—

Metherma GmbH & Co. KG, genom W.-D. Glockner, Rechtsanwalt,

—

Europeiska gemenskapernas kommission, genom G. Wilms, i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av nummer 8101 och nummer 8102 i Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Metherma GmbH & Co. KG (nedan kallat Metherma) och Hauptzollamt Düsseldorf (tullmyndigheten i Düsseldorf, nedan kallad HZA Düsseldorf), avseende den senares beslut att inte bifalla Methermas begäran om tillstånd för bearbetning under tullkontroll av stänger av molybden eller volfram, som erhållits genom sintring, i syfte att bearbeta dessa metallstänger till avfall och skrot genom att manuellt krossa dem.

3

Genom rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 av den 16 november 2000 (EGT L 311, s. 17) (nedan kallad tullkodexen), infördes ett antal tullförfaranden med ekonomisk verkan, däribland bearbetning under tullkontroll, som regleras i artiklarna 130–136.

4

Artikel 130 i tullkodexen har följande lydelse:

”Förfarandet för bearbetning under tullkontroll skall medge att icke-gemenskapsvaror inom gemenskapens tullområde får genomgå processer som förändrar deras beskaffenhet eller skick utan att de underkastas importtullar eller handelspolitiska åtgärder och skall medge att de varor som härrör från dessa processer övergår till fri omsättning mot betalning av de importtullar som är tillämpliga på dem. ...”

5

Enligt artikel 132 i tullkodexen ska ”[t]illstånd för bearbetning under tullkontroll … beviljas på begäran av den person som utför bearbetningen eller som låter utföra den”.

6

Artikel 133 i tullkodexen har följande lydelse:

”Tillstånd skall endast beviljas

…

7

Artikel 551.1 första stycket i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 993/2001 av den 4 maj 2001 (EGT L 141, s. 1), har följande lydelse:”Förfarandet för bearbetning under tullkontroll skall tillämpas på varor som efter bearbetning blir sådana produkter som omfattas av en lägre importtullsats än den som tillämpas på importvarorna.”

8

Enligt artikel 552.1 första stycket i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 993/2001, jämförd med avsnitt A punkt 2 i bilaga 76 till denna förordning i dess ändrade lydelse, ska de ekonomiska villkoren som är tillämpliga på förfarandet för bearbetning under tullkontroll anses vara uppfyllda när varor av samtliga typer reduceras till avfall eller skrot.

9

Internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, vilken ingicks i Bryssel den 14 juni 1983, samt ändringsprotokollet därtill av den 24 juni 1986, godkändes i gemenskapens namn genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3).

10

Genom förordning nr 2658/87 inrättades en nomenklatur för varor som benämns Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN), som grundas på ett harmoniserat system för varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS) från vilket den hämtat sina nummer och sexsiffriga undernummer. Endast den sjunde och den åttonde siffran anger undergrupper som uteslutande förekommer i KN.

11

KN återfinns i bilaga I till denna förordning, tillsammans med de autonoma och genom avtal överenskomna tullsatserna och de statistiska extra mängdenheterna.

12

I enlighet med artikel 12.1 i denna förordning, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 254/2000 av den 31 januari 2000 (EGT L 28, s. 16), ska Europeiska gemenskapernas kommission varje år genom en förordning anta en fullständig version av KN och av tullsatserna, i dess lydelse i enlighet med de åtgärder som har vidtagits av Europeiska unionens råd eller kommissionen. Denna förordning ska tillämpas från och med den 1 januari påföljande år.

13

Bilaga I till förordning nr 2658/87 har i enlighet härmed bland annat, från och med den 1 januari 2001, ersatts av bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 2388/2000 av den 13 oktober 2000 (EGT L 264, s. 1).

14

Den andra delen av KN, i dess lydelse enligt denna sistnämnda förordning, inbegriper en avdelning XV, med rubriken ”Oädla metaller och varor av oädel metall”, som innehåller flera kapitel och däribland kapitel 81, med rubriken ”Andra oädla metaller; kermeter; varor av dessa material”.

15

Nummer 8101 i KN, som återfinns i kapitel 81 i KN, har följande lydelse: ”Volfram och varor av volfram, inbegripet avfall och skrot”. Numret är uppdelat i två kategorier, närmare bestämt ”pulver” (undernummer 81011000) och ”andra slag”.

