FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (första avdelningen)
den 19 juni 2007
Mål T‑473/04
Cristina Asturias Cuerno
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna – Arbete som utförts för en internationell organisation – Bosättningsbidrag – Dagtraktamenten”
Saken: Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 25 augusti 2004 att avslå sökandens klagomål av den 27 april 2004 och att inte bevilja henne utlandstillägg enligt artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och därmed sammanhängande ersättningar.
Avgörande: Kommissionens beslut av den 28 januari och den 25 augusti 2004 ogiltigförklaras. Sökande har rätt till utlandstillägg enligt artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna liksom till bosättningsbidrag enligt artikel 5 i nämnda bilaga. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska ersätta samtliga rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet
2. Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Villkor för beviljande
(Artikel 189 EG; tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1 a)
3. Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Villkor för beviljande
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1 a)
4. Tjänstemän – Ersättning för utlägg – Dagtraktamenten – Villkor för beviljande
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 20; bilaga VII, artikel 10)
1. Enligt artikel 91.1 sista frasen i tjänsteföreskrifterna ska förstainstansrätten ha obegränsad behörighet i tvister av ekonomisk art. Inom ramen för denna obegränsade behörighet är förstainstansrätten behörig att erkänna att det föreligger en rätt till utlandstillägg och andra därmed sammanhängande ersättningar.
(se punkt 23)
Hänvisning till förstainstansrätten den 8 april 1992, T‑18/91, Costacurta Gelabert mot kommissionen, REG 1992, s. II‑1655, punkt 50; förstainstansrätten den 30 november 1993, Vienne mot parlamentet, T‑15/93, REG 1993 s. II‑1327, punkt 41; förstainstansrätten den 12 december 1996, Lozano Palacios mot kommissionen, T‑33/95, REGP 1996, s. I‑A‑575 och II‑1535, punkt 67
2. Arbete som assistent till en Europaparlamentsledamot som en tjänsteman utfört innan denne tillträdde sin tjänst vid gemenskaperna är att jämställa med arbete som utförts för en internationell organisation såvitt avser tillämpningen av undantaget angående beviljande av utlandstillägg enligt artikel 4.1 a andra strecksatsen i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna. För det första utför en parlamentsassistent arbete för parlamentet, eftersom denne inom ramen för sina arbetsuppgifter och inom gränserna för sitt ansvar samarbetar med utförandet och genomförandet av uppgifter som tilldelats parlamentet och dess ledamöter genom fördraget. För det andra finns det en direkt koppling med denna institution, då parlamentsledamöterna inte kan betraktas som utomstående i förhållande till institutionen i sig. Såsom anges i artikel 189 EG består parlamentet av ”företrädare för folken i … staterna”, det vill säga ”ledamöter[na] i Europaparlamentet”. Ledamöterna är således samma sak som institutionen i sig och sammanfaller därmed, vid utövandet av sina uppdrag, med parlamentet. Det är inom ramen för sina uppdrag som förtroendevalda som ledamöterna anställer assistenter, för att ha tillgång till det stöd de behöver för att kunna utföra sina uppgifter.
Denna slutsats motsägs varken av de bestämmelser enligt vilka parlamentsledamoten och dennes assistent måste ingå ett civilrättsligt avtal där det uttryckligen anges att parlamentet inte kan anses som assistentens arbetsgivare eller avtalspart och institutionen friskrivs från ansvar för klagomål från denne, eller av de avtalsklausuler genom vilka dessa bestämmelser genomförs. Nämnda bestämmelser och klausuler förefaller enbart ha till syfte att undanröja parlamentets ansvar för parlamentsassistenterna vad gäller de kontrakts-, skatte- och socialförsäkringsfrågor. Huruvida det föreligger en rättslig koppling mellan två parter beror icke desto mindre på arten av och innehållet i förhållandena dem emellan. Kvalificeringen av dessa är helt upp till förstinstansrättens bedömning och är inte beroende av hur parterna själva har kvalificerat dem. Den omständigheten att parlamentet reglerar huvudfrågorna kring assistenterna anställningsvillkor, utövar en administrativ kontroll över deras rekrytering, som sköts av ledamöterna, och i princip är direkt ansvarig för att betala ut lön för deras arbete eller tillhandahållande av tjänster visar hur konstlat det vore att anse att parlamentet är en tredje part i förhållande till assistenterna och att det inte finns någon direkt rättslig koppling mellan denna institution och dess ledamöters assistenter.
(se punkterna 48, 51, 52, 57, 60, 61, 63, 69 och 70)
Hänvisning till förstainstansrätten den 20 mars 1991, T‑1/90, Pérez-Mínguez Casariego mot kommissionen, REG 1991, s. II‑143, punkt 38; förstainstansrätten den 15 juli 1993, Hogan mot parlamentet, T‑115/92, REG 1993, s. II‑895, punkt 36; förstainstansrätten den 22 mars 1995, Kotzonis mot ESK, T‑586/93, REG 1995, s. II‑665, punkt 21; förstainstansrätten den 10 juni 2004, T‑276/01, Garroni mot parlamentet, REGP 2004, s. I‑A‑177 och II‑795, punkt 52
3. Artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ska tolkas så, att det centrala kriteriet för bedömningen av huruvida utlandstillägg ska beviljas är tjänstemannens varaktiga bostadsort innan denne trädde i tjänst, vilket är den plats där denne har etablerat sina huvudsakliga intressen, med avsikt att denna situation skall hålla sig stabil. Enbart den omständigheten att någon bor i utlandet i syfte att genomföra universitetsstudier eller yrkespraktik ska inte uttydas som en vilja att varaktigt flytta platsen där denne har etablerat sina huvudsakliga intressen.
(se punkterna 73 och 74)
Hänvisning till domstolen den 15 september 1994, Magdalena Fernández mot kommissionen, C‑452/93 P, REG 1994, s. I‑4295, punkt 21; förstainstansrätten den 13 december 2004, E mot kommissionen, T‑251/02, REGP 2004, s. I‑A‑359 och II‑1643, punkt 53; förstainstansrätten den 25 oktober 2005, T‑299/02, Dedeu i Fontcuberta mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑303 och II‑1377, punkt 66
4. För att fastställa, i syfte att avgöra om dagtraktamenten ska beviljas, huruvida tjänstemannen har varit tvungen att byta bosättningsort för att uppfylla kraven i artikel 20 i tjänsteföreskrifterna, skall han under den period, ska den bosättningsort som beaktas vara den där han har etablerat sina huvudsakliga intressen. Det är därvid möjligt att under en viss tid ha två bosättningsorter, där den första är den varaktiga bosättningsorten och den andra är den ort där tjänstemannen har sin huvudsakliga yrkesverksamhet. Enbart den omständigheten att den berörda personen arbetade på annan ort än anställningsorten under perioden innan han trädde i tjänst kan alltså inte uttydas som att denne önskat etablera sina huvudsakliga intressen där om dennes yrkesmässiga och personliga omständigheter motsäger att så skulle vara fallet.
(se punkterna 84 och 87)
Hänvisning till domstolen den 11 augusti 1995, C‑43/94 P, parlamentet mot Vienne, REG 1995, s. I‑2441, punkt 21; ovannämnda Lozano Palacios mot kommissionen, punkt 47; ovannämnda E mot kommissionen, punkt 73