1

I kapitel 3 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, av den 8 april 1965, i bilaga till Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission (EGT 1967, 152, s. 13) (nedan kallat protokollet) föreskrivs följande:

”Kapitel III

Europaparlamentets ledamöter

Artikel 8, första stycket

Europaparlamentets ledamöter får inte underkastas någon begränsning av administrativ eller annan natur i sin rörelsefrihet under resa till eller från Europaparlamentets mötesplats.

Artikel 9

Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Artikel 10

Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta

Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.”

2

Ashley Neil Mote, medborgare i Förenade kungariket, erhöll olika former av statliga bidrag mellan åren 1996 och 2002. I november månad år 2003 inleddes en förundersökning mot honom med anledning av att dessa bidrag erhållits på grundval av osanna uppgifter. Sökanden kallades till förhör i januari år 2004 och delgavs misstanke om brott den 27 april 2004. Den delgavs sökanden förundersökningen och en sammanfattning av de gärningar som han åtalats för.

3

Efter att ha valts till ledamot av Europaparlamentet i juni månad år 2004, begärde han att det pågående straffrättsliga förfarandet skulle vilandeförklaras med hänvisning till de privilegier och den immunitet som han åtnjuter som ledamot av Europaparlamentet. Beslut om vilandeförklaring meddelades den 25 november 2004 av Chichester Crown Court. Den domstolen ansåg att förfarandet att mot borgen icke frihetsberöva Ashley Neil Mote, som tillämpades gentemot honom, utgjorde ett hinder i parlamentsledamöternas rörelsefrihet under resa och följaktligen var oförenligt med artikel 8 i protokollet.

4

Attorney General (allmän åklagare i England och Wales) ansökte genom begäran av den 3 februari 2005 att parlamentet skulle:

5

Begäran överlämnades till parlamentets utskott för rättsliga frågor (nedan kallat utskottet för rättsliga frågor), och diskuterades i detta utskott den 21 april, den och den . Ashley Neil Mote företräddes av en annan parlamentsledamot vid den utfrågning som utskottet anordnade den . I ett yttrande till utskottet samma dag (nedan kallat yttrandet), begärde den sistnämnde att begäran om upphävande av immuniteten skulle avslås.

6

Utskottet för rättsliga frågor antog den 20 juni 2005 med enhällighet ett betänkande i vilket parlamentet rekommenderades att upphäva Ashley Neil Motes immunitet (nedan kallat betänkandet). Betänkandet innehåller en motivering och ett förslag till beslut av Europaparlamentet.

7

Genom beslut av den 5 juli 2005 fann Europaparlamentets plenum att sökandens immunitet skulle upphävas och fastställde att beslutet och betänkandet skulle överföras till den behöriga myndigheten i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat det angripna beslutet).

8

Åklagarmyndigheten i Förenade kungariket ansökte vid High Court of Justice (England and Wales), med hänvisning till parlamentets beslut att upphäva Ashley Neil Motes immunitet, om att beslutet att vilandeförklara det straffrättsliga förfarandet inte längre skulle gälla. Den domstolen fastställde i beslut av den 17 oktober 2006 att förfarandet mot sökanden skulle återupptas.

9

Sökanden lämnade den 4 maj 2007 in en begäran om fastställande av hans immunitet och privilegier, vilken parlamentet avslog genom beslut av den .

10

17 augusti

11

Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 5 september 2005.

12

Sökanden ansökte den 3 november 2005 om att beviljas anonymitet i förfarandet i målet rörande huvudsaken, vilket han beviljades den . Ordföranden för den sjunde avdelningen upphävde anonymiteten efter att ha inhämtat parternas yttranden vid förhandlingen den .

13

Sökanden inkom med en ansökan om interimistiska åtgärder till förstainstansrättens kansli den 28 december 2006 i form av uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet i enlighet med artiklarna 225.1 EG, 242 EG och 243 EG. Förstainstansrättens ordförande avslog denna ansökan genom beslut av den .

14

Sökanden begärde i ansökan om interimistiska åtgärder av den 8 maj 2007 på nytt att verkställigheten av det angripna beslutet skulle skjutas upp. Förstainstansrättens ordförande avslog denna ansökan genom beslut av den .

15

Sökanden ansökte en tredje gång om interimistiska åtgärder den 29 augusti 2007 på samma grunder. Förstainstansrättens ordförande avslog denna ansökan den .

16

Sökanden har yrkat att förstainstansrätten ska:

17

Europaparlamentet har yrkat att förstainstansrätten ska:

18

Parlamentet har yrkat att talan ska avvisas, med anledning av att sökanden inte är direkt berörd, i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG, av beslutet om upphävande av immuniteten, eftersom ett sådant beslut ger den som det är riktat till ett utrymme för skönsmässig bedömning.

19

Ashley Neil Mote har till stöd för att hans talan ska tas upp till sakprövning gjort gällande att parlamentets ledamöter åtnjuter de privilegier och den immunitet som är knutna till gemenskaperna, i enlighet med artikel 5 i parlamentets arbetsordning (EGT 2005, L 44, s. 1). Varje beslut avseende dessa privilegier och denna immunitet påverkar följaktligen direkt den berörda ledamoten.

