana skyldigheter skulle i synnerhet innebära att staterna var tvungna att avhålla sig, innan förordningen blir tillämplig för deras vidkommande, från att ingå avtal om allmän trafik på ett sätt som inte är förenligt med artiklarna 1 och 4 i denna förordning.

Eftersom kommissionen inte har underbyggt de grunder som den har åberopat till stöd för en sådan eventuell skyldighet, kan den inte vinna framgång med sin talan.

(se punkterna 20–22)

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 28 oktober 2010 (*)

I mål C‑508/08,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 20 november 2008,

Europeiska kommissionen, företrädd av J. Aquilina och K. Simonsson, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Malta, företrädd av S. Camilleri, L. Spiteri och A. Fenech, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna A. Arabadjiev, U. Lõhmus (referent), A. Ó Caoimh och P. Lindh,

generaladvokat: E. Sharpston,

justitiesekreterare: förste handläggaren L. Hewlett,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 11 maj 2010,

och efter att den 1 juli 2010 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom en medlemsstat (cabotage) (EGT L 364, s. 7; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 203), och särskilt artiklarna 1 och 4 i denna förordning, genom att den 16 april 2004, utan föregående anbudsinfordran, ingå avtal med Gozo Channel Co. Ltd (nedan kallat GCCL) om ensamrätt för GCCL att tillhandahålla allmän trafik.

Tillämpliga bestämmelser

Anslutningsakten

2 I artikel 2 i akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, 2003, s. 33, nedan kallad anslutningsakten), föreskrivs följande:

”Från och med dagen för anslutningen skall bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter som har antagits av institutionerna och Europeiska centralbanken före anslutningen vara bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa på de villkor som anges i de fördragen och i denna anslutningsakt.”

Förordning nr 3577/92

3 Artikel 1.1 i förordning nr 3577/92 har följande lydelse:

”Från och med den 1 januari 1993 skall frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom en medlemsstat (cabotage) gälla för rederier inom gemenskapen vilkas fartyg är registrerade i en medlemsstat och förs under denna stats flagg, förutsatt att fartygen uppfyller de villkor för att få utföra cabotage som gäller i den sistnämnda medlemsstaten, inberäknat fartyg registrerade i Euros så snart detta register godkänts av rådet.”

4 I artikel 4.1 i samma förordning föreskrivs följande:

”En medlemsstat får ingå avtal om allmän trafik med rederier som utför regelbundna transporttjänster till, från och mellan öar, eller ange förpliktelser vid allmän trafik som villkor för rätten att tillhandahålla sådana cabotagetjänster.

När en medlemsstat ingår avtal om allmän trafik eller ålägger ett rederi förpliktelser vid allmän trafik skall detta ske på icke-diskriminerande grund med hänsyn till alla rederier inom gemenskapen.”

Bakgrund till tvisten och det administrativa förfarandet

5 I samband med förhandlingarna om Republiken Maltas anslutning till Europeiska unionen antog unionen en gemensam ståndpunkt den 26 oktober 2001 (Konferensen om anslutning till Europeiska unionen – Malta – dok. 20766/01 CONF-M 80/01) avseende området transportpolitik. I den gemensamma ståndpunkten noterar EU ”att Malta avser att senast den 30 juni 2002 sluta avtal om allmän trafikplikt både med Sea Malta Co. Ltd. och med [GCCL] för en femårsperiod vardera och att anbudsförfaranden i enlighet med det relevanta regelverket kommer att gälla när dessa kontrakt löper ut”.

6 Som svar på kommissionens begäran om uppgifter bekräftade Republiken Malta i skrivelse av den 7 mars 2005 att regeringen den 16 april 2004 hade ingått två avtal om allmän trafikplikt med GCCL och Sea Malta Co. Ltd. Respektive avtal gällde för en period av sex år och gav dessa bolag ensamrätt att tillhandahålla sjötransporttjänster mellan öarna Malta och Gozo.

7 Kommissionen beslutade då att inleda ett förfarande enligt artikel 226 EG. I en formell underrättelse av den 10 april 2006 angav kommissionen att nämnda avtal, som inte hade föregåtts av en anbudsinfordran, inte var förenliga med gemenskapsrätten, eftersom de inte hade slutits på icke-diskriminerande grund. Vidare ansåg kommissionen att det inte hade visats att dessa avtal var nödvändiga och proportionella.

8 Republiken Malta besvarade den formella underrättelsen den 12 juni 2006.

9 Kommissionen ansåg inte att svaret var tillfredsställande och avgav den 15 december 2006 ett motiverat yttrande, varigenom det påstods att Republiken Malta, genom att underteckna ett avtal om ensamrätt med GCCL den 16 april 2004 utan föregående anbudsinfordran, underlät att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 3577/92, i synnerhet enligt artiklarna 1 och 4 i denna förordning. Kommissionen uppmanade medlemsstaten att, inom två månader från mottagandet av det motiverade yttrandet, vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter detsamma.

10 Republiken Malta besvarade det motiverade yttrandet i skrivelse av den 15 juni 2008, i vilken den underrättade kommissionen om att förberedelserna för att inleda en anbudsinfordran avseende tillhandahållandet av sjötransporttjänster mellan öarna Malta och Gozo hade påbörjats. Anbudsinfordran skulle vara genomförd senast i oktober år 2008.

