1. Skattebestämmelser – Harmonisering av lagstiftning – Omsättningsskatt – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt som föreskrivs i sjätte direktivet
(Rådets direktiv 77/388, artikel 15.4 och 15.5)
2. Skattebestämmelser – Harmonisering av lagstiftning – Omsättningsskatt – Gemensamt system för mervärdesskatt – Undantag från skatteplikt som föreskrivs i sjätte direktivet
(Rådets direktiv 77/388, artikel 15.8)
3. Gemenskapsrätt – Principer – Skydd för berättigade förväntningar
1. Artikel 15.4 a i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, till vilken artikel 15.5 hänvisar, är inte endast tillämplig på fartyg som används på öppna havet och som fraktar passagerare mot betalning, utan också på fartyg som används på öppna havet för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet.
Systematiken i och syftet med artikel 15.4 a i sjätte direktivet är nämligen att kriteriet ”som används på öppna havet” skall tillämpas på samtliga fartyg som nämns i denna bestämmelse, trots att de olika språkversionerna av artikel 15.4 a i sjätte direktivet kan tolkas på skilda sätt. För det fall denna bestämmelse skall förstås så, att den inte endast gäller fartyg som används på öppna havet, är artikel 15.4 b, i vilken ett sådant undantag från skatteplikt också föreskrivs för fartyg som används för fiske inomskärs, överflödig.
(se punkterna 14 och 16 samt punkt 1 i domslutet)
2. Artikel 15.8 i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, skall förstås så, att undantaget från skatteplikt i denna bestämmelse gäller tjänster som tillhandahålls redaren direkt för att täcka direkta behov för havsgående fartyg.
För att en enhetlig tillämpning av sjätte direktivet i sin helhet skall kunna säkerställas kan nämligen undantaget från skatteplikt i artikel 15.8 inte utsträckas till att också gälla tjänster som hänför sig till ett föregående handelsled.
(se punkterna 24 och 25 samt punkt 2 i domslutet)
3. Nationella skattemyndigheter är skyldiga att iaktta principen om skydd för berättigade förväntningar inom ramen för det gemensamma systemet för mervärdesskatt. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida den skattskyldige, för det fall en medlemsstats nationella skattemyndighet fattar ett beslut enligt vilket den skattskyldige inte behöver övervältra mervärdesskatt på sin avtalspart, rimligen hade kunnat förutsätta att det ifrågavarande beslutet hade fattats av en behörig myndighet.
(se punkterna 26 och 36 samt punkt 3 i domslutet)