20

Förstainstansrätten ska först pröva huruvida beslutet av den 5 juli 2005 om upphävande av den parlamentariska immuniteten utgör ett beslut mot vilket talan kan väckas.

21

Det följer av fast rättspraxis att Europeiska gemenskapen är en rättslig gemenskap av sådant slag att varken medlemsstaterna eller gemenskapsinstitutionerna kan undgå kontroll av om deras rättsakter står i överensstämmelse med gemenskapens konstitutionella urkund, det vill säga fördraget, genom vilket ett fullständigt system med talemöjligheter och förfaranden upprättats, som är avsett att göra det möjligt för domstolen att granska lagenligheten av de rättsakter som antas av institutionerna (domstolens dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Les Verts mot parlamentet, REG 1986, s. 1339, punkt 23, svensk specialutgåva, volym 8, s. 529, och av den i mål C-314/91, Weber mot parlamentet, REG 1993, s. I-1093, punkt 8, förstainstansrättens dom av den i de förenade målen T-222/99, T-327/99 och T-329/99, Martinez m.fl. mot parlamentet, REG 2001, s. II-2823, punkt 48). Domstolen har även slagit fast att parlamentets rättsakter inte är principiellt undantagna när det gäller talan om ogiltigförklaring (domen i det ovannämnda målet Les Verts mot parlamentet, punkt 24).

22

Domstolen prövar med stöd av artikel 230 första stycket EG lagenligheten av parlamentets rättsakter som har rättsverkan i förhållande till tredje man. Domstolen skiljer härvid mellan två kategorier av rättsakter.

23

De av parlamentets rättsakter som endast berör den interna organisationen av det egna arbetet kan inte bli föremål för talan om ogiltigförklaring (domstolens beslut av den 4 juni 1986 i mål 78/85, Groupe des droites européennes mot parlamentet, REG 1986, s. 1753, punkt 11, och av den i målC-68/90, Blot och Front National mot parlamentet, REG 1990, s. I-2101, punkt 11, samt domen i det ovannämnda målet Weber mot parlamentet, punkt 9).

24

Rättsakter från parlamentet som antingen saknar rättsverkningar eller endast har rättsverkningar i förhållande till parlamentets interna organisation av dess arbete, och som ska genomgå prövningsförfaranden som fastställts i dess arbetsordning, omfattas av denna första kategori (domen i det ovannämnda målet Weber mot parlamentet, punkt 10, och domen i de ovannämnda förenade målen Martinez m.fl. mot parlamentet, punkt 52).

25

Rättsakter från parlamentet som har eller är ägnade att få rättsverkningar i förhållande till tredje man eller, med andra ord, rättsakter vars rättsverkningar går utanför ramen för den interna organisationen av institutionens eget arbete kan däremot angripas vid gemenskapsdomstolen (domen i det ovan i punkt 48 nämnda målet Weber mot parlamentet, punkt 11, och domen i de ovannämnda förenade målen Martinez m.fl. mot parlamentet, punkt 53 ).

26

Parlamentets ledamöter, vilka har mandat att företräda folken i de stater som slutit sig samman i gemenskapen ska, i förhållande till en rättsakt från parlamentet, som har rättsverkningar när det gäller utövandet av detta mandat, anses utgöra tredje män i den mening som avses i artikel 230 första stycket EG (domen i de ovannämnda förenade målen Martinez m.fl. mot parlamentet, punkt 61).

27

Den immunitet och de privilegier som enligt protokollet tillkommer Europeiska gemenskaperna är endast av praktiskt slag, eftersom de har till syfte att undvika att det ställs upp hinder för gemenskapens funktion och oavhängighet (domstolens beslut av den 11 april 1989 i mål 1/88 SA, Générale de Banque mot kommissionen, REG 1989, s. 857, punkt 9, och av den i mål C-2/88 IMM, Zwartveld m.fl., REG 1990, s. I-3365, punkt 19).

28

Även om privilegierna och immuniteten har beviljats enbart i gemenskapens intresse, är det inte desto mindre så att de uttryckligen har beviljats tjänstemän vid gemenskapens institutioner, samt parlamentets ledamöter. Den omständigheten att privilegierna och immuniteten föreskrivs i gemenskapens allmänintresse motiverar de befogenheter som institutionerna fått att, i förekommande fall, upphäva immuniteten. Detta innebär emellertid inte att privilegierna och immuniteten har beviljats gemenskapen i stället för dess tjänstemän, övriga anställda och parlamentets ledamöter direkt. Genom protokollet skapas alltså en personlig rätt till förmån för de berörda personerna, vilken säkerställs genom den rätt att väcka talan som föreskrivs i artikel 230 EG (se, analogt, domstolens dom av den 16 december 1960 i mål 6/60, Humblet mot Belgiska staten, REG 1960, s. 1125).

29

Förstainstansrätten konstaterar att ett beslut genom vilket parlamentet upphäver en av dess ledamöters immunitet medför rättsverkningar som går utanför ramen för dess interna organisation, eftersom det gör det möjligt att åtala den berörda ledamoten för gärningen i fråga.