16

I den version av KN som följer av förordning nr 2388/2000 innehåller denna senare kategori, ”andra slag”, bland annat undernummer 810191, med följande rubrik: ”Volfram i obearbetad form, inbegripet stång som erhållits enbart genom sintring; avfall och skrot”. Detta undernummer är i sin tur uppdelat i undernummer 81019110, med rubriken ”Volfram i obearbetad form, inbegripet stång som erhållits enbart genom sintring”, och undernummer 81019190, med rubriken ”Avfall och skrot”.

17

Nummer 8102, som också återfinns i kapitel 81 i KN, har följande lydelse: ”Molybden och varor av molybden, inbegripet avfall och skrot”. Numret är uppdelat i två kategorier, närmare bestämt ”pulver” (undernummer 81021000) och ”andra slag”.

18

I den version av KN som följer av förordning nr 2388/2000 innehåller denna senare kategori, ”andra slag”, undernummer 810291, med följande rubrik: ”Molybden i obearbetad form, inbegripet stång som erhållits enbart genom sintring; avfall och skrot”. Detta undernummer är i sin tur uppdelat i undernummer 81029110, med rubriken ”Molybden i obearbetad form, inbegripet stång som erhållits enbart genom sintring”, och undernummer 81029190, med rubriken ”Avfall och skrot”.

19

I de allmänna bestämmelserna för tolkningen av KN, som återfinns i avsnitt I A i del 1 i KN, föreskrivs bland annat följande:

”Vid klassificering av varor enligt Kombinerade nomenklaturen skall följande gälla:

…

20

Enligt anmärkning 8 a i avdelning XV i KN ska med ”avfall och skrot” förstås ”metallavfall från tillverkning eller mekanisk bearbetning av metall samt metallvaror som är slutgiltigt oanvändbara för sitt ursprungliga ändamål på grund av skada[*], sönderdelning, slitage eller annan orsak”. [*I överensstämmelse med andra språkversioner används nedan, i stället för ”skada”, ordet ”krossats” och, i stället för ”sönderdelning”, uttrycket ”klippts sönder”. Ö.a.]

21

Enligt anmärkningen till undernumren i kapitel 81 i KN ska anmärkning 1 till kapitel 74 i KN, i vilken orden ”stång, profiler, tråd, plåt, band och folier” definieras, i tillämpliga delar också gälla för detta kapitel 81. Enligt punkt d i denna anmärkning 1 ska med ”stång” förstås följande:

”valsade, strängpressade, dragna eller smidda produkter, inte i ringar eller rullar, med likformigt och lika stort, massivt tvärsnitt utefter hela sin längd i form av cirkel, oval, kvadrat, rektangel, liksidig triangel eller regelbunden konvex månghörning … . Produkter med kvadratiskt, rektangulärt, triangulärt eller månghörnigt tvärsnitt kan ha avrundade kanter utefter hela sin längd. Tjockleken hos produkter med rektangulärt tvärsnitt … skall överstiga en tiondel av bredden. Som stång anses också gjutna eller sintrade produkter med samma former och dimensioner, vilka bearbetats efter formningen (på annat sätt än genom enkel avputsning eller avlägsnande av glödspån), under förutsättning att de inte genom bearbetningen fått karaktär av varor som omfattas av andra nummer.

Trådämnen och billets med ändarna avfasade eller på annat sätt bearbetade enbart för att underlätta deras insättning i maskiner för omformning till exempelvis valstråd eller rör skall dock klassificeras som obearbetad koppar enligt nr 7403. [Exempel härpå är profiler, tråd, plåt, band och folier samt rör.]”

22

Tullsamarbetsrådet (numera Världstullorganisationen), som upprättades genom den internationella konvention som undertecknades i Bryssel den 15 december 1950, godkände, i enlighet med villkoren i artikel 8 i den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, de förklarande anmärkningarna och de klassificeringsutlåtanden som HS-kommittén antagit. Vid tidpunkten för omständigheterna i målet vid den nationella domstolen var den version av de förklarande anmärkningarna som följde av uppdatering nummer 11, som genomfördes i februari 2001 (nedan kallade de förklarande anmärkningarna till HS), tillämplig.

