7.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/3

1)

Ränta på investerat kapital och avskrivningarna av de anläggningstillgångar som har använts för att bygga upp accessnätet ingår bland de kostnader som ska beaktas i enlighet med principen att avgifterna för tillträde till accessnätet ska fastställas på grundval av kostnaderna i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2887/2000 av den 18 december 2000 om tillträde till accessnät.

2)

De nationella regleringsmyndigheterna ska, när de fastställer grunden för beräkningen av den anmälda operatörens kostnader med tillämpning av principen att avgifterna för tillträde till accessnätet ska fastställas på grundval av kostnaderna i artikel 3.3 i förordning nr 2887/2000, beakta de faktiska kostnaderna, det vill säga den anmälda operatörens historiska kostnader och de framåtblickande kostnaderna. De sistnämnda kostnaderna ska, i förekommande fall, grunda sig på en uppskattning av återanskaffningskostnaden för nätet eller för vissa delar av detta.

3)

Den nationella regleringsmyndigheten får med stöd av artikel 4.2 b i förordning nr 2887/2000 begära att den anmälda operatören ska lämna myndigheten relevant information om de handlingar som styrker de kostnader som beaktats vid tillämpningen av principen att avgifterna för tillträde till accessnätet ska fastställas på grundval av kostnaderna. I gemenskapsrätten finns det ingen bestämmelse som föreskriver vilka redovisningshandlingar som ska kontrolleras, och de nationella regleringsmyndigheterna är därför ensamma behöriga att pröva huruvida de handlingar som lagts fram är de mest lämpliga med hänsyn till kraven på kostnadsredovisning.

4)

Gemenskapsrätten utesluter inte att de nationella regleringsmyndigheterna vid tillämpningen av principen att avgifterna för tillträde till accessnätet ska fastställas på grundval av kostnaderna fastställer kostnaderna på grundval av en analytisk kostnadsmodell ”nedifrån och upp” eller ”uppifrån och ned”, när det inte finns några fullständiga och begripliga redovisningshandlingar.

5)

Den möjlighet som medlemsstaterna har enligt artikel 1.4 i förordning nr 2887/2000 att anta detaljerade nationella bestämmelser medför inte att principen att avgifterna för tillträde till accessnätet ska fastställas på grundval av kostnaderna i artikel 3.3 i förordningen inte är tillämplig.

6)

De nationella regleringsmyndigheterna har enligt bestämmelserna i artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 2887/2000 en vidsträckt befogenhet att, vid granskningen av de anmälda operatörernas avgifter för tillträde till deras accessnät i förhållande till principen om fastställandet av avgifterna i artikel 3.3 i den förordningen, bedöma de olika delarna av dessa avgifter, vilket innefattar rätten att ändra priserna och därigenom de föreslagna avgifterna. Denna vidsträckta befogenhet omfattar även de kostnader som de anmälda operatörerna har haft (såsom ränta på investerat kapital och avskrivningar av anläggningstillgångar), grunden för beräkningen av dessa kostnader och kostnadsredovisningsmodellerna.

7)

I fråga om domstolsprövning av de nationella tillsynsmyndigheternas beslut om godkännande av de anmälda operatörernas avgifter för tillträde till accessnätet ankommer det på medlemsstaterna att, med utövande av sin processuella autonomi, bestämma vilka domstolar som är behöriga, vilka slags mål de får pröva och de närmare föreskrifterna för domstolsprövningen. Medlemsstaterna ska härvid iaktta principerna om ett likvärdigt och effektivt domstolsskydd. Den nationella domstolen ska mot denna bakgrund säkerställa att de skyldigheter som följer av förordning nr 2887/2000 i fråga om tillträde till accessnätet på villkor som är förenliga med principen för fastställande av avgifter i artikel 3.3 i förordningen faktiskt iakttas och att avgifterna för tillträde till accessnätet är klara, tydliga och icke-diskriminerande.

8)

Nationella domstolar är enligt artikel 4.1 i förordning nr 2887/2000, jämförd med artikel 5a.3 i rådets direktiv 90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät, skyldiga att tolka och tillämpa sina nationella processrättsliga regler om talerätt så, att det är möjligt att i domstol angripa ett beslut från den nationella regleringsmyndigheten om godkännande av avgifterna för tillträde till accessnätet. Såväl det företag till vilket ett sådant beslut är riktat som berättigade, i den mening som avses i förordningen, vars rättigheter potentiellt kan påverkas av beslutet ska ha en sådan möjlighet.

9)

Förordning nr 2887/2000 ska tolkas så, att i ett förfarande för tillsyn av avgifterna för tillträde till accessnätet som genomförs av en nationell regleringsmyndighet enligt artikel 4 i förordningen är det den anmälda operatören som ska bevisa att dennes avgifter följer principen att avgifterna för tillträde till accessnätet ska fastställas på grundval av kostnaderna. Det ankommer däremot på medlemsstaterna att bestämma hur bevisbördan ska fördelas mellan den nationella regleringsmyndighet som har fattat beslutet om godkännande av den anmälda operatörens avgifter och den berättigade som har angripit det beslutet. Det ankommer även på medlemsstaterna att, i enlighet med sina processrättsliga regler och med iakttagande av de gemenskapsrättsliga principerna om ett effektivt och likvärdigt domstolsskydd, bestämma hur bevisbördan ska fördelas vid en prövning i domstol av den nationella regleringsmyndighetens beslut om godkännande av den anmälda operatörens avgifter för tillträde till accessnätet.