Mål C-243/05 P
Agraz, SA m.fl.
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Överklagande – Gemensam organisation av marknaden för bearbetade frukt- och grönsaksprodukter – Produktionsstöd för bearbetade tomatprodukter – Beräkningssätt för stödbeloppet – Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Säker skada”
Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 7 september 2006
Domstolens dom (första avdelningen) av den 9 november 2006
Sammanfattning av domen
Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Faktisk och säker skada som orsakats av ett rättsstridigt agerande
(Artikel 288 andra stycket EG)
För att gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar i den mening som avses i artikel 288 andra stycket EG skall utlösas krävs det att skadan skall vara faktisk och säker när skadestånd begärs.
Den omständigheten att en gemenskapsinstitution har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på det berörda området medför inte heller i sig att den åberopade skadan med automatik inte kan anses säker om ovannämnda institution agerat rättsstridigt. Det skall således prövas, mot bakgrund av de särskilda omständigheter som förelåg när den rättsakt som utlöst skadeståndsansvaret antogs, huruvida det var korrekt att anse att gemenskapsinstitutionens utrymme för skönsmässig bedömning medför att det är uteslutet att den skada som har åberopats anses som säker.
Härav följer att när utrymmet för skönsmässig bedömning medför att gemenskapsdomstolarna kan slå fast att det föreligger en osäkerhet i fråga om den berörda skadans exakta omfattning medför denna osäkerhet inte att de kan bedöma att skadan inte är säker eller ens att den föreligger.
(se punkterna 27, 30, 33-34 och 36)
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 9 november 2006 (*)
”Överklagande – Gemensam organisation av marknaden för bearbetade frukt- och grönsaksprodukter – Produktionsstöd för bearbetade tomatprodukter – Beräkningssätt för stödbeloppet – Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Säker skada”
I mål C-243/05 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i domstolens stadga, som ingavs den 6 juni 2005,
Agraz, SA, Madrid (Spanien),
Agrícola Conservera de Malpica, SA, Toledo (Spanien),
Agridoro Soc. coop. arl, Pontenure (Italien),
Alfonso Sellitto SpA, Mercato San Severino (Italien),
Alimentos Españoles, Alsat, SL, Don Benito (Spanien),
AR Industrie Alimentari SpA, Angri (Italien),
Argo Food – Packaging & Innovation Co. SA, Serres (Grekland),
Asteris SA, Aten (Grekland),
Attianese Srl, Nocera Superiore (Italien),
Audecoop Distillerie Arzens – Techniques séparatives (AUDIA), Bram (Frankrike),
Benincasa Srl, Angri,
Boschi Luigi e Figli SpA, Fontanellato (Italien),
CAS SpA, Castagnaro (Italien),
Calispa SpA, Castel San Giorgio (Italien),
Campil – Agro Industrial do Campo do Tejo Lda, Cartaxo (Portugal),
Campoverde Srl, Nocelleto di Carinola (Italien),
Carlo Manzella & C. Sas, Castel San Giovanni (Italien),
Carnes y Conservas Españolas SA, Mérida (Spanien),
CO.TRA.PO Soc. coop. arl., bolag i konkurs, Adria (Italien),
Columbus Srl, Parma (Italien),
Compal – Companhia Produtora de Conservas Alimentares SA, Almeirim (Portugal),
Conditalia Srl, Nocera Superiore,
Conservas El Cidacos, SA, Autol (Spanien),
Conservas Elagón, SA, Coria (Spanien),
Conservas Martinete, SA, Puebla de la Calzada (Spanien),
Conservas Vegetales de Extremadura, SA, Villafranco del Guadiana (Spanien),
Conserve Italia Soc. coop. arl, San Lazzaro di Savena (Italien),
Conserves France SA, Nîmes (Frankrike),
Conserves Guintrand SA, Carpentras (Frankrike),
Conservificio Cooperativo Valbiferno Soc. coop. arl, Guglionesi (Italien),
Consorzio Casalasco del Pomodoro Soc. coop. arl, Rivarolo del Re ed Uniti (Italien),
Consorzio Padano Ortofrutticolo (Copador) Soc. coop. arl, Collecchio (Italien),
Copais Food and Beverage Company SA, Nea Ionia (Grekland),
Tin Industry D. Nomikos SA, Marousi (Grekland),
Davia Srl, Gragnano (Italien),
De Clemente Conserve Srl, Fisciano (Italien),
De.Con Srl, Scafati (Italien),
Desco SpA, Terracina (Italien),
Di Leo Nobile SpA – Industria Conserve Alimentari, Castel San Giorgio,
Ditta Emilio Marotta, Sant’Antonio Abate (Italien),
E. & O. von Felten SpA, Fontanini (Italien),
Elais SA, Aten,
Emiliana Conserve Srl, Busseto (Italien),
Enrico Perano & Figli Spa, San Valentino Torio (Italien),
FIT – Fomento da Indústria do Tomate, SA, Águas de Moura (Portugal),