30

Förutsättningarna för utövandet av den berörda parlamentsledamotens mandat påverkas av ett sådant beslut, vilket innebär att ett straffrättsligt förfarande kan inledas eller fullföljas mot ledamoten i fråga, i förekommande fall tillsammans med frihetsberövande åtgärder som kan hindra vederbörande från att utöva sitt mandat som parlamentsledamot. I förevarande fall möjliggjorde det angripna beslutet för Förenade kungarikets åklagarmyndighet att ansöka om och att få beviljat att beslut om vilandeförklaring av det straffrättsliga förfarande som hade inletts mot Ashley Neil Mote inte längre skulle gälla, genom beslut av High Court of Justice (England och Wales) av den 17 oktober 2006.

31

Det angripna beslutet ska således anses utgöra en rättsakt som har eller är ägnad att få rättsverkningar i förhållande till tredje man. Härav följer att det angripna beslutet, i enlighet med de kriterier som uppställts av domstolen i domen i det ovannämnda målet Weber mot parlamentet, måste kunna bli föremål för gemenskapsdomstolens legalitetsprövning i enlighet med artikel 230 första stycket EG.

32

Förstainstansrätten konstaterar, med avseende på den invändning om rättegångshinder som parlamentet har gjort gällande på grundval av bestämmelserna i artikel 230 fjärde stycket EG, att parlamentet medger att sökanden är personligen berörd men ifrågasätter huruvida han är direkt berörd.

33

Det följer av fast rättspraxis att villkoret direkt berörd innebär att den angripna gemenskapsrättsakten har direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning och inte lämnar dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, något utrymme för skönsmässig bedömning, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av gemenskapslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas (se dom av den 5 maj 1998 i mål C-404/96 P, Glencore Grain mot kommissionen, REG 1998, s. I-2435, punkt 41, och av den i mål C-486/01 P, Front national mot parlamentet, REG 2004, s. I-6289, punkt 34, och av den i mål C-417/04 P Regione Siciliana mot kommissionen, REG 2006, s. I-3881, punkt 28).

34

I förevarande fall skyddar den immunitet som föreskrivs i artiklarna 9 och 10 i protokollet parlamentets ledamöter mot vissa åtgärder som kan hindra utövandet av deras uppdrag. Ett beslut om upphävande av immuniteten ändrar följaktligen en ledamots rättsliga ställning, enbart genom att detta skydd upphävs, eftersom det medför att ledamotens ställning som en person som omfattas av medlemsstaternas allmänna rättsregler återupprättas. Ledamoten kan därmed, utan att några mellanliggande regler är nödvändiga, bli föremål för åtgärder, bland annat frihetsberövande eller åtal, som föreskrivs i dessa allmänna rättsregler. Av detta följer att sökanden är direkt berörd av det angripna beslutet.

35

Det utrymme för skönsmässig bedömning som tillkommer de nationella myndigheterna, efter det att immuniteten har upphävts, i frågan om att återuppta eller lägga ned de straffrättsliga förfaranden som inletts mot parlamentsledamoten, inverkar inte på det förhållandet att vederbörandes rättsliga ställning påverkas direkt. Verkningarna av beslutet om upphävande av immuniteten är begränsade till avskaffandet av det skydd som denne åtnjöt i egenskap av parlamentsledamot, utan att det är nödvändigt att vidta några ytterligare genomförandeåtgärder.

36

Av det ovan anförda följer att talan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning.

37

Ashley Neil Mote har åberopat fyra grunder till stöd för talan om ogiltigförklaring. Den första grunden avser felaktig rättstillämpning. Sökanden har gjort gällande att parlamentet borde ha konstaterat att det privilegium som följer av artikel 8 i protokollet hade åsidosatts. Den andra grunden består av två delar. Den första delen avser ett åsidosättande av parlamentets arbetsordning med anledning av att parlamentet uttalat sig om lämpligheten av det straffrättsliga förfarande som inletts mot Ashley Neil Mote. I den andra delen har sökanden gjort gällande att parlamentet inte på ett skäligt och fullständigt sätt beaktade de faktiska omständigheter och argument som han lade fram i utskottet för rättsliga frågor. Enligt den tredje grunden saknar det angripna beslutet en fullständig och riktig motivering. Enligt den sista grunden är beslutet vare sig rimligt eller proportionerligt. Sökanden anser att parlamentet, på grundval av de argument som han åberopade, borde ha beslutat att inte upphäva den immunitet som han åtnjöt.

