Förstainstansrättens dom (tredje avdelningen) av den 8 juli 2008 – Huvis mot rådet

(mål T-221/05)

”Dumpning — Import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea — Förordning som avslutar en interimsöversyn — Tillämpning av en metod som skiljer sig från den som använts vid den ursprungliga undersökningen — Nödvändighet av ändrade omständigheter — Justering begärd vad gäller kreditkostnader — Betalningsfrister — Bevisbörda — Principen om god förvaltningssed — Artiklarna 2.10 b och g, och 11.9 i förordning (EG) nr 384/96”

1. 

Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Omprövningsförfarande — Ändring av metoden för att beräkna värdet av justeringen för importavgifter och indirekta skatter (Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 2.10, 11.9, och 17) (se punkterna 39, 41, 42, 48–51, 55 och 60)

2. 

Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Dumpningsmarginal — Justering begärd med stöd av artikel 2.10 g i förordning nr 384/96 — Bevisbörda (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41; Avtalet om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet, kallad 1994 års antidumpningskod, artikel 2.4; rådets förordning nr 384/96, artikel 2.10 g) (se punkterna 71–78, 82, 92 och 98–101)

Saken

Dels en talan om ogiltigförklaring av artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2005 av den 10 mars 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Folkrepubliken Kina och Konungariket Saudiarabien, om ändring av förordning (EG) nr 2852/2000 angående införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea och om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan (EUT L 71, s. 1), dels en begäran, med stöd i artikel 241 EG, om att bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1) ska förklaras icke tillämpliga, eftersom de utgör stöd för de ifrågasatta slutsatserna i förordning nr 428/2005.

Domslut

1) 

Artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2005 av den 10 mars 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Folkrepubliken Kina och Konungariket Saudiarabien, om ändring av förordning (EG) nr 2852/2000 angående införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea och om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan, förklaras ogiltig, i den mån som den antidumpningstull som fastställs för export inom gemenskapen av produkter som tillverkas och exporteras av Huvis Corp. överstiger den tull som skulle ha gällt om en justering av normalvärdet för importavgifter och indirekta skatter företagits genom att använda ”input”-metoden, som användes under den ursprungliga undersökningen.

2) 

Talan ogillas i övrigt.

3) 

Rådet ska bära sin rättegångskostnad samt ersätta 70 procent av sökandens rättegångskostnad.

4) 

Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad.

Förstainstansrättens dom (tredje avdelningen) av den 8 juli 2008 – Huvis mot rådet

(mål T-221/05)

”Dumpning — Import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea — Förordning som avslutar en interimsöversyn — Tillämpning av en metod som skiljer sig från den som använts vid den ursprungliga undersökningen — Nödvändighet av ändrade omständigheter — Justering begärd vad gäller kreditkostnader — Betalningsfrister — Bevisbörda — Principen om god förvaltningssed — Artiklarna 2.10 b och g, och 11.9 i förordning (EG) nr 384/96”

1. 

Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Omprövningsförfarande — Ändring av metoden för att beräkna värdet av justeringen för importavgifter och indirekta skatter (Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 2.10, 11.9, och 17) (se punkterna 39, 41, 42, 48–51, 55 och 60)

2. 

Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Dumpningsmarginal — Justering begärd med stöd av artikel 2.10 g i förordning nr 384/96 — Bevisbörda (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41; Avtalet om tillämpning av artikel VI i det allmänna tull- och handelsavtalet, kallad 1994 års antidumpningskod, artikel 2.4; rådets förordning nr 384/96, artikel 2.10 g) (se punkterna 71–78, 82, 92 och 98–101)

Saken

Dels en talan om ogiltigförklaring av artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2005 av den 10 mars 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Folkrepubliken Kina och Konungariket Saudiarabien, om ändring av förordning (EG) nr 2852/2000 angående införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea och om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan (EUT L 71, s. 1), dels en begäran, med stöd i artikel 241 EG, om att bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1) ska förklaras icke tillämpliga, eftersom de utgör stöd för de ifrågasatta slutsatserna i förordning nr 428/2005.

Domslut

1) 

Artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 428/2005 av den 10 mars 2005 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Folkrepubliken Kina och Konungariket Saudiarabien, om ändring av förordning (EG) nr 2852/2000 angående införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Korea och om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan, förklaras ogiltig, i den mån som den antidumpningstull som fastställs för export inom gemenskapen av produkter som tillverkas och exporteras av Huvis Corp. överstiger den tull som skulle ha gällt om en justering av normalvärdet för importavgifter och indirekta skatter företagits genom att använda ”input”-metoden, som användes under den ursprungliga undersökningen.

2) 

Talan ogillas i övrigt.

3) 

Rådet ska bära sin rättegångskostnad samt ersätta 70 procent av sökandens rättegångskostnad.

4) 

Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad.