Mål C-545/07

Apis-Hristovich EOOD

mot

Lakorda AD

(begäran om förhandsavgörande från Sofiyski gradski sad)

”Direktiv 96/9/EG — Rättsligt skydd för databaser — Sui generis-rätt — Anskaffande, granskning eller presentation av innehållet i en databas — Utdrag — Väsentlig del av innehållet i en databas — Elektronisk databas med officiella rättsdata”

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 5 mars 2009   I ‐ 1631

Sammanfattning av domen

  1. Tillnärmning av lagstiftning – Rättsligt skydd för databaser – Direktiv 96/9

    (Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9, artikel 7)

  2. Tillnärmning av lagstiftning – Rättsligt skydd för databaser – Direktiv 96/9

    (Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9, artikel 7)

  3. Tillnärmning av lagstiftning – Rättsligt skydd för databaser – Direktiv 96/9

    (Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9, artiklarna 1.2 och 7)

  1.  Det framgår av artikel 7.2a i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9 om rättsligt skydd för databaser att gemenskapslagstiftaren inte bara önskade inkludera handlingar som innebar varaktig överföring, utan även handlingar som innebar tillfällig överföring, i begreppet utdrag, i den mening som avses i nämnda artikel 7. Uttrycken varaktig överföring och tillfällig överföring, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9, ska avgränsas med beaktande av den tidsperiod under vilken de element i en skyddad databas som blivit föremål för utdrag har lagrats på ett annat medium än den förstnämnda databasens. Tidpunkten för utdraget, i den mening som avses i nämnda artikel 7, ur en skyddad databas som är tillgänglig genom elektroniska medier infaller när de element som utdraget avser lagras på ett annat medium än denna databas medium. Den överförande producentens syfte med utdraget saknar betydelse för definitionen av detsamma. Samma sak gäller för eventuella ändringar som den sistnämnda har gjort i innehållet i de överförda elementen och för eventuella skillnader i de berörda databasernas grundläggande strukturer.

    Den omständigheten att materiella och tekniska särdrag hos innehållet i en databasproducents skyddade databas också förekommer i en annan databasproducents databas kan ses som en indikation på att ett utdrag, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9, har skett, om inte denna tillfällighet kan förklaras av andra faktorer än en överföring mellan de berörda databaserna. Den omständigheten att element som en databasproducent har anskaffat från källor som inte är tillgängliga för allmänheten också förekommer i en databas som tillhör en annan producent utgör inte i sig bevis för att en överföring har gjorts, men kan utgöra en indikation på att så är fallet.

    Vilka slags datorprogram för databashantering som används i de båda elektroniska databaserna ska inte beaktas vid bedömningen av om ett utdrag i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9 föreligger.

    (se punkterna 42, 55 och punkt 1 i domslutet)

  2.  Artikel 7 i direktiv 96/9 om rättsligt skydd för databaser ska tolkas så, att när en övergripande samling av element har indelats i separata undergrupper ska mängden av de element från en av dessa undergrupper som påstås utgöra utdrag och/eller ha återanvänts, vid bedömningen av om ett utdrag har gjorts och/eller återanvändning har skett av en kvantitativt sett väsentlig del av innehållet i en databas, i den mening som avses i nämnda artikel, jämföras med mängden av det totala innehållet i denna undergrupp, om den sistnämnda i sig utgör en databas som uppfyller kriterierna för skydd enligt sui generis- rätten. I motsatt fall, och i den mån nämnda samling utgör en sådan skyddad databas, ska jämförelsen avse mängden av de element som påstås utgöra utdrag och/eller ha återanvänts ur olika undergrupper i nämnda samling och mängden av den sistnämndas totala innehåll.

    Den omständigheten att databasproducenten har anskaffat element, som påstås ha blivit föremål för utdrag och/eller ha återanvänts från en databas som skyddas enligt sui generis-rätten, från källor som inte är tillgängliga för allmänheten kan, alltefter storleken på de mänskliga, tekniska och/eller ekonomiska insatser som nämnda producent har gjort vid anskaffningen av dessa element från sådana källor, vara av betydelse för kvalificeringen av elementen såsom en kvalitativt sett väsentlig del av innehållet i den berörda databasen, i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9.

    Den omständigheten att en del av innehållet i en skyddad databas utgörs av element av officiell karaktär som är tillgängliga för allmänheten befriar inte den nationella domstolen från skyldigheten att, i syfte att bedöma förekomsten av ett utdrag och/eller återanvändning av en väsentlig del av innehållet i nämnda databas, kontrollera huruvida de element som påstås utgöra utdrag från och/eller ha återanvänts ur nämnda databas kvantitativt sett utgör en väsentlig del av det totala innehållet i denna eller, vid behov, huruvida de kvalitativt sett utgör en sådan väsentlig del genom att de, med avseende på anskaffning, granskning eller presentation, motsvarar en betydande mänsklig, teknisk eller ekonomisk investering.

    (se punkt 74 och punkt 2 i domslutet)

  3.  Det följer såväl av allmängiltigheten av de uttryck som används i artikel 1.2 i direktiv 96/9 om rättsligt skydd för databaser för att definiera begreppet databas i den mening som avses i nämnda direktiv som av syftet med det skydd som sui generis-rätten erbjuder att gemenskapslagstiftaren hade för avsikt att ge detta begrepp en vidsträckt innebörd som är frikopplad från beaktanden avseende bland annat det materiella innehållet i samlingen av berörda element.

    Såsom framgår av artikel 7.4 i direktiv 96/9 ska sui generis-rätten dessutom tillämpas oberoende av möjligheten att ge databasen och/eller dess innehåll bland annat upphovsrättsligt skydd.

    Härav följer att den omständigheten att elementen i ett rättsinformationssystem, till följd av sin officiella karaktär, inte är berättigade till upphovsrättsligt skydd inte i sig motiverar att en samling som innehåller sådana element berövas kvalificeringen databas, i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 96/9, eller att en sådan samling undantas från tillämpningsområdet för skydd enligt sui generis–rätten.

    (se punkterna 69–71)