12.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 220/2


Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2009 (begäran om förhandsavgörande från Bayerisches Landessozialgericht) — Petra von Chamier-Glisczinski mot Deutsche Angestellten-Krankenkasse

(Mål C-208/07) (1)

(Social trygghet - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Avdelning III kapitel 1 - Artiklarna 18 EG, 39 EG och 49 EG - Vårdförmåner för täckande av risken för vård- och omsorgsbehov - Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga staten - Systemet för social trygghet i bosättningsstaten medför inte vårdförmåner avseende risken för vård- och omsorgsbehov)

2009/C 220/02

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bayerisches Landessozialgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Petra von Chamier-Glisczinski

Svarande: Deutsche Angestellten-Krankenkasse

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bayerisches Landessozialgericht — Tolkning av artikel 19.1.a och 19.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2), mot bakgrund av artikel 18 EG och artiklarna 39 EG och 49 EG, och jämförd med artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2) — Nationell lagstiftning enligt vilken en familjemedlem till en anställd, som är bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten och som i denna sistnämnda medlemsstat har beviljats kombinationsförmåner (en kombination av kontantförmåner och vårdförmåner), endast har rätt till vårdbidrag (Pflegegeld), beräknad enligt lagstiftningen i den behöriga staten, om lagstiftningen i bosättningsstaten inte föreskriver någon naturaförmån för den vård familjemedlemmen erhåller i denna medlemsstat — Export av vårdförmåner till en annan medlemsstat i vars system för social trygghet det endast föreskrivs kontantförmåner

Domslut

1)

Om det sociala trygghetssystemet i den stat där en vård- eller omsorgsbehövande person — som är försäkrad i egenskap av familjemedlem till en anställd eller en egenföretagare i den mening som avses i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 av den 5 juni 2001 — är bosatt, till skillnad från systemet i den behöriga medlemsstaten, inte föreskriver att vårdförmåner ska utges i sådana situationer av vård- och omsorgsbehov som denna person befinner sig i, kräver artikel 19 eller 22.1 b i denna förordning inte i sig att sådana förmåner ska utges utanför den behöriga medlemsstaten, genom den behöriga institutionen eller för dess räkning.

2)

Om det sociala trygghetssystemet i den stat där en vård- eller omsorgsbehövande person — som är försäkrad i egenskap av familjemedlem till en anställd eller en egenföretagare i den mening som avses i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 1386/2001 —, är bosatt, till skillnad från systemet i den behöriga medlemsstaten, inte föreskriver att vårdförmåner ska utges i vissa situationer av vård- och omsorgsbehov, utgör artikel 18 EG inte hinder, under omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, för en sådan reglering som föreskrivs i 34 § i bok XI i socialförsäkringslagen (Sozialgesetzbuch), enligt vilken en behörig institution under sådana omständigheter kan neka att för en obestämd tid betala kostnader avseende en vistelse på ett vårdhem i bosättningsstaten, oaktat de mekanismer som inrättats genom artikel 19 eller, i förekommande fall, artikel 22.1 b i denna förordning, upp till ett belopp motsvarande de förmåner den berörda personen skulle ha rätt till om samma vård och omsorg tillhandahölls i ett vårdhem i den behöriga medlemsstaten som hade slutit avtal med försäkringskassan där.


(1)  EUT C 155, 7.7.2007.