Mål C-547/03 P
Asian Institute of Technology (AIT)
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Överklagande – Programmet Asia-Invest – Infordran av förslag – Avtal – Artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler – Uppenbart att talan skall avvisas – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas – Artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler – Åtgärder för processledning – Begäran att förete handlingar – Anmodan ställd till parterna att uttala sig skriftligen om vissa aspekter av tvisten”
Förslag till avgörande av generaladvokat C. Stix-Hackl föredraget den 13 september 2005
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 19 januari 2006
Sammanfattning av domen
Förfarande – Avgörande genom motiverat beslut – Tillgripande av åtgärder för processledning
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 64 och 111)
Eftersom de åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler, enligt denna artikels ordalydelse, är avsedda att under bästa möjliga förhållanden säkerställa beredningen av mål, rättegångens förlopp och avgörande av tvister, medför detta att tillgripandet av sådana åtgärder inte i sig kan utgöra hinder för att fatta ett beslut med stöd av artikel 111 i samma rättegångsregler.
(se punkt 30)
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 19 januari 2006 (*)
”Överklagande – Programmet Asia-Invest – Infordran av förslag – Avtal – Artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler – Uppenbart att talan skall avvisas – Berättigat intresse av att få saken prövad saknas – Artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler – Åtgärder för processledning – Begäran att förete handlingar – Anmodan ställd till parterna att uttala sig skriftligen om vissa aspekter av tvisten”
I mål C-547/03 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i domstolens stadga, som ingavs den 22 december 2003,
Asian Institute of Technology (AIT), Pathumthani (Thailand), företrätt av H. Teissier du Cros, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg,
klagande,
i vilket den andra parten är:
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av P.-J. Kuijper och B. Schöfer, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande i första instans,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J. Makarczyk, R. Silva de Lapuerta, P. Kūris och G. Arestis (referent),
generaladvokat: C. Stix-Hackl,
justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 26 maj 2005,
och efter att den 13 september 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Asian Institute of Technology (nedan kallat AIT) har yrkat att domstolen skall upphäva det beslut som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 15 oktober 2003 i mål T‑288/02, AIT mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen) (nedan kallat det överklagade beslutet), genom vilket förstainstansrätten avvisade talan, eftersom det var uppenbart att den inte kunde prövas, om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 22 februari 2002 om att inom ramen för programmet Asia-Invest ingå ett forskningsavtal med Center for Energy-Environment Research and Development (nedan kallat det ifrågasatta beslutet).
Tillämpliga bestämmelser
2 Förstainstansrättens rättegångsregler, i den lydelse som gällde då det överklagade beslutet fattades, innehåller i avdelning II ett kapitel 3 med rubriken ”Processledning och bevisupptagning”. I avsnitt 1 i detta kapitel, med rubriken ”Processledning”, återfinns artikel 64, i vilken det i punkterna 1–4 föreskrivs följande:
”1. De åtgärder som vidtas för processledningen är avsedda att under bästa möjliga förhållanden säkerställa beredningen av mål, rättegångens förlopp och avgörande av tvister. De beslutas av rätten, sedan generaladvokaten hörts.
2 Processledningen har främst till syfte
a) att säkerställa att det skriftliga och muntliga förfarandet förlöper väl samt underlätta bevisupptagningen,
b) att avgöra på vilka punkter parterna behöver komplettera sin bevisföring eller på vilka punkter det finns behov av bevisupptagning,
c) att klargöra innebörden av parternas yrkanden, grunder och argument samt vilka frågor som är tvistiga dem emellan,
d) att underlätta förlikning.
3. Processledningen kan särskilt bestå i
a) att ställa frågor till parterna,
b) att anmoda parterna att uttala sig skriftligen eller muntligen om vissa aspekter av tvisten,
c) att begära upplysningar av parterna eller av tredje man,
d) att begära att handlingar eller andra dokument rörande målet företes,
e) att kalla parternas ombud eller parterna personligen till möten.
4. Varje part får när som helst under rättegången föreslå att åtgärder för processledning vidtas eller ändras. Då så sker, skall övriga parter höras innan det beslutas om dessa åtgärder.
Då det erfordras på grund av omständigheterna i förfarandet, skall rätten underrätta parterna om de planerade åtgärderna och ge dem möjlighet att skriftligen eller muntligen framföra sina synpunkter.”
