—

Bosch und Siemens Hausgeräte (BSH) Altersfürsorge GmbH, genom J. Masling, Rechtsanwalt,

—

Tysklands regering, genom M. Lumma och C. Schulze-Bahr, båda i egenskap av ombud,

—

Nederländernas regering, genom C. Wissels, i egenskap av ombud,

—

Förenade kungarikets regering, genom E. O’Neill, i egenskap av ombud, biträdd av A. Dashwood, barrister,

—

Europeiska gemenskapernas kommission, genom V. Kreuschitz och J. Enegren, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 13 EG och av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42), samt av de allmänna principerna för gemenskapsrätten.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Birgit Bartsch och Bosch und Siemens Hausgeräte (BSH) Altersfürsorge GmbH, som är en företagsförvaltad försäkringsfond (nedan kallad BSH Altersfürsorge). Målet rör denna fonds vägran att utbetala efterlevandepension till Birgit Bartsch.

3

Artikel 1 i direktiv 2000/78 har följande lydelse:

”Syftet med detta direktiv är att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling skall kunna genomföras i medlemsstaterna.”

4

Artikel 6 i samma direktiv har följande lydelse:

”1.   Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.

I sådan särbehandling kan i synnerhet följande inbegripas:

2.   Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att följande inte utgör diskriminering på grund av ålder: fastställande av åldersgräns för att, när det gäller företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, komma ifråga för pensions- eller invaliditetsförmåner, inbegripet fastställande av olika åldersgränser för arbetstagare eller grupper eller kategorier av arbetstagare och för tillämpningen inom ramen för dessa system av ålderskriterier för försäkringstekniska beräkningar, under förutsättning att detta inte leder till diskriminering på grund av kön.”

5

I enlighet med artikel 18 första stycket i nämnda direktiv skulle detta vara införlivat med medlemsstaternas rättsordningar senast den 2 december 2003. I samma artikel andra stycket anges emellertid följande:

”Medlemsstaterna får om så behövs ta ytterligare tre år på sig från och med den 2 december 2003, eller sammanlagt högst sex år, för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv om diskriminering på grund av ålder och funktionshinder för att på så sätt beakta särskilda omständigheter. De skall genast underrätta kommissionen om så är fallet …”

6

Förbundsrepubliken Tyskland utnyttjade denna möjlighet på så sätt att de bestämmelser i direktiv 2000/78 som rör diskriminering på grund av ålder och funktionshinder skulle vara införlivade i denna medlemsstat senast den 2 december 2006.

7

I 6 § 4 i riktlinjerna för BSH Altersfürsorge av den 1 januari 1984, i deras lydelse från och med den 1 april 1992 (nedan kallade pensionsriktlinjerna), föreskrivs följande:

”Villkor för pension

…

4.   Pension [enligt 5 § 1 punkt b] betalas ut till änkan/änkemannen till en arbetstagare som avlidit under tiden denne var anställd … och som fullgjort den karensperiod som avses i 2 §, om och så länge som den efterlevande också har rätt till efterlevandepension (änkepension) enligt det tyska lagstadgade pensionsförsäkringssystemet. Detsamma gäller för änkan/änkemannen till den som har rätt till en pension.

Pensionen utbetalas inte, om

…”

8

Av begäran om förhandsavgörande framgår att Birgit Bartsch, som är född år 1965, hade gift sig år 1986 med Max Hubert Bartsch, som var född år 1944 och som gick bort den 5 maj 2004. Max Hubert Bartsch hade slutit ett anställningsavtal med företaget Bosch-Siemens Hausgeräte GmbH (nedan kallat BSH) den 23 februari 1988, och trätt i tjänst vid detta företag den 1 mars 1988, där han arbetat som försäljare fram till sin bortgång.

9

BSH Altersfürsorge, som skapats av BSH, hade i förhållande till Birgit Bartsch åtagit sig att svara för de eventuella skyldigheter avseende tjänstepension som avtalats mellan BSH och den bortgångne Max Hubert Bartsch.

10

Av begäran om förhandsavgörande framgår det vidare att anställningsförhållandet mellan BSH och Max Hubert Bartsch reglerades i pensionsriktlinjerna och bland annat i 6 § i dessa riktlinjer. Bestämmelsen i 6 § 4 andra stycket punkt a i pensionsriktlinjerna är tillämplig på den situation som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, eftersom Birgit Bartsch är mer än 15 år yngre än sin bortgångne make.

11

Sedan Birgit Bartschs make gått bort begärde hon att BSH Altersfürsorge skulle betala ut efterlevandepension till henne, med stöd av pensionsriktlinjerna.

12

Efter det att BSH Altersfürsorge avslagit Birgit Bartschs begäran, väckte hon talan vid Arbeitsgericht om fastställelse av att den aktuella försäkringsfonden var skyldig att betala ut pension till henne med stöd av pensionsriktlinjerna. Hennes talan ogillades av Arbeitsgericht. Hon överklagade därför vid Landesarbeitsgericht, som fastställde domen från Arbeitsgericht.

13

Birgit Bartsch överklagade domen från Landesarbeitsgericht till Bundesarbeitsgericht, som beslutade att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till domstolen:

14

Domstolen kommer att pröva de två delarna av den första frågan tillsammans. Den nationella domstolen har ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida gemenskapsrätten innehåller ett förbud mot diskriminering på grund av ålder, vars iakttagande de nationella domstolarna ska säkerställa även när den eventuella diskrimineringen inte har någon anknytning till gemenskapsrätten. För det fall att svaret blir nekande, önskar den nationella domstolen få klarhet i om en sådan anknytning till gemenskapsrätten uppstår, under sådana omständigheter som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, genom artikel 13 EG eller genom direktiv 2000/78, redan innan den aktuella medlemsstatens föreskrivna frist för att införliva detta direktiv har löpt ut.