23

Det framgår av de förklarande anmärkningarna till HS beträffande nummer 8101 i HS att volfram utvinns i pulverformig metall som pressas till tackor eller prismaformiga stänger, vilka i sin tur placeras i vätgasatmosfär i en elektrisk ugn. Under denna process medför den intensiva hettan att pulverpartiklarna växer samman till en fast och motståndskraftig massa utan att stängerna därvid faller sönder. Dessa stänger hamras sedan mekaniskt för att därefter valsas eller dras till plåt, stänger med mindre tvärsnitt eller tråd. Volfram används vid tillverkningen av bland annat glödtrådar i glödlampor men metallen ”(vanligen i form av ferrovolfram – se 72 kap. [i HS]) används dock främst för framställning av specialstål”.

24

I den sista delen av de förklarande anmärkningarna till HS beträffande nämnda nummer 8101 anges bland annat att ”[v]olfram förs till detta nummer:

25

Vad gäller molybden framgår det av de förklarande anmärkningarna till HS beträffande nummer 8102 i HS bland annat att denna metall utvinns, beroende på vilken metod som används, antingen i kompakt form eller som ett pulver som kan sintras på samma sätt som volfram. Metallen används som ferromolybden, enligt kapitel 72 i HS, vid framställning av stål. I denna förklarande anmärkning anges också att eftersom molybden och volfram liknar varandra i metallurgiskt avseende och att dessa metaller ofta används för samma ändamål, ska den sista delen av den förklarande anmärkningen till nummer 8101 i HS i tillämpliga delar också gälla för molybden.

26

De förklarande anmärkningarna till HS beträffande nummer 7204 i HS, med rubriken ”Avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål”, har följande lydelse:

”…

Numret omfattar avfall och skrot (enligt definition i anm. 8 a till femtonde avd. [i HS]) av järn eller stål.

Sådant avfall och skrot av järn eller stål är av skiftande slag och i allmänhet i form av:

…

Numret omfattar emellertid inte varor som med eller utan reparation eller renovering kan återanvändas för sina ursprungliga ändamål eller för annat ändamål. Det omfattar inte heller artiklar som kan formas till andra varor utan att först ha återvunnits som metall. …

Numret omfattar inte heller:

…

…”

27

I oktober 2001 ansökte Metherma om tillstånd för bearbetning under tullkontroll av stänger av molybden eller volfram, som erhållits genom sintring, i syfte att bearbeta dessa metallstänger till avfall och skrot genom att manuellt krossa dem. Det framgår att denna ansökan bland annat gjordes mot bakgrund av att ”avfall och skrot”, i enlighet med KN, var undantagna från tull, medan den genom avtal överenskomna tullsatsen för volfram och molybden i obearbetad form, ”inbegripet stång som erhållits enbart genom sintring”, var 5 procent respektive 3 procent.

28

Efter att ha undersökt flera prover kom tulltekniska prövnings- och utbildningsanstalten vid Oberfinanzdirektion Köln (regionala skattemyndigheten i Köln) fram till att molybdenstänger som erhållits genom sintring utgjorde molybden i obearbetad form. Dessa stänger kunde inte bearbetas till vare sig avfall eller skrot genom att brytas eller klippas sönder, eftersom de fortfarande kunde användas, bland annat genom att smältas ned.

29

HZA Düsseldorf följde denna uppfattning och avslog ansökan om tillstånd för bearbetning under tullkontroll av volfram eller molybden i obearbetad form, såsom tackor, stänger eller spån, som erhållits genom sintring.

30

Finanzgericht, vid vilken detta avslagsbeslut överklagades, ålade däremot HZA Düsseldorf att bevilja det ansökta tillståndet. Finanzgericht slog fast att de ekonomiska villkoren för att erhålla tillstånd för bearbetning under tullkontroll var uppfyllda, eftersom stängerna som erhållits genom sintring hade bearbetats till avfall och skrot, genom att de på tilltänkt sätt krossats manuellt. Enligt Finanzgericht hade nämligen de sintrade stängerna, genom att de krossats, inte kunnat bearbetas vidare till plåtar, stänger eller trådar, och därför slutligen blivit oanvändbara.

31

HZA Düsseldorf väckte revisionstalan vid den hänskjutande domstolen och gjorde därvid gällande att sintrade metallstänger inte utgör metallvaror i den mening som avses i anmärkning 8a i avdelning XV i KN, utan obearbetade produkter. HZA Düsseldorf anförde vidare att de sintrade metallstängerna fortfarande utgjorde metall i obearbetad form även efter det att de krossats.