Faiella & C. Srl, Scafati,
Feger di Gerardo Ferraioli SpA, Angri,
Fratelli D’Acunzi Srl, Nocera Superiore,
Fruttagel Soc. coop. arl, Alfonsine (Italien),
Giaguaro SpA, Sarno (Italien),
Giulio Franzese Srl, Carbonara di Nola (Italien),
Greci Geremia & Figli SpA, Parma,
Greci – Industria Alimentare SpA, Parma,
Greek Canning Co. SA ”Kyknos”, Nauplie (Grekland),
”Grilli Paolo & Figli Sas” di Grilli Enzo e Togni Selvino, Gambettola (Italien),
Heinz Ibérica, SA, Alfaro (Spanien),
IAN – Industrias Alimentarias de Navarra SA, Vilafranca (Spanien),
Indústrias de Alimentação Idal, Lda, Benavente (Portugal),
Industrie Rolli Alimentari SpA, Roseto degli Abruzzi (Italien),
Italagro – Indústria de Transformação de Produtos Alimentares, SA, Castanheira do Ribatejo (Portugal),
La Cesenate Conserve Alimentari SpA, Cesena (Italien),
La Doria SpA, Angri,
La Dorotea di Giuseppe Alfano & C. Srl, Sant’Antonio Abate,
La Rosina Srl, Angri,
Le Quattro Stelle Srl, Angri,
Louis Martin Production SAS, Monteux (Frankrike),
Menu Srl, Medolla (Italien),
Mutti SpA, Montechiarugolo (Italien),
National Conserve Srl, Sant’Egidio del Monte Albino (Italien),
Nestlé España, SA, Miajadas (Spanien),
Nuova Agricast Srl, Verignola (Italien),
Pancrazio SpA, Cava De’ Tirreni (Italien),
Pecos SpA, Castel San Giorgio,
Pomagro Srl, Fisciano (Italien),
Raffaele Viscardi Srl, Scafati,
Rodolfi Mansueto SpA, Ozzano Taro,
Salvati Mario & C. SpA, Mercato San Severino,
Sefa Srl, Nocera Superiore,
Serraiki Konservopia Oporokipeftikon Serko SA, Serres,
ARP. – Agricoltori Riuniti Piacentini coop arl, Gariga di Podenzano (Italien),
Sociedade de Industrialização de Produtos Agrícolas – Sopragol, SA, Mora (Portugal),
Spineta SpA, Pontecagnano Faiano (Italien),
Star Stabilimento Alimentare SpA, Agrate Brianza (Italien),
Sugal Alimentos, SA, Azambuja (Portugal),
Sutol – Indústrias Alimentares, Lda , Alcácer do Sal (Portugal),
Tomsil – Sociedade Industrial de Concentrado de Tomate SA, Ferreira do Alentejo (Portugal),
Zanae – Nicoglou levures de boulangerie Industrie commerce alimentaire SA, Thessaloniki (Grekland),
företrädda av J.L. da Cruz Vilaça, advogado, och D. Choussy, avocat,
klagande,
övrig deltagare i rättegången: Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av F. Clotuche-Duvieusart, M. Nolin och L. Visaggio, samtliga i egenskap av ombud,
svarande i första instans,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Lenaerts (referent) och J.N. Cunha Rodrigues,
generaladvokat: M. Poiares Maduro,
justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 11 maj 2006,
och efter att den 7 september 2006 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Klagandena har yrkat att domstolen skall upphäva vissa delar av den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 17 mars 2005 i mål T-285/03, Agraz m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. II-1063) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade förstainstansrätten klagandenas talan om skadestånd för den skada som de påstod sig ha lidit till följd av den metod som använts för att beräkna det produktionsstöd som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 1519/2000 av den 12 juli 2000 om fastställande för regleringsåret 2000/2001 av minimipris och stödbelopp för bearbetade produkter av tomater (EGT L 174, s. 29), med motiveringen att den påstådda skadan inte bevisats och att villkoren för att aktualisera gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar följaktligen inte var uppfyllda.
Tillämpliga bestämmelser
Förordning nr 2201/96
2 I artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (EGT L 297, s. 29) (nedan kallad grundförordningen) föreskrivs följande:
”1. Ett stödsystem för produktionen skall tillämpas för de produkter som anges i bilaga I och som framställs av frukt och grönsaker som odlas inom gemenskapen.
2. Produktionsstödet skall beviljas den bearbetningsindustri som till producenten har betalat ett pris för råvaror som lägst motsvarar minimipriset enligt avtal mellan de producentorganisationer som erkänts eller erkänts på förhand enligt förordning (EG) nr 2200/96 och bearbetningsindustrin.
…”
3 I artikel 4 i grundförordningen föreskrivs följande:
”1. Produktionsstödet får inte överstiga skillnaden mellan det minimipris som erläggs till en producent inom gemenskapen och råvarupriset i de viktigare producerande och exporterande tredje länderna.
