1. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Dom som innebär att det bötesbelopp som ett företag har påförts för överträdelse av konkurrensreglerna ogiltigförklaras eller minskas – Skyldighet att vidta åtgärder för att följa domen – Omfattning – Återbetalning av felaktigt erlagda belopp jämte utbetalning av dröjsmålsränta
(Artikel 233 EG)
2. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Dom som innebär att det bötesbelopp som ett företag har påförts för överträdelse av konkurrensreglerna ogiltigförklaras eller minskas – Okunnighet om skyldigheten att vidta åtgärder för att följa domen – Tillgängliga taleformer
(Artiklarna 232 EG, 233 EG, 235 EG och 288 andra stycket EG)
3. Skadeståndstalan – Tidsfrist för att väcka talan – Femårig preskription – Skadeståndskrav som har framställts till institutionerna och som inte har följts av en talan om ogiltigförklaring eller en passivitetstalan – Saknar betydelse
(Artikel 230 EG och artikel 232 EG; domstolens stadga, artikel 46)
1. Skyldigheterna för kommissionen enligt artikel 233 EG, att följa en dom som innebär att det bötesbelopp som ett företag har påförts för överträdelse av konkurrensreglerna ogiltigförklaras eller minskas, består i första hand i en skyldighet för kommissionen att helt eller delvis återbetala det av det aktuella företaget erlagda bötesbeloppet i den mån denna betalning till följd av beslutet om ogiltigförklaring skall anses vara felaktig. Denna skyldighet avser inte bara kapitalbeloppet av de erlagda böterna utan också dröjsmålsräntan på detta belopp.
Härav följer att kommissionen genom att inte erlägga någon dröjsmålsränta på kapitalbeloppet av de till följd av en sådan dom erlagda böterna underlåter att vidta åtgärder för att följa domen och därigenom åsidosätter sina skyldigheter enligt artikel 233 EG.
(se punkterna 30 och 31)
2. De taleformer som står till den berördes förfogande, för den händelse kommissionen påstås ha underlåtit att fullgöra de skyldigheter den har enligt artikel 233 EG för att följa en dom som innebär att det bötesbelopp som ett företag har påförts för överträdelse av konkurrensreglerna ogiltigförklaras eller minskas, är antingen en passivitetstalan enligt artikel 232 EG eller en skadeståndstalan enligt artiklarna 233 EG och 288 andra stycket EG.
(se punkt 33)
3. Artikel 46 i domstolens stadga angående preskriptionsfrister för väckande av talan mot institutioner om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden kan inte tolkas så, att en person som inom den femårsfrist som där föreskrivs dessförinnan gör framställning hos den behöriga institutionen skall anses ha förlorat sin rätt att väcka talan om han inte väcker en skadeståndstalan antingen inom den i artikel 230 EG föreskrivna tvåårsfristen, om han delgivits ett beslut om att inte efterkomma denna anmodan, eller inom den i artikel 232 andra stycket EG föreskrivna tvåmånadersfristen, om den berörda institutionen inte tagit ställning inom två månader efter denna anmodan.
Det framgår nämligen av ordalydelsen i artikel 46 andra och tredje meningen i domstolens stadga att denna bestämmelse inte har till syfte att förkorta den femåriga preskriptionstiden, utan att den har till syfte att skydda de berörda genom att undvika att vissa perioder tas med i beräkningen av denna preskriptionstid. Artikel 46 tredje meningen i domstolens stadga har följaktligen endast till syfte att senarelägga den dag då femårsfristen löper ut när en talan som har väckts eller en framställning som har gjorts inom denna frist får de tidsfrister som föreskrivs i artiklarna 230 EG eller 232 EG att börja löpa. Tillämpningen av denna bestämmelse kan under inga omständigheter medföra att den femåriga preskriptionstid som anges i artikel 46 första meningen förkortas.
(se punkterna 38 och 39)