Mål C-138/05
Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie
mot
Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit
(begäran om förhandsavgörande från
College van Beroep voor het bedrijfsleven)
”Godkännande för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och biocidprodukter – Direktiv 91/414/EEG – Artikel 8 – Direktiv 98/8/EG – Artikel 16 – Medlemsstaternas behörighet under övergångsperioden”
Förslag till avgörande av generaladvokat E. Sharpston föredraget den 4 maj 2006
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 september 2006
Sammanfattning av domen
1. Tillnärmning av lagstiftning – Biocidprodukter – Direktiv 98/8
(Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8, artikel 16.1; rådets direktiv 91/414, artikel 8.2)
2. Tillnärmning av lagstiftning – Växtskyddsmedel – Direktiv 91/414
(Rådets direktiv 91/414, artikel 8.2)
3. Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden – Direktiv 91/414
(Rådets direktiv 91/414, artikel 8.2)
4. Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden – Direktiv 91/414
(Rådets direktiv 91/414, artikel 8.3)
5. Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden – Direktiv 91/414
(Rådets direktiv 91/414, artikel 8.3)
1. Artikel 16.1 i direktiv 98/8 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, enligt vilken en medlemsstat under en övergångsperiod får fortsätta att använda sin nuvarande ordning även om den inte överensstämmer med nämnda direktiv, har samma innebörd som artikel 8.2 i direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, enligt vilken en medlemsstat under en övergångsperiod får godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet släpps ut på marknaden inom sitt territorium.
(se punkt 37 samt punkt 1 i domslutet)
2. Artikel 8.2 i direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, enligt vilken en medlemsstat under en övergångsperiod får godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet släpps ut på marknaden inom sitt territorium, innebär inte en stand-still-skyldighet. Artiklarna 10 andra stycket EG och 249 tredje stycket EG samt direktiv 91/414 innebär dock att medlemsstaterna under den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 8.2 i direktivet måste avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet. Medlemsstaterna får närmare bestämt inte under övergångsperioden ändra de tillämpliga bestämmelserna på ett sådant sätt att det blir tillåtet att godkänna ett växtskyddsmedel som omfattas av denna bestämmelses tillämpningsområde utan att ta vederbörlig hänsyn till den effekt som medlet kan få på människors och djurs hälsa och på miljön. Vidare får ett beslut om godkännande endast fattas på grundval av dokumentation som omfattar de uppgifter som är nödvändiga för en materiell bedömning av dessa effekter.
(se punkt 48 samt punkt 2 i domslutet)
3. Artikel 8.2 i direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden skall tolkas så, att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium, är medlemsstaten inte skyldig att följa bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 8.3 i direktivet.
(se punkt 51 samt punkt 3 i domslutet)
4. En omprövning i den mening som avses i direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden förutsätter att växtskyddsmedlet i fråga redan har godkänts och att detta godkännande fortfarande är giltigt vid tiden för omprövningen. Dessutom framgår det av artikel 4.5 och artikel 8.3 i direktivet i förening att syftet med denna omprövning inte är att göra en ny bedömning av det verksamma ämnet i sig, utan av det växtskyddsmedel som utgör slutprodukten, och att en sådan omprövning företas på initiativ av de nationella myndigheterna och inte på initiativ av berörda enskilda. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida en sådan prövning som skall ske vid tillämpningen av nationell lagstiftning, enligt vilken undantag eller dispens från förbud enligt samma lagstiftning beviljas för vissa växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne, i alla avseenden motsvarar omprövningen enligt artikel 8.3 i direktiv 91/414 och särskilt om den motsvarar de sålunda angivna kriterierna.
(se punkterna 53–55 samt punkt 4 i domslutet)
5. Artikel 8.3 i direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, enligt vilken medlemsstaterna, vid omprövning av växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne som inte finns upptaget i bilaga 1 och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet, skall tillse att kraven i artikel 4.1 b i–v och 4.1 c–f är uppfyllda enligt nationella bestämmelser om dokumentationskrav innan en sådan omprövning genomförs, skall tolkas så, att den endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning.
