22.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 134/7


Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 mars 2010 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf — Tyskland) — Helmut Müller GmbH mot Bundesanstalt für Immobilienaufgaben

(Mål C-451/08) (1)

(Förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader - Offentliga byggentreprenadkontrakt - Begrepp - Ett offentligt organs försäljning av mark på vilken köparen avser att senare utföra byggentreprenad - Byggentreprenad som uppfyller ändamål avseende utveckling av stadsbebyggelsen vilka specificerats av en regional myndighet)

2010/C 134/10

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Helmut Müller GmbH

Motpart: Bundesanstalt für Immobilienaufgaben

Ytterligare deltagare i rättegången: Gut Spascher Sand Immobilien GmbH, Wildeshausens kommun

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Oberlandesgericht Düsseldorf — Tolkning av artiklarna 1.2 b och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114) — Begreppen ”offentliga byggentreprenadkontrakt” och ”byggkoncession” — Skyldighet att underkasta tredjemans försäljning av mark ett upphandlingsförfarande, när köparen senare ska utföra byggarbeten på marken vilka uppfyller ändamål avseende utveckling av stadsbebyggelsen vilka specificerats av en regional myndighet, och när denne har fått sin plan godkänd av myndigheten redan innan köpekontraktet slöts

Domslut

1.

Begreppet offentliga byggentreprenadkontrakt, i den mening som avses i artikel 1.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, innebär inte ett krav på att den byggentreprenad som är föremål för kontraktet på ett konkret eller materiellt sätt utförs åt den upphandlande myndigheten, under förutsättning att myndigheten har ett direkt ekonomiskt intresse av byggentreprenaden. Den omständigheten att den upphandlande myndigheten använder sig av sin befogenhet att utöva tillsyn i frågor avseende stadsplanering räcker inte för att det sistnämnda villkoret ska vara uppfyllt.

2.

Begreppet offentliga byggentreprenadkontrakt, i den mening som avses i artikel 1.2 b i direktiv 2004/18, innebär ett krav på att entreprenören är direkt eller indirekt skyldig att utföra den byggentreprenad som är föremål för kontraktet. Det måste vara fråga om en skyldighet vars fullgörande kan åberopas inför domstol, i enlighet med de villkor som uppställs i den nationella rätten.

3.

Kravet avseende ”behov som den upphandlande myndigheten har specificerat”, enligt det tredje alternativet i artikel 1.2 b i direktiv 2004/18, är inte uppfyllt bara därför att en upphandlande myndighet undersöker vissa av de byggplaner som presenterats för den, eller fattar beslut inom ramen för sin befogenhet att utöva tillsyn i frågor avseende stadsplanering.

4.

Det är inte fråga om en byggkoncession i den mening som avses i artikel 1.3 i direktiv 2004/18 under sådana omständigheter som dem som är aktuella i målet vid den nationella domstolen.

5.

Bestämmelserna i direktiv 2004/18 är, under sådana omständigheter som dem i målet i den nationella domstolen, inte tillämpliga i en situation där en upphandlande myndighet säljer mark till ett företag, medan en annan offentlig myndighet avser att tilldela ett byggentreprenadkontrakt avseende denna mark, även om sistnämnda myndighet ännu inte fattat ett formellt beslut om tilldelning av kontraktet.


(1)  EUT C 6, 10.1.2009.