1. Skattebestämmelser – Harmonisering av lagstiftning – Strukturer för punktskatter på mineraloljor – Direktiv 92/81
(Rådets direktiv 92/81, artikel 8.1 c första stycket)
2. Skattebestämmelser – Harmonisering av lagstiftning – Strukturer för punktskatter på mineraloljor – Direktiv 92/81
(Rådets direktiv 92/81, artikel 8.1 c första stycket)
1. I artikel 8.1 i direktiv 92/81 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor föreskrivs ett antal fall med obligatorisk skattebefrielse, såsom det i punkt c första stycket som avser mineraloljor som tillhandahålls för användning som bränsle vid sjöfart i gemenskapens farvatten, inklusive fiske, förutom i privata nöjesfartyg.
Begreppet gemenskapens farvatten, i den mening som avses i denna bestämmelse, avser alla farvatten som kan utnyttjas av samtliga havsgående fartyg, inklusive de som har störst kapacitet, vilka kan färdas på yttre vattenvägar för kommersiella ändamål.
Fartyg med vilka det bedrivs sjöfart för kommersiella ändamål i havsområden kan nämligen även brukas för sjöfart på vissa inre vattenvägar upp till vissa hamnar som kan ta emot havsgående fartyg, även om dessa inte ligger vid kusten. Om sådan sjöfart uteslöts från tillämpningsområdet för den obligatoriska skattebefrielsen så snart som den bedrevs på dessa vattenvägar i riktning mot hamnar som kan ta emot havsgående fartyg skulle handeln inom gemenskapen skadas. En sådan uteslutning skulle nämligen, genom att missgynna de ekonomiska aktörer som berörs av sådan sjöfart, riskera att avleda en del av trafiken med havsgående fartyg från dessa hamnar. Därmed skulle nämnda aktörer placeras i en ofördelaktig situation i förhållande till de aktörer som verkar i de hamnar som ligger vid kusten.
(se punkterna 19, 30 och 32 samt punkt 1 i domslutet)
2. Begreppet sjöfart, i den mening som avses i artikel 8.1 c första stycket i direktiv 92/81 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor, omfattar ett sugmudderverks manövrering under arbetet med att suga upp och dumpa materialen, det vill säga de förflyttningar som sker med anledning av utförandet av muddringen.
Resans syfte saknar nämligen relevans, så länge det rör sig om sjöfart som innebär att tjänster tillhandahålls mot ersättning. Ett sugmudderverk som har ett system för framdrivning som gör att det kan förflytta sig självt utan extern hjälp har de tekniska egenskaper som krävs för den sjöfart genom vilken det tillhandahåller sådana tjänster.
(se punkterna 37, 38 och 40 samt punkt 2 i domslutet)