Mål T-227/06

RSA Security Ireland Ltd

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Talan om ogiltigförklaring — Gemensamma tulltaxan — Klassificering i Kombinerade nomenklaturen — Ej personligen berörd — Avvisning”

Förstainstansrättens beslut (tredje avdelningen) av den 3 december 2008   II ‐ 3454

Sammanfattning av beslutet

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen

   (Artiklarna 230 fjärde stycket EG och 249 andra stycket EG; kommissionens förordning nr 888/2006)

2. Gemensamma tulltaxan – Klassificering av varor – Bindande klassificeringsbesked – Räckvidd

   (Kommissionens förordning nr 2913/92, artikel 12)

1.  En talan om ogiltigförklaring som en importör av säkerhetsanordningar som ger tillgång till data som lagrats på en maskin för automatisk databehandling väckt mot förordning nr 888/2006 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen, enligt vilken sådana anordningar ska klassificeras under tulltaxenummer 85438997, kan inte tas upp till sakprövning.

   Denna förordning har nämligen formen av en åtgärd med allmän giltighet i den mening som avses i artikel 249 andra stycket EG. Den är tillämplig på en objektivt bestämd situation och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets, bland annat importörer av den i förordningen beskrivna varan. Enbart den omständigheten att en rättsakt med allmän giltighet kan få olika konkreta verkningar för de olika rättssubjekt som den är tillämplig på medför inte i sig att dessa rättssubjekt särskiljs i förhållande till alla andra berörda personer, när rättsakten är tillämplig i en objektivt bestämd situation.

   Även om det är möjligt att, med mer eller mindre säkerhet, fastställa antalet rättssubjekt eller till och med identiteten av dessa rättssubjekt, vilka omfattas av en åtgärds tillämpning, medför denna möjlighet enligt fast rättspraxis inte att dessa rättssubjekt ska anses vara personligen berörda av åtgärden i fråga, under förutsättning att den tillämpas på grundval av en objektiv rättslig eller faktisk situation som har fastställts i den ifrågavarande rättsakten. För att en näringsidkare ska anses vara personligen berörd av en rättsakt är det inte tillräckligt att denne i ekonomiskt hänseende påverkas av rättsakten i större omfattning än övriga näringsidkare i samma bransch.

   Den omständigheten att den klassificering som gjorts enligt Kombinerade nomenklaturen inleddes som en följd av sökandens begäran om ett bindande klassificeringsbesked ”BKB”, att sökanden är det enda företaget som medgetts en särskild tullklassificering och att det administrativa förfarandet inleddes särskilt med sökandens vara i åtanke, gör det inte möjligt att urskilja en egenskap som är utmärkande för sökanden eller en faktisk situation som särskiljer den från andra berörda näringsidkare som är potentiellt berörda av den angripna förordningen. Att en nationell domstol beslutar att upphäva ett bindande klassificeringsbesked och klassificera om en vara under ett visst tullnummer i Kombinerade nomenklaturen är inte i sig tillräckligt för att en näringsidkare ska kunna göra gällande att dennes rättsliga ställning särskiljer sig. Även om ett sådant beslut binder tullmyndigheterna i samma stat innebär inte det att beslutet motsvarar en rättighet att importera varan enligt ett visst KN-nummer och att denna rättighet som sådan skulle vara tillräcklig för att särskilja sökandens situation.

   Endast under exceptionella omständigheter kan en sökande anses vara personligen berörd av en förordning om tullklassificering i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG.

   (se punkterna 58–63, 65 och 77)

2.  Det bör i detta avseende erinras om att ett bindande klassificeringsbesked främst har till syfte att ge näringsidkaren ett säkert besked när det föreligger tvivel om hur en vara ska klassificeras enligt gällande tullnomenklatur och på detta sätt skydda denne mot att tullmyndigheterna därefter byter ståndpunkt. Ett bindande klassificeringsbesked har däremot inte till syfte och kan inte medföra att näringsidkaren ges en garanti för att det tulltaxenummer som beskedet rör inte därefter kan ändras genom en rättsakt som antas av gemenskapslagstiftaren, eftersom dess giltighet har begränsats genom artikel 12 i förordning nr 2913/92, som fastställer gemenskapens tulltaxenummer.

   (se punkt 64)