(se punkt 58 samt punkt 5 i domslutet)
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 14 september 2006 (*)
”Godkännande för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och biocidprodukter – Direktiv 91/414/EEG – Artikel 8 – Direktiv 98/8/EG – Artikel 16 – Medlemsstaternas behörighet under övergångsperioden”
I mål C-138/05,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna), genom beslut av den 22 mars 2005 som inkom till domstolen den 25 mars 2005, i målet
Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie
mot
Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit,
ytterligare deltagare i rättegången:
LTO Nederland,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna R. Schintgen, R. Silva de Lapuerta, J. Klučka (referent) och L. Bay Larsen,
generaladvokat: E. Sharpston,
justitiesekreterare: R. Grass,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie, genom J. Rutteman, i egenskap av ombud,
– Nederländernas regering, genom H.G. Sevenster och M. de Mol, båda i egenskap av ombud,
– Danmarks regering, genom A. Rahbøl Jacobsen, i egenskap av ombud,
– Greklands regering, genom V. Kontolaimos och S. Papaioannou, båda i egenskap av ombud,
– Frankrikes regering, genom G. de Bergues och R. Loosli-Surrans, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska gemenskapernas kommission, genom B. Doherty och M. van Beek, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 4 maj 2006 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av övergångsbestämmelserna i rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236) och i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (EGT L 123, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie (nedan kallat Stichting) och Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit (ministern för jordbruk, natur och livsmedelskvalitet, nedan kallad ministern) beträffande ett förfarande enligt nederländsk rätt för godkännande för utsläppande av bekämpningsmedel på marknaden.
Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
Direktiv 91/414
3 Enligt nionde skälet i direktiv 91/414
”[måste] godkännandebestämmelserna … säkerställa en hög skyddsnivå, särskilt för att förhindra godkännande av växtskyddsmedel vilkas risker för hälsan, grundvattnet och miljön inte har undersökts tillräckligt. Människors och djurs hälsa och miljön bör sättas före målet att förbättra växtproduktionen.”
4 Enligt artikel 2.1 i direktiv 91/414 avses med ”växtskyddsmedel” ”[v]erksamma ämnen och preparat som innehåller ett eller flera verksamma ämnen, i den form de levereras till användaren”, ämnen som huvudsakligen är avsedda att skydda växter eller växtprodukter mot skadliga organismer. I artikel 2.4 i direktivet definieras verksamma ämnen som ”[ä]mnen eller mikroorganismer, däribland virus, som har en allmän eller specifik verkan” på skadliga organismer, eller på växter, växtdelar eller växtprodukter.
5 I artikel 4.1 a i ovannämnda direktiv anges att medlemsstaterna skall säkerställa att ett växtskyddsmedel endast godkänns om ”dess verksamma ämnen finns upptagna i bilaga 1 och villkoren i bilagan är uppfyllda”, liksom även villkoren i punkt 1 b–f i samma artikel.
6 I artikel 8 i direktivet föreskrivs övergångsbestämmelser och undantag. I punkt 2 föreskrivs följande:
”Trots vad som sägs i artikel 4 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 eller direktiv 79/117/EEG får en medlemsstat under tolv år efter anmälan av detta direktiv godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 och som fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium.
…”
7 I artikel 8.3 anges att ”[n]är medlemsstaterna i enlighet med punkt 2 omprövar växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne och innan en sådan omprövning har genomförts, skall de tillse att kraven i artikel 4.1 b i–v samt 4.1 c–4.1 f är uppfyllda enligt nationella bestämmelser om dokumentationskrav”.
8 Enligt artikel 13.6 i direktiv 91/414 ”får medlemsstaterna i fråga om verksamma ämnen som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv med beaktande av bestämmelserna i fördraget fortsätta att tillämpa tidigare nationella bestämmelser om krav på uppgifter, så länge ämnena inte finns upptagna i bilaga 1”.
9 Enligt artikel 23 i ovannämnda direktiv skall direktivet sättas i kraft ”senast två år efter dagen för anmälan av detta direktiv”.