32

Enligt den hänskjutande domstolen ska det tillstånd för bearbetning under tullkontroll som Metherma begärt beviljas, om de importerade varorna – närmare bestämt av stänger av molybden eller volfram, som erhållits enbart genom sintring – utgör ”avfall och skrot” efter det att de brutits sönder eller krossats. Det är inför den hänskjutande domstolen ostridigt att de övriga villkoren för att ett sådant tillstånd ska beviljas är uppfyllda.

33

Den hänskjutande domstolen har upplyst om att den utgått från att de ifrågavarande metallerna i obearbetad form inte kan bearbetas till skrot genom att brytas sönder eller krossas. Om en tacka som uteslutande består av volfram eller molybden krossas, består de fragment som därigenom uppkommer alltjämt av metallen i obearbetad form och inte av skrot.

34

Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att undernumren i KN, enligt vilka den genom avtal överenskomna tullsatsen är 5 procent för volfram och 3 procent för molybden, inte endast inbegriper dessa metaller i obearbetad form utan även stänger av dessa metaller, ”som erhållits enbart genom sintring”.

35

Frågan är alltså om det av ordalydelsen i dessa undernummer i KN följer att metallstänger ”som erhållits enbart genom sintring” ska likställas med respektive metall i obearbetad form även om stängerna erhållits genom en första bearbetning av metallen – vilket i så fall skulle få den följden att de sintrade stängerna, även om de bröts sönder eller krossades, inte skulle kunna omvandlas till sådant skrot som avses i de undernummer i KN som föreskriver tullfrihet –, eller om det följer av ordalydelsen i dessa undernummer i KN att metallstänger ”som erhållits enbart genom sintring” utgör metallvaror som, även om de nämns i samma undernummer i KN som metallen i obearbetad form, skulle kunna bli oanvändbara om de bröts sönder eller krossades.

36

Den hänskjutande domstolen har dessutom, för det fall att bestämmelsen ska förstås på det sistnämnda sättet, ställt sig frågan huruvida stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, kan bearbetas till skrot genom att brytas sönder eller krossas, då de därigenom inte längre skulle kunna bearbetas vidare till plåtar, stänger eller trådar, eller om den omständigheten att de sintrade fragmenten, efter det att stängerna brutits sönder eller krossats, kan användas för nedsmältning i samband med stålframställning – men inte för något annat ändamål – utesluter att de före detta stängerna därefter anses vara ”slutgiltigt oanvändbara” i den mening som avses i anmärkning 8 a i avdelning XV i KN.

37

Bundesfinanzhof beslutade mot bakgrund av dessa förhållanden att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Kan stänger av volfram eller molybden, vilka erhållits enbart genom sintring och vilka omfattas av undernummer 81019400 respektive undernummer 81029400 i [KN] bearbetas till skrot som omfattas av undernummer 81019700 respektive undernummer 81029700 i [KN], genom att de bryts sönder eller krossas?”

38

Domstolen påpekar inledningsvis att det var förordning nr 2388/2000 som gällde när det nationella klassificeringsbesked som ifrågasatts i målet vid den nationella domstolen lämnades. Det framgår nämligen av de handlingar som tillställts domstolen att Metherma lämnade in sin tillståndsansökan den 5 oktober 2001 och att HZA Düsseldorf avslog denna ansökan den 3 december 2001.

39

I detta sammanhang erinrar domstolen om att en förordning som reglerar villkoren för klassificering enligt ett nummer eller undernummer i tulltaxan är av konstitutiv karaktär och inte kan ha retroaktiv verkan (se dom av den 28 mars 1979 i mål 158/78, Biegi, REG 1979, s. 1103, punkt 11, och av den 7 juni 2001 i mål C-479/99, CBA Computer, REG 2001, s. I-4391, punkt 31). Dessutom kan EG-domstolen vara tvungen att beakta gemenskapsbestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 1986 i mål 35/85, Tissier, REG 1986, s. 1207, punkt 9, av den 27 mars 1990 i mål C-315/88, Bagli Pennacchiotti, REG 1990, s. I-1323, punkt 10, av den 18 november 1999 i mål C-107/98, Teckal, REG 1999, s. I-8121, punkt 39, och av den 26 juni 2008 i de förenade målen C-329/06 och C-343/06, Wiedemann och Funk, REG 2008, s. I-4635, punkt 45).