3 I avdelning III i nämnda rättegångsregler finns kapitel 2, med rubriken ”Rättegångshinder eller annan rättegångsfråga”. Detta kapitel innehåller bland annat artiklarna 111, 113 och 114, i vilka följande föreskrivs:
”Artikel 111
Om det är uppenbart att rätten saknar behörighet att pröva viss sak eller att talan inte kan tas upp till prövning eller att talan helt saknar rättslig grund, kan rätten, sedan generaladvokaten hörts, fatta ett motiverat beslut utan ytterligare behandling.
Artikel 113
Rätten kan när som helst på eget initiativ, efter att ha hört parterna, avgöra om talan skall avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, eller fastställa att det inte längre finns något föremål för talan och att det inte finns anledning att döma i saken. Ett sådant beslut skall fattas i enlighet med bestämmelserna i artikel 114.3 och 114.4.
Artikel 114
…
3. Om inte rätten bestämmer annat, skall återstoden av förfarandet avseende begäran vara muntligt.
4. Efter att ha hört generaladvokaten, skall rätten besluta i anledning av begäran eller låta beslutet anstå till den slutliga domen. Om domstolen är behörig instans, skall rätten hänskjuta målet dit.
Om rätten avslår begäran eller låter beslutet anstå, skall avdelningsordföranden fastställa nya frister för målets fortsatta handläggning.”
Bakgrund till tvisten
4 AIT, som är etablerat i Thailand, är ett icke vinstdrivande utbildnings- och forskningsorgan inom teknologi.
5 Såsom framgår av det överklagade beslutet ingick i AIT fram till år 2001 en avdelning, som inte var juridisk person, som kallades Center for Energy-Environment Research and Development (nedan kallad CEERD), vars chef fram till den 31 december 2001 var Thierry Lefèvre.
6 Programmet Asia-Invest ingår i en rad initiativ som Europeiska gemenskapen har utarbetat för att främja handelsutbytet och öka förståelsen mellan Europeiska unionen och Asien genom att stödja affärssamarbetet. Inom ramen för detta program offentliggjorde Europeiska gemenskapernas kommission, den 10 april 2001, förslagsinfordran nr EUROPEAID/112441/C/G (EGT C 109, s. 9).
7 Till följd av detta offentliggörande ingav Center for Energy‑Environment Research and Development – Foundation for International Human Resource Development (nedan kallat CEERD‑FIHRD) den 19 november 2001 ett förslag som var undertecknat av Thierry Lefèvre i egenskap av chef för detta organ.
8 Efter prövning av de akter som ingetts beslutade kommissionen att, bland andra, godta detta förslag och antog det ifrågasatta beslutet. Avtal nr ASI/B7‑301/95/108-174, som ingicks med CEERD, undertecknades den 27 februari 2002 av Thierry Lefèvre, som uppgav sig vara chef för detta organ. I nämnda avtal föreskrevs att ett förskott på 27 481,88 euro skulle utbetalas, vilket sattes in på ett konto som öppnats för Foundation for International Human Resource Development (nedan kallad FIHRD) hos Thai Farmers Bank.
9 Den 17 juli 2002 sände AIT:s juridiska ombud en skrivelse till Byrån för samarbete EuropeAid vid kommissionen (nedan kallad EuropeAid), och begärde upplysningar om ett projekt kallat ”Facilitating the Dissemination of European Clean Technologies in Thailand”. I skrivelsen påpekade detta juridiska ombud att CEERD endast var ”en avdelning inom AIT och inte någon egen juridisk person … och inte var behörig att ingå avtal i detta namn, särskilt inte genom Thierry Lefèvre som sedan länge inte längre [var] chef för detta organ”.
10 Som svar på denna skrivelse sände E.W. Muller, chef för EuropeAid, den 21 juli 2002 en skrivelse till AIT:s juridiska ombud och informerade denne om att ett avtal hade undertecknats å ena sidan av honom själv och Eich, såsom företrädare för kommissionen, den 22 februari 2000, och å andra sidan av Thierry Lefèvre, chef för CEERD, den 27 februari 2002. Det preciserades i denna skrivelse att ett belopp på 27 481,88 euro enligt avtalet redan hade utbetalats i form av förskott och att projektet skulle pågå i femton månader och således avslutas den 28 maj 2003.
11 I samma skrivelse angav kommissionen även att den redan hade undertecknat ett liknande avtal den 4 juli 2000, med en giltighetstid på 17 månader, med Thierry Lefèvre, chef för CEERD, och att det stöd som avsågs i det avtalet, ett belopp på 42 227,50 euro, redan hade utbetalats i sin helhet.