Direktiv 98/8
10 Direktiv 98/8 avser produkter, tidigare kallade bekämpningsmedel avsedda för andra ändamål än användning i jordbruket, som används för att bekämpa både organismer som är skadliga för människors eller djurs hälsa och organismer som orsakar skada på naturprodukter och tillverkade produkter.
11 I artikel 5.1 i samma direktiv föreskrivs att medlemsstaterna skall godkänna en biocidprodukt endast om ”det (de) verksamma ämne(n) som den innehåller finns med i förteckningen i bilaga I eller IA och alla krav som framgår av dessa bilagor är uppfyllda” och ett antal andra villkor är uppfyllda.
12 Enligt artikel 16.1 i direktiv 98/8, som avser övergångsbestämmelser, ”får en medlemsstat under en tioårsperiod … fortsätta att använda sin nuvarande ordning eller praxis för utsläppande av biocidprodukter på marknaden. Medlemsstaten får särskilt, i enlighet med sina nationella bestämmelser, tillåta att en sådan biocidprodukt som innehåller verksamma ämnen som inte finns med i förteckningen i bilaga I eller IA … släpps ut på marknaden inom dess territorium.” Sådana verksamma ämnen skall dock finnas på marknaden senast 24 månader efter det att nämnda direktiv träder i kraft i form av verksamma ämnen i en biocidprodukt som är avsedd för andra ändamål än vetenskaplig forskning och utveckling eller processorienterad forskning och utveckling.
Den nationella lagstiftningen
13 Artikel 2.1 i 1962 års lag om bekämpningsmedel (Bestrijdingsmiddelenwet) (Stb. 1962, nr 288), i dess lydelse enligt lag av den 6 februari 2003 (Stb. 2003, nr 62) (nedan kallad Bmw), har följande lydelse:
”Det är förbjudet att leverera ett bekämpningsmedel, förfoga över det, ha det i lager, föra in det eller använda det i Nederländerna, när det inte framgår att medlet har godkänts i enlighet med denna lag eller, om det rör sig om en biocidprodukt med låg risk, har registrerats.”
14 Syftet med artikel 3.1 Bmw är huvudsakligen att införliva bestämmelserna i artikel 4.1 i direktiv 91/414. Artikel 3.1 a 1–10 innehåller villkor som i princip motsvarar villkoren i artikel 4.1 b i–v i direktivet. Artikel 3.1 b–d innehåller villkor som motsvarar dem i artikel 4.1 c–e i ovannämnda direktiv. Syftet med artikel 3.2 a Bmw är att införliva artikel 4.1 a i direktiv 91/414.
15 Artikel 16aa Bmw trädde i kraft den 8 februari 2003 och har följande lydelse:
”1. Den behöriga ministern kan, om det krävs för att tillgodose brådskande behov i jordbruket, bevilja undantag eller dispens från artiklarna 2.1 och 10.1[samt 10.2 för ett växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne
a. som har levererats före den 26 juli 1993,
b. som inte omfattas av en sådan gemenskapsbestämmelse som avses i artikel 3.2 a och
c. som har blivit föremål för en sådan granskning som avses i artikel 8.2 i [direktiv 91/414], som har inletts eller återupptagits efter den 26 juli 2003.
2. Dessa undantag och dispenser får förenas med villkor. De kan begränsas och får återkallas när som helst.”
Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
16 Den 21 april 2004 utfärdade ministern en förordning om dispens för växtskyddsmedel för år 2004 med stöd av artikel 16aa Bmw (besluit ”Vrijstellingen gewasbeschermingsmiddelen 2004”, Stcrt. 2004, nr 77, nedan kallad förordningen av den 21 april 2004), i vilken dispens gavs från förbuden i artiklarna 2.1 och 10.1 Bmw, såvitt avser de i förordningen angivna användarna och däri angivna grödor, under förutsättning att de föreskrifter för användning som anges i kapitel I i bilagan till förordningen följs i samband med leverans, innehav, lagring, import eller användning i Nederländerna av de växtskyddsmedel som är uppräknade i kapitlet. Förordningen av den 21 april 2004 upphörde att gälla den 1 januari 2005.
