Mål C-336/07

Kabel Deutschland Vertrieb und Service GmbH & Co. KG

mot

Niedersächsische Landesmedienanstalt für privaten Rundfunk

(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Hannover)

”Direktiv 2002/22/EG — Artikel 31.1 — Skälig sändningsplikt (must carry) — Nationella bestämmelser enligt vilka kabelnätsoperatörer är skyldiga att via sina analoga kabelnät vidaresända alla program som marksänds — Proportionalitetsprincipen”

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 december 2008   I ‐ 10891

Sammanfattning av domen

  1. Tillnärmning av lagstiftning – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter – Direktiv 2002/22

    (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22, artikel. 31. 1)

  2. Tillnärmning av lagstiftning – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter – Direktiv 2002/22

    (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22, artikel 31.1)

  1.  Artikel 31.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska tolkas så att artikeln inte utgör hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken kabelnätsoperatören via sitt analoga kabelnät ska tillhandahålla kanaler och TV-tjänster som redan sänds över det markbundna nätet, vilket medför att mer än hälften av de tillgängliga kanalerna på kabelnätet tas i anspråk, och enligt vilken det föreskrivs, för det fall att det saknas tillgängliga kanaler, att det ska fastställas en rangordning av sökandena som medför att samtliga tillgängliga kanaler på kabelnätverket kan tas i anspråk, förutsatt att dessa skyldigheter inte medför oskäliga ekonomiska konsekvenser, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

    (se punkt 56 och punkt 1 i domslutet)

  2.  Begreppet TV-sändning i den mening som avses i artikel 31.1 i direktiv 2002/22 inbegriper tjänster som tillhandahålls av radio- och TV-sändningsföretag och telemedier, såsom TV-shopping, förutsatt att de villkor som anges i bestämmelsen är uppfyllda, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

    (se punkt 69 och punkt 2 i domslutet)