38

Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet innebär en felaktig rättstillämpning, eftersom parlamentet borde ha funnit att ett privilegium som sökanden åtnjöt enligt artikel 8 i protokollet hade åsidosatts. Det ska göras åtskillnad mellan det privilegium som följer av artikel 8, avseende parlamentsledamöternas rörelsefrihet, och den immunitet som föreskrivs i artikel 10 vad gäller lagföring. I förevarande fall innebär den möjlighet, att mot borgen icke frihetsberöva någon, som förekommer i straffrätten i Förenade kungariket ett åsidosättande av privilegiet i artikel 8, i den mån den tilltalade måste stå till den nationella domstolens förfogande. Möjligheten att delta i parlamentets sessioner, samt i utskottens arbete, skulle således bero av den nationella domstolens utrymme för skönsmässig bedömning, vilket innebär en begränsning av rörelsefriheten för ledamöterna i parlamentet och att parlamentets oberoende påverkas menligt. Detta gäller oavsett den samarbetsvilja som de rättsliga myndigheterna i Förenade kungariket kan ha visat. Chichester Crown Court vilandeförklarade, mot bakgrund av denna tolkning av artikel 8, det straffrättsliga förfarandet till dess att parlamentet hade prövat begäran om upphävande av immuniteten. Parlamentet gjorde enligt sökanden sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att tolka artikel 8 annorlunda och genom att inte ta ställning till huruvida privilegiet skulle upphävas.

39

Parlamentet har gjort gällande att den nämnda grunden saknar fog. Parlamentet nöjde sig med att pröva begäran om upphävande av immuniteten. Parlamentet har preciserat att den motivering som utskottet för rättsliga frågor antog inte nödvändigtvis återger dess ståndpunkt i egenskap av institution och har redogjort för sin tolkning av artiklarna 8 och 10 och därvid påpekat att dessa bestämmelser är av praktisk karaktär.

40

Enligt parlamentet avser artikel 8 i protokollet, vilken antogs vid en tidpunkt då det var mindre enkelt att resa inom gemenskaperna än vad det är i dag, att avstyra varje hinder från administration, polis eller tull för en parlamentsledamots resor. Den artikeln medför inte i sig någon rättslig immunitet. I artikel 10 i protokollet föreskrivs däremot att parlamentsledamöterna åtnjuter immunitet för handlingar som utförts på den egna statens territorium eller på de andra medlemsstaternas territorier. Detta gäller utöver de fall som avses i artikel 9 rörande yttranden som ledamöter gjort eller röster som de avlagt under utövandet av sitt uppdrag. Enligt artikel 10 åtnjuter parlamentsledamöterna dessutom immunitet när de reser till och från Europaparlamentets mötesplats. Dessa bestämmelser skulle vara verkningslösa om det privilegium som beviljas enligt artikel 8 skulle utgöra hinder för lagföring. Parlamentet har tillagt att inte något av de privilegier som tillerkänns enligt artikel 8 kan upphävas på grundval av artikel 10.

41

Vad avser den möjlighet att förhindra Europaparlamentets verksamhet som den nationella domstolen skulle ha om den kunde kontrollera sökandens resor, har parlamentet erinrat om att förhållandet mellan medlemsstaterna och gemenskapsinstitutionerna styrs av principen om lojalt samarbete i enlighet med artikel 10 EG. De nationella domstolarna ska i största möjliga mån underlätta gemenskapsinstitutionernas verksamhet och respektera deras befogenheter, såsom domstolen i Förenade kungariket gjorde. Det kan i annat fall väckas talan mot medlemsstaten i fråga vid gemenskapsdomstolarna.

42

Sökanden har medgett att gemenskapernas privilegier och immunitet framför allt är av praktisk karaktär och har bestritt att han likställde bestämmelserna i artikel 8 med en absolut immunitet mot lagföring. Han har emellertid förklarat att han vidhåller att det privilegium som beviljas enligt artikel 8 ska ges en allmän tolkning och att det, under särskilda omständigheter, kan utgöra hinder för lagföring av sådant slag som innebär frihetsberövande. Detta privilegium medför att störningar av en parlamentsledamots uppdrag kan undvikas, på ett sätt som skiljer sig från bestämmelserna i artikel 10.

43

Parlamentet anser att Ashley Neil Motes tolkning av artikel 8 inte ska godtas, eftersom förbudet mot begränsningar av rörelsefriheten för en ledamot i parlamentet inte kan innebära ett större skydd än den immunitet som beviljas enligt artikel 10. I ett sådant fall vore den immunitet som en ledamot i parlamentet åtnjuter absolut, eftersom ett privilegium, i motsats till immunitet, inte kan upphävas.

44

Sökanden har gjort gällande att parlamentet borde ha konstaterat att han omfattades av det privilegium som följer av artikel 8 i protokollet, och att detta privilegium hade åsidosatts med anledning av det straffrättsliga förfarande som hade inletts mot honom. Det åligger nämligen parlamentet och inte den nationella domstolen att pröva denna fråga, genom att fastställa hur stor risken är att ett rättsligt förfarande utgör hinder för en parlamentsledamot att kunna utöva sitt ämbete.

45

Det framgår av lydelsen i artikel 10 sista stycket i protokollet, enligt vilken immuniteten inte kan hindra Europaparlamentet från att utöva sin rätt att upphäva immuniteten för en av dess ledamöter, att parlamentet är behörigt att pröva en begäran om upphävande av immuniteten för en av sina ledamöter. Artiklarna 6 och 7 i parlamentets arbetsordning kompletterar den texten. I de nämnda artiklarna preciseras reglerna för förfarandet för upphävande av immunitet.