17 Förordningen av den 21 april 2004 ändrades genom en förordning som utfärdades av ministern den 28 april 2004 (besluit ”Wijziging Besluit vrijstellingen gewasbeschermingsmiddelen 2004”, Stcrt. 2004, nr 82, nedan kallad förordningen av den 28 april 2004). Genom denna förordning infördes tretton ytterligare avsnitt i bilaga I till förordningen av den 21 april 2004. Dessa avsnitt avsåg den specifika användningen av vissa växtskyddsmedel för vilka dispens hade beviljats från de ovannämnda förbuden.
18 Stichting och Stichting Natuur en Milieu (nedan tillsammans kallade stiftelserna) anförde genom brev av den 9 juni 2004 klagomål mot förordningen av den 28 april 2004.
19 Genom ett beslut av den 18 oktober 2004 tillkännagav ministern att en del av klagomålen inte kunde tas upp till prövning och att en del av dem saknade grund.
20 Den 28 oktober 2004 överklagade Stichting det sistnämnda beslutet till College van Beroep voor het bedrijfsleven. Denna domstol, som huvudsakligen hade att pröva huruvida artikel 16aa Bmw var förenlig med gemenskapsrätten, beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Kan artikel 8 i [direktiv 91/414] tillämpas av den nationella domstolen efter det att den frist som avses i artikel 23 i direktivet har löpt ut?
2) Skall artikel 16 i [direktiv 98/8] tolkas så att bestämmelsen har samma innebörd som artikel 8.2 i [direktiv 91/414]?
3) Skall artikel 8.2 i [direktiv 91/414] tolkas som en ”stand-still‑skyldighet”, i den meningen att en medlemsstat endast får ändra en befintlig ordning eller den praxis som medlemsstaten vanligtvis följer om ändringen innebär att det införs en bedömning som skall ske före ett godkännande av ett växtskyddsmedel i överensstämmelse med detta direktiv?
4) Om fråga 3 besvaras nekande:
Innebär artikel 8.2 i [direktiv 91/414] att möjligheterna att införa ändringar i de nationella bestämmelserna om utsläppande av biocidprodukter på marknaden begränsas, och vilka är i sådant fall dessa begränsningar?
5) Om fråga 4 besvaras nekande:
Vilka kriterier skall då tillämpas för att bedöma om det är fråga om åtgärder som allvarligt äventyrar förverkligandet av det resultat som föreskrivs i [direktiv 91/414]?
6) Om fråga 2 besvaras nekande:
a) Skall artikel 8.2 i [direktiv 91/414] tolkas så att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium, skall medlemsstaten härvidlag iaktta bestämmelserna i artikel 4 i direktivet?
b) Skall artikel 8.2 i [direktiv 91/414] vidare tolkas så att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium, medlemsstaten härvidlag skall iaktta bestämmelserna i artikel 8.3 i direktivet?
7) Skall artikel 8.3 i [direktiv 91/414] tolkas så att en omprövning enligt denna artikel även skall anses omfatta en prövning av en ny användning av ett växtskyddsmedel som redan finns på marknaden, en prövning av huruvida det föreligger oacceptabla risker för användaren eller arbetaren, för folkhälsan och miljön inom ramen för en sådan tidsbegränsad åtgärd som avses i artikel 16aa i lagen om bekämpningsmedel?
8) Skall artikel 8.3 i [direktiv 91/414] tolkas så att artikeln endast innehåller bestämmelser avseende tillhandahållandet av uppgifter före en omprövning eller skall bestämmelsen förstås så att de krav som nämns i artikeln även har betydelse för hur en omprövning skall organiseras och genomföras?”
Begäran om återupptagande av det muntliga förfarandet
21 I brev av den 18 maj 2006 begärde den nederländska regeringen med åberopande av artikel 61 i rättegångsreglerna att domstolen måtte förordna om att det muntliga förfarandet skulle återupptas. Som grund för denna begäran påstod regeringen att generaladvokatens förslag till avgörande avseende den femte frågan var grundat på en felaktig tolkning av de nederländska och gemenskapsrättsliga bestämmelserna.
