1.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 180/19

1)

Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att ett oskäligt avtalsvillkor inte binder en konsument och att det därvid inte krävs att konsumenten dessförinnan har bestritt detta villkor med framgång.

2)

Den nationella domstolen är skyldig att ex officio pröva huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt så snart som den har kännedom om de rättsliga eller faktiska omständigheter som krävs för detta. Om domstolen finner att ett sådant villkor är oskäligt ska den inte tillämpa villkoret såvida inte konsumenten invänder häremot. Denna skyldighet åvilar den nationella domstolen även när den utreder sin egen geografiska behörighet.

3)

Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida ett sådant avtalsvillkor som det som är i fråga i målet vid den nationella domstolen uppfyller kriterierna för att kunna anses oskäligt i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 93/13. Den nationella domstolen ska därvid beakta att ett villkor i ett avtal mellan en konsument och en näringsidkare, som tagits in i avtalet utan att ha varit föremål för individuell förhandling och som ger exklusiv behörighet till den domstol inom vars domkrets näringsidkarens säte är beläget, kan anses oskäligt.