1. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturella ingripanden – Gemenskapsfinansiering – Beslut om upphävande av finansiellt stöd på grund av oegentligheter – Kommissionens behörighet
(Rådets förordning nr 4253/88, artikel 24.2)
2. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens kontroll av bevisvärderingen – Omfattas inte, utom vid missuppfattning av bevisning
(Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)
3. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturella ingripanden – Gemenskapsfinansiering – Beslut om att suspendera, reducera eller upphäva finansiellt stöd på grund av oegentligheter
(Rådets förordning nr 4253/88, artikel 24.2)
4. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturella ingripanden – Gemenskapsfinansiering – Stödmottagarens skyldighet att lämna uppgifter – Omfattning
(Rådets förordning nr 4253/88, artikel 24)
5. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturella ingripanden – Gemenskapsfinansiering – Stödmottagarens ekonomiska skyldigheter enligt beslutet om beviljande av stöd
(Rådets förordning nrº4253/88, artikel 24)
6. Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid förstainstansrätten – Avvisning – Ifrågasättande av förstainstansrättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten – Upptagande till sakprövning
(Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)
7. Ekonomisk och social sammanhållning – Strukturella ingripanden – Gemenskapsfinansiering – Beslut om upphävande av finansiellt stöd på grund av oegentligheter – Kommissionens behörighet att återkräva stöd – Villkor
(Rådets förordning nr 4253/88, artikel 24)
1. Artikel 24.2 i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 vad beträffar samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet i dess lydelse enligt rådets förordning nr 2082/93 ger kommissionen rätt att upphäva ett gemenskapsstöd i dess helhet. En begränsning av kommissionens möjligheter på så sätt att denna endast skulle kunna sätta ned stödet i förhållande till det belopp som motsvarar de konstaterade oegentligheterna skulle främja bedrägeri från stödansökarnas sida, eftersom dessa inte skulle riskera annat än att förlora de belopp som utbetalats utan grund.
(se punkt 53)
2. Förstainstansrätten är dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör därför inte en rättsfråga som domstolen kan pröva i sig, utom då den bevisning som framlagts vid rätten har missuppfattats.
(se punkt 63)
3. Enligt en grundläggande princip som styr gemenskapsstöd kan gemenskapen endast bevilja stöd för faktiskt uppkomna kostnader. Kostnadsförandet av utgifter för ett projekt som i verkligheten inte har bestritts för att genomföra projektet utgör ett allvarligt åsidosättande av denna princip och kan således betraktas som en oegentlighet i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 vad beträffar samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet i dess lydelse enligt förordning nr 2082/93, som ger kommissionen rätt att reducera, suspendera eller upphäva ett gemenskapsstöd när det vid granskningen av den verksamhet eller åtgärd för vilken stödet har beviljats bekräftas att det föreligger en oegentlighet.
(se punkt 69)
4. För att kommissionen skall kunna utöva sin kontrollfunktion måste mottagarna av finansiellt gemenskapsstöd således kunna visa att de kostnader som bokförts för de projekt för vilka sådant stöd har beviljats är riktiga. För att det kontroll- och bevissystem som har införts för att avgöra om villkoren för att bevilja stöd är uppfyllda skall fungera korrekt är det sålunda absolut nödvändigt att sökande och mottagare av gemenskapsstöd tillhandahåller tillförlitliga uppgifter.
Åtgärderna upphävande av finansiellt stöd och återtagande av belopp som erhållits felaktigt enligt artikel 24 i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 vad beträffar samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet i dess lydelse enligt förordning nr 2082/93 är inte förbehållna fall där åsidosättanden har äventyrat genomförandet av projektet i fråga eller inneburit en betydande ändring som påverkar projektets art och existens. Det kan således inte godtas att de sanktionsåtgärder som föreskrivs i denna bestämmelse enbart skall vidtas om den finansierade åtgärden är helt eller delvis ogenomförd.
Härav följer att det inte räcker att visa att ett projekt verkligen har genomförts för att rättfärdiga beviljandet av ett visst stöd. I stället måste stödmottagaren ge in bevis på att han har haft de berörda kostnaderna, i enlighet med de villkor som uppställts för beviljandet av stödet.
(se punkterna 76–78)
5. Inom ramen för det system för beviljande av stöd från strukturfonderna och kontroll av subventionerade verksamheter som inrättades genom förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 vad beträffar samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet i dess lydelse enligt förordning nr 2082/93 utgör skyldigheten att iaktta de finansiella villkoren i ett beslut om beviljande av ett gemenskapsstöd från kommissionen ett av mottagarens grundläggande åtaganden, på samma sätt som skyldigheten att verkligen genomföra det projekt som stödet avser, och den utgör därigenom en förutsättning för tilldelningen av gemenskapsstöd.
(se punkt 86)
6. Ett överklagande som endast upprepar eller ordagrant återger de grunder och argument som har framförts vid förstainstansrätten, och som bland annat avser omständigheter som förstainstansrätten uttryckligen har underkänt, uppfyller inte kraven på motivering enligt artikel 225 EG, artikel 58 första stycket i domstolens stadga och artikel 112.1 c i domstolens rättegångsregler. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingetts till förstainstansrätten, vilket faller utanför domstolens behörighet.
När en klagande har ifrågasatt förstainstansrättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten, kan emellertid de rättsfrågor som prövades av förstainstansrätten på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan hade åberopats vid förstainstansrätten, skulle överklagandeinstitutet mista en del av sin innebörd.
(se punkterna 105–107)
7. När kommissionen fattar ett beslut om upphävande av stöd från strukturfonderna med stöd av artikel 24 i förordning nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2052/88 vad beträffar samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet i dess lydelse enligt rådets förordning nr 2082/93, är kommissionen inte skyldig att återkräva hela det finansiella stödet, utan den kan efter eget skön besluta huruvida medel överhuvudtaget skall krävas åter och i så fall vilken andel som skall återbetalas. Med beaktande av proportionalitetsprincipen skall kommissionen utöva sin behörighet att göra en skönsmässig bedömning på så sätt att det återkrävda stödet står i proportion till de konstaterade oegentligheterna. Kommissionen är emellertid inte skyldig att nöja sig med att återkräva det stöd som på grund av oegentligheterna har visat sig vara oberättigat. Tvärtom kan det i syfte att säkerställa en effektiv förvaltning av gemenskapsstöd och att avskräcka från försök att medelst bedrägeri lura till sig stöd vara motiverat att återkräva stöd som endast delvis berörs av oegentligheter. Iakttagandet av förpliktelser, vars uppfyllande är av grundläggande betydelse för att ett gemenskapsrättsligt system skall fungera tillfredsställande, kan upprätthållas genom att en sanktionsåtgärd vidtas som innebär förlust av en rättighet som har uppkommit till följd av gemenskapsrättsliga bestämmelser, som till exempel rätten till stöd.
(se punkterna 140–143)