Mål C-172/08

Pontina Ambiente Srl

mot

Regione Lazio

(begäran om förhandsavgörande från Commissione tributaria provinciale di Roma)

”Miljö — Direktiv 1999/31/EG — Artikel 10 — Särskild avgift för deponering av fast avfall — Skyldighet för huvudmannen för en deponi att betala denna avgift — Driftskostnader för en deponi — Direktiv 2000/35/EG — Dröjsmålsränta”

Förslag till avgörande av generaladvokat E. Sharpston föredraget den 17 september 2009   I ‐ 1177

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 25 februari 2010   I ‐ 1196

Sammanfattning av domen

1. Miljö – Avfall – Deponering av avfall – Direktiv 1999/31 – Principen att förorenaren betalar

   (Rådets direktiv 1999/31, artikel 10)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner – Direktiv 2000/35 – Tillämpningsområde

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35, artiklarna 1, 2.1 och 3)

1.  Artikel 10 i direktiv 1999/31 om deponering av avfall, i dess lydelse enligt förordning nr 1882/2003, ska tolkas så, att denna bestämmelse inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som avses i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken en huvudman för en deponi dels är skyldig att betala en avgift som ska ersättas av den kommun som har deponerat avfallet, dels kan åläggas sanktionsavgifter vid försenad betalning av avgiften. Denna lagstiftning måste dock omgärdas av åtgärder som syftar till att säkerställa att avgiften faktiskt ersätts, och detta omgående. Vidare måste alla de kostnader som är knutna till indrivningen av ersättningen – särskilt de kostnader som följer av en försenad betalning av de belopp som nämnda kommun därmed är skyldig huvudmannen, inklusive eventuella sanktionsavgifter som den senare har ålagts till följd av förseningen – övervältras på det pris som kommunen ska betala till huvudmannen. Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida dessa villkor är uppfyllda.

   Att låta huvudmannen bära sådana kostnader skulle nämligen medföra att denne påfördes en kostnad som är knuten till bortskaffandet av sådant avfall som denne inte själv har genererat, utan som denne enbart säkerställer bortskaffandet av inom ramen för sin tjänsteverksamhet.

   (se punkterna 38 och 41 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Artiklarna 1, 2.1 och 3 i direktiv 2000/35 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner ska tolkas så, att belopp som en kommun som har deponerat avfall är skyldig att betala till huvudmannen för deponin, såsom förfallna ersättningsbetalningar för avgifter, omfattas av tillämpningsområdet för direktivet och att medlemsstaterna därför är skyldiga att, i enlighet med artikel 3 däri, säkerställa att ränta betalas till huvudmannen när kommunen inte har betalat ovannämnda belopp i tid.

   (se punkt 48 samt punkt 2 i domslutet)