1. Förfarande – Intervention – Invändning om rättegångshinder som inte framställts av svaranden
(Domstolens stadga, artikel 40 fjärde stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 93.4)
2. Gemenskapsrätt – Principer – Likabehandling – Diskriminering på grund av nationalitet
(1985 års anslutningsakt; rådets förordning nr 27/2005)
3. Nya medlemsstaters anslutning till gemenskaperna – Spanien – Fiske
(1985 års anslutningsakt, artiklarna 156–164; rådets förordning nr 27/2005)
4. Fiske – Bevarande av fiskeresurser – System med fiskekvoter
(Rådets förordning nr 2371/2002, artikel 20)
1. Enligt artikel 40 fjärde stycket i domstolens stadga får yrkanden i interventionsansökan endast innebära att en av parternas yrkanden biträds. Dessutom måste, enligt artikel 93.4 i domstolens rättegångsregler, intervenienten godta målet sådant det föreligger vid tidpunkten för interventionen. Intervenienten kan således inte framställa en invändning om rättegångshinder om svaranden själv inte har formulerat en sådan i sina yrkanden.
(se punkterna 27–28)
2. Rådet har följaktligen inte diskriminerat Konungariket Spanien när det, i förordning nr 27/2005 om fastställande för år 2005 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs, inte har behandlat nämnda medlemsstat på samma sätt som de medlemsstater som omfattades av den ursprungliga fördelningen av fiskekvoter före Konungariket Spanien anslutning eller vid senare fördelningar under övergångsperioden.
Begreppet tillträde till vatten skall nämligen hållas skilt från begreppet tillträde till resurser. Även om Konungariket Spanien efter övergångsperioden åter har tillträde till vattnen i Nordsjön och Östersjön, innebär inte detta att de spanska fartygen därmed har tillträde till resurserna i dessa två hav i samma utsträckning som de medlemsstater som deltog i den ursprungliga fördelningen eller i senare fördelningar.
(se punkterna 47 och 51)
3. Rådet har inte åsidosatt Akten om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och Republiken Portugal genom att, i enlighet med förordning nr 27/2005 om fastställande för år 2005 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs, inte tilldela Konungariket Spanien vissa fiskekvoter i Nordsjön och Östersjön. I artiklarna 156–164 i anslutningsakten stadgas endast den ordning som var tillämplig inom fiskesektorn under övergångsperioden. Dessa artiklar kan således principiellt sett inte utgöra stöd för anspråk som avser en period med början efter övergångsperiodens utgång. Därefter är således gemenskapens regelverk tillämpligt, i vilket den fördelningsnyckel som fastställts i de bestämmelser som var tillämpliga vid tidpunkten för Konungariket Spaniens anslutning ingår.
(se punkterna 59, 61 och 63)
4. Kravet på relativ stabilitet vad gäller tilldelning av fiskemöjligheter bland medlemsstaterna, som framgår av artikel 20.1 i förordning nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, skall förstås så, att man skall tillämpa en fast procentsats för varje medlemsstat och att den ursprungliga fördelningsnyckeln är tillämplig till dess att en ändringsförordning utfärdas. Eftersom principen om relativ stabilitet när denna tillämpas på existerande fiskemöjligheter leder till att den fördelningsnyckel som redan har bestämts för medlemsstaterna fortsätter att vara tillämplig, skall beslutet om en första fördelningsnyckel för medlemsstaterna ses som att nya fiskemöjligheter har tillkommit och att dessa fördelas med hänsyn till var och en av medlemsstaternas intressen. Begreppet intresse kan förstås som behovet att bevara relativ stabilitet för fiskeverksamheten men kan också tolkas mer extensivt. När den första fördelningsnyckeln bestäms för varje medlemsstat, exempelvis efter att medlemsstaterna har utnyttjat sin fiskerätt i en zon och för arter för vilka gemenskapen förfogar över en övergripande kvot, skall rådet således ta hänsyn till varje medlemsstats intressen i enlighet med artikel 20.2 i förordning nr 2371/2002. Eftersom det per definition inte kan vara fråga om att fortsätta tillämpa en fördelningsnyckel i ett sådant fall, är artikel 20.1 i nämnda förordning inte tillämplig.
(se punkterna 85–88)