22 Den nederländska regeringen har för det första gjort gällande att generaladvokaten i sitt förslag till avgörande inte har beaktat skyldigheten enligt nederländsk rätt för den som ansöker om ett godkännande för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel att lämna detaljerad dokumentation till den behöriga ministern. För det andra har den nederländska regeringen gjort gällande att det fjortonde skälet i direktiv 91/414, i motsats till vad generaladvokaten har påstått, endast avser en möjlighet att tillfälligt godkänna växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne som inte finns upptaget i bilaga 1 i direktivet och som ännu inte fanns på marknaden två år efter det att direktivet anmäldes.
23 I detta avseende erinrar domstolen om att den enligt artikel 61 i dess rättegångsregler kan förordna om att det muntliga förfarandet skall återupptas ex officio, på förslag av generaladvokaten eller på parternas begäran, om den anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet eller om målet skall avgöras på grundval av ett argument som inte har avhandlats mellan parterna (se beslut av den 4 februari 2000 i mål C‑17/98, Emesa Sugar, REG 2000, s. I‑665, punkt 18, och dom av den 14 december 2004 i mål C‑210/03, Swedish Match, REG 2004, s. I‑11893, punkt 25).
24 Detta är emellertid inte fallet i förevarande mål. Den nederländska regeringen har i huvudsak nöjt sig med att kommentera generaladvokatens förslag till avgörande och har inte åberopat några faktiska omständigheter eller rättsliga bestämmelser som parterna inte har avhandlat och på vilka generaladvokaten skulle ha grundat sitt förslag till avgörande. Vidare konstaterar domstolen att den, med hänsyn till de omständigheter som framkommit i målet och som domstolen har till sitt förfogande, har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet för att besvara samtliga frågor som ställts.
25 Begäran om återupptagande av det muntliga förfarandet skall följaktligen avslås.
Prövning av tolkningsfrågorna
Huruvida frågorna kan tas upp till sakprövning
26 Den franska regeringen har genom sitt yttrande till domstolen inledningsvis ifrågasatt möjligheten att uppta vissa av tolkningsfrågorna till sakprövning.
27 Den franska regeringen har påpekat att den nationella domstolen i den första frågan har hänvisat till hela artikel 8 i direktiv 91/414 utan att precisera vilken av punkterna, som avser vitt skilda situationer, i artikeln som avses. Vidare har regeringen anfört att artikel 23 i ovannämnda direktiv endast rör tillämpningen av artikel 10.1 första stycket andra strecksatsen i direktivet, vilken rör förfaranden för ömsesidigt erkännande med avseende på vissa krav enligt artikel 4 i samma direktiv. Den första frågan kan således inte tas upp till sakprövning, eftersom svaret på frågan inte är nödvändigt för att avgöra målet vid den nationella domstolen.
28 Slutligen har den franska regeringen gjort gällande att den andra frågan inte kan tas upp till sakprövning, eftersom målet vid den nationella domstolen endast handlar om växtskyddsmedel och inte om biocidprodukter.
29 Domstolen vill i detta hänseende erinra om att det enligt fast rättspraxis, inom ramen för det samarbete mellan domstolen och de nationella domstolarna som har inrättats genom artikel 234 EG, uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt mål bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. Följaktligen är domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten (se bland annat dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman, REG 1995, s. I-4921, punkt 59, av den 19 februari 2002 i mål C-35/99, Arduino, REG 2002, s. I-1529, punkt 24, och av den 10 november 2005 i mål C‑316/04, Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie, REG 2005, s. I‑9759, punkt 29).
30 Domstolen har likväl påpekat att det i undantagsfall ankommer på den att – för att pröva sin egen behörighet – undersöka de omständigheter som har föranlett den nationella domstolen att begära ett förhandsavgörande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia, REG 1981, s. 3045, punkt 21; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243). En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen, när frågan är hypotetisk eller när domstolen inte har tillgång till de uppgifter om omständigheterna i målet och om relevant nationell rätt som krävs för att den skall kunna ge ett användbart svar på de frågor som har ställts till den (se bland annat domarna i de ovannämnda målen Bosman, punkt 61, Arduino, punkt 25, och Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie, punkt 30).
