Mål C-113/07 P

SELEX Sistemi Integrati SpA

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande — Konkurrens — Artikel 82 EG — Begreppet företag — Ekonomisk verksamhet — Internationell organisation — Missbruk av dominerande ställning”

Förslag till avgörande av generaladvokat V. Trstenjak föredraget den 3 juli 2008   I ‐ 2211

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 mars 2009   I ‐ 2252

Sammanfattning av domen

1. Förfarande – Intervention – Omfattningen av intervenientens rättigheter i förfarandet är kopplade till den tidpunkt då interventionsansökan inkom

   (Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 64, 115.1 samt 116.2, 116.4 och 116.6)

2. Förfarande – Åtgärder för bevisupptagning

   (Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 66.1)

3. Konkurrens – Gemenskapsregler – Företag – Begrepp – den internationella organisationen Eurocontrol

   (Artiklarna 82 EG och 86 EG)

1.  Det följer av artikel 115.1 jämförd med artikel 116.2, 116.4 och 116.6 i förstainstansrättens rättegångsregler att intervenientens processuella rättigheter skiljer sig åt beroende på om vederbörande har inkommit med sin interventionsansökan inom en tidsfrist på sex veckor från dagen för kungörelsen av meddelandet om talans väckande i Europeiska unionens officiella tidning eller efter denna tidsfrist men före beslutet att inleda det muntliga förfarandet. När intervenienten har inkommit med sin ansökan inom denna tidsfrist har intervenienten nämligen rätt att delta såväl i det skriftliga som i det muntliga förfarandet, att tillställas samtliga inlagor och att inkomma med en interventionsinlaga. När intervenienten har inkommit med sin ansökan efter utgången av nämnda tidsfrist har vederbörande däremot endast rätt att delta i det muntliga förfarandet, att tillställas förhandlingsrapporten och att, på grundval av denna, yttra sig muntligen vid förhandlingen.

   Det är visserligen riktigt att förstainstansrätten enligt artikel 64 i dess rättegångsregler bland annat, såsom en åtgärd för processledning, kan anmoda parterna, inklusive intervenienten, att uttala sig skriftligen om vissa aspekter av tvisten. Förstainstansrätten ges emellertid i denna bestämmelse inte någon som helst rätt att anmoda en intervenient, som har intervenerat efter utgången av ovannämnda tidsfrist, att inkomma med en interventionsinlaga eller att tillställa vederbörande handlingarna i målet, då dessa åtgärder för övrigt inte uppfyller syftet med processledningen enligt artikel 64.2 i nämnda rättegångsregler.

   (se punkterna 32–38)

2.  Enligt artikel 66.1 i förstainstansrättens rättegångsregler krävs att förstainstansrätten genom beslut fastställer vilka bevismedel som är lämpliga. Förstainstansrätten är däremot inte skyldig att i beslut avslå en begäran om fastställande av sådana medel och kunde således i förevarande fall avgöra begäran i den slutliga domen i målet.

   (se punkt 51)

3.  En internationell organisation som Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) utgör inte ett företag i den mening som avses i artiklarna 82 EG och 86 EG. Utifrån en helhetsbedömning har Eurocontrols verksamhet, genom sin natur, sitt syfte och de regler som gäller för den, anknytning till utövandet av befogenheter som rör kontrollen och övervakningen av luftrummet, vilka är typiska offentligrättsliga maktbefogenheter. Den är inte av ekonomisk natur som gör det befogat att tillämpa fördragets konkurrensbestämmelser.

   Denna slutsats gäller även först och främst för den verksamhet som Eurocontrol utövar, vilken består i att på begäran bistå nationella myndigheter med planering, specificering och införande av flygtrafikledningssystem och flygtrafikledningstjänster när dessa genomför upphandlingar i syfte att bland annat förvärva utrustning och system avsedda att användas inom flygledningsområdet. Ovannämnda biståndsverksamhet är ett av de instrument för samarbete som Eurocontrol har anförtrotts genom konventionen för säkrare flygtrafiktjänst och utgör, direkt, en del av förverkligandet av målet teknisk harmonisering och integrering på flygledningsområdet, vars syfte är att främja bibehållandet och förbättrandet av en säkrare flygtrafiktjänst. En sådan verksamhet kan inte särskiljas från Eurocontrols uppdrag att förvalta luftrummet och utveckla luftfartssäkerheten. Verksamheten har således en nära koppling till uppdraget teknisk standardisering, vilket de fördragsslutande parterna har anförtrott Eurocontrol inom ramen för ett samarbete mellan staterna som syftar till att upprätthålla och utveckla en säkrare flygtrafiktjänst. Verksamheten innebär därmed utövande av offentliga maktbefogenheter. Att Eurocontrols bistånd är valfritt och att endast vissa medlemsstater, vid behov, har tillgång härtill innebär varken att en sådan koppling kan uteslutas eller att verksamhetens natur ändras. Kopplingen till utövandet av offentliga maktbefogenheter kräver inte heller att den berörda verksamheten är nödvändig eller oundgänglig för att säkerställa luftfartssäkerheten, utan det viktiga är att verksamheten syftar till att upprätthålla och utveckla en säkrare flygtrafiktjänst, vilket innebär utövande av offentliga maktbefogenheter.

   Detta gäller för det andra även i fråga om förberedandet och utarbetandet av tekniska standarder som dessutom bidrar direkt till förverkligandet av Eurocontrols målsättning, nämligen att uppnå den harmonisering och integrering som är nödvändig för att upprätta ett enhetligt europeiskt system för flygledningstjänster. Nämnda verksamhet utgör en del av uppdraget teknisk standardisering, vilket de fördragsslutande parterna har anförtrott Eurocontrol inom ramen för ett samarbete mellan staterna som syftar till att upprätthålla och utveckla en säkrare flygtrafiktjänst, vilken innebär utövande av offentliga maktbefogenheter.

   Detta gäller slutligen även i fråga om förvärv av prototyper i samband med teknisk standardisering och förvaltningen av därmed sammanhängande immaterialrättsliga rättigheter, eftersom detta förvärv inte för med sig att varor eller tjänster erbjuds på en viss marknad. Standardiseringsverksamhetens icke-ekonomiska karaktär medför att denna verksamhet inte heller utgör en verksamhet av ekonomisk karaktär.

   (se punkterna 70–72, 76–77, 79, 92, 96, 102 och 114)