26.1.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 22/9


Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 december 2007 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht – Tyskland) – Ursula Voß mot Land Berlin

(Mål C-300/06) (1)

(Artikel 141 EG - Principen om lika lön för män och kvinnor - Tjänstemän - Mertidsarbete - Indirekt diskriminering av deltidsanställda kvinnliga arbetstagare)

(2008/C 22/16)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ursula Voß

Motpart: Land Berlin

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bundesverwaltungsgericht – Tolkning av artikel 141 EG – Nationell bestämmelse enligt vilken både deltids- och heltidsanställda arbetstagare erhåller lägre ersättning för övertid än för ordinarie arbetstid – Deltidsanställd lärarinna som därtill arbetar övertid och som erhåller en ersättning som är lägre än den ersättning hon skulle ha erhållit om samma antal arbetstimmar fullgjorts inom ramen för en heltidsanställning – Indirekt diskriminering av kvinnliga arbetstagare

Domslut

Artikel 141 EG skall tolkas så att den utgör hinder för sådana nationella bestämmelser om offentliganställda tjänstemäns löner som de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, enligt vilka övertid – såväl för heltidsanställda som för deltidsanställda tjänstemän – definieras som arbetstid som fullgörs utöver den individuella ordinarie arbetstiden och enligt vilka timlönen vid övertidsarbete är lägre än timlönen vid arbete inom ramen för den individuella ordinarie arbetstiden, vilket innebär att deltidsarbetande tjänstemän har lägre lön än heltidsarbetande tjänstemän för den tid de arbetar utöver sin ordinarie individuella arbetstid upp till det antal timmar en heltidsarbetande tjänsteman är skyldig att fullgöra inom ramen för sin ordinarie arbetstid. Detta gäller under förutsättning att

det bland samtliga arbetstagare som omfattas av de aktuella bestämmelserna är en betydligt större andel kvinnliga än manliga arbetstagare som påverkas,

och

särbehandlingen inte motiveras av sakliga skäl som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön.


(1)  EUT C 96, 22.4.2006.