11 Under dessa förhållanden beslutade kommissionen att väcka förevarande talan.

Talan

12 Kommissionen har till stöd för sin talan gjort gällande att det framgår av artikel 4.1 andra stycket i förordning nr 3577/92 att ingåendet av avtal om allmän trafik avseende cabotagetjänster måste föregås av en icke‑diskriminerande anbudsinfordran på gemenskapsnivå. Avtalet som slöts mellan den maltesiska regeringen och GCCL den 16 april 2004 föregicks inte av en sådan anbudsinfordran.

13 Kommissionen anser vidare att det följer av dom av den 20 februari 2001 i mål C‑205/99, Analir m.fl. (REG 2001, s. I‑1271), att ett avtal om allmän trafik endast uppfyller kraven i förordning nr 3577/92 om det kan visas att det föreligger ett faktiskt behov av allmän trafik. Vad beträffar det avtal som ingåtts med GCCL har kommissionen gjort gällande att Republiken Malta inte i tillräcklig grad har visat att det finns behov av ett avtal om ensamrätt samt att ett sådant avtal är nödvändigt och proportionellt.

14 Som huvudsaklig grund för sitt försvar har Republiken Malta åberopat att förordning nr 3577/92 inte var tillämplig på förevarande avtal, eftersom det hade ingåtts före den 1 maj 2004 – dagen för Republiken Maltas anslutning till unionen.

15 I sin replik har kommissionen inte bestritt att förordningen inte var tillämplig på Republiken Malta vid den tidpunkt då det omtvistade avtalet ingicks, nämligen den 16 april 2004. Kommissionen har emellertid gjort gällande att det var från och med den 1 maj 2004 som medlemsstaten, vad beträffar detta avtal, inte uppfyllde sina skyldigheter enligt nämnda förordning. Vid förhandlingen preciserade kommissionen ytterligare att påståendet om fördragsbrott består i att det ovannämnda avtalet fortsatte att gälla efter Republiken Maltas anslutning till unionen.

16 Domstolen erinrar om att det följer av artikel 38.1 c i domstolens rättegångsregler och av rättspraxis avseende denna artikel att en ansökan genom vilken en talan väcks ska innehålla uppgifter om föremålet för talan och en kortfattad framställning av grunderna för densamma. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och domstolen kunna utöva sin kontroll. Av detta följer att de väsentliga faktiska och rättsliga omständigheter på vilka talan grundas på ett konsekvent och begripligt sätt ska framgå av innehållet i själva ansökan samt att yrkandena i ansökan ska vara tydligt utformade för att undvika att domstolen dömer utöver vad som har yrkats (ultra petita) och för att förhindra att en anmärkning inte blir prövad (se dom av den 21 februari 2008 i mål C‑412/04, kommissionen mot Italien, REG 2008, s. I‑619, punkt 103, och av den 15 juni 2010 i mål C‑211/08, kommissionen mot Spanien, REU 2010, s. I‑0000, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

17 I förevarande fall framgår det utan tvetydighet, såväl av lydelsen i det motiverade yttrandet som av yrkandena i kommissionens ansökan, att kommissionens påstående om fördragsbrott avseende förordning nr 3577/92 består i att Republiken Malta undertecknade det omtvistade avtalet den 16 april 2004.

18 Påståendet att Republiken Malta inte uppfyllde sina skyldigheter enligt denna förordning från och med den 1 maj 2004 motsvarar således inte yrkandena i ansökan.

19 Domstolen skulle därför inte, efter en prövning av huruvida det finns stöd för ett sådant påstående, kunna ta ställning till påståendet utan att därigenom döma utöver vad som har yrkats.

20 Vad gäller föremålet för fördragsbrottet enligt kommissionens ansökan, konstaterar domstolen att enligt artikel 2 i anslutningsakten var förordning nr 3577/92 tillämplig på Republiken Malta först från och med den 1 maj 2004, det vill säga dagen för denna stats anslutning till unionen. Detta har medgetts av kommissionen (se, analogt, dom av den 16 juli 2009 i mål C‑168/08, Hadadi, REG 2009, s. I‑6871, punkt 26).

21 Såsom generaladvokaten har angett i punkt 57 i sitt förslag till avgörande, skulle kommissionen under dessa förhållanden kunna vinna framgång med sin talan endast om det enligt förordning nr 3577/92 ålåg Republiken Malta att iaktta vissa skyldigheter före den dagen. I förevarande tvist skulle sådana skyldigheter i synnerhet innebära att staterna var tvungna att avhålla sig, innan förordningen blir tillämplig för deras vidkommande, från att ingå avtal om allmän trafik på ett sätt som inte hade varit förenligt med artiklarna 1 och 4 i denna förordning.

22 Domstolen konstaterar emellertid att kommissionen inte har underbyggt de grunder som den har åberopat till stöd för en sådan eventuell skyldighet. Såsom angetts ovan i punkt 15 har kommissionen tvärtom preciserat, såväl i sin replik som vid förhandlingen, att det var från och med den 1 maj 2004 – den dag då förordning nr 3577/92 trädde i kraft för Republiken Maltas del med anledning av dess anslutning till unionen – som denna medlemsstat enligt kommissionen inte uppfyllde sina skyldigheter i denna förordning.

23 Mot bakgrund av det ovanstående, och utan att det är nödvändigt att pröva vad Republiken Malta har anfört i andra hand i sitt svaromål, ska kommissionens talan ogillas.

Rättegångskostnader

24 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Republiken Malta har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Republiken Maltas yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

1) Talan ogillas.

2) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: maltesiska.