1. 

Tolkningsfrågor — Domstolens behörighet — Gränser — Frågor som uppenbart saknar relevans och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang där det inte kan lämnas något användbart svar — Frågor som saknar samband med föremålet för tvisten vid den nationella domstolen (Artikel 234 EG) (se punkterna 42–44)

2. 

Institutionernas rättsakter — Direktiven — Medlemsstaternas genomförande — För sent införlivande med den nationella rättsordningen — De relevanta bestämmelserna saknar direkt effekt — Skyldigheten att göra en direktivkonform tolkning av den nationella rätten — Skyldighetens uppkomst — Den tidpunkt då fristen för införlivande av direktivet löpte ut (Artiklarna 10 andra stycket EG och 249 tredje stycket EG) (se punkterna 64 och 69–72 samt punkt 1 i domslutet)

3. 

Socialpolitik — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Direktiv 1999/70 — Åtgärder i syfte att undvika missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning (Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5.1 a) (se punkt 94 samt punkt 2 i domslutet)

4. 

Socialpolitik — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Direktiv 1999/70 — Åtgärder i syfte att undvika missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning (Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5) (se punkt 117 samt punkt 3 i domslutet)

5. 

Socialpolitik — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Direktiv 1999/70 — Åtgärder i syfte att undvika missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning (Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5) (se punkt 137 samt punkt 4 i domslutet)

6. 

Socialpolitik — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Direktiv 1999/70 — Åtgärder i syfte att undvika missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning (Rådets direktiv 1999/70, bilaga) (se punkt 150 samt punkt 5 i domslutet)

1) 

När nämnda direktiv har införlivats för sent med den berörda medlemsstatens rättsordning och de relevanta bestämmelserna i direktivet saknar direkt effekt, är de nationella domstolarna skyldiga att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella lagstiftningen mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte från den tidpunkt då direktivet skulle ha införlivats, så att de resultat som avses i direktivet uppnås, varvid företräde ska ges åt den tolkning som bäst överensstämmer med syftet, för att på så sätt uppnå ett resultat som är förenligt med direktivets bestämmelser.

2) 

Klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete, som ingicks den 18 mars 1999 och som finns som bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så, att klausulen utgör hinder mot tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning som enbart motiveras av att den föreskrivs i en allmän bestämmelse i en medlemsstats lag eller annan författning. Begreppet ”objektiva grunder”, i den mening som avses i nämnda klausul, innebär tvärtom att användning av denna särskilda anställningsform på det sätt som anges i den nationella lagstiftningen måste vara motiverad av konkreta omständigheter som särskilt hänger samman med den aktuella verksamheten och villkoren för dess utövande.

3) 

Klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att den i princip inte utgör hinder för nationella bestämmelser, som dem som aktualiseras genom den tredje tolkningsfrågan, enligt vilka avtal om tidsbegränsad anställning endast anses som avtal om tillsvidareanställning i den mening som avses i nämnda klausul om mer än tre månader förflyter mellan dem.

4) 

Under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen ska ramavtalet om visstidsarbete tolkas så, att i den del som den berörda medlemsstatens nationella rättsordning på det aktuella området tycks sakna sådana andra effektiva åtgärder i syfte att undvika och, i förekommande fall, beivra missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning utgör ramavtalet hinder för att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka det enbart inom den offentliga sektorn är ovillkorligen förbjudet att omvandla flera på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning till avtal om tillsvidareanställning som ingåtts för att tillgodose ett ”konstant och varaktigt behov” hos arbetsgivaren och som anses utgöra missbruk. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att i enlighet med skyldigheten att göra en direktivkonform tolkning kontrollera att den nationella rättsordningen inte innehåller sådana andra effektiva åtgärder.

5) 

Principen om gemenskapsrättens ändamålsenliga verkan och ramavtalet om visstidsarbete utgör i princip inte hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en oberoende administrativ myndighet är behörig att besluta huruvida avtal om tidsbegränsad anställning ska omvandlas till avtal om tillsvidareanställning. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att säkerställa rätten till ett effektivt domstolsskydd med iakttagande av effektivitets- och likvärdighetsprinciperna.

1. 