46

Det förekommer däremot varken i protokollet eller i parlamentets arbetsordning någon regel som innebär att parlamentet är den myndighet som är behörig att fastställa förekomsten av det privilegium som föreskrivs i artikel 8 i protokollet.

47

Förstainstansrätten påpekar dessutom att tillämpningsområdet för artiklarna 8 och 10 i protokollet inte är detsamma.

48

Domstolen har fastställt att artikel 8 första stycket i protokollet innebär ett förbud för medlemsstaterna att, bland annat på grund av deras praxis avseende beskattning, anta administrativa begränsningar av rörelsefriheten för parlamentets ledamöter (domstolens dom av den 15 september 1981 i mål 208/80, Bruce of Donington, REG 1981, s. 2205, punkt 14). Såsom föreskrivs i den bestämmelsen, syftar privilegiet till att säkerställa att parlamentets ledamöter åtnjuter rörelsefrihet under resan till eller från parlamentets mötesplats.

49

Förstainstansrätten påpekar emellertid att även om artikel 8 första stycket i protokollet, i vilket det hänvisas till begränsningar av administrativ ”eller annan natur”, inte innehåller någon uttömmande uppräkning av dessa begränsningar, omfattas inte begränsningar som följer av lagföring. Sådana begränsningar omfattas nämligen av tillämpningsområdet för artikel 10. Den bestämmelsen innehåller rättsregler avseende immunitet, utanför det särskilda området för yttranden som parlamentets ledamöter avgett eller röster de avlagt under utövandet av sitt uppdrag, vilket regleras i artikel 9. Lagföring omnämns uttryckligen i artikel 10 första stycket b i protokollet och ingår bland de former av immunitet som en parlamentsledamot åtnjuter på alla andra medlemsstaters territorium under Europaparlamentets sessioner. Enligt artikel 10 första stycket a i protokollet åtnjuter en ledamot av parlamentet även, under samma period, på sin egen stats territorium den immunitet som beviljas parlamentets ledamöter i deras land. I vissa länder skyddas de nationella parlamentsledamöterna från att bli föremål för straffrättsliga förfaranden. I artikel 10 andra stycket föreskrivs slutligen att immuniteten även ska vara tillämplig på parlamentets ledamöter under resan till och från parlamentets mötesplats. Den bestämmelsen, vilken såsom artikel 8 första stycket i protokollet skyddar parlamentets ledamöter mot begränsningar av deras rörelsefrihet, bekräftar att de begränsningar som omnämns i den sistnämnda bestämmelsen inte omfattar samtliga möjliga begränsningar av rörelsefriheten för parlamentets ledamöter. Straffrättsliga förfaranden ska, vilket framgår av de bestämmelser i artikel 10 som undersöks ovan, anses vara omfattade av det rättsliga regelverk som införs genom den sistnämnda artikeln.

50

Artikel 10 i protokollet avser således att säkerställa ledamöternas oberoende genom att förhindra att påtryckningar, i form av hot om frihetsberövande eller lagföring, utövas gentemot dem under parlamentets sessioner (beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 2 maj 2000 i mål T-17/00 R, Rothley m.fl. mot parlamentet, REG 2000, s. II-2085, punkt 90).

51

Artikel 8 i protokollet avser att skydda parlamentsledamöterna mot begränsningar av deras rörelsefrihet, vilka är av annat slag än de som beslutas av rättsliga myndigheter.

52

Eftersom det inte har gjorts gällande att de risker för att Ashley Neil Motes utövande av sitt uppdrag som parlamentsledamot skulle påverkas menligt utgjordes av begränsningar av ett annat slag än de som följer av det straffrättsliga förfarande som hade inletts i domstolarna i hans ursprungsstat, konstaterar förstainstansrätten att parlamentet inte gjorde sig skyldigt till någon felaktig rättstillämpning genom att besluta att upphäva Ashley Neil Motes immunitet, utan att vare sig pröva det privilegium som han åtnjöt såsom parlamentsledamot eller finna att artikel 8 hade åsidosatts i förevarande fall.

53

Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund.

54

Den grund som sökanden har åberopat kan delas in i två delar.

55

Sökanden har gjort gällande att utskottet för rättsliga frågor, i enlighet med artikel 7.7 i parlamentets arbetsordning, inte kunde uttala sig i sitt betänkande över lämpligheten av det straffrättsliga förfarandet som inletts mot honom. Åsidosättandet av den bestämmelsen påverkar det angripna beslutets giltighet. Sökanden har tillagt att parlamentets uttalande i samma betänkande inte hänvisar till hans yttrande i denna fråga.

56

Parlamentet har invänt att det är uppenbart att ifrågavarande grund saknar fog. Parlamentet har påpekat att det är rapportören ensam som är ansvarig för motiveringen i betänkandet, och att ett uttalande av den sistnämnde inte kan åberopas för att ifrågasätta den resolution som parlamentet antagit. I vilket fall som helst avsåg inte de värdeomdömen som rapportören använde sig av frågan huruvida det straffrättsliga förfarandet var befogat, utan frågan huruvida det fanns uppgifter till stöd för det.