Förfarandet vid förstainstansrätten och det överklagade beslutet
12 AIT väckte, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 23 september 2002, en talan om ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet. Detta mål registrerades med målnumret T-288/02.
13 AIT väckte samma dag en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 4 juli 2000 att ingå det avtal om forskning som nämns i punkt 11 i förevarande dom. Detta mål registrerades med målnumret T-287/02.
14 Den 20 december 2002 inlämnade kommissionen svaromål i målen mellan AIT och kommissionen, vilka gett upphov till förstainstansrättens beslut av den 25 juni 2003 i mål T‑287/02 (REG 2003, s. II-2179) och det överklagade beslutet i mål T‑288/02 (ej publicerat i rättsfallssamlingen), och begärde bland annat att de två målen skulle förenas. AIT förelades, genom förstainstansrättens kansli, att inom viss tid yttra sig angående denna begäran att förena målen. AIT motsatte sig att målen skulle förenas.
15 I sitt svaromål i mål T-288/02 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder. Till detta svaromål bifogades de första sidorna av förslaget från CEERD‑FIHRD, undertecknat av Thierry Lefèvre i egenskap av chef för CEERD‑FIHRD den 19 november 2001, samt avtalet av den 27 februari 2002 mellan kommissionen och CEERD.
16 AIT begärde, genom ansökan om interimistiska åtgärder som ingavs till förstainstansrättens kansli den 23 maj 2003, uppskov med verkställigheten av det ifrågasatta beslutet. Genom beslut av den 9 juli 2003 i mål T‑288/02 R, AIT mot kommissionen (REG 2003, s. II‑2885), avslog förstainstansrättens ordförande denna ansökan och förordnade att beslut om rättegångskostnaderna skulle meddelas senare. AIT överklagade detta beslut. Domstolens ordförande avslog överklagandet genom beslut av den 30 september 2003 i mål C‑348/03 P(R), AIT mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen).
17 I det mål som gav upphov till det överklagade beslutet anmodade förstainstansrätten den 30 juni 2003, enligt artikel 64 i sina rättegångsregler, kommissionen att förete förslagsinfordran nr EUROPEAID/112441/C/G, vilken har nämnts i punkt 6 i förevarande dom, de rättsliga bestämmelserna om beviljande av stöd inom ramen för programmet Asia-Invest och CEERD‑FIHRD:s förslag av den 19 november 2001 i dess helhet.
18 Kommissionen efterkom denna anmodan den 22 juli 2003, varefter förstainstansrätten, enligt artikel 64 i sina rättegångsregler, gav AIT möjlighet att ta ställning till de handlingar som företetts av denna gemenskapsinstitution och att yttra sig angående den invändning om rättegångshinder som kommissionen framställt i sitt svaromål.
19 AIT efterkom denna begäran den 11 september 2003. AIT påpekade i sitt yttrande bland annat att det den 2 september 2003 hade väckt talan mot Thierry Lefèvre angående förfalskning vid Tribunal de grande instance de Paris.
20 Genom det ovannämnda beslutet av den 25 juni 2003, AIT mot kommissionen, avvisade förstainstansrätten, med stöd av artiklarna 113 och 114 i sina rättegångsregler, AIT:s talan i motsvarande mål.
21 Genom det överklagade beslutet avvisade förstainstansrätten, med stöd av artikel 111 i sina rättegångsregler, den talan som väckts mot det ifrågasatta beslutet, då det var uppenbart att talan inte kunde tas upp till prövning.
22 Förstainstansrätten gjorde följande bedömning:
”27 Det följer av fast rättspraxis att en fysisk eller juridisk person, enligt artikel 230 fjärde stycket EG, endast kan väcka talan om ogiltigförklaring av sådana rättsakter som medför bindande rättsverkningar och som innebär att sökandens intresse påverkas genom att dennes rättsliga ställning påtagligt förändras (domstolens dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen, REG 1981, s. 2639, punkt 9, svensk specialutgåva, volym 6, s. 225, förstainstansrättens dom av den 18 maj 1994 i mål T‑37/92, BEUC och NCC mot kommissionen, REG 1994, s. II‑285, punkt 27, och av den 18 december 1997 i mål T‑178/94, ATM mot kommissionen, REG 1997, s. II‑2529, punkt 53).
