1. Förfarande – Intervention – Berörda personer – Ansökan från en intresseorganisation om att få intervenera i en tvist som rör principfrågor som kan beröra organisationens medlemmar – Tillåtet
(EG-domstolens stadga, artiklarna 40 andra stycket och 53 första stycket)
2. Förfarande – Intervention – Omfattningen av intervenientens rättigheter i förfarandet är kopplade till den tidpunkt då interventionsansökan inkom
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 115.1 samt 116. 2, 4 och 6)
3. Förfarande – Intervention – Begränsning av intervenientens rättigheter i förfarandet när denne har ingett ansökan senare än sex veckor efter det att meddelandet om talans väckande publiceras i Europeiska unionens officiella tidning – Undantag – Oförutsebara omständigheter eller force majeure – Begrepp – En annan intervenients återkallande av interventionsansökan – Omfattas inte
(EG-domstolens stadga, artikel 45 andra stycket, förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 99 och 115.1)
1. Enligt artikel 40 andra stycket i EG-domstolens stadga, som enligt artikel 53 första stycket i stadgan skall tillämpas på förfarandet vid förstainstansrätten, får varje person som har ett berättigat intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen intervenera i tvister inför domstolen, förutom när det rör sig om tvister mellan medlemsstater, mellan gemenskapernas institutioner eller mellan medlemsstater och gemenskapernas institutioner.
En intresseorganisation som har som målsättning att skydda sina medlemmars intressen och som ansöker om att få intervenera i en tvist som rör vissa principfrågor som kan beröra organisationens medlemmar får anses ha ett sådant berättigat intresse. Den vida tolkning som skall göras av rätten att intervenera syftar till att underlätta bedömningen av målens omfattning och på samma gång undvika en stor mängd enskilda interventioner som skulle äventyra effektiviteten och förfarandets korrekta förlopp.
(se punkterna 25 och 26)
2. Det framgår av artiklarna 115.1 samt 116.2, 4 och 6 i förstainstansrättens rättegångsregler tillsammans att intervenientens rättigheter i förfarandet är olika beroende på om han har ingett sin interventionsansökan före utgången av den sexveckorsfrist som börjar löpa den dag meddelandet om talans väckande publiceras i Europeiska unionens officiella tidning eller efter utgången av ovannämnda frist men före beslutet att inleda det muntliga förfarandet.
Om intervenienten har ingett sin ansökan före utgången av fristen har han rätt att delta såväl i det skriftliga som i det muntliga förfarandet. Han skall då tillställas inlagorna och får inkomma med en interventionsinlaga, vilken skall innehålla intervenientens yrkande, genom vilket han helt eller delvis stöder eller bestrider något av parterna framställt yrkande, rättsliga grunder och omständigheter i övrigt samt, i förekommande fall, uppgift om den bevisning som åberopas. Om intervenienten däremot har ingett sin ansökan efter fristens utgång har han endast rätt att delta i det muntliga förfarandet och under förutsättning att han har gett in ansökan till förstainstansrätten före inledandet av det muntliga förfarandet. Han skall då tillställas förhandlingsrapporten och han kan på grundval av denna yttra sig muntligen vid förhandlingen.
Eftersom dessa bestämmelser är tvingande kan de inte frångås vare sig av parterna eller av förstainstansrätten.
(se punkterna 35–42)
3. I artikel 45 andra stycket i EG-domstolens stadga anges att försutten tid inte skall medföra rättsförlust, om vederbörande styrker förekomsten av oförutsebara omständigheter eller force majeure. Bestämmelserna om förfarandefrister är föremål för en strikt tillämpning som uppfyller kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling under den rättsliga förvaltningen. Nämnda artikel, vilken innehåller ett undantag från den ovannämnda principen och således skall tolkas strikt, är tillämplig på tvingande förfarandefrister vars utgång innebär att en fysisk eller juridisk person förlorar den rätt som personen i fråga dittills har haft att väcka talan eller inge en interventionsansökan. I den mån som artikeln också är tillämplig på den sexveckorsfrist som föreskrivs i artikel 115.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, och vars utgång inte innebär en förlust av rätten att inge en interventionsansökan utan en begränsning av intervenientens rättigheter i förfarandet, så är det således endast i särskilda undantagsfall, när oförutsebara omständigheter eller force majeure föreligger, som det är möjligt att avvika från bestämmelserna om förfarandefrister med stöd av denna artikel.
Begreppen oförutsägbara omständigheter och force majeure omfattar dels en objektiv del avseende förekomsten av en händelse som är onormal och saknar samband med den berördes vilja, dels en subjektiv del avseende den berördes förpliktelse att skydda sig mot följderna av en sådan händelse genom att vidta lämpliga åtgärder. Framför allt skall den berörde noga övervaka hur förfarandet utvecklar sig och göra nödvändiga ansträngningar. Även om en intresseorganisations återkallande av en interventionsansökan, trots att vissa av organisationens medlemmar också är medlemmar i den som ansöker om att få intervenera, möjligen utgör en händelse som saknar samband med den sistnämndas vilja, är det inte i sig något onormalt. En intervenient har nämligen alltid rätt att återkalla sin interventionsansökan på samma sätt som en sökande alltid har rätt att återkalla sin talan i enlighet med artikel 99 i rättegångsreglerna.
(se punkterna 46–52)