PERSONALDOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 8 oktober 2008

Mål F-44/07

Florence Barbin

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Förfarandet för tilldelning av meritpoäng vid Europaparlamentet – Fråga om anvisningarna för förfarandet är rättstridiga – Jämförelse av kvalifikationerna”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Barbin begär ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 16 oktober 2006 enligt vilket hon tilldelades en enda meritpoäng i befordringsförfarandet 2005.

Avgörande:  Talan ogillas. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43 och 45)

2.      Invändning om rättsstridighet – Räckvidd – Rättsakter mot vilka invändning om rättsstridighet kan göras

(Artikel 241 EG)

1.      Jämförelse av kvalifikationer för att tilldela en tjänsteman meritpoäng kan endast göras inom det generaldirektorat där tjänstemannen är placerad, mot bakgrund av det begränsade antalet meritpoäng som varje generaldirektorat disponerar över och med hänsyn till den omständigheten att varje tjänsteman inom ett direktorat eller en avdelning som är berättigad till befordran tävlar mot alla andra tjänstemän detta direktorat eller denna avdelning om ett begränsat antal meritpoäng. Det är det generaldirektorat inom vilket tjänstemannen har varit placerad längst tid under referensåret som ska tilldela meritpoängen.

(se punkterna 44 och 45)

Hänvisning till:

Förstainstansrätten 8 mars 2006, Lantzoni mot domstolen, T‑289/04, REGP 2006, s. I‑A‑2‑39 och II‑A‑2‑171, punkterna 68 och 69; 27 september 2006, Lantzoni mot domstolen, T‑156/05, REGP 2006, s. I‑A‑2‑189 och II‑A‑2‑969, punkterna 52 och 53

2.      Räckvidden av en invändning om rättsstridighet måste begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att lösa tvisten. Den allmänna rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts ska vara direkt eller indirekt tillämplig på det fall som är föremål för talan och det ska föreligga ett direkt rättsligt samband mellan det individuella beslut som ifrågasätts och den ifrågavarande allmänna rättsakten.

(se punkt 61)

Hänvisning till:

Domstolen 31 mars 1965, Macchiorlati Dalmas mot Höga myndigheten, 21/64, REG 1965, s. 227, 245; 13 juli 1966, Italien mot rådet och kommissionen, 32/65, REG 1966, s. 563, 594

Förstainstansrätten 26 oktober 1993, Reinarz mot kommissionen, T‑6/92 och T‑52/92, REG 1993, s. II‑1047, punkt 57; 3 février 2000, Townsend mot kommissionen, T‑60/99, REGP 2000, s. I‑A‑11 och II‑45, punkt 53

Personaldomstolen 28 juni 2006, Sanchez Ferriz mot kommissionen, F‑19/05, REGP s. I‑A‑1‑41 och II‑A‑1‑135, punkt 57