1. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Utstationering av arbetstagare som är medborgare i tredjeland som företas av ett företag i en annan medlemsstat
(Artikel 49 EG)
2. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Utstationering av arbetstagare som är medborgare i tredjeland som företas av ett företag i en annan medlemsstat
(Artikel 49 EG)
1. En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 EG om den uppställer krav på ett europeiskt utstationeringsintyg för det fall en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat utstationerar arbetstagare som är medborgare i tredjeland samt för utfärdande av ett sådant utstationeringsintyg kräver, för det första, att de berörda arbetstagarna har varit anställda hos företaget sedan minst ett år eller har en tillsvidareanställning hos detta företag och, för det andra, ett bevis på att österrikiska anställnings- och lönevillkor iakttas.
Eftersom det krävs ett sådant intyg för att genomföra en utstationering och detta endast utfärdas efter att de behöriga nationella myndigheterna har kontrollerat att kraven är uppfyllda, har förfarandet avseende ett europeiskt utstationeringsintyg karaktär av ett tillståndsförfarande. Nationell lagstiftning, enligt vilken ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat måste ha ett administrativt tillstånd för att få utföra vissa tjänster inom det nationella territoriet, utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 49 EG.
(se punkterna 40–41 och 68 samt punkt 1 i domslutet)
2. En medlemsstat underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 EG om den föreskriver en grund för automatiskt avslag på ansökningar om inrese- och uppehållstillstånd, utan undantag, som innebär att det är omöjligt att anpassa situationen för arbetstagare som är medborgare i tredjeland och som lagligt utstationerats av ett företag etablerat i en annan medlemsstat till tillämpliga bestämmelser, i det fall då dessa arbetstagare rest in på det nationella territoriet utan visum.
(se punkt 68 och punkt 1 i domslutet)