31 I det förevarande fallet är det inte uppenbart att de frågor som den nationella domstolen har ställt omfattas av något av ovannämnda typfall.
32 Även om College van Beroep voor het bedrijfsleven i den första frågan inte har angett vilken av punkterna i artikel 8 i direktiv 91/414 som avses, har den dock inkommit till domstolen med alla uppgifter som är nödvändiga för att denna skall kunna lämna ett användbart svar. Det framgår nämligen otvetydigt av beslutet om hänskjutande att College van Beroep voor het bedrijfsleven har åsyftat punkterna 2 och 3 i ovannämnda artikel 8, i den del de avser växtskyddsmedel innehållande verksamma ämnen som inte finns upptagna i bilaga 1 till samma direktiv och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet, samt åsyftat punkt 1 i artikel 23 i direktivet, genom vilken fristen för införlivande fastställs till två år efter dagen för anmälan av samma direktiv.
33 Även om artikel 16aa Bmw enligt sin ordalydelse inte är tillämplig på andra produkter än växtskyddsmedel (gewasbeschermingsmiddelen) kan det inte heller med framgång göras gällande att det är uppenbart att tolkningen av artikel 16 i direktiv 98/8 inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen eller att frågan är hypotetisk. Genom att hänvisa till punkt 44 i domstolens dom av den 3 maj 2001 i mål C‑306/98, Monsanto (REG 2001, s. I‑3279), där domstolen fastställde att direktiv 98/8 innehåller bestämmelser om utsläppande på marknaden av produkter som har ett stort antal likheter med de produkter som avses i direktiv 91/414, och eftersom den hänskjutande domstolen har ställt frågorna för att få klarhet i huruvida även bestämmelserna i artikel 16.1 i direktiv 98/8, enligt vilka en medlemsstat under övergångsperioden får fortsätta att använda sin befintliga ordning eller praxis för utsläppande på marknaden av biocidprodukter, omfattas av artikel 8.2 i direktiv 91/414, har den hänskjutande domstolen tillräckligt motiverat att det är befogat att ställa den andra frågan.
34 Således kan samtliga frågor tas upp till sakprövning.
Prövning i sak
Den andra frågan
35 Den nationella domstolen har ställt den andra frågan, vilken domstolen kommer att besvara först, för att få klarhet i huruvida övergångsbestämmelserna i artikel 16.1 i direktiv 98/8 och de i artikel 8.2 i direktiv 91/414 har samma innebörd, trots att de är formulerade på olika sätt.
36 Domstolen erinrar om att en identisk fråga redan har besvarats jakande i punkterna 59–63 i domen i det ovannämnda målet Stichting Zuid‑Hollandse Milieufederatie.
37 Med hänsyn till det ovan anförda skall den andra frågan därför besvaras så, att artikel 16.1 i direktiv 98/8 har samma innebörd som artikel 8.2 i direktiv 91/414.
Den tredje, den fjärde och den femte frågan
38 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje, den fjärde och den femte frågan, vilka kommer att prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 8.2 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att den innebär en stand-still-skyldighet eller om denna artikel innehåller andra begränsningar av medlemsstaternas rätt att under övergångsperioden ändra sin befintliga ordning för godkännande. Den hänskjutande domstolen vill närmare bestämt få klarhet i huruvida den nämnda artikeln innebär ett hinder för att anta nationell lagstiftning i vilken det inte föreskrivs en skyldighet för den som ansöker om ett godkännande för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel under denna period att lämna dokumentation och enligt vilken det inte krävs att den behöriga myndigheten undersöker huruvida växtskyddsmedlet i fråga och dess aktiva ämnen inverkar menligt på skyddet för människors och djurs hälsa och miljön, utan det enda lagstadgade kravet för ett godkännande är att det föreligger brådskande behov i jordbruket.
39 Domstolen konstaterar inledningsvis att någon eventuell stand-still‑skyldighet inte går att utläsa av själva lydelsen av artikel 8.2 i direktiv 91/414. Denna artikel innehåller ingen uttrycklig formulering med denna innebörd (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie, punkt 37).
