FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen) den 7 februari 2007
Mål T‑175/04
Donal Gordon
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tjänstemän – Talan om ogiltigförklaring – Karriärutvecklingsrapport – Fullständig och bestående invaliditet – Berättigat intresse av att få saken prövad finns ej längre – Anledning saknas att döma i saken – Skadeståndstalan – Avvisning”
Saken: Talan dels om ogiltigförklaring av beslutet av den 11 december 2003 om ogillande av det klagomål som riktats mot beslutet av den 28 april 2003, i vilket rapporten om sökandens karriärutveckling avseende perioden mellan den 1 juli 2001 till och med den 31 december 2002 bekräftades, dels om skadestånd för skada som sökanden uppger sig ha lidit.
Avgörande: Det saknas anledning att pröva yrkandena om ogiltigförklaring. Talan om skadestånd avvisas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 53, 78, 90 och 91; bilaga VIII, artikel 14)
2. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav
(Domstolens stadga, artiklarna 21 och 53 första stycket; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
1. Karriärutvecklingsrapporten påverkar i princip inte längre den betygssatta personens intressen när denne slutgiltigt frånträtt sin tjänst. Därefter har tjänstemannen inte längre något intresse av att väcka eller gå vidare med en talan mot en sådan rapport, förutom för att yrka fastställelse av att en särskild omständighet förelegat som medför att vederbörande har ett personligt och faktiskt intresse av att rapporten i fråga skall ogiltigförklaras.
Vad avser en tjänsteman som pensionerats under domstolsförfarandet på grund av fullständig och bestående invaliditet, som i princip innebär ett definitivt slut på vederbörandes karriär, utgör möjligheten att eventuellt återinträda i tjänst med stöd av artikel 14 i bilaga VIII i tjänsteföreskrifterna endast en osäker omständighet som ger upphov till ett rent hypotetiskt intresse som således är otillräckligt för att en underlåtelse att ogiltigförklara den ifrågasatta rapporten skall anses påverka tjänstemannens rättsliga ställning. Frågan huruvida tjänstefrånträdet var frivilligt eller inte saknar betydelse för bedömningen av huruvida det föreligger ett berättigat intresse av att få saken prövad.
Principen om rätt till ett effektivt domstolsskydd ger inte heller sökanden rätt att få sin talan om ogiltigförklaring prövad av gemenskapsdomstolen. Rätten till ett effektivt domstolsskydd innebär nämligen endast en rätt att till domstolen hänskjuta rättsakter från gemenskapsinstitutionerna som, i den mån de påverkar sökandens intressen, går denne emot.
(se punkterna 28, 32–34 och 37)
Hänvisning till domstolen den 21 januari 1987, 204/85, Stroghili mot revisionsrätten, REG 1987, s. 389, punkt 11; domstolen den 1 oktober 2004, Pérez Escolar mot kommissionen, C‑379/03 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 41 och 42; förstainstansrätten den 30 november 1998, N mot kommissionen, T‑97/94, REGP s. I‑A‑621 och II‑1879, punkterna 26 och 27; förstainstansrätten den 2 juni 2003, Forum 187 mot kommissionen, T‑276/02, REG 2003, s. II‑2075, punkt 50; förstainstansrätten den 31 maj 2005, T‑105/03, Dionyssopoulou mot rådet, REGP 2005, s. I‑A‑137 och II‑621, punkt 20; förstainstansrätten den 21 februari 2006, V mot kommissionen, T‑200/03 och T‑313/03, REG 2006, s. II‑0000, punkt 184
2. Det krävs enligt artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler att en ansökan om ersättning för skador som åsamkats av en gemenskapsinstitution innehåller uppgifter som gör det möjligt att identifiera det agerande som läggs institutionen till last, skälen till att sökanden anser att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den skada som sökanden säger sig ha lidit samt arten och omfattningen av denna skada. Ett inte närmare angivet skadeståndsyrkande saknar däremot nödvändig precision och skall därför avvisas.
Det är fallet när en tjänsteman i sin ansökan endast yrkar skadestånd för en skada som avser vederbörandes karriär, hälsa och välbefinnande, utan att ange något belopp och att lämna tillräckligt exakta uppgifter för att skadans omfattning skall kunna fastställas, och utan att för den skull visa eller ens hävda att det föreligger särskilda omständigheter som kunde ha befriat sökanden från skyldigheten att lämna sådana upplysningar.
En ansökan om ersättning för ideell skada skall, oavsett om denna är tänkt som symbolisk eller verklig ersättning, innehålla uppgifter om den påstådda ideella skadans art i förhållande till det agerande som institutionen läggs till last, och åtminstone en ungefärlig uppskattning av hela skadan.
(se punkterna 42–45)
Hänvisning till domstolen den 2 december 1971, 5/71, Zuckerfabrik Schöppenstedt mot rådet, REG 1971, s. 975, punkt 9; förstainstansrätten
den 10 juli 1990, T‑64/89, Automec mot kommissionen, REG 1990, s. II‑367, punkterna 75–77; förstainstansrätten den 20 september 1990,
T‑37/89, Hanning mot parlamentet, REG 1990, s. II‑463, punkt 82; förstainstansrätten den 1 juli 1994, T‑505/93, Osório mot
kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑179 och II‑581, punkterna 33 och 35; förstainstansrätten den 15 februari 1995, T‑112/94, Moat
mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑37 och II‑135, punkterna 32,
37 och 38; förstainstansrätten den 29 januari 1998, T‑157/96, Affatato mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑41 och II‑97, punkt 38