2. Produktionsstödets belopp skall fastställas så att avsättning möjliggörs för gemenskapens produkter till ett minimipris inom de gränser som fastställs i punkt 1. Vid bestämmande av detta belopp skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5, hänsyn särskilt tas till
a) skillnaden mellan kostnaden för råvara som erhålls inom gemenskapen och råvara som erhålls från viktigare konkurrerande tredje länder,
b) det stödbeloppet som bestämts för föregående regleringsår, eller som räknats fram före den minskning som anges i punkt 10, om den är tillämplig,
[och]
c) för de produkter för vilka gemenskapens produktion utgör en väsentlig del av marknaden: utvecklingen av den externa handelsvolymen och deras pris, om det sistnämnda kriteriet leder till en sänkning av stödbeloppet.
3. .Produktionsstödet skall fastställas i förhållande till nettovikten för den bearbetade produkten. De koefficienter som uttrycker förhållandet mellan vikten på insatsråvaran och nettovikten på den bearbetade produkten skall fastställas schablonmässigt. De skall uppdateras regelbundet på grundval av gjorda erfarenheter.
…
5. Råvarupriset i de viktigaste konkurrerande tredje länderna skall principiellt fastställas på grundval av det faktiskt använda priset vid försäljning från jordbruksledet såvitt avser färska produkter av jämförbar kvalitet som används för bearbetning, vägda i förhållande till de kvantiteter slutprodukter som dessa tredje länder exporterar.
6. Såvitt avser produkter där gemenskapsproduktionen utgör minst 50 % av konsumtionen på gemenskapsmarknaden, skall utvecklingen av priserna och volymen av importen och exporten uppskattas på grundval av uppgifterna för det kalenderår som föregår ingången av regleringsåret, jämförda med uppgifterna för föregående kalenderår.
7. För bearbetade tomatprodukter skall produktionsstöd fastställas för
a) tomatkoncentrat som hänförs till KN-nummer 2002 90,
…
9. Kommissionen skall fastställa beloppet på produktionsstödet … före ingången av varje regleringsår. Enligt samma förfarande skall den fastställa de koefficienter som avses i punkt 3, de kvalitetsmässiga minimikraven, liksom övriga tillämpningsföreskrifter för den här artikeln.
10. För bearbetade tomatprodukter får de totala kostnaderna för varje regleringsår inte överstiga det belopp som skulle ha uppnåtts om de franska och portugisiska kvoterna för koncentrat för regleringsåret 1997/98 hade bestämts enligt följande:
– Frankrike: 224 323 ton,
– Portugal: 670 451 ton.
I detta syfte skall det stöd som bestäms för tomatkoncentrat och produkter som framställs härur i enlighet med punkt 9 minskas med 5,37 %. Ett eventuellt tillägg skall utbetalas efter regleringsårets utgång om ökningen av de franska och portugisiska kvoterna inte används fullt ut.”
Förordning nr 1519/2000
4 I artikel 2.1 i kommissionens förordning nr 1519/200 fastställs slutligen att ”[f]ör regleringsåret 2000/2001 skall det produktionsstöd som avses i artikel 4 i [grundförordningen] fastställas i enlighet med bilaga II”. Produktionsstödet har fastställts till 17,178 euro per 100 kg netto av tomatkoncentrat, med ett innehåll av löslig torrsubstans på 28 procent eller mer, men mindre än 30 procent.
Bakgrund till tvisten
5 Bakgrunden till tvisten beskrivs i den överklagade domen på följande sätt:
”5 Genom skrivelse av den 4 februari 2000 begärde kommissionen att kinesiska myndigheter, genom att fylla i ett bifogat frågeformulär, så snabbt som möjligt skulle tillhandahålla den information som behövdes för fastställande av stödbeloppen för regleringsåret 2000/2001 för bearbetade produkter av frukt och grönsaker. Denna skrivelse besvarades aldrig.
6 Efter det att förordning nr 1519/2000 hade antagits tillställdes kommissionen invändningar från delegationer och sammanslutningar i Spanien, Frankrike, Grekland, Italien och Portugal som företrädde producenter av bearbetade tomatprodukter. Dessa producenter protesterade mot att priset på kinesiska tomater inte hade beaktats när beloppet på det beviljade stödet fastställdes.
7 Den europeiska organisationen för tomatkonservindustrin (nedan kallad OEICT) och Associação Portuguesa dos Industriais de Tomate ansökte vid flera tillfällen om att kommissionen skulle ändra beloppet på det beviljade stödet. En av dessa ansökningar åtföljdes av en kopia på ett avtal som innehöll det pris som den kinesiske producenten erhållit för produkten.
8 Genom skrivelse av den 5 mars 2001, riktad till den portugisiske jordbruksministern som svar på hans begäran om att stödbeloppet skulle räknas om, uppgav kommissionen att fastställandet av stödbeloppet för bearbetning av tomater för regleringsåret 2000/2001 hade skett under strikt iakttagande av artiklarna 3 och 4 i grundförordningen. Kommissionen bekräftade vidare att den mottagit en skrivelse den 13 december 2000 från OEICT i vilken priset angavs på ett avtal som ingåtts i Kina. Kommissionen tillade dock att det var omöjligt för den att ändra sitt beslut med hänsyn till ett pris som fastställts i ett enda avtal och som inte bekräftats av berörda nationella myndigheter.