57

Sökanden har gjort gällande att betänkandet från utskottet för rättsliga frågor inte innehåller något som visar på att utskottet, och således parlamentet, inte till fullo eller på ett lämpligt sätt prövade de argument i sak som han hade åberopat. Denna brist utgör hinder för sökandens rätt att ta del av de slutsatser som utskottet för rättsliga frågor drog och innebär därför att beslutet är ogiltigt.

58

Parlamentet anser att den grunden saknar fog. Parlamentet har, i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.3 i dess arbetsordning, erinrat om att Ashley Neil Motes hade möjlighet att yttra sig inför utskottet för rättsliga frågor genom att låta sig företrädas av en annan ledamot av parlamentet den 24 maj 2005. Parlamentet har gjort gällande att denna utfrågning omnämns uttryckligen i ingressen till det angripna beslutet.

59

Förstainstansrätten konstaterar inledningsvis att parlamentet anammade motiveringen i betänkandet, genom att följa det förslag att upphäva immuniteten för Ashley Neil Mote som utskottet för rättsliga frågor lagt fram, och genom att i det angripna beslutet hänvisa till det nämnda utskottets betänkande utan att reservera sig avseende innehållet i betänkandets motivering. Av detta följer att denna del av grunden ska anses vara riktad mot det angripna beslutets motivering.

60

I artikel 7.7 i parlamentets arbetsordning föreskrivs att ”utskottet för rättsliga frågor … får under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller om det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet för rättsliga frågor genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet”.

61

Förstainstansrätten prövar därefter huruvida utskottet för rättsliga frågor i sitt betänkande tog ställning för det straffrättsliga förfarandet som inletts och huruvida det uttalade sig om Ashley Neil Motes skuld. I punkt II. 2 i betänkandet konstaterade rapportören först att åtalspunkterna var ”väl underbyggda”. Denna bedömning, som ger uttryck för rapportörens ståndpunkt avseende frågan huruvida det fanns tillräcklig grund för det åtal som väckts mot Ashley Neil Mote, kan inte likställas med ett uttalande om dennes skuld eller om dessa förfarandens lämplighet. Detsamma gäller även för det rent objektiva konstaterande i punkt II.3 i betänkandet, vilket rapportören gör avseende den aktuella påföljdens svårhet i Förenade konungariket och i de flesta medlemsstater. Genom att slutligen i samma punkt ange att ”åtalet förefaller vara väl underbyggt”, konstaterade rapportören enbart att förfarandet var långt framskridet och borde föranleda en förhandling, utan att på förväg bedöma förfarandets utgång.

62

Det följer av det ovan anförda att artikel 7 i parlamentets arbetsordning inte åsidosattes, och att talan inte kan vinna bifall i denna del.

63

De argument i sak, som parlamentet enligt sökanden inte prövade eller inte prövade på ett lämpligt sätt, avsåg följande: det straffrättsliga förfarandet som inletts mot honom hade inletts sent, vilket medförde att parlamentets verksamhet påverkades negativt, i strid med artikel 10 EG; det sätt på vilket domstolarna i Förenade kungariket handlade begäran om upphävande av immuniteten,; begäran om upphävande av immuniteten var inte klar och tydlig avseende de påstådda gärningarnas allvar och det straffrättsliga förfarandets lämplighet; möjligheten för parlamentet att upphäva ett privilegium.

64

Förstainstansrätten prövar i första hand sökandens argument, angående att det straffrättsliga förfarandet som den nationella åklagarmyndigheten inlett mot Ashley Neil Mote hade försenats inte beaktades. Denna försening medförde enligt sökanden att han inte kunde utöva sitt mandat som parlamentsledamot och att parlamentets verksamhet därmed påverkades negativt. Detta innebar att Förenade kungariket åsidosatte principen om lojalt samarbete som föreskrivs i artikel 10 EG.

65

Förstainstansrätten påpekar att genom att anföra att det saknades anledning att anta att påståendena från Attorney General att ”Ashley Neil Motes politiska åsikter eller verksamhet på intet sätt påverkat det straffrättsliga förfarandet och att … utredningen genomförts så snabbt som möjligt”, samt att Chichester Crown Court kunde ha begärt att immuniteten skulle upphävas för det fall den hade ”tvivlat på åklagarens eller någon annan intressents syften eller varje annan aktör (vilket uppenbarligen inte är fallet)”, har parlamentet indirekt men säkert visat att grunden avseende försening saknar fog. Parlamentet ansåg, på grundval av inte enbart de uppgifter som lämnats av Attorney General, utan även den bedömning som Chichester Crown Court gjort, att det straffrättsliga förfarandet inte hade inletts i avsikt att förhindra Ashley Neil Mote från att utöva sitt uppdrag.