40

Under dessa omständigheter ska tolkningsfrågan, såsom kommissionen med rätta har föreslagit, inte bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1810/2004 av den 7 september 2004 om ändring av bilaga I till förordning nr 2658/87 (EUT L 327, s. 1), vilket anges i beslutet om hänskjutande, utan mot bakgrund av bestämmelserna i förordning nr 2388/2000.

41

Även om Metherma i sitt skriftliga yttrande stött sig på den version av KN som följer av förordning nr 1810/2004, har företaget emellertid senare under förhandlingen inför domstolen medgett att det är den version av KN som följer av förordning nr 2388/2000 som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen. Under förhandlingen har det dessutom ansetts utrett att dessa båda förordningar, bortsett från deras numrering och fördelning, är identiska vad gäller ordalydelsen med avseende på de undernummer i KN som är i fråga i förevarande mål. Under dessa omständigheter ska därför vad Metherma anfört, såväl skriftligen som muntligen, anses avse undernummer 8101 och undernummer 8102 i KN såsom dessa följer av förordning nr 2388/2000.

42

Det ska dessutom påpekas att de ifrågavarande undernumren är på samma nivå och således jämförbara enligt regel 6 i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN.

43

Mot bakgrund av det ovanstående ska begäran om förhandsavgörande i huvudsak anses avse frågan huruvida KN, i dess lydelse år 2001, det vill säga den version som följer av förordning nr 2388/2000, ska tolkas på så sätt att stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring” och som omfattas av undernummer 81019110 respektive undernummer 81029110, genom att brytas sönder eller krossas kan bearbetas till skrot som omfattas av undernummer 81019190 respektive undernummer 81029190.

44

Metherma, som bland annat stött sig på de förklarande anmärkningarna till HS, har i sak väsentligen gjort gällande att stänger av volfram och molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, inte kan likställas med dessa metaller i obearbetad form och att de, även om det antas att de skulle kunna likställas, kan bearbetas till skrot genom att brytas sönder eller krossas.

45

Kommissionen är av motsatt uppfattning och har gjort gällande att sådana stänger ska anses likvärdiga med dessa metaller i obearbetad form och att den omständigheten att de krossas eller bryts sönder inte förändrar något i detta avseende. Denna uppfattning är i huvudsak, såsom framgår av punkt 31 i denna dom, densamma som HZA Düsseldorf intagit i målet vid den nationella domstolen. HZA Düsseldorf har inte inkommit med något yttrande till domstolen.

46

Det framgår av domstolens fasta rättspraxis att, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor i allmänhet ska vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i rubriken till numret i KN och i anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen (se dom av den 1 juli 1982 i mål 145/81, Wünsche, REG 1982, s. 2493, punkt 12, av den 27 april 2006 i mål C-15/05, Kawasaki Motors Europe, REG 2006, s. I-3657, punkt 38, och av den 18 juli 2007 i mål C-310/06, FTS International, REG 2007, s. I-6749, punkt 27).

47

Dessutom kan det ändamål för vilket varan är avsedd att användas utgöra ett objektivt kriterium för klassificering. Detta förutsätter att användningen är kopplad till varans natur, vilket ska kunna konstateras med ledning av varans objektiva kännetecken och egenskaper (se dom av den 1 juni 1995 i mål C-459/93, Thyssen Haniel Logistic, REG 1995, s. I-1381, punkt 13, av den 5 april 2001 i mål C-201/99, Deutsche Nichimen, REG 2001, s. I-2701, punkt 20, och av den 18 juli 2007 i mål C-142/06, Olicom, REG 2007, s. I-6675, punkt 18).

48

Det ska dessutom erinras om att de förklarande anmärkningar som har utarbetats av kommissionen (vad beträffar KN) och Världstullorganisationen (vad beträffar HS), enligt domstolens fasta rättspraxis utgör viktiga tolkningsdata vid bedömningen av vad som inbegrips under olika tullnummer, likväl utan att vara rättsligt bindande (se dom av den 16 juni 1994 i mål C-35/93, Develop Dr. Eisbein, REG 1994, s. I-2655, punkt 21, och av den 11 januari 2007 i mål C-400/05, B.A.S. Trucks, REG 2007, s. I-311, punkt 28). Deras innebörd ska därför överensstämma med bestämmelserna i KN och kan inte ändra deras räckvidd (dom av den 9 februari 1999 i mål C-280/97, ROSE Elektrotechnik, REG 1999, s. I-689, punkt 23, av den 15 september 2005 i mål C-495/03, Intermodal Transports, REG 2005, s. I-8151, punkt 48, och av den 8 december 2005 i mål C-445/04, Possehl Erzkontor, REG 2005, s. I-10721, punkt 20).

