FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)
den 18 september 2008
Mål T‑47/05
Pilar Angé Serrano m.fl.
mot
Europaparlamentet
” Personalmål – Tjänstemän – Godkända på interna uttagningsprov för övergång till annan tjänstekategori medan de gamla tjänsteföreskrifterna var i kraft – De nya tjänsteföreskrifternas ikraftträdande – Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad – Ändring av den hierarkiska ordning som upprättats medan de gamla tjänsteföreskrifterna var i kraft – Upptagande till sakprövning – Invändning om rättsstridighet – Förvärvade rättigheter – Berättigade förväntningar – Proportionalitet – Likabehandling – Principen om god förvaltningssed och omsorgsplikt”
Saken: Talan om ogiltigförklaring av individuella beslut om sökandenas placering i tillfälliga lönegrader från och med den 1 maj 2004, vilka beslut meddelades sökandena av generaldirektören för personal vid Europaparlamentet under den första veckan i maj år 2004, och av samtliga rättsakter som följer av och/eller som har samband med dessa beslut, även de som antas efter det att denna talan har väckts, samt yrkande att Europaparlamentet ska förpliktas betala skadestånd.
Avgörande: Det finns inte anledning att döma i saken vad avser Pilar Angé Serrano, Jean-Marie Bras och Adolfo Orcajo Teresa, beträffande det första yrkandet. Talan ogillas i övrigt. Europaparlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta dem som Pilar Angé Serrano Jean-Marie Bras och Adolfo Orcajo Teresa har ådragit sig. Dominiek Decoutere, Armin Hau och Francisco Javier Solana Ramos ska bära sina rättegångskostnader. Rådet, som har intervenerat till stöd för Europaparlamentets yrkanden, ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Förfarande – Framläggande av bevisning – Frist – Sent åberopad bevisning – Villkor
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 48.1)
2. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90. 2 och 91.1; bilaga XIII)
3. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Invändningar avseende den ändring som skett genom övergångsbestämmelserna om klassificering i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna av den rangordning som tidigare gällt – Upptagande till sakprövning
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII)
4. Tjänstemän – Karriär – Förvärvade rättigheter – Godkänt internt uttagningsprov för förflyttning mellan kategorier före den 1 maj 2004
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artiklarna 2 och 8)
5. Tjänstemän – Karriär – Inrättande av övergångsbestämmelser avseende övergången från det tidigare till det nya befordringssystemet för tjänstemän – Bestämmelser om placering i lönegrad
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artiklarna 2 och 8)
1. Även om parterna enligt vad som föreskrivs i artikel 48.1 i förstainstansrättens rättegångsregler kan åberopa bevisning till stöd för sin argumentation i repliken och i dupliken, måste de ange skälen för att detta inte gjorts tidigare.
Att bevisning åberopas sedan dupliken inlämnats kan godtas när den som åberopar bevisningen inte hade tillgång till denna innan det skriftliga förfarandet avslutades, eller om motparten åberopat bevisning sent och det därför krävs att handlingarna i målet kompletteras för att säkerställa att den kontradiktoriska principen efterlevs.
Skyldigheten att ange skälen för att bevisning inte åberopats tidigare innebär att domstolen är behörig att pröva huruvida dessa skäl är välgrundade och, om så är fallet, innehållet i den åberopade bevisningen, liksom att avisa bevisningen, om begäran saknar grund. Detsamma gäller, a fortiori, avseende bevisning som åberopas sedan dupliken inlämnats.
(se punkterna 54–56)
Hänvisning till domstolen 14 april 2005, C‑243/04 P, Gaki-Kakouri mot EG‑domstolen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkterna 32 och 33
2. Endast åtgärder med tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning utgör rättsakter som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring Så är fallet beträffande de enskilda beslut som konkretiserar övergångsbestämmelserna för placering i lönegrad i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Dessa beslut är av sådan karaktär att de kan inverka menligt på den berörda tjänstemannens rättsliga ställning, även om den institution till vilken vederbörande är knuten endast tillämpar nämnda bestämmelse.
(se punkterna 61 och 62)
Hänvisning till domstolen 10 januari 2006, C‑373/04 P, kommissionen mot Alvarez Moreno, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 42 och där angiven rättspraxis; förstainstansrätten 6 juni 1996, T‑391/94, Baiwir mot kommissionen, REGP 1996, s. I‑A‑269 och II‑787, punkt 34; förstainstansrätten 18 juni 1996, T‑293/94, Vela Palacios mot CES, REGP 1996, s. I‑A‑305 och II‑893, punkt 22; förstainstansrätten 29 november 2006, T‑35/05, T‑61/05, T‑107/05, T‑108/05 och T‑139/05, Agne-Dapper m.fl. mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑291 och II‑A‑2‑1497, punkterna 32 och 33
3. För att en talan ska kunna tas upp till sakprövning krävs att sökandena vid tidpunkten för talans väckande har ett faktiskt, tillräckligt väl definierat, intresse av att de enskilda beslut som de angriper ogiltigförklaras. Ett sådant intresse föreligger endast om talan kan medföra en fördel för dem. Så är fallet när tjänstemän ifrågasätter den ändring som genom övergångsbestämmelserna om klassificering i bilaga XIII i tjänsteföreskrifterna skett av den rangordning som bildats under tjänsteföreskrifterna, i den lydelse som gällde före den 1 maj 2004.
