Mål T-291/03

Consorzio per la tutela del formaggio Grana Padano

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke — Ogiltighetsförfarande — Gemenskapsordmärket GRANA BIRAGHI — Skydd för ursprungsbeteckningen grana padano — Generisk beskaffenhet saknas — Artikel 142 i förordning (EG) nr 40/94 — Förordning (EEG) nr 2081/92”

Förstainstansrättens dom (fjärde avdelningen) av den 12 september 2007   II - 3086

Sammanfattning av domen

1. Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Harmoniseringsbyråns processuella ställning

   (Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 133.2)

2. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Varumärke registrerat med åsidosättande av lagstiftningen om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar

   (Rådets förordningar nr 2081/92, artiklarna 13 och 14, och nr 40/94, artikel 142)

3. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Varumärke registrerat med åsidosättande av lagstiftningen om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar

   (Rådets förordningar nr 2081/92, artiklarna 13 och 14, och nr 40/94, artikel 142)

4. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel – Förordning nr 2081/92

   (Rådets förordning nr 2081/92, artiklarna 3 och 13.1 andra stycket)

5. Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Varumärke registrerat med åsidosättande av lagstiftningen om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar

   (Rådets förordningar nr 2081/92, artiklarna 13 och 14, och nr 40/94, artikel 142)

1.  När talan med avseende på gemenskapsvarumärken förs mot ett beslut som fattats av en av harmoniseringsbyråns överklagandenämnder får harmoniseringsbyrån, utan att därvid ändra ramen för rättegången, dels yrka att en annan parts talan skall bifallas, dels stödja den partens argument. Harmoniseringsbyrån kan däremot inte självständigt framställa yrkanden om ogiltigförklaring eller åberopa grunder till stöd för ogiltigförklaring som inte åberopats av de andra parterna

   (se punkt 22)

2.  Av artikel 142 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken och artikel 14 i rådets förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel följer att harmoniseringsbyrån är skyldig att tillämpa förordning nr 40/94 på ett sådant sätt att skydd som meddelats för skyddade ursprungsbeteckningar enligt förordning nr 2081/92 inte påverkas.

   Harmoniseringsbyrån skall därför avslå ansökningar om registrering av varumärken som svarar mot något av de fall som nämns i artikel 13 i förordning nr 2081/92 och, om varumärkesregistrering redan har skett, förklara registreringen ogiltig.

   (se punkterna 53–56)

3.  Det måste anses vara förenligt med artikel 13 första stycket a och b i förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel att använda en generisk benämning i ett registrerat varumärke, när denna är en generisk benämning på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel och ingår i en skyddad ursprungsbeteckning som är sammansatt av flera beståndsdelar. En ansökan om ogiltighetsförklaring av ett sådant varumärke med stöd av den skyddade ursprungsbeteckningen skall därför avslås.

   I det gemenskapssystem för registrering som införts genom förordning nr 2081/92 skall frågor om vilket skydd som skall ges för olika delar av en beteckning, särskilt huruvida det rör sig om en generisk beteckning eller en del som är skyddad mot de förfaranden som avses i artikel 13 i den ovannämnda förordningen, i detta avseende falla under den bedömning som skall göras på grundval av en utförlig analys av det faktiska sammanhanget i målet.

   I samband med förfarandet för ogiltigförklaring av registreringen av ett gemenskapsvarumärke med stöd av en skyddad ursprungsbeteckning är harmoniseringsbyrån behörig att göra denna bedömning och att eventuellt inte meddela skydd för den generiska beståndsdelen i en skyddad ursprungsbeteckning. Eftersom det inte är fråga om att förklara en skyddad ursprungsbeteckning ogiltig som sådan, innebär nämligen den omständigheten att geografiska beteckningar som ingår i en skyddad ursprungsbeteckning enligt artikel 13.1 andra stycket i förordning nr 2081/92 inte skall erhålla skydd att harmoniseringsbyrån får kontrollera om det ifrågavarande ordet verkligen utgör den generiska beteckningen för en jordbruksprodukt eller ett livsmedel.

   (se punkterna 58–60)

4.  I artikel 3 i förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel slås fast att namn som har blivit generiska inte får registreras, och därefter föreskrivs att när det skall avgöras huruvida ett namn har blivit generiskt, skall hänsyn tas till alla faktorer, i synnerhet förhållandena i den medlemsstat som namnet kommer från och i de områden där produkten eller livsmedlet konsumeras, förhållandena i andra medlemsstater samt berörd nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning.

   Samma kriterier skall tillämpas i samband med artikel 13.1 andra stycket i förordning nr 2081/92. Definitionen i artikel 3.1 andra stycket i den ovannämnda förordningen av begreppet ”namn som har blivit generiskt” är nämligen även tillämplig på namn som alltid har varit generiska.

   (se punkterna 63–64)

5.  I samband med förfarandet för ogiltighetsförklaring av ett gemenskapsvarumärke med stöd av en skyddad ursprungsbeteckning har harmoniseringsbyrån inte fog för att fastslå att en beteckning som ingår i denna skyddade ursprungsbeteckning är generisk och att registreringen av ett varumärke som innehåller denna beteckning inte innebär intrång i rätten till den skyddade ursprungsbeteckningen i den mening som avses i artikel 13.1 första stycket i förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, utan att göra en utförlig analys av samtliga omständigheter som kan inverka på om beteckningen är generisk.

   De uppgifter av rättslig, ekonomisk, teknisk, historisk, kulturell och social natur som gör det möjligt att genomföra den utförliga analys som krävs utgörs härvid bland annat av berörd nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning, inbegripet dessas historiska utveckling, och vidare av genomsnittskonsumentens uppfattning av den påstått generiska beteckningen, inbegripet den omständigheten att beteckningens notorietet fortfarande är knuten till en traditionell vara som tillverkas i ett område till följd av att den inte används allmänt i andra regioner i medlemsstaten eller Europeiska unionen. Vidare skall beaktas den omständigheten att en vara har saluförts lagenligt i vissa medlemsstater under den ifrågavarande beteckningen, den omständigheten att en vara har tillverkats lagenligt i beteckningens ursprungsland under den ifrågavarande beteckningen, även om de traditionella tillverkningsmetoderna inte har följts, den omständigheten att sådan verksamhet har varit fortlöpande, hur stor mängd varor som försetts med den ifrågavarande beteckningen och som tillverkas på annat sätt än med traditionella metoder i förhållande till den mängd varor som tillverkas enligt dessa metoder, marknadsandelen för de varor som försetts med den ifrågavarande beteckningen och som tillverkas på annat sätt än med traditionella metoder i förhållande till marknadsandelen för de varor som tillverkas enligt dessa metoder, den omständigheten att varor som tillverkas på annat sätt än med traditionella metoder presenteras med hänvisning till tillverkningsorten för varor som tillverkas enligt dessa metoder, vilket skydd den ifrågavarande beteckningen har enligt internationella avtal och hur många medlemsstater som eventuellt åberopar att den ifrågavarande beteckningen är generisk.

   Det är för övrigt inte uteslutet att vid bedömningen av om en beteckning är generisk beakta marknadsundersökningar som genomförts bland konsumenter i syfte att utröna hur dessa uppfattar den ifrågavarande beteckningen, eller utlåtanden från den kommitté som inrättades genom beslut 93/53 om inrättande av en vetenskaplig kommitté för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och särartsskydd, vilken har ersatts av den grupp vetenskapliga experter för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter som infördes genom beslut 2007/71. Kommittén är sammansatt av experter med hög kompetens inom juridik och jordbruk och har till uppgift att granska bland annat huruvida beteckningar är generiska.

   Slutligen kan även andra omständigheter beaktas, bland annat att en beteckning anges vara generisk i Codex alimentarius eller har förts upp i internationella konventioner om användning av och skydd för den beteckning som påstås vara generisk.

   (se punkterna 65–67, 88 och 89)