66

Förstainstansrätten tillägger att det inte följer av de argument som sökanden åberopade vid utskottet för rättsliga frågor att den tid som undersökningen pågick, och därmed den försening med vilken han inställdes vid brottmålsdomstolen, visar på att det förelåg en avsikt att påverka sökandens verksamhet som ledamot i Europaparlamentet negativt. Ashley Neil Motes yttrande besvarade i själva verket Attorney Generals påstående att den tid som undersökningen pågick berodde på att den förstnämnde hade undanhållit information, bland annat avseende ett bankkonto på Isle of Man, och på att han inte hade samarbetat i tillräcklig utsträckning. Ashley Neil Mote har gjort gällande att han bestred att han inte hade samarbetat med undersökningsledarna och att han inte önskade uttala sig, i enlighet med sin rätt till försvar. Han ansåg även att undersökningsledarna hade dröjt oförsvarligt länge med att fråga ut banken Barclays på Island of Man. Inte någon av dessa omständigheter var sådan att det med stöd av den kunde bevisas att det förelåg en avsikt att påverka sökandens verksamhet som ledamot av parlamentet negativt.

67

Förstainstansrätten konstaterar för det andra beträffande den inställning som myndigheterna i Förenade kungariket har haft till behandlingen av begäran om upphävande av immunitet, att parlamentet har påpekat att det inte förelåg något tvivel avseende den omständigheten att begäran hade framställts i laga ordning. Parlamentet beaktade därmed sökandens argument avseende behandlingen av begäran om upphävande av immuniteten, och slöt sig därav till att inte något av dessa argument utgjorde hinder för prövningen av denna begäran.

68

Förstainstansrätten konstaterar för det tredje att parlamentet inte tagit ställning till argumenten avseende avsaknaden av klarhet i begäran om upphävande av immuniteten, inklusive beträffande lämpligheten av det straffrättsliga förfarandet, och rörande de påstådda lagöverträdelsernas allvar. Parlamentet avstod således från att uttala sig avseende det straffrättsliga förfarandets lämplighet, vilket en bedömning av denna invändning påkallade, och agerade således i förenlighet med bestämmelserna i artikel 7.7 i sin arbetsordning.

69

Med avseende på vad Ashley Neil Mote gjort gällande rörande möjligheten att upphäva det privilegium som följer av artikel 8 i protokollet, gjorde parlamentet sig inte skyldigt till någon felaktig rättslig bedömning, vilket har gjorts gällande i punkterna 43–51 ovan, genom att pröva den immunitet som Ashley Neil Mote åtnjöt utan att uttala sig om det privilegium som denne beviljats i egenskap av parlamentsledamot, och utan att fastställa huruvida artikel 8 i protokollet hade åsidosatts i förevarande fall. Eftersom parlamentet saknade behörighet att upphäva det privilegium som föreskrivs i artikel 8 kan parlamentet inte klandras för att det inte beaktat de argument som hade lagts fram i detta avseende.

70

Det följer av det ovan anförda att det inte har bevisats att de faktiska omständigheter och argument som sökanden hade åberopat faktiskt inte beaktades till fullo I det angripna beslutet.

71

Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den grundens andra delgrund.

72

Sökanden har gjort gällande att parlamentet är skyldigt att motivera ett beslut om upphävande av immunitet. Avsaknad av motivering utgör ett åsidosättande av de demokratiska principer som Europaparlamentet ska iaktta enligt artikel 6 EU, men även enligt principen om insyn i dess verksamhet vilken följer av dess arbetsordning.

73

Sökanden anser att det i betänkandet från utskottet för rättsliga frågor lämnas en motivering till det angripna beslutet, men har bestritt att denna motivering är fullständig eller lämplig, på grund av att samtliga de argument som lagts fram till stöd för ett upprätthållande av den immunitet han åtnjöt inte hade prövats. Enligt sökanden borde parlamentets äldre praxis avseende immunitet ha föranlett det att ange en lämplig motivering. Den motivering som lämnades gör det varken möjligt för läsare av beslutet att förstå de skäl som föranledde detta, eller för parterna att bedöma beslutets giltighet för att eventuellt kunna överklaga det.

74

Parlamentet har yrkat att talan inte kan vinna bifall såvitt avser denna grund.

75

Förstainstansrätten erinrar om att enligt artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler ska en ansökan innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för densamma. Enligt fast rättspraxis krävs det för att en talan ska kunna upptas till sakprövning att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan. Även om innehållet i ansökan kan understödjas och kompletteras i specifika avseenden, genom hänvisning till vissa avsnitt i bifogade handlingar, kan en generell hänvisning till andra handlingar inte kompensera avsaknaden av väsentliga delar av den rättsliga argumentering, som enligt ovannämnda bestämmelser ska återfinnas i själva ansökan (domstolens dom av den 31 mars 1992 i mål C-52/90, kommissionen mot Danmark, REG 1992, s. I-2187, punkt 17, förstainstansrättens beslut av den i mål T-56/92, Koelman mot kommissionen, punkt 21, förstainstansrättens dom av den i mål T-154/98, Asia Motor France m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II-1703, punkt 49, samt av den i mål T-201/04, Microsoft mot kommissionen, REG 2007, s. I-3601, punkt 94). Det ankommer följaktligen inte på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter och identifiera de grunder och argument som den skulle kunna anse utgör grunden för talan, eftersom bilagorna enbart ska tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning (förstainstansrättens dom av den i mål T-84/96, Cipeke mot kommissionen, REG 1997, s. II-2081, punkt 34, och i det ovannämnda målet Microsoft mot kommissionen, punkt 94).