28 Av kommissionens inlagor samt de handlingar som ingetts till förstainstansrätten, särskilt av avtalet av den 27 februari 2002 och det förslag av den 19 november 2001 som lämnats av [CEERD‑FIHRD], framgår att kommissionen fattat det ifrågasatta beslutet med full kännedom om omständigheterna, det vill säga med full kännedom om att den andra avtalsparten var en enhet som var skild från AIT och att CEERD och dess chef inte längre utgjorde en del av AIT. Såsom kommissionen har gjort gällande i sitt svaromål hänvisas uttryckligen i förslaget av den 19 november 2001, särskilt i del II, ”The Applicant”, till CEERD:s förflyttning från AIT till FIHRD samt till att Thierry Lefèvre inte längre var anställd vid AIT. Kommissionen fick dessutom, innan avtal slöts, genom de aktuella handlingarna uppgift om en rad nya adresser och telefonnummer för CEERD och för FIHRD.
29 Av detta följer att kommissionens beslut att ingå avtalet av den 27 februari 2002 inte var förbundet med någon villfarelse avseende att avtalsparten var en enhet som var skild från AIT eller något bedrägeri vad beträffar förekomsten av ett samband mellan avtalsparten och AIT. Kommissionen visste att avtalet efterfrågats av Thierry Lefèvre för [CEERD/FIHRD]:s räkning, en ny och särskild enhet, och kommissionen ingick avtalet med kännedom om denna omständighet.
30 Av detta följer att det ifrågasatta beslutet är riktat till [CEERD/FIHRD] och inte till sökanden, och att den sistnämnde varken åläggs några som helst skyldigheter eller ges några rättigheter genom avtalet av den 27 februari 2002. Kommissionens beslut att ingå detta avtal rör således inte på något sätt sökanden och en ogiltigförklaring av beslutet kan inte påverka sökandens rättsliga ställning eller medföra några fördelar för denne.
31 Mot bakgrund av ovanstående kan sökanden inte göra gällande att det ifrågasatta beslutet har bindande rättsverkningar som påverkar sökandens intresse genom att påtagligt förändra dennes rättsliga ställning.
32 I den mån som sökanden anser sig ha lidit skada av Thierry Lefèvres påstått illojala agerande och av den påstådda ’olovliga användningen’ av CEERD, kan detta organ göra gällande sina rättigheter inför behörig nationell domstol. En ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet kan inte kompensera den skada sökanden påstår sig ha lidit till följd av den påstådda olovliga användningen.”
Parternas yrkanden och förfarandet vid domstolen
23 AIT har i sitt överklagande yrkat att domstolen skall
– upphäva det överklagade beslutet, och
– återförvisa målet till förstainstansrätten,
– eller i andra hand pröva överklagandet och inleda det muntliga förfarandet, och
– ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet.
24 Kommissionen har yrkat att domstolen skall
– ogilla överklagandet, och
– förplikta AIT att ersätta rättegångskostnaderna.
25 Genom skrivelse som ingavs till domstolens kansli den 12 mars 2004 begärde AIT, i enlighet med artikel 117 i domstolens rättegångsregler, tillstånd att inkomma med en replik. Genom beslut av den 23 mars 2004 avslog domstolens ordförande denna begäran.
Prövning av överklagandet
26 AIT har åberopat tre grunder till stöd för sitt yrkande om upphävande av det överklagade beslutet. AIT har genom sin första grund gjort gällande att artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler har tillämpats på ett felaktigt sätt och genom sin andra grund att artikel 230 fjärde stycket EG har åsidosatts. AIT har genom sin tredje grund gjort gällande ett åsidosättande av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, proklamerad i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1) (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna).
Den första grunden
27 AIT har genom sin första grund, för det första, gjort gällande att förstainstansrätten har tillämpat artikel 111 i sina rättegångsregler på ett felaktigt sätt, eftersom den, innan den avgjorde målet på det sätt som anges i denna artikel, redan hade beslutat om åtgärder för processledning enligt artikel 64 i dessa rättegångsregler.
28 Domstolen påpekar att artikel 111 i rättegångsreglerna ger förstainstansrätten möjlighet att avvisa eller avslå en talan genom motiverat beslut, utan ytterligare behandling, när talan av de skäl som uppräknas i denna bestämmelse inte kan vinna bifall.
29 Det kan vidare påpekas att åtgärder som beslutats med stöd av artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler, enligt punkt 1 i denna bestämmelse, är avsedda att under bästa möjliga förhållanden säkerställa beredningen av mål, rättegångens förlopp och avgörande av tvister.
