1. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande
(Kommissionens förordning nr 3665/87, artikel 13, och kommissionens förordning nr 1538/91, artiklarna 6 och 7)
2. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande
(Rådets förordningar nr 386/90 och nr 2913/92, artiklarna 1 och 70; kommissionens förordningar nr 1538/91 och nr 2221/95)
3. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande
(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 70.1 första stycket; kommissionens förordning nr 1538/91, artikel 7.3–7.5)
4. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Exportbidrag – Villkor för beviljande
(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 70)
1. Bestämmelserna i förordning nr 1538/91 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött, i dess lydelse enligt förordning nr 1000/96, vilka fastställer minimikvalitetsnormer och toleransmarginaler, särskilt artiklarna 6 och 7 i denna förordning, är tillämpliga vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”.
(se punkt 39, och punkt 1 i domslutet)
2. Artikel 70 i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 82/97, rörande den partiella undersökningen av varor som omfattas av en deklaration, skall tillämpas vid fastställandet av huruvida en vara för vilken exportbidrag begärts är av ”sund, god och marknadsmässig kvalitet”, under förutsättning att den undersökning som föreskrivs i denna artikel har skett i vederbörlig ordning.
Nämnda artikel är nämligen en av de allmänna tullbestämmelser som är tillämpliga på alla exportdeklarationer avseende varor för vilka bidrag utgår, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser. I den särskilda lagstiftning som är tillämplig vad beträffar kontrollen i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag finns det inte någon särskild bestämmelse som föreskriver att artikel 70 i tullkodexen inte skall tillämpas.
(se punkterna 47–53, och punkt 2 a i domslutet)
3. Den presumtion om enhetlig kvalitet som föreskrivs i artikel 70.1 första stycket i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 82/97, skall inte tillämpas när det prov som tagits inte är tillräckligt omfattande enligt artikel 7 i förordning nr 1538/91 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött.
Artikel 70.1 första stycket i tullkodexen är nämligen en allmän bestämmelse i vilken det föreskrivs att om endast en del av de varor som omfattas av en deklaration undersöks, skall resultatet av denna partiella undersökning gälla alla de varor som omfattas av deklarationen. Denna presumtion om enhetlig kvalitet är dock inte endast tillämplig på undersökningar som görs med stöd av tullbestämmelserna, utan är även relevant avseende kontroller som görs i enlighet med bestämmelserna om systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter och bestämmelserna om handelsnormer för fjäderfäkött. I artikel 7.3–7.5 i förordning nr 1538/91 anges det tillåtna antalet defekta enheter i förhållande till partiets och provets storlek. Om det minsta antalet prover inte har tagits är det inte möjligt att kontrollera huruvida dessa toleransmarginaler har iakttagits.
(se punkterna 55–57 och 59, samt punkt 2 b i domslutet)
4. När flera prover har tagits på den export som omfattas av en enda deklaration och undersökningen av en del av proverna visar på en sund, god och marknadsmässig kvalitet, medan undersökningen av en annan del av proverna visar att sådan kvalitet inte föreligger, ankommer det på de nationella myndigheterna och domstolarna att fastställa de faktiska omständigheterna med beaktande av all bevisning. Denna bevisning kan innefatta tillgängliga prover, men även andra uppgifter, i synnerhet redogörelser som upprättats i enlighet med de gemenskapsrättsliga bestämmelserna av den behöriga tjänsteman som utfört den fysiska kontrollen. För det fall de faktiska omständigheterna inte kan fastställas för att det skall kunna avgöras huruvida rätt till bidrag föreligger, ankommer det på den nationella domstolen att bedöma exportörens och tullmyndighetens agerande och fastställa i vilken mån var och en av dem har utövat sina rättigheter och fullgjort sina skyldigheter samt att dra lämpliga slutsatser vad beträffar rätten till exportbidrag.
(se punkterna 24 och 68, samt punkt 3 i domslutet)