76

Sökanden har i förevarande fall gjort gällande att det angripna beslutet saknar en fullständig och lämplig motivering, utan att klargöra i vilket avseende han anser att motiveringen är bristfällig. I ansökan erinrades enbart om nödvändigheten av att ett modernt demokratiskt organ motiverar sina beslut på ett fullständig och lämplig sätt och prövar samtliga argument som har gjorts gällande, samt om betydelsen av en sådan motivering. Ashley Neil Mote har inte klargjort vilka rättsliga och faktiska omständigheter som parlamentet enligt hans mening borde ha utvecklat ytterligare. Det enda bestämda argument som sökanden har anfört avser uttalanden som gjorts i strid med artikel 7.7 i parlamentets arbetsordning, vilket behandlades i den andra grundens första del. Förstainstansrätten har funnit att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den delen av den andra grunden.

77

Det följer av det ovan anförda att denna grund inte kan tas upp till sakprövning.

78

Sökanden har gjort gällande att de argument som han har åberopat mot upphävande av immuniteten borde ha föranlett parlamentet att fatta ett rimligt och proportionerligt beslut, och att således inte upphäva immuniteten. Sökanden har hänvisat till de argument som framlades i det yttrande som utgör en bilaga till ansökan, och har påpekat att de inte kommer att redogöras för i sin helhet.

79

Sökanden har gjort gällande att i avsaknad av en motivering till stöd för argumentet avseende förseningen, kunde ett beslutande organ inte rimligen upphäva immuniteten, och parlamentet borde ha beslutat att inte upphäva privilegiet eller immuniteten.

80

Sökanden undrar huruvida parlamentet har behörighet att upphäva ett privilegium i stället för immunitet, med anledning av att det i arbetsordningen inte hänvisas till upphävande av ett privilegium.

81

Sökanden har påpekat att om parlamentet hade vidtagit en fullständig och relevant prövning av hans argument, skulle det inte ha upphävt immuniteten. Han har hänvisat till det betänkande som utskottet för rättsliga frågor antog i målet Sichrowsky, till stöd för argumentet att parlamentet tillämpar en sådan presumtion vid fall av fumus persecutionis (politisk skada).

82

Sökanden har understrukit att det straffrättsliga förfarandet mot honom hade inletts för sent, vilket störde parlamentets verksamhet och inverkade menligt på principen om lojalt samarbete mellan gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna. Sökanden har gjort gällande att han hade önskat ta del av parlamentets bedömning i detta avseende.

83

Sökanden har slutligen gjort gällande i repliken att utskottet för rättsliga frågor inte undersökte den begäran om ytterligare information som sökandens inlaga innehöll.

84

Parlamentet anser att denna grund saknar fog.

85

Förstainstansrätten erinrar, angående den grund som avser avsaknaden av prövning av begäran om ytterligare information i yttrandet, som lades fram i samband med repliken, om att det framgår av artikel 44.1 c jämförd med artikel 48.2 i rättegångsreglerna att ansökan genom vilken talan väcks ska innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Det framgår även att nya grunder inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. En grund som utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna kan emellertid prövas i sak (förstainstansrättens dom av den 20 september 1990 i mål T-37/89, Hanning mot parlamentet,REG 1990, s. II-463, punkt 38). Ett argument som har åberopats till stöd för en grund bör behandlas på ett liknande sätt (förstainstansrättens dom av den i mål T-231/99, Joynson mot kommissionen,REG 2002, s. II-2085, punkt 156).

86

Sökanden har i förevarande fall först i repliken gjort gällande att utskottet för rättsliga frågor inte prövade hans begäran eller förfrågningar om att erhålla ytterligare upplysningar. Detta argument avser handläggningen av begäran om upphävande av immuniteten i utskottet för rättsliga frågor, och inte prövningen av uppgifter som parlamentet borde ha beaktat vid antagande av det angripna beslutet. Det kan därför inte anses utgöra en utvidgning av invändningar som gjordes i ansökan om ogiltigförklaring.

87

Detta argument ska således avvisas.

88

Förstainstansrätten konstaterar, med avseende på vad Ashley Neil Mote gjort gällande om att de argument som lades fram i inlagan borde ha föranlett parlamentet att fatta ett rimligt och proportionerligt beslut, och således inte upphäva immuniteten, att dessa argument inte hade lagts fram i ansökan och att sökanden hänvisade till det nämnda yttrande, vilket utgjorde en bilaga. I enlighet med ovan i punkt 75 nämnda rättspraxis, ankommer det inte på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter och identifiera de grunder och argument som den skulle kunna anse utgör grunden för talan.

89

Detta argument kan inte tas upp till sakprövning, förutom i den del det avser dröjsmålet vid de nationella domstolarna. Då förstainstansrätten emellertid prövade det argumentet i punkterna 64–66 ovan, ska invändningen avvisas.

90

Av vad ovan anförts följer att denna grund till viss del inte kan upptas till prövning och till viss del saknar fog. Talan ska följaktligen ogillas.

91

Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Parlamentet har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska parlamentets yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (sjunde avdelningen)

följande: