FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)

den 9 november 2004

Mål T-116/03

Oreste Montalto

mot

Europeiska unionens råd

”Tjänstemän — Rekrytering — Tillfälligt anställd — Meddelande om ledig tjänst — Anställningsförfarande”

Fullständig text på franska   II-1541

Saken:

Talan om dels ogiltigförklaring av rådets beslut av den 23 maj 2002 om utnämning av en medordförande i en överklagandenämnd och direktören för överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EGT C 130, s. 2), dels skadestånd.

Avgörande:

Rådets beslut av den 23 maj 2002 om utnämning av en medordförande i en överklagandenämnd och direktören för överklagandenämnderna vid harmoniseringsbyrån ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Rådet skall ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

  1. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Anställda i lönegrad A 1 eller A 2 – Anställning som ordförande för överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden – Rekrytering – Jämförelse av meriter – Styrelsens utrymme för skönsmässig bedömning – Iakttagande av villkoren i meddelandet om ledig tjänst och de förfaranderegler som antagits för utövande av befogenheter att företa skönsmässig bedömning

    (Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 120.1 och 131.1)

  2. Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Bevisbörda

  3. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den ifrågasatta rättsstridiga rättsakten – Adekvat ersättning för ideell skada

  1.  Den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelsen av meriterna hos sökandena för tjänsten, särskilt när den tjänst som skall tillsättas är mycket hög och motsvarar lönegrad A 1 eller A 2. Utövandet av detta stora utrymme för skönsmässig bedömning kräver dock åtminstone ett iakttagande av alla relevanta bestämmelser, det vill säga inte bara meddelandet om ledig tjänst, utan även eventuella förfaranderegler som gäller för myndigheten när den utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

    Mot bakgrund av detta ankommer det på den myndighet som är behörig att ingå anställningsavtal att grundligt pröva ansökningshandlingarna och noggrant iakttaga villkoren i bland annat meddelandet om den lediga tjänsten och den är således skyldig att utesluta de sökande som inte uppfyller något av dessa villkor, eftersom villkoren är kumulativa. Meddelandet om ledig tjänst utgör faktiskt en rättslig ram som den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal själv underkastar sig och som den noggrant skall iaktta.

    Dessa krav gäller likaledes för styrelsen för Byrån för harmonisering inom den inre marknaden när denna utövar sin behörighet enligt förordning 40/94 om gemenskapsvarumärken vid förfarandet för utnämning av direktören för överklagandenämnderna vid detta organ. Styrelsen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning av kandidaterna och således en avgörande roll, genom att det faktiskt ankommer på den att, trots att det inte är den som sköter själva utnämnandet, anta förteckningen över tre kandidater som rådet skall grunda sitt val på.

    (se punkterna 63-68 och 107)

    Hänvisning till domstolen den 18 mars 1993 i mål C-35/92 P, parlamentet mot Frederiksen, REG 1993, s. I-991, punkterna 15 och 16; förstainstansrätten den 2 oktober 1996 i mål T-356/94, Vecchi mot kommissionen, REGP 1996, s. I-A-437 och II-1251, punkterna 50-58; förstainstansrätten den 20 september 2001 i mål T-95/01, Coget m.fl. mot revisionsrätten, REGP 2001, s. I-A-191 och II-879, punkt 113; förstainstansrätten den 9 juli 2002 i mål T-158/01, Tilgenkamp mot kommissionen, REGP 2002, s. I-A-111 och II-595, punkt 58; förstainstansrätten den 18 september 2003 i mål T-73/01, Pappas mot Europeiska unionens regionkommitté, REGP 2003, s. I-0000, punkterna 52-54

  2.  Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar förutsätter att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det agerande som läggs institutionerna till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan. Följaktligen är gemenskapen, även för det fall att det styrks att en institution har förfarit culpöst, endast ansvarig om sökanden styrker att han verkligen lidit skada.

    (se punkterna 125 och 126)

    Hänvisning till förstainstansrätten den 9 februari 1994 i mål T-82/91, Latham mot kommissionen, REGP 1994, s. I-A-15 och II-61, punkt 72; förstainstansrätten den 14 maj 1998 i mål T-165/95, Lucaccioni mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-203 och II-627, punkt 57; förstainstansrätten den 24 april 2001 i mål T-172/00, Pierard mot kommissionen, REGP 2001, I-A-91 och II-429, punkterna 34 och 35

  3.  Ogiltigförklaringen av en ifrågasatt rättsakt kan i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig ersättning för all ideell skada som den sökande kan ha lidit.

    (se punkt 127)

    Hänvisning till domstolen den 7 februari 1990 i mål C-343/87, Culin mot kommissionen, REG 1990, s. I-225, punkterna 25-29; förstainstansrätten den 26 januari 1995 i mål T-60/94, Pierrat mot EG-domstolen, REGP 1995, s. I-A-23 och II-77, punkt 62