(se punkterna 65, 68, 70, 76 och 81)
Hänvisning till domstolen 31 maj 1988, 167/86, Rousseau mot revisionsrätten, REG 1988, s. 2705, punkt 7; förstainstansrätten 28 september 2004, T‑310/00, MCI mot kommissionen, REG 2004, s. II‑3253, punkt 44
4. En tjänsteman kan inte göra gällande en förvärvad rättighet om inte de omständigheter varpå rättigheten grundas uppkommit enligt en viss reglering före ändringen av tjänsteföreskrifterna.
I ett system där rangordningen mellan tjänstemän har en tendens att ändras, utgör inte vissa tjänstemäns placering i en högre lönegrad i förhållande till andra, vid ett tillfälle i deras karriär, en förvärvad rättighet som ska skyddas av tjänsteföreskrifterna i den lydelse som gäller efter den 1 maj 2004. De tjänstemän som har blivit godkända vid ett internt uttagningsprov för förflyttning mellan kategorier före denna tidpunkt har emellertid rätt att förvänta sig att tjänsteföreskrifterna erbjuder dem bättre karriärutsikter än andra tjänstemän. Enligt den allmänna skälighetsprincipen ska den viljekraft och de ansträngningar som tjänstemännen visat prov på före nämnda tidpunkt för att gå vidare i karriären beaktas efter denna tidpunkt. De förbättrade karriärsutsikter som uppnåtts före denna tidpunkt utgör således förvärvade rättigheter som ska skyddas.
Tjänstemäns karriärsutsikter bestäms av ett flertal faktorer – kopplade såväl till omständigheter som rör varje tjänsteman personligen (såsom dennes meriter eller ålder) som till yttre omständigheter (som sådana som rör den avdelning vid vilken vederbörande tjänstgör) – och bestäms inte enbart av lönegradsplaceringen. Även om bestämmelserna om placering i lönegrad i artiklarna 2 och 8 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, beaktade för sig, leder till en ändring av den rangordning som uppkommits före den 1 maj 2004 mellan tjänstemän som blivit godkända vid ett internt uttagningsprov för förflyttning mellan kategorier och andra tjänstemän, innebär emellertid inte detta nödvändigtvis att karriärsutsikterna för de tjänstemän som blivit godkända vid ett sådant uttagningsprov inte är bättre än för dem som inte blivit godkända. Tvärtom innehåller bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna bestämmelser som medför att åtskillnad görs mellan tjänstemän på grundval av vilken kategori de tillhörde före den 1 maj 2004 och som på så vis innebär att ett godkänt resultat vid ett uttagningsprov för förflyttning mellan kategorier som uppnåtts före denna tidpunkt värdesätts.
(se punkterna 106–108, 110, 113 och 114)
Hänvisning till domstolen 19 mars 1975, 28/74, Gillet mot kommissionen, REG 1975, s. 463, punkt 5
5. En tjänsteman kan inte stödja sig på principerna om skydd för berättigade förväntningar för att ifrågasätta rättsenligheten av en ny rättslig bestämmelse på ett område där lagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller behovet av reformer. Så är fallet vad gäller ändringen av befordringssystemet för tjänstemännen – inom ramen för vilket, för det första, placeringen i en högre lönegrad har förvärvats och, för det andra, ett godkänt resultat vid ett internt uttagningsprov för förflyttning mellan kategorier har haft och uttömt all sin verkan – liksom vad gäller antagandet av de övergångsbestämmelser som följde med ändringen, inbegripet bestämmelserna om placering i lönegrader i artiklarna 2 och 8 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna.
Av proportionalitetsprincipen följer dessutom att gemenskapsrättsliga bestämmelser är rättsenliga endast om de medel som används är ägnade att uppnå det legitima mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål, varvid gäller att man, när det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan, i princip skall använda sig av den åtgärd som är minst betungande. När det rör sig om ett område där gemenskapslagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning som motsvarar de politiska skyldigheter som tilldelas denne genom fördraget, kan endast en beslutad åtgärds uppenbart olämpliga karaktär i förhållande till det mål som den behöriga institutionen skall eftersträva påverka rättsenligheten av en sådan åtgärd. Då rådet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller fastställandet av de övergångsbestämmelser som följer med övergången från det tidigare till det nya befordringssystemet för tjänstemän, till vilka bestämmelserna om placering i lönegrad i artiklarna 2 och 8 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna hör, ska dessa klassificeringsbestämmelser inte anses vara uppenbart olämpliga för att uppnå det mål som anges i skäl 37 i förordning nr 723/2004, nämligen att möjliggöra att de nya reglerna och åtgärderna tillämpas gradvis, med hänsyn till de rättigheter som personalen har förvärvat och med beaktande av dess legitima förväntningar.
Slutligen utgör inte placeringen av tjänstemän som har godkänts vid ett internt uttagningsprov för förflyttning mellan kategorier före den 1 maj 2004 i en lägre eller i samma lönegrad som tjänstemän som inte har godkänts vid ett sådant uttagningsprov ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Med hänsyn till den genomgripande förändringen av befordringssystemet är inte en jämförelse av tjänstemäns ställning i rangordningen före och efter denna tidpunkt i sig tillräckligt för att avgöra huruvida artiklarna 2 och 8 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna innebär ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen.
(se punkterna 121, 131–133 och 146)
Hänvisning till domstolen 14 juni 1988, 33/87, Christianos mot EG‑domstolen, REG 1988, s. 2995, punkt 23; förstainstansrätten 5 juni 1996, T‑162/94, NMB France m.fl. mot kommissionen, REG 1996, s. II‑427, punkt 69 och där angiven rättspraxis, och punkt 70 och där angiven rättspraxis; förstainstansrätten 11 februari 2003, T‑30/02, Leonhardt mot parlamentet, REGP 2003, s. I‑A‑41 och II‑265, punkt 55