49

Vad gäller frågan huruvida stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, ska likställas med dessa metaller i obearbetad form, har Metherma i förevarande fall inledningsvis hävdat att uttrycket ”i obearbetad form” här snarare avser ”former, formade delar och formande av material”.

50

En sådan tolkning kan inte godtas. Det framgår nämligen av ordalydelsen i de undernummer i KN som är relevanta i förevarande fall, och av det sammanhang i vilket de framställts, att uttrycket ”i obearbetad form”, såsom det återges i dessa undernummer, inte avser de ifrågavarande metallföremålens utformning utan deras skick som väsentligen icke bearbetade. En sådan tolkning framgår särskilt tydligt av vissa språkversioner av förordning nr 2388/2000, såsom den danska (ubearbejdet), den engelska (unwrought), den italienska (greggio), den finska (muokkaamaton) och den svenska (i obearbetad form).

51

Metherma anser dessutom att stängerna av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, inte ska likställas med dessa metaller i obearbetad form, eftersom volfram och molybden genom sintring får andra egenskaper som gör dem till varor och följaktligen till ”metallvaror”.

52

Mot bakgrund av de förklarande anmärkningarna till HS, beträffande nummer 8101 och nummer 8102 i HS, skulle det visserligen kunna antas att volfram och molybden i form av puder erhåller ytterligare egenskaper genom sintring, såsom smidbarhet. Faktum kvarstår dock att stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, såsom framgår av dessa anmärkningar, uppstår genom att ”pulverpartiklarna växer samman till en fast och motståndskraftig massa utan att stängerna därvid faller sönder”. Det framgår av bland annat sista delen av de förklarande anmärkningarna till HS beträffande nummer 8101 att den omständigheten, att volfram eller molybden, för det fall att dessa stänger inte omarbetas eller bearbetas vidare, inte längre har pulverform, på grund av att de sintrats, utan utgör en fast massa, inte i sig medför att dessa metaller inte längre ska anses som obearbetade, åtminstone inte vid tillämpningen av KN.

53

I likhet med vad kommissionen har anfört framgår det i vart fall av själva ordalydelsen i undernummer 81019110 och undernummer 81029110 i KN, i deras lydelse vid tidpunkten för händelserna i målet vid den nationella domstolen, att de ifrågavarande metallerna i obearbetad form, i enlighet med KN, inbegriper ”stång som erhållits enbart genom sintring”. Såsom framgår av ordalydelsen i den nationella domstolens fråga och av punkterna 32, 35 och 51 i denna dom, är det utrett att det i målet vid den nationella domstolen är fråga om sådana stänger.

54

Av detta följer att, eftersom stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, motsvarar dessa metaller i obearbetad form i enlighet med nummer 8101 respektive nummer 8102 i KN, kan dessa stänger inte omfattas av begreppet ”varor av dessa metaller” i den mening som avses i dessa nummer.

55

Metherma har gjort gällande att stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, skulle kunna göras slutgiltigt oanvändbara för sitt ursprungliga ändamål genom att krossas eller klippas sönder, oavsett om det i målet vid den nationella domstolen är fråga om dessa metaller i obearbetad form eller om varor av dessa metaller. Fragment av dessa stänger skulle nämligen inte längre kunna bearbetas till plåtar, stänger eller trådar. I detta senare avseende har Metherma hänvisat till anmärkning 8 a i avdelning XV i KN, enligt vilken ”avfall och skrot” definieras som metallavfall från bland annat metallvaror som har gjorts slutgiltigt oanvändbara för sitt ursprungliga ändamål på grund av att de krossats eller klippts sönder.

56

I den mån som dessa argument bygger på antagandet att intakta stänger av volfram eller molybden, som erhållits enbart genom sintring, utgör varor av dessa metaller, kan de inte godtas, eftersom det av punkt 54 i denna dom framgår att sådana stänger, i enlighet med nummer 8101 respektive nummer 8102 i KN, utgör volfram eller molybden i obearbetad form.