15

Av domstolens rättspraxis följer att domstolen, när nationella bestämmelser omfattas av gemenskapsrättens tillämpningsområde och förhandsavgörande har begärts, ska tillhandahålla samtliga uppgifter om tolkningen av gemenskapsrätten som är nödvändiga för att den nationella domstolen ska kunna avgöra huruvida bestämmelserna är förenliga med de allmänna principerna för gemenskapsrätten (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold, REG 2005, s. I-9981, punkt 75).

16

I en situation som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen föreligger emellertid, varken genom direktiv 2000/78 eller genom artikel 13 EG, någon anknytning till gemenskapsrätten.

17

För det första utgör pensionsriktlinjerna inte någon åtgärd för genomförande av direktiv 2000/78. För det andra inträffade Max Hubert Bartschs bortgång före utgången av den aktuella medlemsstatens frist för att införliva detta direktiv.

18

I artikel 13 EG föreskrivs att Europeiska unionens råd inom ramen för de befogenheter som EG-fördraget ger kan vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av ålder. Denna artikel kan inte i sig utgöra stöd för att, med avseende på förbudet mot diskriminering på grund av ålder, tillämpa gemenskapsrätten i situationer som, i likhet med den situation som är i fråga vid den nationella domstolen, inte omfattas av åtgärder som har vidtagits med stöd av nämnda artikel och, särskilt, direktiv 2000/78 innan den frist som föreskrivits i detta direktiv för att införliva detsamma har löpt ut.

19

I motsats till vad kommissionen har anfört finns det inte något stöd i det mål som avgjordes genom dom av den 2 oktober 1997 i mål C-122/96, Saldanha och MTS (REG 1997, s. I-5325), för en annan slutsats än den som angetts i föregående punkt.

20

Nämnda mål rörde tillämpningen av artikel 6 i EG-fördraget (nu artikel 12 EG i ändrad lydelse). Rätten att inte bli diskriminerad på grund av nationalitet följer direkt av denna artikel (se bland annat dom av den 20 oktober 1993 i de förenade målen C-92/92 och C-326/92, Phil Collins m.fl., REG 1993, s. I-5145, punkt 34, svensk specialutgåva, volym 14, s. I-351) inom fördragets tillämpningsområde.

21

Domstolen angav i punkt 22 i domen i det ovannämnda målet Saldanha och MTS, att tvisten som var i fråga i målet vid den nationella domstolen avsåg skyddet för rättigheter som gjorts gällande, av en delägare som var medborgare i en medlemsstat, mot ett bolag som var etablerat i en annan medlemsstat. Domstolen påpekade i punkt 23 i samma dom att kommissionen och rådet i artikel 54.3 g i EG-fördraget (nu artikel 44.2 g EG i ändrad lydelse) getts befogenhet, i syfte att genomföra etableringsfriheten, att i den utsträckning som det är nödvändigt samordna de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i EG-fördraget (nu artikel 48 andra stycket EG i ändrad lydelse) avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen.

22

Utifrån detta fann domstolen, i nämnda punkt 23, att regler på bolagsrättens område som avser skydd för delägarna omfattas av ”fördragets tillämpningsområde” i den mening som avses i artikel 6 första stycket i EG-fördraget, och att de därmed omfattas av förbudet mot all diskriminering som grundas på nationalitet.

23

Att gemenskapsrätten var tillämplig i det ovannämnda målet Saldanha och MTS berodde således inte på den blotta omständigheten att målet rörde en diskriminering grundad på nationalitet, utan på fastställandet av att den nationella lagstiftning som var i fråga i målet omfattades av fördragets tillämpningsområde.

24

Denna senare omständighet är också vad som särskiljer det nu aktuella målet från det mål som avgjordes genom domen i det ovannämnda målet Mangold. De nationella bestämmelserna i det målet utgjorde i själva verket en åtgärd för genomförande av ett gemenskapsdirektiv, det vill säga rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43), varigenom bestämmelserna i fråga således omfattades av tillämpningsområdet för gemenskapsrätten (se domen i det ovannämnda målet Mangold, punkt 75). Pensionsriktlinjerna som är i fråga i målet vid den nationella domstolen utgör däremot inte några åtgärder för införlivande av gemenskapsbestämmelser.

25

Mot bakgrund av det ovanstående ska den första frågan besvaras på följande sätt. Gemenskapsrätten innehåller inte något förbud mot diskriminering på grund av ålder, vars iakttagande de nationella domstolarna ska säkerställa, när den eventuella diskrimineringen inte har någon anknytning till gemenskapsrätten. Någon sådan anknytning uppstår inte genom artikel 13 EG eller, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, genom direktiv 2000/78, redan innan den aktuella medlemsstatens föreskrivna frist för att införliva detta direktiv har löpt ut.

26

Med beaktande av svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra och den tredje frågan.

27

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

Gemenskapsrätten innehåller inte något förbud mot diskriminering på grund av ålder, vars iakttagande de nationella domstolarna ska säkerställa, när den eventuella diskrimineringen inte har någon anknytning till gemenskapsrätten. Någon sådan anknytning uppstår inte genom artikel 13 EG eller, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, genom rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, redan innan den aktuella medlemsstatens föreskrivna frist för att införliva detta direktiv har löpt ut.