1. Konkurrens – Statliga företag och företag som av medlemsstaterna erhåller särskilda eller exklusiva rättigheter – Skapande av en dominerande ställning
(Artiklarna 82 EG och 86.1 EG)
2. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet
3. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster
(Artiklarna 43 EG och 49 EG)
4. Statligt stöd – Begrepp
(Artikel 87.1 EG)
1. Enbart det förhållandet att beviljandet av särskilda eller exklusiva rättigheter i den mening som avses i artikel 86.1 EG ger upphov till en dominerande ställning är inte i sig oförenligt med artikel 82 EG. En medlemsstat överträder förbuden i dessa båda bestämmelser endast när företaget i fråga, genom utövandet av de särskilda eller exklusiva rättigheter som det har tilldelats, föranleds att missbruka sin dominerande ställning eller när dessa rättigheter kan ge upphov till en situation som föranleder att företaget gör sig skyldigt till sådant missbruk.
(se punkt 23)
2. När, såsom inom ramen för en begäran om förhandsavgörande, samtliga delar av den ifrågavarande verksamheten bedrivs inom en och samma medlemsstat kan ett svar ändå vara till nytta för den nationella domstolen, särskilt om det antas att en medborgare i nämnda medlemsstat enligt nationell rätt skall ha samma rättigheter som medborgare från andra medlemsstater skulle ha haft i samma situation enligt gemenskapsrätten. En sådan fråga skall alltså tas upp till sakprövning eftersom det alltså skall undersökas om de bestämmelser i fördraget som tolkningsfrågan avser hindrar att en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen tillämpas, då tillämpningen avser personer som är bosatta i andra medlemsstater.
(se punkterna 28–30)
3. Artiklarna 43 EG och 49 EG skall tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken centrumen för biträde i skattefrågor (CBS), vilka skall bildas i form av aktiebolag, bedriva sin verksamhet med tillstånd av finansministeriet och endast får bildas av sådana rättssubjekt som anges i lagdekret, har ensamrätt att bedriva viss verksamhet i form av rådgivning och biträde i skattefrågor. En sådan nationell lagstiftning utgör nämligen ett fullständigt hinder för näringsidkare etablerade i andra medlemsstater att få tillträde till den ifrågavarande tjänstemarknaden. Eftersom möjligheten att bilda CBS vidare begränsats till vissa rättssubjekt som uppfyller vissa strikta villkor och till vissa av dessa rättssubjekt som är hemmahörande i den berörda medlemsstaten, kan nämligen en sådan lagstiftning försvåra eller till och med göra det omöjligt för näringsidkare etablerade i andra medlemsländer att utöva sin rätt att etablera sig i den ifrågavarande medlemsstaten för att tillhandahålla de ifrågavarande tjänsterna.
(se punkterna 7, 33, 34 och 50 samt punkt 1 i domslutet)
4. En åtgärd, genom vilken en medlemsstat föreskriver att ersättning skall betalas med statliga medel till vissa företag som har att biträda de skattskyldiga i fråga om upprättande av självdeklaration och ingivande av denna till skattemyndigheten, skall anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG när nivån på ersättningen överskrider vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med fullgörandet av en skyldighet att tillhandahålla offentliga nyttigheter, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och vidare till en skälig vinst på grund av fullgörandet av denna skyldighet, och när ersättningen inte fastställs på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som försetts med medel för att kunna fullgöra sin skyldighet att tillhandahålla offentliga nyttigheter skulle ha åsamkats vid fullgörandet av denna skyldighet, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en skälig vinst på grund av fullgörandet av skyldigheten.
(se punkt 72 samt punkt 2 i domslutet)