1. Institutionernas rättsakter – Val av rättslig grund – Kriterier – Gemenskapsrättsakt med dubbelt syfte eller två beståndsdelar
2. Internationella avtal – Ingående – Rotterdamkonventionen
(Artiklarna 133 EG, 175.1 EG, 300.2 första stycket EG och 300.3 första stycket EG)
1. Valet av rättslig grund för en gemenskapsrättsakt, inbegripet ingående av internationella avtal, skall ske utifrån objektiva kriterier som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår särskilt rättsaktens syfte och innehåll.
Om bedömningen av en gemenskapsrättsakt visar att det finns två avsikter med den eller att den har två beståndsdelar, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, skall rättsakten ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen. Om det däremot visas att det finns flera avsikter med en rättsakt eller att den har flera beståndsdelar, vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den andra, skall en sådan rättsakt i undantagsfall antas med stöd av de däremot svarande olika rättsliga grunderna. Det är emellertid uteslutet att använda två rättsliga grunder, om de förfaranden som föreskrivs för de båda grunderna inte överensstämmer med varandra och/eller när en kumulering av rättsliga grunder kan påverka parlamentets rättigheter.
(se punkterna 34–36 och 52)
2. Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel [i internationell handel] har både vad gäller målen med den och dess innehåll, två beståndsdelar, vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att den ena beståndsdelen är sekundär eller indirekt i förhållande till den andra. Den ena beståndsdelen hör till den gemensamma handelspolitiken och den andra hör till området för skydd för människors hälsa och för miljön. Beslut 2003/106 om godkännande av denna konvention på gemenskapens vägnar skulle således ha antagits med stöd av de två rättsliga grunder som motsvarar dessa beståndsdelar, det vill säga i detta fall artiklarna133 EG och 175.1 EG, i förening med de relevanta bestämmelserna i artikel 300 EG.
För det första kan användningen av artiklarna 133 EG och 175.1 EG inte uteslutas på grund av att de förfaranden som föreskrivs i dessa båda rättsliga grunder är oförenliga. Rotterdamkonventionen omfattas nämligen inte av den kategori av avtal som enligt artikel 133.5 EG skall antas med enhällighet i rådet, varför användningen av artikel 133 EG som ytterligare rättslig grund i detta fall inte kunde påverka de omröstningsregler som gäller inom rådet, eftersom det i den senare bestämmelsen – på samma sätt som i artikel 175.1 EG – föreskrivs att rådet skall besluta med kvalificerad majoritet. För det andra kan användningen av både artikel 133 EG och artikel 175.1 EG inte heller påverka parlamentets rättigheter. Även om det i den första av dessa två artiklar, jämförd med artikel 300.3 första stycket EG, inte föreskrivs att parlamentet skall höras innan ett avtal inom det handelspolitiska området ingås, medför däremot den andra artikeln ett sådant resultat.
Mot denna bakgrund skall ovannämnda beslut 2003/106 ogiltigförklaras på grund av att det antogs enbart med stöd av artikel 175.1 EG, i förening med artikel 300.2 första stycket, första meningen EG och artikel 300.3 första stycket EG.
(se punkterna 51–54 och 56)