1. Talan om ogiltigförklaring – Frister – Utgångspunkt – Tidpunkt för den händelse som medför att fristen börjar löpa – Bevisbörda
(Artikel 230 femte stycket EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 102.2)
2. Talan om ogiltigförklaring – Frister – Utgångspunkt – Rättsakt som varken offentliggjorts eller delgetts sökanden – Exakt kännedom om innehållet och skälen – Skyldighet att begära ut rättsakten i fulltext inom rimlig tid efter att berörd person fått kännedom om den
(Artikel 230 femte stycket EG)
3. Talan om ogiltigförklaring – Ifrågasatt rättsakt – Bedömning av lagenligheten i förhållande till de upplysningar som var tillgängliga när rättsakten antogs
(Artikel 230 EG)
4. Socialpolitik – Europeiska socialfonden – Stöd till finansieringen av yrkesutbildningsåtgärder – Kommissionens beslut fattat på grundval av artikel 6.1 i förordning nr 2950/83 – Utvärdering av faktiska situationer och komplicerad bokföring – Domstolskontroll – Gränser
(Rådets förordning nr 2950/83, artikel 6.1)
5. Gemenskapsrätt – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor
6. Socialpolitik – Europeiska socialfonden – Stöd till finansieringen av yrkesutbildningsåtgärder – Intygande från medlemsstaterna av att ansökningarna om utbetalning var faktiskt och räkenskapsmässigt riktiga – Ny kontroll av nämnda ansökningar av ett specialiserat organ – Tillåtlighet
(Rådets förordning nr 2950/83; rådets beslut 83/516)
7. Socialpolitik – Europeiska socialfonden – Stöd till finansieringen av yrkesutbildningsåtgärder – Felaktigt utnyttjande av stödet – De gemenskapsrättsliga sanktionernas art – Ej straffrättsrättslig karaktär – Nedläggning av förundersökning från de nationella myndigheternas sida – Berättigad förväntning på utbetalning – Föreligger inte – Möjlighet för kommissionen att göra en bedömning av en eventuell minskning
(Rådets förordning nr 2950/83, artikel 6)
8. Gemenskapsrätt – Principer – Iakttagande av rimlig tidsfrist – Administrativt förfarande – Bedömningskriterier – Långsamhet som kan tillskrivas en medlemsstat – Saknar betydelse
1. Det ankommer på den part som gör gällande att talan väckts för sent att bevisa när den händelse inträffade som medför att fristen började löpa. Enbart det faktum att denna part uttryckt förundran över vissa omständigheter medför inte i sig att gemenskapsdomstolarna avvisar talan. Den berörda parten kan inte lastas för att de nationella myndigheterna tagit mycket lång tid på sig för att delge denne det omtvistade beslutet.
(se punkt 54)
2. När en part får kännedom om att en rättsakt som berör honom har antagits, särskilt genom en skrivelse som på ett otvetydigt sätt anger kommissionens slutliga bedömning, är denna part skyldig att begära att få ta del av texten i dess helhet inom rimlig tid, för att på så vis få exakt kännedom om rättsaktens innehåll och skäl. Om parten endast har erhållit ett utkast till beslut, som denne framfört sina synpunkter på, är parten inte skyldig att förhöra sig om huruvida det omtvistade beslutet eventuellt hade antagits.
(se punkt 55)
3. Vid en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG skall gemenskapsrättsaktens laglighet bedömas med hjälp av de faktiska omständigheter som institutionen kände till vid den tidpunkt när rättsakten antogs.
(se punkt 70)
4. Tillämpningen av artikel 6.1 i förordning nr 2950/83 om tillämpning av beslut 83/516/EEG om Europeiska socialfondens uppgifter medför att kommissionen kan behöva göra komplicerade faktiska och räkenskapsmässiga bedömningar. I sådana fall förfogar kommissionen över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Gemenskapsdomstolarnas prövning av dess bedömningar skall följaktligen begränsas till en kontroll av att kommissionen inte har gjort en uppenbart oriktig bedömning av de aktuella sakomständigheterna.
(se punkt 75)
5. För att kunna åberopa skydd för berättigade förväntningar krävs det att tre villkor är uppfyllda. Det skall inledningsvis föreligga preciserade garantier som är ovillkorliga och samstämmiga och som härrör från behöriga och tillförlitliga källor och som meddelats den berörde av gemenskapsinstitutionerna. Garantierna skall för det andra leda till en berättigad förväntan hos mottagaren. Garantierna skall för det tredje vara förenliga med tillämpliga bestämmelser.
(se punkt 102)
6. Det följer av artikel 2.2 i beslut 83/516 om Europeiska socialfondens uppgifter att berörd medlemsstat skall garantera att åtgärderna som finansieras av fonden genomförs framgångsrikt. Det föreskrivs dessutom i artikel 7.1 i förordning nr 2950/83 om tillämpning av beslut 83/516 att kommissionen kan kontrollera ansökan om slutlig utbetalning ”oberoende av de kontroller som utförs av medlemsstaten”. Medlemsstaternas ovannämnda skyldigheter och befogenheter är inte på något sätt begränsade i tiden. Det följer härav att intygandet av att uppgifterna i ansökan om slutlig utbetalning av stöd för utbildning, i den mening som avses i artikel 5.4 andra meningen i förordning nr 2950/83, inte hindrar en medlemsstat från att i efterhand kontrollera ansökan om slutlig utbetalning. Det finns slutligen inga hinder för att en medlemsstat, för att göra en ny kontroll, anlitar ett organ som är specialiserat på revision av bokföring och finansiella transaktioner.
(se punkt 104)
7. Den omständigheten att brottmålet mot sökanden lades ned kan inte, som sökanden har påstått, grunda en berättigad förväntan om att stödet skall utbetalas. Det framgår nämligen av artikel 6 i förordning nr 2950/83 om tillämpning av beslut 83/516 om Europeiska socialfondens uppgifter att felaktigt utnyttjande av stöd från Europeiska socialfonden inte betecknas som ett brott enligt gemenskapsrätten. Även om principen om god förvaltningssed, enligt vilken det krävs att gemenskapens institutioner skall agera med sakkunskap, motiverar att kommissionen skjuter upp sitt beslut när en nationell domstol skall bedöma de faktiska omständigheterna i ett mål om bedrägeri, så utgör denna princip emellertid inget hinder för att kommissionen fortsätter prövningen av en eventuell minskning av stödet, på grundval av ett specialiserat organs administrativa undersökning, efter det att förundersökningen lagts ned på grund av preskription.
(se punkt 108)
8. Frågan huruvida ett administrativt förfarande har pågått under rimlig tid skall bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt ärende och särskilt det sammanhang detta ärende förekommer i, de olika steg i förfarandet som har vidtagits, ärendets komplexitet samt dess betydelse för de olika berörda parterna. Det följer av denna kedja av händelser, som kännetecknas av att det samtidigt förekommit rättsliga förfaranden och administrativa förfaranden, på nationell nivå och på gemenskapsnivå, liksom av att kommissionen slutligen inte kunde åberopa en brottmålsdom, att varje steg i förfarandet fram till att den omtvistade akten antogs har skett inom rimlig tid. Kommissionen har för övrigt delgett adressaten det omtvistade beslutet i rimlig tid. Medlemsstaten är därefter skyldig att informera sökanden. Om denna stat delger sökanden det omtvistade beslutet för sent kan inte kommissionen lastas för detta. Det är endast den långsamhet som kan tillskrivas kommissionen som skulle kunna leda till slutsatsen att en rimlig frist inte iakttagits.
(se punkterna 114, 120 och 122)