9 Den spanska diplomatiska beskickningen i Peking erhöll i september 2001 ett intyg från de kinesiska myndigheterna i vilket det fanns angett hur stort det genomsnittliga tomatpris var som erlagts till producenterna i provinsen Xinjing under regleringsåren 1999 och 2000. Omkring 88 procent av den totala kinesiska produktionen av bearbetade tomater kommer från denna provins. Denna handling överlämnades den 9 november 2001 till den ansvarige kommissionsledamoten Franz Fischler av den portugisiske jordbruksministern och även den 7 december 2001 av OEICT.
10 Kommissionen översände den 31 januari 2002 ett svar till OEICT och underströk härvid på nytt att stödbeloppet hade fastställts i överensstämmelse med artiklarna 3 och 4 i grundförordningen. Kommissionen ansåg vidare att det inte var nödvändigt att ändra förordning nr 1519/2000, eftersom gemenskapens tomatindustri enligt kommissionen nått en rekordhög bearbetningsnivå och inte hade ålagts någon straffavgift.
11 Efter ett möte som ägde rum den 6 november 2002 och efter det att olika skrivelser riktats av sökandena till kommissionen, förklarade denna genom skrivelse av den 7 januari 2003 att det inte fanns någon som helst anledning att revidera förordning nr 1519/2000.”
Förfarandet vid förstainstansrätten och den överklagade domen
6 Klagandena väckte genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 18 augusti 2003 talan och yrkade att kommissionen skulle förpliktas att betala skadestånd för den skada som de vållats av att förordning nr 1519/2000 antagits.
7 Efter att ha erinrat om att gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar förutsätter att ett antal villkor är uppfyllda, nämligen att gemenskapsinstitutionen agerat rättsstridigt, att det föreligger en skada och att det finns ett kausalsamband mellan det rättsstridiga agerandet och den åberopade skadan, fann förstainstansrätten att kommissionen hade agerat rättsstridigt.
8 Förstainstansrätten påpekade nämligen i punkt 54 i den överklagade domen att ”kommissionens passivitet efter det att skrivelsen av den 4 februari 2000 hade avsänts utgör ett tillräckligt klart åsidosättande, i den mening som avses i rättspraxis, av omsorgsprincipen och principen om god förvaltningssed”.
9 Förstainstansrätten uttalade i punkt 61 i samma dom att ”såvitt det i förordning nr 1519/2000 inte tas någon som helst hänsyn till råvarupriset i ett av de viktigare producerande och exporterande tredje länderna, nämligen Kina, åsidosätts genom denna förordning de tvingande villkor som fastställts i artikel 4.1 och 4.2 i grundförordningen. En sådan rättsstridighet utgör ett tillräckligt klart åsidosättande av en bestämmelse som syftar till att ge enskilda rättigheter och kan med anledning av sina skadliga följder leda till att utomobligatoriskt skadeståndsansvar uppstår för gemenskapen.”
10 Förstainstansrätten gjorde följande bedömning vad beträffar den påstådda skadan:
”70 Förstainstansrätten erinrar om att den skada som det begärs ersättning för skall vara verklig och bestämd (domstolens domar av den 27 januari 1982 i mål 51/81, De Franceschi mot rådet och kommissionen, REG 1982, s. 117, punkt 9, och i de förenade målen 256/80, 257/80, 265/80, 267/80 och 5/81, Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen, REG 1982, s. 85, punkt 9, och förstainstansrättens dom av den 18 maj 1995, i mål T‑478/93, Wafer Zoo mot kommissionen, REG 1995, s. II‑1479, punkt 49).
71 Det ankommer på sökanden att lägga fram bevis vid gemenskapsdomstolen i syfte att visa att det föreligger en skada samt hur omfattande denna skada är (domstolens dom av den 21 maj 1976 i mål 26/74, Roquette Frères mot kommissionen, REG 1976, s. 677, punkterna 22–24, förstainstansrättens dom av den 9 januari 1996 i mål T‑575/93, Koelman mot kommissionen, REG 1996, s. II‑1, punkt 97, och av den 28 april 1998 i mål T‑184/95, Dorsch Consult mot rådet och kommissionen, REG 1998, s. II‑667, punkt 60).
72 Sökandena bedömer att deras skada precis motsvarar skillnaden mellan det stödbelopp som fastställts inom ramen för förordning nr 1519/2000 och det stödbelopp som skulle ha fastställts om kommissionen hade beaktat de kinesiska priserna.
73 Förstainstansrätten framhåller för det första att de kinesiska priser som sökandena baserar sig på är de priser som de erhöll genom den spanska diplomatiska beskickningen i Peking. Det rör sig om det genomsnittliga tomatpris som erläggs till producenterna i provinsen Xinjang som enligt sökandena står för omkring 88 procent av den kinesiska produktionen av beredda tomater. Kommissionen har bestridit dessa sifferuppgifter såvitt de utgör ett lågt genomsnitt. Kommissionen var för övrigt inte i stånd att bedöma om sifferuppgifterna var förenliga med bestämmelserna i grundförordningen. När en komplicerad ekonomisk situation skall bedömas omfattar kommissionens befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar även i viss utsträckning fastställandet av de grundläggande sakförhållandena (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette mot rådet, REG 1980, s. 3333, punkt 25, svensk specialutgåva, volym 5, s. 411).