40 Härav följer att artikel 8.2 i direktiv 91/414 inte skall tolkas som en stand‑still‑skyldighet.
41 Medlemsstaternas rätt att ändra sina ordningar för godkännande av växtskyddsmedel under den övergångsperiod som inrättats genom artikel 8.2 i direktiv 91/414 kan dock inte anses vara obegränsad (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie, punkt 41).
42 Även om medlemsstaterna inte är skyldiga att vidta åtgärder för att införliva ett direktiv före införlivandefristens utgång, följer det av en tillämpning av artikel 10 andra stycket EG, artikel 249 tredje stycket EG och direktivet i förening att de, innan denna frist löpt ut, måste avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet (dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter‑Environnement Wallonie, REG 1997, s. I-7411, punkt 45). Samma sak gäller en övergångsperiod, såsom den som föreskrivs i artikel 8.2 i direktiv 91/414 (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Stichting Zuid‑Hollandse Milieufederatie, punkt 42).
43 I detta avseende erinrar domstolen om att direktiv 91/414 inte bara syftar till att förbättra växtproduktionen och att undanröja hindren för handeln med växtprodukter inom gemenskapen, utan även syftar till att skydda människors och djurs hälsa och miljön (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2006 i mål C‑174/05, Zuid-Hollandse Milieufederatie och Natuur en Milieu, REG 2006, s. I‑2443, punkt 30).
44 Medlemsstaterna kan därför inte under den övergångsperiod som avses i artikel 8.2 i direktivet, utan att allvarligt äventyra det i direktivet föreskrivna resultatet, ändra de tillämpliga bestämmelserna på ett sådant sätt att det blir tillåtet att godkänna ett växtskyddsmedel som omfattas av denna bestämmelses tillämpningsområde utan att ta vederbörlig hänsyn till den effekt som medlet kan få på människors och djurs hälsa och på miljön.
45 För att säkerställa att en medlemsstats myndigheter tar hänsyn till nämnda effekter krävs dessutom att ett beslut om godkännande endast fattas på grundval av dokumentation som omfattar de uppgifter som är nödvändiga för en materiell bedömning av dessa effekter.
46 I detta avseende kan artikel 13.6 i direktiv 91/414, i vilken det föreskrivs att medlemsstaterna som ett undantag från artikel 13.1 i direktivet i fråga om verksamma ämnen som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet med beaktande av bestämmelserna i EG‑fördraget under övergångsperioden får fortsätta att tillämpa tidigare nationella bestämmelser om krav på uppgifter, inte tolkas så att det är tillåtet för medlemsstaterna att helt befria den som ansöker om ett godkännande av ett växtskyddsmedel från skyldigheten att lämna dokumentation.
47 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida de nationella bestämmelser som är i fråga i målet vid den nationella domstolen uppfyller de krav som angetts i punkterna 44 och 45 i denna dom.
48 Den tredje, den fjärde och den femte frågan skall således besvaras så, att artikel 8.2 i direktiv 91/414 inte innebär en stand-still-skyldighet. Artiklarna 10 andra stycket EG och 249 tredje stycket EG samt direktiv 91/414 innebär dock att medlemsstaterna, under den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 8.2 i direktivet, måste avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet. Medlemsstaterna får närmare bestämt inte under övergångsperioden ändra de tillämpliga bestämmelserna på ett sådant sätt att det blir tillåtet att godkänna ett växtskyddsmedel som omfattas av denna bestämmelses tillämpningsområde utan att ta vederbörlig hänsyn till den effekt som medlet kan få på människors och djurs hälsa och på miljön. Vidare får ett beslut om godkännande endast fattas på grundval av dokumentation som omfattar de uppgifter som är nödvändiga för en materiell bedömning av dessa effekter.
Den sjätte frågan
49 Den hänskjutande domstolen har ställt den sjätte frågan, vilken består av två delar, för att få klarhet i huruvida artikel 8.2 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att en medlemsstat som godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium är skyldig att iaktta bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 8.3 i direktivet.
50 Domstolen erinrar om att en identisk fråga redan har besvarats i domen i det ovannämnda målet Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie. Det framgår av punkterna 46–57 i nämnda dom att domstolen har besvarat frågorna nekande.
51 Den sjätte frågan skall således besvaras så, att artikel 8.2 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium är medlemsstaten inte skyldig att följa bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 8.3 i direktivet.
Den sjunde frågan
52 Den hänskjutande domstolen har ställt den sjunde frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.3 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att begreppet omprövning enligt denna artikel även omfattar en sådan prövning som företas när förordningar såsom dem som är i fråga i tvisten vid den nationella domstolen antas med stöd av artikel 16aa Bmw, närmare bestämt en prövning av huruvida en ny användning av ett växtskyddsmedel som redan finns på marknaden medför oacceptabla risker för användaren eller arbetaren, för folkhälsan och miljön.
53 Härvid erinrar domstolen om att en omprövning i den mening som avses i direktiv 91/414 förutsätter att växtskyddsmedlet i fråga redan har godkänts och att detta godkännande fortfarande är giltigt vid tiden för omprövningen (domen i det ovannämnda målet Stichting Zuid‑Hollandse Milieufederatie, punkt 67).
54 Dessutom framgår det av artikel 4.5 och artikel 8.3 i direktiv 91/414 i förening att syftet med denna omprövning inte är att göra en ny bedömning av det verksamma ämnet i sig utan av det växtskyddsmedel som utgör slutprodukten, och att en sådan omprövning företas på initiativ av de nationella myndigheterna och inte på initiativ av berörda enskilda (domen i det ovannämnda målet Stichting Zuid‑Hollandse Milieufederatie, punkt 68).
55 Den sjunde frågan skall således besvaras så, att det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida den prövning som skall ske vid tillämpningen av artikel 16aa Bmw i alla avseenden motsvarar omprövningen enligt artikel 8.3 i direktiv 91/414 och särskilt om den motsvarar de kriterier som har angetts i punkterna 53 och 54 i denna dom.
Den åttonde frågan
56 Den nationella domstolen har ställt den åttonde frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.3 i direktiv 91/414 endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning eller om bestämmelsen skall förstås så, att de krav som nämns i artikeln även har betydelse för hur en omprövning skall organiseras och genomföras.
57 Domstolen erinrar om att en identisk fråga redan har varit föremål för prövning vid domstolen. Domstolen fastställde i punkterna 71–74 i domen i det ovannämnda målet Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie att artikel 8.3 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att den endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning.
58 Den åttonde frågan skall således besvaras så, att artikel 8.3 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att den endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning.
Den första frågan
59 Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.2 och 8.3 i direktiv 91/414 har direkt effekt efter det att fristen för införlivande av ovannämnda direktiv har löpt ut.
60 Med hänsyn till svaren på de övriga frågorna saknas skäl att besvara den första frågan.
Rättegångskostnader
61 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1) Artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden har samma innebörd som artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden.
2) Artikel 8.2 i direktiv 91/414 innebär inte en stand-still‑skyldighet. Artiklarna 10 andra stycket EG och 249 tredje stycket EG samt direktiv 91/414 innebär dock att medlemsstaterna, under den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 8.2 i direktivet, måste avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet. Medlemsstaterna får närmare bestämt inte under övergångsperioden ändra de tillämpliga bestämmelserna på ett sådant sätt att det blir tillåtet att godkänna ett växtskyddsmedel som omfattas av denna bestämmelses tillämpningsområde utan att ta vederbörlig hänsyn till den effekt som medlet kan få på människors och djurs hälsa och på miljön. Vidare får ett beslut om godkännande endast fattas på grundval av dokumentation som omfattar de uppgifter som är nödvändiga för en materiell bedömning av dessa effekter.
3) Artikel 8.2 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium är medlemsstaten inte skyldig att följa bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 8.3 i direktivet.
4) Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida den prövning som skall ske vid tillämpningen av artikel 16aa i 1962 års lag om bekämpningsmedel, i dess lydelse enligt lagen av den 6 februari 2003, i alla avseenden motsvarar omprövningen enligt artikel 8.3 i direktiv 91/414 och särskilt om den motsvarar de kriterier som har angetts i punkterna 53 och 54 i denna dom.
5) Artikel 8.3 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att den endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: nederländska.