Tolkningsfrågor — Domstolens behörighet — Gränser — Frågor som uppenbart saknar relevans och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang där det inte kan lämnas något användbart svar — Frågor som saknar samband med föremålet för tvisten vid den nationella domstolen (Artikel 234 EG) (se punkterna 42–44)

2. 

Institutionernas rättsakter — Direktiven — Medlemsstaternas genomförande — För sent införlivande med den nationella rättsordningen — De relevanta bestämmelserna saknar direkt effekt — Skyldigheten att göra en direktivkonform tolkning av den nationella rätten — Skyldighetens uppkomst — Den tidpunkt då fristen för införlivande av direktivet löpte ut (Artiklarna 10 andra stycket EG och 249 tredje stycket EG) (se punkterna 64 och 69–72 samt punkt 1 i domslutet)

3. 

Socialpolitik — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Direktiv 1999/70 — Åtgärder i syfte att undvika missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning (Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5.1 a) (se punkt 94 samt punkt 2 i domslutet)

4. 

Socialpolitik — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Direktiv 1999/70 — Åtgärder i syfte att undvika missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning (Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5) (se punkt 117 samt punkt 3 i domslutet)

5. 

Socialpolitik — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Direktiv 1999/70 — Åtgärder i syfte att undvika missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning (Rådets direktiv 1999/70, bilaga, klausul 5) (se punkt 137 samt punkt 4 i domslutet)

6. 

Socialpolitik — Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP — Direktiv 1999/70 — Åtgärder i syfte att undvika missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning (Rådets direktiv 1999/70, bilaga) (se punkt 150 samt punkt 5 i domslutet)

1) 

När nämnda direktiv har införlivats för sent med den berörda medlemsstatens rättsordning och de relevanta bestämmelserna i direktivet saknar direkt effekt, är de nationella domstolarna skyldiga att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella lagstiftningen mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte från den tidpunkt då direktivet skulle ha införlivats, så att de resultat som avses i direktivet uppnås, varvid företräde ska ges åt den tolkning som bäst överensstämmer med syftet, för att på så sätt uppnå ett resultat som är förenligt med direktivets bestämmelser.

2) 

Klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete, som ingicks den 18 mars 1999 och som finns som bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så, att klausulen utgör hinder mot tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning som enbart motiveras av att den föreskrivs i en allmän bestämmelse i en medlemsstats lag eller annan författning. Begreppet ”objektiva grunder”, i den mening som avses i nämnda klausul, innebär tvärtom att användning av denna särskilda anställningsform på det sätt som anges i den nationella lagstiftningen måste vara motiverad av konkreta omständigheter som särskilt hänger samman med den aktuella verksamheten och villkoren för dess utövande.

3) 

Klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att den i princip inte utgör hinder för nationella bestämmelser, som dem som aktualiseras genom den tredje tolkningsfrågan, enligt vilka avtal om tidsbegränsad anställning endast anses som avtal om tillsvidareanställning i den mening som avses i nämnda klausul om mer än tre månader förflyter mellan dem.

4) 

Under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen ska ramavtalet om visstidsarbete tolkas så, att i den del som den berörda medlemsstatens nationella rättsordning på det aktuella området tycks sakna sådana andra effektiva åtgärder i syfte att undvika och, i förekommande fall, beivra missbruk vid tillämpning av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning utgör ramavtalet hinder för att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka det enbart inom den offentliga sektorn är ovillkorligen förbjudet att omvandla flera på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning till avtal om tillsvidareanställning som ingåtts för att tillgodose ett ”konstant och varaktigt behov” hos arbetsgivaren och som anses utgöra missbruk. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att i enlighet med skyldigheten att göra en direktivkonform tolkning kontrollera att den nationella rättsordningen inte innehåller sådana andra effektiva åtgärder.

5) 

Principen om gemenskapsrättens ändamålsenliga verkan och ramavtalet om visstidsarbete utgör i princip inte hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en oberoende administrativ myndighet är behörig att besluta huruvida avtal om tidsbegränsad anställning ska omvandlas till avtal om tillsvidareanställning. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att säkerställa rätten till ett effektivt domstolsskydd med iakttagande av effektivitets- och likvärdighetsprinciperna.