Mål C-199/06

Centre d’exportation du livre français (CELF)

och

Ministre de la Culture et de la Communication

mot

Société internationale de diffusion et d’édition (SIDE)

(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Frankrike))

”Statligt stöd — Artikel 88.3 EG — Nationella domstolar — Återkrävande av rättsstridigt verkställt stöd — Stöd som förklarats vara förenligt med den gemensamma marknaden”

Förslag till avgörande av generaladvokat J. Mazák föredraget den 24 maj 2007   I - 472

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 februari 2008   I - 486

Sammanfattning av domen

  1. Stöd som ges av en medlemsstat – Stödprojekt – Beviljande av stöd i strid med förbudet i artikel 88.3 EG – Senare beslut av kommissionen enligt vilket stödet förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden – Skyldigheter för de nationella domstolarna till vilka en ansökan om återbetalning har ingivits

    (Artikel 88.3 EG)

  2. Stöd som ges av en medlemsstat – Stödprojekt – Beviljande av stöd i strid med förbudet i artikel 88.3 EG – Senare beslut av kommissionen enligt vilket stödet förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden – Gemenskapsdomstolens ogiltigförklaring av detta beslut – Retroaktivitet – Stödmottagarnas berättigade förväntningar – Föreligger inte, utom under exceptionella förhållanden

    (Artiklarna 88.3 EG, 231.1 EG och 249 EG)

  1.  I en situation där en begäran grundad på artikel 88.3 sista meningen EG har prövats efter det att kommissionen har fattat ett positivt beslut, skall den nationella domstolen avgöra giltigheten av de åtgärder som vidtas för verkställande och återkrav av beviljade finansiella stöd, oberoende av om det ifrågavarande stödet har konstaterats vara förenligt med den gemensamma marknaden. I ett sådant fall är den nationella domstolen skyldig enligt gemenskapsrätten att förordna om effektiva åtgärder för att komma till rätta med verkan av att stödet är rättsstridigt. Även utan exceptionella omständigheter är dock denna domstol inte skyldig att återkräva hela det rättsstridiga stödet.

    Artikel 88.3 sista meningen EG grundas nämligen på det bevarande ändamålet att säkerställa att endast förenliga stöd verkställs. För att uppnå detta syfte skjuts genomförandet av ett stödprojekt upp till dess att tveksamheten avseende dess förenlighet har klarats ut genom kommissionens slutgiltiga beslut. När kommissionen fattar ett positivt beslut framgår det alltså att detta mål inte har motsagts genom den förtida utbetalningen av stödet. Ur perspektivet för andra aktörer än de som utgör stödmottagare leder stödets rättsstridighet i detta fall till dels att de utsätts för risken, som i slutändan inte realiseras, att ett oförenligt stöd verkställs, dels att de i förekommande fall i konkurrenshänseende får känna verkningarna av ett förenligt stöd tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet. För stödmottagarens del kommer den otillbörliga fördelen att ha bestått dels i att han inte behöver erlägga den ränta som han skulle ha erlagt på det ifrågavarande beloppet avseende ett förenligt stöd om han hade tvingats låna detta belopp på marknaden i väntan på kommissionens beslut, dels i hans förbättrade konkurrenssituation gentemot andra aktörer på marknaden under den tid rättsstridigheten varar. Den nationella domstolen är alltså med tillämpning av gemenskapsrätten skyldig att ålägga stödmottagaren att betala ränta för den period som stödet varit rättsstridigt.

    Den nationella domstolen kan inom ramen för sin nationella rätt dessutom i förekommande fall förordna om återkrav av det rättsstridiga stödet, utan att detta inverkar på medlemsstatens rätt att vid en senare tidpunkt ånyo verkställa stödet. Nämnda domstol kan också nödgas bifalla en talan om ersättning för skada som orsakats av att stödet är rättsstridigt.

    (se punkterna 45–53 och 55 samt punkt 1 i domslutet)

  2.  När gemenskapsdomstolen ogiltigförklarar ett beslut av kommissionen, där kommissionen konstaterar förenlighet med gemensamma marknaden avseende stöd som med åsidosättande av förbudet i artikel 88.3 sista meningen EG hade verkställts utan att kommissionens slutgiltiga beslut inväntades, tillämpas presumtionen om att gemenskapsinstitutionernas rättsakter är lagenliga och regeln om att en ogiltigförklaring har retroaktiv verkan i följd efter varandra. Det stöd som verkställts efter det att kommissionen fattade sitt positiva beslut presumeras alltså vara lagenligt intill dess att gemenskapsdomstolen meddelar sin dom om ogiltigförklaring. Från datumet för sistnämnda dom anses därefter det ifrågavarande stödet, i enlighet med artikel 231 första stycket EG, inte ha förklarats vara förenligt genom det ogiltigförklarade beslutet, varför verkställandet av det måste anses vara rättsstridigt. Det framgår därmed i detta fall att den regel som följer av artikel 231 första stycket EG retroaktivt sätter stopp för tillämpningen av presumtionen om lagenlighet.

    Även om det är korrekt att det alltså inte kan uteslutas att mottagaren kan åberopa exceptionella omständigheter vilka har kunnat utgöra en giltig grund för mottagarens berättigade förväntningar om att stödet var lagenligt, något som följaktligen även gäller mottagarens möjlighet att motsätta sig återbetalning av stödet, gäller dock att själva förekomsten av det positiva beslut som senare ogiltigförklaras inte i sig kan anses vara ägnad att framkalla sådana förväntningar. När en talan om ogiltigförklaring har väckts mot ett positivt beslut kan mottagaren nämligen inte hysa någon säkerhet i fråga om stödets lagenlighet, utan endast en berättigad förväntan så länge gemenskapsdomstolen inte har meddelat något definitivt avgörande.

    Av detta följer att när ett beslut av kommissionen om konstaterande av att ett stöd som genomförts i strid med artikel 88.3 sista stycket EG ogiltigförklaras av gemenskapsdomstolen, sträcker sig skyldighen enligt denna bestämmelse att åtgärda verkningarna av att ett stöd är rättsstridigt när det gäller beräkningen av de belopp som stödmottagaren skall erlägga, och förutsatt att det inte föreligger några exceptionella omständigheter, till den period som förflutit mellan den tidpunkt då kommissionen fattade det positiva beslutet och tidpunkten för gemenskapsdomstolens ogiltigförklaring av beslutet.

    (se punkterna 62–69 samt punkt 2 i domslutet)