57

Metherma har i detta sammanhang bestritt den hänskjutande domstolens tolkning, enligt vilken volfram eller molybden i obearbetad form i princip inte kan bearbetas till avfall och skrot. Metherma har, genom att hänvisa till de förklarande anmärkningarna till HS, beträffande nummer 8101 i HS för det första hävdat att det endast är vissa fasta former av de ifrågavarande metallerna som kan likställas med den obearbetade formen, närmare bestämt pulverpartiklar som pressats till tackor eller prismaformiga stänger. För det andra skulle avfall och skrot även kunna erhållas utifrån obearbetade former, såsom framgår av de förklarande anmärkningarna till HS beträffande nummer 7204 i HS, enligt vilka avfall och skrot kan utgöras av ”rester av tackor”.

58

Vad gäller det första av dessa argument erinrar domstolen om att de undernummer i KN som är i fråga i målet vid den nationella domstolen enligt sin ordalydelse avser volfram eller molybden ”i obearbetad form, inbegripet stång som erhållits enbart genom sintring”. Av detta följer att dessa metaller kan framträda i en annan obearbetad form än stänger som erhållits genom sintring. Det är alltså på intet sätt uteslutet att även fragment av stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, kan utgöra dessa metaller i obearbetad form.

59

Vad gäller det andra av dessa argument påpekar domstolen att Metherma stött sig på en selektiv tolkning av de förklarande anmärkningarna till HS beträffande nummer 7204 i HS. I synnerhet framgår det klart av denna anmärkning att avfall, såsom rester av tackor, måste härröra från tillverkning eller mekanisk bearbetning av metallerna i fråga. Att manuellt krossa volfram eller molybden i obearbetad form, varom det är fråga i målet vid den nationella domstolen, kan inte anses överensstämma med denna ordalydelse.

60

Det framgår dessutom av de delar av de förklarande anmärkningarna till HS beträffande nummer 8101 och nummer 8102 i HS, som återges i punkterna 24 och 25 i denna dom, att stänger av volfram eller molybden, som erhållits enbart genom sintring, inte utgör ”varor” i den mening som avses i de förklarande anmärkningarna till HS beträffande nummer 7204 i HS. Av dessa senare anmärkningar följer att kategorin avfall och skrot inte omfattar varor som med eller utan reparation eller renovering kan återanvändas för sina ursprungliga ändamål eller för annat ändamål. Den omfattar inte heller artiklar som kan formas till andra varor utan att först ha återvunnits som metall. Även om Methermas slutsats, att stängerna av volfram eller molybden, som erhållits enbart genom sintring, skulle kunna utgöra ”varor”, godtogs, framgår det bland annat av de uppgifter som inkommit från den hänskjutande domstolen – vilka Metherma inte har bestritt – att de sönderbrutna stänger varom det är fråga i målet vid den nationella domstolen särskilt lämpar sig, utan att metallen i fråga först har återvunnits, för nedsmältning i samband med stålframställning.

61

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den fråga som ställts besvaras enligt följande: KN, som återfinns i bilaga 1 till förordning nr 2658/87, i den version som var tillämplig under år 2001, närmare bestämt den som följer av förordning nr 2388/2000, ska tolkas på så sätt att stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, omfattas av undernummer 81019110 respektive undernummer 81029110. Sådana stänger utgör en obearbetad form av de ifrågavarande metallerna, och inte varor av dessa metaller, och kan inte – genom att brytas sönder eller krossas – bearbetas till skrot som omfattas av undernummer 81019190 respektive undernummer 81029190 i nämnda KN.

62

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:

Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i den version som var tillämplig under år 2001, närmare bestämt den version som följer av kommissionens förordning (EG) nr 2388/2000 av den 13 oktober 2000 om ändring av bilaga I till förordning nr 2658/87, ska tolkas på så sätt att stänger av volfram eller molybden, ”som erhållits enbart genom sintring”, omfattas av undernummer 81019110 respektive undernummer 81029110. Sådana stänger utgör en obearbetad form av de ifrågavarande metallerna, och inte varor av dessa metaller, och kan inte – genom att brytas sönder eller krossas – bearbetas till skrot som omfattas av undernummer 81019190 respektive undernummer 81029190 i nämnda KN.