1. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hasardspel – Nationella bestämmelser enligt vilka en enda aktör som är föremål för sträng, statlig kontroll ges ensamrätt att anordna sådana spel – Motivering
(Artikel 49 EG)
2. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hasardspel – Nationella bestämmelser enligt vilka en enda aktör som är föremål för sträng, statlig kontroll ges ensamrätt att anordna vadhållning på hästar
(Artikel 49 EG)
1. Artikel 49 EG ska tolkas så, att en medlemsstat som strävar efter att säkerställa en särskilt hög skyddsnivå för konsumenterna inom hasardspelssektorn kan ha fog för bedömningen att det bara är om ensamrättigheter ges till ett enda organ, vilket är föremål för sträng kontroll av myndigheterna, som det är möjligt att kontrollera de risker som är förenade med nämnda sektor och fullfölja målet att motverka att allmänheten lockas till överdrivna spelutgifter och att bekämpa spelberoende på ett tillräckligt effektivt sätt.
Det ankommer härvid på den nationella domstolen att kontrollera dels att de nationella myndigheterna, vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, verkligen avsåg att säkerställa en sådan särskilt hög skyddsnivå och att det, med hänsyn till den eftersträvade skyddsnivån, faktiskt kunde anses att det var nödvändigt att införa en ensamrätt, dels att de statliga kontrollerna, som verksamheterna hos det organ som har ensamrättigheter i princip är föremål för, faktiskt genomförs på ett sammanhängande och systematiskt sätt i strävan efter de mål som angetts för detta organ.
För att det ska kunna anses att nationella bestämmelser om införande av en ensamrätt på hasardspel står i överensstämmelse med målen att bekämpa brottslighet och minska möjligheterna till spel krävs det att bestämmelserna
– grundas på konstaterandet att de brottsliga och bedrägliga verksamheter som har samband med spel och spelberoende utgör ett problem i den berörda medlemsstaten, ett problem som skulle kunna avhjälpas genom att de tillåtna och reglerade verksamheterna utökades,
– endast gör det möjligt att använda reklam som är väl avvägd och inte går utöver vad som är nödvändigt för att styra konsumenterna till kontrollerade spelarrangemang.
(se punkt 72 samt punkt 1 i domslutet)
2. Vid bedömningen av den inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster som uppkommer genom ett system med ensamrätt att anordna vadhållning på hästar, ankommer det på de nationella domstolarna att beakta samtliga utbytbara distributionskanaler för denna vadhållning, såvida inte användningen av internet får till följd att riskerna med de aktuella hasardspelen ökar jämfört med de befintliga riskerna med spel som saluförs via traditionella distributionskanaler.
Vad beträffar sådana nationella bestämmelser som tillämpas på samma sätt på vadhållning på hästar som erbjuds via internet som på vadhållning som genomförs via traditionella distributionskanaler, ska inskränkningen i friheten att tillhandahålla tjänster bedömas med utgångspunkt i de begränsningar som har gjorts avseende hela den berörda sektorn.
(se punkt 83 samt punkt 2 i domslutet)