30 Eftersom de åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler, enligt denna artikels ordalydelse, är avsedda att under bästa möjliga förhållanden säkerställa beredningen av mål, rättegångens förlopp och avgörande av tvister, medför detta att tillgripandet av sådana åtgärder inte i sig kan utgöra hinder för att fatta ett beslut med stöd av artikel 111 i samma rättegångsregler.
31 AIT har i detta avseende särskilt gjort gällande att artikel 111 har tillämpats felaktigt i förevarande fall, med motiveringen att det inte var uppenbart att den talan AIT väckt inte kunde tas upp till prövning i den mening som avses i denna artikel. Förstainstansrätten bedömde nämligen att talan inte kunde tas upp till prövning först efter det att åtgärder för processledning hade vidtagits, vilka beslutades ett år efter det att ansökan ingetts, och efter en första skriftväxling.
32 Det kan, såsom framgår av punkterna 30 och 31 i det överklagade beslutet, påpekas att den talan som väcktes vid förstainstansrätten avvisades, då den uppenbart inte kunde tas upp till prövning, med motiveringen att AIT inte hade något berättigat intresse av att få saken prövad. Detta skäl för avvisning nämndes redan i kommissionens svaromål. De handlingar som ligger till grund för förstainstansrättens resonemang, nämligen förslaget från CEERD-FIHRD av den 19 november 2001 och avtalet av den 27 februari 2002, ingick dessutom till största delen bland de rättegångshandlingar som bifogats kommissionens svaromål.
33 Av detta följer att AIT:s påstående – enligt vilket talan inte hade avvisats, om vissa handlingar, som det överklagade beslutet uttryckligen hänvisar till och som förstainstansrätten anmodade kommissionen att inge inom en viss tidsfrist, inte hade företetts – i vilket fall som helst saknar grund och inte kan godtas.
34 AIT har för det andra gjort gällande att det förhållandet att det överklagade beslutet fattades med stöd av artikel 111 i förstainstansrättens rättegångsregler efter det att en första skriftväxling ägt rum innebär en kränkning av AIT:s processuella rättigheter, eftersom AIT inte fått möjlighet att yttra sig. AIT har i detta avseende gjort gällande att den invändning om rättegångshinder som åberopats i förevarande mål omfattas av tillämpningsområdet för artikel 113 i samma regler, enligt vilken AIT har fler rättigheter, bland annat rätt till en förhandling.
35 Det skall i detta avseende konstateras att tillämpningen av denna sistnämnda artikel inte garanterar att ett muntligt förfarande kommer att äga rum, eftersom förstainstansrätten med tillämpning av artikel 114.3 i sina rättegångsregler, till vilken artikel 113 i samma regler hänvisar, kan avgöra målet efter ett rent skriftligt förfarande.
36 Det kan slutligen, även om AIT:s påståenden skall förstås så att detta organ främst har gjort gällande att dess processuella rättigheter har åsidosatts, eftersom det inte fått tillfälle att yttra sig, påpekas att förstainstansrätten anmodat AIT att yttra sig över de rättegångshinder som gjorts gällande av kommissionen i dess svaromål och att AIT efterkommit denna anmodan.
37 Följaktligen kan inte heller de argument som anförts i andra hand av AIT till stöd för denna grund godtas.
38 Av ovanstående följer att förstainstansrätten inte har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 111 i sina rättegångsregler och, följaktligen, att talan inte kan vinna bifall på den första grunden.
Den andra grunden
39 AIT har, med hänvisning till domstolens dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 225), gjort gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 230 fjärde stycket EG. Enligt AIT skall frågan huruvida dess talan kan tas upp till prövning avgöras mot bakgrund av domstolens dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 197; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181). AIT anser att de villkor som uppräknas i denna rättspraxis är uppfyllda i förevarande fall. AIT har, med hänvisning till dom av den 18 maj 1994 i mål C‑309/89, Codorniu mot rådet (REG 1994, s. I‑1853; svensk specialutgåva, volym 15, s. I‑141), gjort gällande att det ifrågasatta beslutet medför en kränkning av detta organs rättighet att använda CEERD:s namn och logotyp, vilka förekommer i flera handlingar i akten. Denna kränkning utmärker AIT i förhållande till alla andra ekonomiska aktörer.