74 Eftersom kommissionen genom grundförordningen tillerkänns ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av stödbeloppet är det omöjligt att med säkerhet bestämma inverkan på stödbeloppet av att det pris som erläggs till de kinesiska tomatproducenterna beaktas. Det föreskrivs inte i artikel 4.1 [i grundförordningen] att produktionsstödets belopp skall vara lika stort som skillnaden mellan det minimipris som betalas till en producent inom gemenskapen och råvarupriset i de viktigare producerande tredje länderna. Det anges endast en maximigräns i artikel 4.1 i grundförordningen.
75 Förstainstansrätten finner att den omständigheten att kommissionen tidigare kunnat fastställa stödbeloppet på en nivå som exakt avspeglar skillnaden mellan det minimipris som erläggs till en producent inom gemenskapen och råvarupriset i de viktigare producerande och exporterande tredje länderna inte medför någon som helst skyldighet för kommissionen att vidmakthålla stödet på denna nivå. Det skulle till och med strida mot grundförordningens ordalydelse och ändamål om kommissionen inte tog hänsyn till den internationella marknadssituationens utveckling och på så sätt eventuellt försvårade avsättningen av gemenskapens produkter.
76 Sökandena kan således inte göra gällande att de har rätt till ett maximalt stöd som är lika stort som skillnaden mellan det minimipris som betalas till en producent inom gemenskapen och råvarupriset i de viktigare producerande och exporterande tredje länderna efter det att hänsyn tagits till de kinesiska priserna.
77 Den skada som sökandena räknat ut och som detaljerat återges i tabellen i bilaga A.27 till ansökan är följaktligen inte bestämd.”
11 Eftersom samtliga villkor som skall vara uppfyllda för att gemenskapen skall bli utomobligatoriskt skadeståndsskyldig inte var uppfyllda, ogillade förstainstansrätten talan.
Parternas yrkanden och förfarandet inför domstolen
12 Klagandena har yrkat att domstolen skall
– delvis upphäva den överklagade domen, i den del som det i domen fastställdes att skadan inte var säker och talan ogillades,
och, avgöra målet på nytt,
– i första hand, fastställa att de villkor som skall vara uppfyllda för att det skall uppstå ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar för kommissionen är uppfyllda i förevarande fall, förplikta kommissionen att till vart och ett av klagandebolagen utge återstoden av produktionsstödet jämte ränta som skall fastställas av domstolen och som skall löpa från och med den 12 juli 2000, eller i andra hand från och med den 13 juli 2000 eller i tredje hand från och med den 16 juli 2000 fram till det datum då betalning erläggs, och förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader avseende förfarandena i första och andra instans, vilket inbegriper klagandenas rättegångskostnader, och
– i andra hand, återförvisa målet till förstainstansrätten för att den skall avgöra hur stort skadestånd som skall betalas till klagandena, efter att ha hört dem på nytt, och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna (vilket inbegriper klagandenas rättegångskostnader) avseende förfarandet för överklagande och förfarandet vid förstainstansrätten.
13 Kommissionen har yrkat att domstolen skall
– avvisa överklagandet till viss del och ogilla det i övriga delar, och i andra hand ogilla överklagandet i dess helhet, och
– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.
14 Domstolens ordförande beslutade den 19 oktober 2005 att bolagen Carmine Tagliamonte & C. Srl, Cbcotti Srl, Cirio del Monte Italia SpA, Fratelli Longobardi Srl, G3 Srl, La Regina del Pomodoro Srl, La Regina di San Marzano di Antonio, Felice e Luigi Romano Snc, Lodato Gennaro & C. SpA, Pelati Sud di De Stefano Catello Sas, Prodakta SA, Rispoli Luigi & C. Srl, Saviano Pasquale Srl, Sevath SA, Silaro Conserve Srl och Transformaciones Agrícolas de Badajoz, SA, som återkallat sitt överklagade, skulle avskrivas från mål C-243/05 P och att de skulle bära kostnaderna för sin del av överklagandet.
Bedömning av överklagandet
Parternas argument
15 Klagandena har anfört fyra grunder till stöd för överklagandet. Den första grunden avser att förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning när den fastställde skadan. Den andra grunden utgörs av att den kontradiktoriska principen och klagandenas rätt att yttra sig har åsidosatts. Den tredje grunden avser att klagandenas yrkanden har missuppfattats. Den fjärde grunden avser att förstainstansrätten underlät att beakta sin fulla prövningsrätt och sin skyldighet att döma samt att det föreligger en vägran att döma.
