Mål C-166/07

Europaparlamentet

mot

Europeiska unionens råd

”Talan om ogiltigförklaring — Rådets förordning (EG) nr 1968/2006 — Gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland — Val av rättslig grund”

Förslag till avgörande av generaladvokat Y. Bot föredraget den 2 april 2009   I ‐ 7139

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 september 2009   I ‐ 7166

Sammanfattning av domen

1. Institutionernas rättsakter – Val av rättslig grund – Kriterier

   (Artiklarna 2 EG, 3.1 k EG, 159 tredje stycket EG och 308 EG; rådets förordning nr 1968/2006)

2. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Begränsning av domens verkningar

   (Artikel 231 andra stycket EG; rådets förordning nr1968/2006)

1.  Enligt den ordning som gäller för gemenskapens behörighet ska valet av rättslig grund för en gemenskapsrättsakt ske utifrån objektiva kriterier, som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår bland annat rättsaktens syfte och innehåll.

   Artikel 308 EG kan endast användas som rättslig grund för en rättsakt när gemenskapens institutioner inte i någon annan bestämmelse i fördraget ges den behörighet som är nödvändig för att anta rättsakten. En hänvisning till denna bestämmelse förutsätter att åtgärden avser ”den gemensamma marknadens funktion”.

   Målen med förordning nr 1968/2006 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2007–2010) motsvarar målen med gemenskapens politik för ekonomisk och social sammanhållning, vilket även bekräftas av skäl 2 i förordningen. Gemenskapens ekonomiska bidrag till fonden utgör, enligt regelverket, sådana särskilda åtgärder som kan antas med stöd av artikel 159 tredje stycket EG när de visar sig vara nödvändiga för att utanför strukturfonderna uppnå de mål som anges i artikel 158 EG.

   Det är emellertid så att varken de sätt på vilka gemenskapen och fonden samarbetar och det sätt på vilket gemenskapens ekonomiska bidrag betalas ut möjliggör för gemenskapen att förhindra att fonden använder bidraget för att finansiera åtgärder som, även om de uppfyller målen i avtalet, ligger utanför tillämpningsområdet för gemenskapens politik för ekonomisk och social sammanhållning eller som åtminstone inte omfattas av de kriterier som gemenskapen tillämpar för sin politik på detta område. Gemenskapslagstiftaren intog således i skäl 6 i förordning nr 1968/2006 den berättigade synpunkten att det även kan finansieras ett bredare spektrum av verksamheter med en räckvidd som går utöver gemenskapens politik när det gäller ekonomisk och social sammanhållning.

   Artikel 159 EG avser endast gemenskapens egna åtgärder som har vidtagits med stöd av gemenskapsrätten och vars innehåll inte går utöver tillämpningsområdet för gemenskapens politik för ekonomisk och social sammanhållning. Gemenskapen har således inte den nödvändiga behörigheten att endast med tillämpning av artikel 159 tredje stycket EG genomföra gemenskapens politik för ekonomisk och social sammanhållning genom att lämna ett ekonomiskt bidrag på de villkor som föreskrivs i förordning nr 1968/2006.

   Målet med förordning nr 1968/2006 är att stödja åtgärder av en internationell organisation som upprättats av två medlemsstater och vars syfte är att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Såsom framgår av artiklarna 2 EG och 3.1 k EG utgör stärkande av den ekonomiska och sociala sammanhållningen utanför tillämpningsområdet för avdelning XVII i EG-fördraget, genom att gemenskapen tilldelats en befogenhet att föra en gemensam politik för ekonomisk och social sammanhållning, ett mål för gemenskapen. Målet med förordning nr 1968/2006 avser den gemensamma marknaden, eftersom den syftar till ekonomiska förbättringar i missgynnade områden i de två medlemsstaterna och således den gemensamma marknadens funktion.

   Det följer av vad som angetts ovan att eftersom förordning 1968/2006 har de mål som föreskrivs i artikel 2 EG och i artikel 3.1 k EG samt i avdelning XVII i EG-fördraget, utan att gemenskapen i denna avdelning uttryckligen ges behörighet att vidta åtgärder för att uppnå dessa mål, skulle gemenskapslagstiftaren ha tillämpat artikel 159 tredje stycket EG och artikel 308 EG i förening, med beaktande av de lagstiftningsförfaranden som föreskrivs i dessa artiklar, nämligen dels medbeslutandeförfarandet i artikel 251 EG, dels röstning med krav på enhällighet i rådet.

   (se punkterna 40, 42, 54, 58, 59, 63–65 och 67–69)

2.  Enligt artikel 231 andra stycket EG kan domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av en ogiltigförklarad förordning som ska betraktas som bestående.

   En ogiltigförklaring av förordning nr 1968/2006 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2007–2010) utan att låta dess verkningar bestå skulle få negativa konsekvenser, bland annat för ekonomiska bidrag som redan betalats ut till planerade eller pågående åtgärder eller projekt, och skapa osäkerhet till förfång för fondens finansiering av pågående och kommande verksamheter.

   Det föreligger under dessa omständigheter tungt vägande rättssäkerhetsskäl som kan motivera att domstolen tillämpar den befogenhet som den tilldelats i artikel 231 andra stycket EG med följd att verkningarna av den ogiltigförklarade förordningen ska betraktas som definitiva. En ogiltigförklaring av förordning nr 1968/2006 saknar således betydelse för såväl redan verkställda utbetalningar som för åtaganden som gjorts med stöd av förordningen innan denna dom meddelades. Förordningens verkningar ska bestå intill dess att en ny förordning, inom skälig tid, har antagits på korrekt rättslig grund.

   (se punkterna 72, 74 och 75)