FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 26 november 2008
Mål T‑284/07 P
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)
mot
Adelaida López Teruel
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Upptagande till sakprövning – Invaliditet – Begäran om sammankallande av en invaliditetskommitté – Normbunden behörighet för tillsättningsmyndigheten”
Saken: Överklagande av den dom som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 22 maj 2007 i mål F‑97/06, López Teruel mot harmoniseringsbyrån (REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000), med yrkande om upphävande av denna dom.
Avgörande: Överklagandet ogillas. Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) ska ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
1. Överklagande – Upptagande till sakprövning – Bedömningen hänför sig till den tvist som var föremål för prövning i första instans – Part vars talan helt eller delvis har lämnats utan bifall av personaldomstolen
(Stadgan för EG‑domstolen, bilaga I, artikel 9)
2. Överklagande – Grunder – Förstainstansrättens prövning av personaldomstolens fastställande av föremålet för talan
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
3. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Förstainstansrättens prövning av bevisvärderingen – Utesluten såvida inte bevisningen har missuppfattats
(Stadgan för EG‑domstolen, bilaga I, artikel 11.1)
4. Tjänstemän – Invaliditet – Inledande av invaliditetsförfarandet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 78 första stycket; bilaga VIII, artikel 13.1)
5. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning
(Stadgan för EG‑domstolen, bilaga I, artikel 11.1)
6. Tjänstemän – Invaliditet – Inledande av invaliditetsförfarandet – Villkor – Inledande på den berördes begäran – Normbunden behörighet för myndigheten
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 78 första stycket; bilaga VIII, artikel 13.1)
1. Villkoren för att ta upp överklaganden till sakprövning, som föreskrivs i artikel 9 andra stycket i bilaga I till stadgan för EG‑domstolen, ska uteslutande bedömas i förhållande till den tvist som var föremål för prövning i första instans. En part får följaktligen överklaga en dom av personaldomstolen som grundas på principer som utvecklats i en annan dom som vunnit laga kraft. Detta gäller även om personaldomstolen i den överklagade domen har prövat liknande rättsfrågor. Den omständigheten att personaldomstolen i skälen till en lagakraftvunnen dom har godtagit en grund hindrar nämligen inte den som har ingett ett överklagande från att, i en annan tvist, ifrågasätta den bedömning som personaldomstolen gjort av en grund som liknar den som prövats i den dom som vunnit laga kraft.
Av artikel 9 andra stycket i bilaga I till domstolens stadga framgår dessutom att det är tillräckligt att en parts talan helt eller delvis har lämnats utan bifall för att denne ska ha rätt att överklaga ett avgörande till förstainstansrätten.
(se punkterna 23–26)
Hänvisning till domstolen den 5 oktober 2000, C‑432/98 P och C‑433/98 P, rådet mot Chvatal m.fl., REG 2000, s. I‑8535, punkterna 22 och 24; personaldomstolen den 16 januari 2007, Gesner mot harmoniseringsbyrån, F‑119/05, REGP 2007, s. I‑A‑0000 och II‑0000
2. Fastställandet, i en dom som meddelats av personaldomstolen, av föremålet för talan enligt ansökan är en rättsfråga som förstainstansrätten kan pröva i ett mål om överklagande. Ansökan är härvid den handling genom vilken talan väckts och i vilken parterna är skyldiga att ange föremålet för talan.
(se punkterna 33 och 34)
Hänvisning till domstolen den 8 november 2007, C‑242/07 P, Belgien mot kommissionen, REG 2007, s. I‑9757, punkt 41; domstolen den 18 december 2007, C‑135/06 P, Weißenfels mot parlamentet, REG 2007, s. I‑12041, punkterna 51–57
3. Domstolen i första instans, i detta fall personaldomstolen, är dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Med förbehåll för det fall då bevisningen vid denna domstol har missuppfattats, utgör denna bedömning således inte en rättsfråga vilken, som sådan, är underställd kontroll av förstainstansrätten, i egenskap av den domstol som prövar överklagandet. En sådan missuppfattning ska framstå som uppenbar av handlingarna i målet utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.