16 Den första grunden består av två delgrunder. Som första delgrund har klagandena gjort gällande att förstainstansrätten inte beaktade gemenskapsdomstolarnas rättspraxis och de principer som erkänts i medlemsstaternas rättsordningar på området för utomobligatoriskt skadeståndsansvar, genom att den tolkade begreppet ”säker skada” felaktigt och blandade samman fastställandet av skadans karaktär med beräkningen av skadebeloppet. Som andra delgrund har klagandena framfört argument i syfte att visa att förstainstansrätten, när det gäller klagandenas rätt till skadestånd, inte tog konsekvenserna av sina konstateranden avseende kommissionens rättsstridiga agerande.
17 Klagandena har i den första grundens första del gjort gällande att den omständigheten att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer produktionsstödsbeloppet inte medför att den åberopade skadan inte kan anses som säker. Under förutsättning att skadan kan uppskattas och bedömas med tillräcklig säkerhet kan den ge rätt till skadestånd fastän dess omfattning ännu inte har beräknats. I förevarande fall har den åberopade skadan för övrigt avgränsats och beräknats noggrant. Den eventuella kvardröjande osäkerheten avser endast fastställandet av själva skadebeloppet. Klagandena anser att om inte förstainstansrätten har de nödvändiga upplysningarna för att kunna beräkna detta belopp borde rätten ha vidtagit åtgärder för bevisupptagning eller processledning eller ha meddelat ett interimistiskt avgörande i frågan.
18 Klagandena har gjort gällande att det förvisso inte kan vara fråga om en faktisk och säker skada när inte en rättighet eller ett berättigat intresse har åsidosatts, men att en sådan skada däremot föreligger när den åberopade skadan, som i förevarande fall, följer av att en gemenskapsinstitution har agerat felaktigt och att utövandet av en fastställd rättighet därför har hindrats.
19 Klagandena har påpekat att förstainstansrättens bedömning strider mot de principer som tillämpas i de nationella rättsordningarna vad beträffar begreppet säker skada.
20 Klagandena anser, vad beträffar den invändning som kommissionen gjort i sitt svaromål och som innebär att klagandena inte har visat att den åberopade skadan faktiskt föreligger, eftersom de inte kunnat bevisa att det stödbelopp som fastställs i förordning nr 1519/2000 inte gjorde det möjligt att uppnå syftet med produktionsstöd, nämligen att avsätta gemenskapens produktion, är en ny invändning och därför inte kan tas upp till sakprövning.
21 Ovannämnda syfte kan hur som helst inte vara det enda syfte som skall beaktas, eftersom det skulle innebära att all annan skada omotiverat uteslöts från ersättning från det ögonblick när gemenskapsproduktionen avsatts i dess helhet, trots att det stödbelopp som beviljats odlarna för att beakta skillnaden mellan det minimipris som fastställts av kommissionen och priset i de viktigaste tredjeländerna har fastställts till en lägre nivå än den som anses följa av en tillämpning av de berörda bestämmelserna.
22 Kommissionen har bestritt att det skett en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen.
23 Kommissionen har, mot bakgrund av det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har på detta område, påpekat att den skada som klagandena har åberopat inte kan anses som säker. Det finns för övrigt inte något som tyder på att kommissionen vid den berörda tidpunkten skulle avstå från att använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Kommissionen har framför allt aldrig lämnat någon form av garanti som skulle kunna ge upphov till en berättigad förväntning hos bearbetningsföretagen att kommissionen skulle beakta de kinesiska priserna när den fastställde stödet för regleringsåret 2000/2001.
24 Kommissionen har dessutom gjort gällande att klagandenas invändning att förstainstansrätten varken har fastställt skadebeloppet eller vidtagit några bevisupptagningsåtgärder utgör en ny grund som avser huruvida det uppstått en faktisk skada. Denna invändning skall följaktligen inte tas upp till sakprövning
25 För att den faktiska skada som klagandena påstår sig ha lidit skall kunna fastställas borde klagandena enligt kommissionens uppfattning ha visat att syftet med stödet, det vill säga att avsätta gemenskapens produktion, inte har respekterats. Klagandena har aldrig visat, eller ens framfört inför förstainstansrätten, att det stödbelopp som fastställts av kommissionen inte möjliggjorde att detta syfte uppnåddes.
Domstolens bedömning
26 Enligt fast rättspraxis förutsätter gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar enligt artikel 288 andra stycket EG att flera villkor är uppfyllda nämligen att det agerande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan (se bland annat domen i det ovannämnda målet Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen, punkt 9, och dom av den 30 juni 2005 i mål C-295/03 P, Alessandrini m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. I-5673, punkt 61).
27 Enligt det andra villkoret, som avser skadestånd, krävs det att skadan skall vara faktisk och säker när skadestånd begärs (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen De Franceschi mot rådet och kommissionen, punkt 9, och Birra Wührer m.fl. mot rådet och kommissionen, punkt 9). Det är klaganden som skall bevisa detta (se domarna i de ovannämnda målen Roquette Frères mot kommissionen, punkt 24, och av den 16 september 1997 i mål C-362/95 P, Blackspur DIY m.fl. mot rådet och kommissionen, REG 1997, s. I-4775, punkt 31).