40 Det skall konstateras att AIT, inom ramen för denna grund, inte framfört några argument som kan bevisa att det konstaterande förstainstansrätten gjort i punkt 31 i det överklagade beslutet, enligt vilket det ifrågasatta beslutet inte har haft några bindande rättsverkningar som påverkar AIT:s intressen genom att påtagligt förändra dess rättsliga ställning, är felaktigt.
41 AIT har, för det första, inte kunnat motbevisa förstainstansrättens konstateranden i punkterna 28 och 30 i det överklagade beslutet, nämligen att kommissionen fattade det ifrågasatta beslutet med full kännedom om att dess avtalspartner var en part som var skild från AIT och att det nämnda beslutet var adresserat till CEERD och inte till AIT. AIT har dessutom inte heller bestritt att CEERD och dess chef, då det ifrågasatta avtalet undertecknades, inte längre utgjorde en del av AIT.
42 AIT har, för det andra, inte anfört något argument som kan motbevisa konstaterandet i punkt 30 i det överklagade beslutet, enligt vilket detta organ varken åläggs några skyldigheter eller ges några rättigheter genom det ifrågasatta beslutet.
43 Vad beträffar påståendet att CEERD:s namn och logotyp, vilka förekommer i olika handlingar i förstainstansrättens akt, olovligen använts av Thierry Lefèvre, kan detta förhållande inte motivera att AIT har ett berättigat intresse av att få det ifrågasatta beslutet prövat av förstainstansrätten.
44 Om AIT anser sig ha lidit skada till följd av Thierry Lefèvres påstått illojala agerande ankommer det dessutom, som förstainstansrätten med fog har slagit fast i punkt 32 i det överklagade beslutet, på detta organ att göra gällande sina rättigheter inför behörig nationell domstol.
45 Såsom följer av det yttrande AIT ingav efter det att detta organ fått del av de handlingar som ingetts av kommissionen inom ramen för en åtgärd för processledning vid förstainstansrätten, angav detta organ i detta hänseende att det väckt talan mot Thierry Lefèvre för förfalskning vid Tribunal de grande instance de Paris den 2 september 2003.
46 Av ovanstående överväganden följer att talan inte heller kan vinna bifall på den andra grunden.
Den tredje grunden
47 AIT har i andra hand gjort gällande att avvisningen av dess talan med stöd av artikel 230 EG kränker detta organs rätt, enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, till ett effektivt rättsmedel. AIT har gjort gällande att möjligheten att väcka talan vid en nationell domstol, i motsats till vad som angetts i punkt 32 i det överklagade beslutet, inte uppfyller de krav på ett effektivt rättsmedel som uppställs i rättspraxis. Även om domstolen, i sin dom av den 25 juli 2002 i mål C‑50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), inte följde generaladvokatens förslag, gäller de skäl den grundade sig på inte när det är fråga om en juridisk person som inte har sitt hemvist i någon medlemsstat i unionen, såsom AIT.
48 Talan kan inte vinna bifall på denna grund. Det skall påpekas att förstainstansrätten, efter att i punkt 31 i det överklagade beslutet ha konstaterat att AIT inte kan göra gällande att det ifrågasatta beslutet haft några bindande rättsverkningar som påverkar detta organs intressen genom att påtagligt förändra dess rättsliga ställning, i punkt 32 i samma beslut konstaterade att för det fall AIT anser sig ha lidit skada av Thierry Lefèvres påstått rättsstridiga agerande eller av den påstått olovliga användningen av logotypen CEERD, har detta organ möjlighet att göra gällande sina rättigheter vid behörig nationell domstol.
49 Det kan i detta avseende erinras om att det är utrett att AIT den 2 september 2003 väckt talan mot Thierry Lefèvre för förfalskning vid Tribunal de grande instance de Paris.
50 Av detta följer att AIT i förevarande fall i vart fall inte kan göra gällande att dess rätt till ett effektivt rättsmedel har åsidosatts.
51 Av ovanstående överväganden följer att även den tredje grunden är ogrundad och att yrkandet om upphävande av det överklagade beslutet således skall ogillas.
52 Då de övriga yrkandena i överklagandet framställts för det fall domstolen skulle upphäva det överklagade beslutet, skall överklagandet ogillas i dess helhet.
Rättegångskostnader
53 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 i dessa regler skall tillämpas i mål om överklagande, skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att AIT skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom AIT har tappat målet, skall AIT förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Asian Institute of Technology (AIT) skall ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: franska.