Tillnärmning av lagstiftning – Förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader – Direktiv 93/37 – Byggkoncession – Bestämmelser om offentliggörande
(Rådets direktiv 93/37, artiklarna 3.1, 3.4, 11.3 och 11.6)
En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3.1, 11.3 och 11.6 i rådets direktiv 93/37 av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten, jämförda med bilaga 5 till direktivet, när den efter att ha inlett ett anbudsförfarande avseende tilldelningen av en koncession för byggande, underhåll och drift av vissa motorvägssträckor, tilldelar ytterligare byggnadsverk, bland annat anläggandet av ytterligare körfält och en ny tunnel på vissa motorvägssträckor, utan att dessa byggnadsverk har angetts i föremålet för koncessionsavtalet om byggentreprenader, enligt beskrivningen i det meddelande som publicerades i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och i förfrågningsunderlaget.
Föremålet för en koncession ska definieras i meddelandet och i förfrågningsunderlaget, vilka ska innehålla avtalets huvudobjekt och tilläggsobjekt, beskrivning av och platsen för utförande av de entreprenader som koncessionen avser samt dessas storlek och totala omfattning. Den koncessionsgivande myndigheten får ge anbudsgivarna ett visst utrymme att ta initiativ när de utformar sina anbud, om de entreprenader som koncessionen omfattar är av särskild beskaffenhet. En hänvisning i förfrågningsunderlaget till nationell lagstiftning med avseende på möjligheten för anbudsgivare att lägga fram alternativ i sina anbud är emellertid inte rättsenlig när de minimikrav som sådana alternativa utföranden måste uppfylla inte preciseras i förfrågningsunderlaget.
Vidare är det inte förenligt med direktiv 93/37 att utan att ge någon möjlighet till insyn tilldela en byggkoncession som omfattar så kallade ytterligare entreprenader, vilka i sig utgör ”byggentreprenader”, i den mening som avses i direktivet, och vars värde överstiger det i direktivet föreskrivna tröskelvärdet. Annars skulle dessa så kallade ytterligare entreprenader undantas från annonseringsskyldigheten och därmed från all slags konkurrensutsättning.
Det faktum att en byggkoncessionshavare inte själv utför de ytterligare byggnadsverken, utan tilldelar dem till utomstående företag i enlighet med de krav på annonsering som föreskrivs i artikel 3.4 i direktiv 93/37 fritar för övrigt inte den koncessionsgivande myndigheten från dess eget ansvar. Artikel 3 i direktivet ålägger såväl den koncessionsgivande myndigheten som koncessionsinnehavaren kumulativa och inte alternativa skyldigheter i fråga om annonsering.
(se punkterna 55, 64–66, 70, 71, 76 och 81, samt domslutet)