28 Förstainstansrätten har i förevarande fall funnit att den skada som klagandena har åberopat inte är säker.
29 Förstainstansrätten fann dels att eftersom kommissionen genom grundförordningen tillerkänns ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av stödbeloppet är det omöjligt att med säkerhet bestämma inverkan på stödbeloppet av att det pris som erläggs till de kinesiska tomatproducenterna beaktas. Förstainstansrätten erinrade även om att kommissionen har bestritt att de kinesiska sifferuppgifter som klagandena har åberopat för att beräkna sin skada är representativa.
30 Den omständigheten att en gemenskapsinstitution har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på det berörda området medför inte heller i sig att den åberopade skadan med automatik inte kan anses säker om ovannämnda institution agerat rättsstridigt.
31 En motsatt slutsats skulle medföra att det vore utsiktslöst att väcka talan om skadestånd på områden såsom den gemensamma organisationen av marknader, där gemenskapsinstitutionerna vid utövandet av sin lagstiftnings- och beslutsbefogenhet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, särskilt mot bakgrund av de stora penningbelopp som står på spel och de ekonomiska val som är förbundna härmed.
32 Den omständigheten att den berörda institutionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning har emellertid inte hindrat domstolen från att i vissa fall slå fast att det föreligger en reparerbar skada (se, bland annat, domarna av den 14 maj 1975 i mål 74/74, CNTA mot kommissionen, REG 1975, s. 533; svensk specialutgåva, volym 2, s. 461, och av den 4 oktober 1979 i mål 238/78, Ireks-Arkady mot rådet och kommissionen, REG 1979, s. 2955; svensk specialutgåva, volym 4, s. 567).
33 Det skall således prövas, mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i detta mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 2000 i mål C-237/98 P, Dorsch Consult mot rådet och kommissionen, REG 2000, s. I- 4549, punkt 25), om det var korrekt av förstainstansrätten att anse att kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av produktionsstödsbeloppet enligt grundförordningen medför att det är uteslutet att den skada som klagandena har åberopat anses som säker.
34 Det skall erinras om att förekomsten av detta utrymme för skönsmässig bedömning liksom de reservationer som kommissionen har framfört avseende representativiteten hos de sifferuppgifter om de kinesiska priserna som klagandena har lagt fram, förvisso hindrade förstainstansrätten från att med säkerhet fastställa den exakta betydelsen av att kommissionen rättsstridigt underlåtit att beakta de kinesiska priserna med avseende på det berörda stödbeloppet.
35 Med hänsyn till ovannämnda utrymme för skönsmässig bedömning är det dessutom inte säkert att klagandena hade rätt till precis det belopp som de har uppskattat skadan till inför förstainstansrätten, nämligen – vilket påpekas i punkt 72 i den överklagade domen – ett belopp som motsvarar ”skillnaden mellan det stödbelopp som fastställts inom ramen för förordning nr 1519/2000 och det stödbelopp som skulle ha fastställts om kommissionen hade beaktat de kinesiska priserna”.
36 Sådana överväganden medför emellertid endast att förstainstansrätten kan slå fast att det föreligger en osäkerhet om den berörda skadans exakta omfattning men inte att förstainstansrätten kan bedöma att skadan inte är säker eller ens att den föreligger.
37 Det är nämligen utrett, vilket förstainstansrätten påpekade i punkt 50 i den överklagade domen, att Kina vid tidpunkten för stödets fastställande ansågs vara en av de viktigaste tredjeländerna vars produktion konkurrerade med gemenskapsproduktionen.
38 Dessutom medförde den omständigheten att kommissionen rättsstridigt underlät att beakta de kinesiska priserna att det beräknade priset på tomater i de viktigaste producerande och exporterande tredjeländerna uppskattades ligga påtagligt högre än de priser som skulle ha fastställts om de kinesiska priserna hade beaktats. Förstainstansrätten konstaterade även i punkt 67 i den överklagade domen att kommissionen påpekat att det pris som beaktats kunde leda till att det uppskattade råvarupriset ”påtagligt” sjönk i de viktigaste producerande och exporterande tredjeländerna.
39 Klagandena har, med beaktande av dessa omständigheter, inför förstainstansrätten försökt att visa att, när något rättsstridigt handlande inte kunde läggas kommissionen till last, produktionsstödet nödvändigtvis borde ha fastställts till ett högre belopp än vad som föreskrivs i förordning nr 1519/2000.
40 Liksom generaladvokaten påpekade i punkt 32 i förslaget till avgörande ankommer det under dessa omständigheter på kommissionen att, för att kunna fastställa att den höjning av stödet som klagandena har åberopat inte var säker, visa att vidmakthållandet av stödnivån på exakt den nivå som föreskrivs i förordning nr 1519/2000 var förenligt med en korrekt tillämpning av artikel 4.2 i grundförordningen. En sådan bedömning saknas uppenbarligen, eftersom kommissionen endast har hänvisat till sitt utrymme för skönsmässig bedömning vilket följer av punkt 67 i den överklagade domen.
