FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)
den 3 maj 2007
Mål T‑261/04
Alain Crespinet
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2003 – Tilldelning av prioritetspoäng”
Saken: Talan dels om ogiltigförklaring av kommissionens beslut om tilldelning av prioritetspoäng under befordringsförfarandet 2003, dels om ogiltigförklaring av beslutet att inte uppta sökanden i förteckningen över tjänstemän som befordrats upp till lönegrad A 5 under detta befordringsförfarande.
Avgörande: Talan ogillas. Vardera part skall bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1)
3. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5, 7 och 45.1)
4. Tjänstemän – Beslut som påverkar en tjänstemans administrativa ställning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 26 och 45)
5. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artikel45.1)
1. När det gäller en talan om ogiltigförklaring som avser såväl beslutet om tilldelning av prioritetspoäng som beslutet att inte uppta sökanden i förteckningen över tjänstemän som befordrats, kan det första yrkandet inte tas upp till sakprövning då beslutet om tilldelning av prioritetspoäng inom ramen för kommissionens befordringssystem utgör en förberedande rättsakt som antas före, och är nödvändig för, det slutliga beslutet att inte uppta sökandens namn i förteckningen över tjänstemän som befordrats och den rättsakt som detta omfattar (vilken kan särskiljas och är självständig), nämligen fastställandet av det samlade antalet poäng. Eftersom lagenligheten av en förberedande rättsakt kan bestridas i en talan som är riktad mot det slutliga beslutet, skall prövningen av huruvida yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att inte uppta sökandens namn i förteckningen över tjänstemän som befordrats är välgrundat, även avse alla de argument som framförs i ansökan som avser att visa att beslutet om tilldelning av prioritetspoäng är rättsstridigt.
(se punkterna 39 och 41–44)
Hänvisning till förstainstansrätten den 9 april 2003, T‑134/02, Tejada Fernández mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑125 och II‑609, punkt 18; förstainstansrätten den 19 oktober 2006, Buendía Sierra mot kommissionen, T‑311/04, REGP 2006, s. I‑A-000 och II‑000, punkterna 97 och 98
2. Vid prövningen av vilka kvalifikationer som skall beaktas i ett beslut om befordran i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och följaktligen även i ett beslut om tilldelning av prioritetspoäng när en sådan bedömning skall kvantifieras har administrationen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Gemenskapsdomstolarnas kontroll skall, med hänsyn till de tillvägagångssätt och skäl som lett fram till administrationens bedömning, begränsas till huruvida administrationen hållit sig inom skäliga gränser och inte använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt.
(se punkterna 58 och 93)
Hänvisning till domstolen den 21 april 1983, 282/81, Ragusa mot kommissionen, REG 1983, s. 1245, punkt 9; domstolen den 4 februari 1987, 324/85, Bouteiller mot kommissionen, REG 1987, s. 529, punkt 6; förstainstansrätten den 11 december 2003, T‑323/02, Breton mot domstolen, REGP 2003, s. I‑A‑325 och II‑1587, punkt 98; domen i det ovannämnda målet Buendía Sierra mot kommissionen, punkterna 291 och 320
3. Inom ramen för befordringssystemet som har införts med stöd av kommissionens interna regler och som baseras på en kvantifiering av meriter och som kännetecknas av att tjänstemän årligen tilldelas olika typer av poäng, innebär det faktum att tjänstemän i samma lönegrad, i enlighet med artiklarna 5 och 7 i tjänsteföreskrifterna, förväntas utföra arbetsuppgifter med samma ansvarsnivå, medför inte att deras kvalifikationer skall betraktas som likvärdiga vid tilldelningen av de prioritetspoäng som står till respektive generaldirektorats förfogande och som är reserverade för tjänstemän som är utomordentligt meriterade.
(se punkt 65)
Hänvisning till förstainstansrätten den 12 juli 2001, T‑131/00, Schochaert mot rådet, REGP 2001, s. I‑A‑141 och II‑743, punkt 38; domen i det ovannämnda målet Buendía Sierra mot kommissionen, punkt 290
4. Syftet med artiklarna 26 och 43 i tjänsteföreskrifterna är att säkerställa tjänstemannens rätt till försvar, genom att förhindra att tillsättningsmyndigheten fattar beslut som påverkar tjänstemannens administrativa ställning och karriär på grundval av uppgifter rörande tjänstemannens uppträdande som inte omnämns i tjänstemannens personalakt. Ett beslut som grundar sig på sådana omständigheter strider således mot garantierna i tjänsteföreskrifterna och skall ogiltigförklaras på grund av att det har fattats till följd av att rättsstridigt förfarande.
Detta gäller inte ett beslut om tilldelning av prioritetspoäng grundat på den strategiska betydelsen av de arbetsuppgifter som utförs av tjänstemannen, eftersom denna omständighet i princip kan härledas ur uppgifter som framgår av tjänstemannens personalakt och särskilt av dennes karriärutvecklingsrapport.
(se punkterna 77 och 78)
Hänvisning till förstainstansrätten den 9 februari 1994, T‑109/92 , Lacruz Bassols mot domstolen, REGP 1994, s. I‑A‑31 och II‑105, punkt 68; förstainstansrätten den 27 september 2006, Lantzoni mot domstolen, T‑156/05, REGP 2006, s. I‑A-000 och II‑000, punkt 67
5. Den omständighet att varje tjänsteman som kan befordras har rätt att förvänta sig att tillsättningsmyndigheten skall jämföra hans kvalifikationer med kvalifikationerna hos övriga tjänstemän som kan befordras i den lönegrad som är aktuell, innebär inte att en sådan utvidgad bedömning av kvalifikationerna inom ramen för kommissionens karriärutvecklingssystem ska föregå tilldelningen av befordringspoäng inom varje generaldirektorat. Tvärtom är den förberedande bedömningen av sökandens kvalifikationer inom varje generaldirektorat, som ligger till grund för tilldelningen av dessa poäng, ett uttryck för principen om god förvaltningssed genom att bland annat möjliggöra för tillsättningsmyndigheten att utföra en objektiv jämförande bedömning av kvalifikationerna avseende samtliga tjänstemän som kan befordras till den aktuella lönegraden.
(se punkterna 82 och 85)
Hänvisning till förstainstansrätten den 13 juli 1995, T‑557/93, Rasmussen mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑195 och II‑603, punkt 21; förstainstansrätten den 16 september 1998, Rasmussen mot kommissionen, T‑234/97, REGP 1998, s. I‑A‑507 och II‑1533, punkt 24; förstainstansrätten den 3 oktober 2000, T‑187/98, Cubero Vermurie mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑195 och II‑885, punkt 61; förstainstansrätten den 19 mars 2003, T‑188/01 till T‑190/01, Tsarnavas mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑95 och II‑495, punkt 121; förstainstansrätten den 21 januari 2004, T‑97/02, Mavridis mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑9 och II‑45, punkt 77