(se punkterna 46 och 47)
Hänvisning till domstolen den 18 maj 2006, C‑397/03 P, Archer Daniels Midland och Archer Daniels Midland Ingredients mot kommissionen, REG 2006, s. I‑4429, punkt 85; domstolen den 21 september 2006, C‑167/04 P, JCB Service mot kommissionen, REG 2006, s. I‑8935, punkterna 107 och 108; förstainstansrätten den 12 juli 2007, Beau mot kommissionen, T‑252/06 P, REGP 2007, s. I‑A‑0000 och II‑0000, punkterna 45–47
4. Personaldomstolen gör sig inte skyldig till felaktig rättstillämpning om den lägger artikel 78 första stycket i tjänsteföreskrifterna och artikel 13.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna till grund för att bedöma huruvida en tjänstemans begäran om sammankallande av en invaliditetskommitté är rättsenlig. Det framgår nämligen av ordalydelsen i dessa bestämmelser att en tjänsteman, som inte fyllt 65 år och som under den tid då han förvärvar pensionsrättigheter av invaliditetskommittén bedöms lida av total bestående invaliditet som hindrar honom från att utföra sådana arbetsuppgifter som motsvarar en tjänst i hans tjänsteklass och som av dessa skäl är tvingad att tillfälligt upphöra med sin tjänstgöring vid gemenskaperna, har rätt till en invaliditetsersättning så länge som denna oförmåga består. För att säkerställa att denna rättighet, som endast kan tillerkännas efter ett invaliditetsförfarande, kan utövas effektivt ska rättigheten för en sådan tjänsteman med nödvändighet anses innefatta en rätt att begära att tillsättningsmyndigheten ska inleda nämnda förfarande.
(se punkterna 65–67)
Hänvisning till domstolen den 17 maj 1984, 12/83, Bähr mot kommissionen, REG 1984, s. 2155, punkterna 12 och 13; förstainstansrätten den 26 februari 2003, T‑59/01, Nardone mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑55 och II‑323, punkterna 31 och 32
5. Förstainstansrätten är i ett mål om överklagande endast behörig att pröva personaldomstolens rättsliga bedömning av de grunder som har behandlats vid den. Ett nytt argument som framställts i överklagandet och som inte har åberopats i förfarandet vid personaldomstolen ska följaktligen avvisas, eftersom det inte kan tas upp till sakprövning.
(se punkterna 72 och 73)
Hänvisning till domstolen den 1 juni 1994, C‑136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl., REG 1994, s. I‑1981, punkt 59; domstolen den 7 november 2002, C‑24/01 P och C‑25/01 P, Glencore och Compagnie Continentale mot kommissionen, REG 2002, s. I‑10119, punkt 62; domstolen den 28 september 2006, El Corte Inglés mot harmoniseringsbyrån och Pucci, C‑104/05 P, REG 2006, s. I‑0000, punkt 40
6. Om en tjänsteman till tillsättningsmyndigheten har ingett en begäran om att det ska inledas ett invaliditetsförfarande, är myndigheten, i enlighet med artikel 78 i tjänsteföreskrifterna, såsom denna bestämmelse har preciserats genom artikel 13.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i princip skyldig att inleda nämnda förfarande. Myndigheten har enligt dessa bestämmelser en bunden behörighet i den meningen att den är skyldig att inleda invaliditetsförfarandet, om den konstaterar att villkoren i bestämmelserna är uppfyllda. Det skulle härvid strida mot bestämmelserna om det utgicks från att invaliditetskommittén var helt fri att avgöra om ett ärende ska tas upp till prövning, eftersom sådana villkor för upptagande till prövning skulle få till verkan att den rätt som tjänstemannen har enligt dessa bestämmelser inte kunde utövas effektivt. Nämnda myndighet, som saknar behörighet att göra medicinska bedömningar, kan under dessa förutsättningar endast avslå en begäran om att det ska sammankallas en invaliditetskommitté om den förfogar över objektiva och ostridiga uppgifter som utesluter att de materiella villkoren i nämnda bestämmelser är uppfyllda.
Det är för övrigt inte motsägelsefullt att konstatera att tillsättningsmyndigheten har en bunden behörighet i fråga om sammankallande av en invaliditetskommitté samtidigt som det vid utövandet av denna behörighet kan förekomma vissa inslag av bedömning. Nämnda myndighet har nämligen rätt att kontrollera huruvida ett av villkoren för att den ska utöva sin bundna behörighet inte är uppfyllt, utan att den därför har ett utrymme för skönsmässig bedömning.
(se punkterna 78–82)