41 Förstainstansrätten har följaktligen gjort en felaktig rättstillämpning när den, i enlighet med vad som erinras i punkt 29 i denna dom, fastslog att den åberopade skadan inte var säker.
42 Om nu, såsom kommissionen har hävdat vid förhandlingen inför domstolen, en omständighet som den som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen, avseende utvecklingen av varuutbytet på de internationella marknaderna, skulle medföra att det gjordes en annan avvägning vid beräkningen av stödbeloppet där de kinesiska priserna beaktats skall det, mot bakgrund av vad som sagts i punkterna 37–40 i denna dom, konstateras att klagandena hade gynnats av att kommissionen inte rättsstridigt underlät att beakta de kinesiska priserna när den fastställde produktionsstödsbeloppet. Den skada som klagandena har åberopat är således obestridbar och långt ifrån hypotetisk eller bara tänkbar. Även om det fortfarande råder osäkerhet om det exakta skadebeloppet är det möjligt att uppskatta skadans ekonomiska omfattning.
43 Denna bedömning påverkas inte heller av kommissionens invändning att det inte var svårt att avsätta gemenskapsproduktionen under det berörda regleringsåret.
44 Utan att det egentligen är nödvändigt att pröva huruvida denna invändning kan tas upp till sakprövning, erinrar domstolen om att det stödsystem som införts till förmån för bearbetningsföretagen enligt grundförordningen, i syfte att kompensera för skillnaden mellan det minimipris som betalas till gemenskapsproducenterna och det genomsnittspris som betalas i tredjeländer, enligt ovannämnda förordning och enligt kommissionens förordning (EG) nr 504/97 av den 19 mars 1997 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 2201/96 när det gäller systemet med produktionsstöd för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (EGT L 78, s. 14), är förenat med ett system som vilar på föresatsen att det ingås preliminära avtal mellan bearbetningsföretagen och producenterna innan grödorna har planterats, samt att det fastställs produktionsvolymer för att säkerställa ett samband mellan produktionsvolymen och volymen bearbetade produkter och för att undvika de svårigheter att avsätta produktionen som annars kan följa av en betydande produktionsökning (se skäl 5 i grundförordningen och sjunde skälet i förordning nr 504/97).
45 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 39 i förslaget till avgörande uppmuntras bearbetningsindustrin genom systemet med preliminära avtal att avyttra gemenskapsproduktionen som begränsats i förhållande till bearbetningsindustrins verkliga behov. I gengäld erhåller de ett stöd avsett att, i enlighet med de tvingande villkor som anges i artikel 4.2 i grundförordningen, kompensera hela eller en del av den ekonomiska risk det innebär att köpa tomater i gemenskapen till ett pris som är högre än det pris som betalas av producenter i tredjeländer.
46 Den omständigheten att detta planförvaltningssystem säkerställer att gemenskapsproduktionen avyttras under det berörda regleringsåret innebär under dessa omständigheter inte att det kan uteslutas att klagandena har lidit ekonomisk skada av att stödbeloppet under detta regleringsår har fastställts på en otillräcklig nivå på grund av att kommissionen vid detta tillfälle, i strid med bestämmelserna i artikel 4.2 i grundförordningen, avstod från att beakta de kinesiska priserna.
47 Mot bakgrund av vad som anförts ovan och utan att det finns anledning att pröva den andra delgrunden skall överklagandet bifallas i enlighet med den första grunden.
48 Domstolen upphäver således, utan att det är nödvändigt att pröva de andra grunderna i överklagandet, den överklagade domen, i den del förstainstansrätten ogillade den talan som klagandena i detta överklagande hade väckt med motiveringen att den åberopade skadan inte var säker, och varigenom klagandena förpliktades att bära fem sjättedelar av sina rättegångskostnader och varigenom kommissionen förpliktades att utöver sin egen rättegångskostnad bära en sjättedel av klagandenas rättegångskostnader.
Huruvida målet skall återförvisas till förstainstansrätten
49 Domstolen kan, i enlighet med artikel 61 första stycket i domstolens stadga, om förstainstansrättens avgörande upphävs antingen själv slutligt avgöra målet, när det är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande.
50 Eftersom det är nödvändigt att göra komplicerade bedömningar av de faktiska omständigheterna för att kunna fastställa den exakta omfattningen av klagandenas skada, skall målet återförvisas till förstainstansrätten för att denna skall kunna fastställa det skadestånd som skall utgå på grund av den skada som klagandena lidit.
51 Målet återförvisas till förstainstansrätten. Beslut om rättegångskostnaderna i detta överklagande kommer att meddelas senare.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
1) Den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 17 mars 2005 i mål T-285/03, Agraz m.fl. mot kommissionen, upphävs i den del förstainstansrätten ogillade den talan som klagandena i detta överklagande hade väckt med motiveringen att den åberopade skadan inte var säker, och varigenom klagandena förpliktades att bära fem sjättedelar av sina rättegångskostnader och varigenom kommissionen förpliktades att utöver sin egen rättegångskostnad bära en sjättedel av klagandenas rättegångskostnader.
2) Målet återförvisas till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt.
3) Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: franska.