1. Konkurrens – Koncentrationer – Kommissionens undersökning – Ekonomiska bedömningar – Koncentration av konglomerattyp – Befogenhet att företa skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2)
2. Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – Koncentration av konglomerattyp – Framläggande av en ingående prognos grundad på övertygande bevis
(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.2 och 2.3)
3. Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – Koncentration av konglomerattyp – Beaktande av förutsebara konkurrensbegränsande beteenden vilka skulle kunna skapa en hävstångseffekt – Tillåtet – Ingen skyldighet för kommissionen att bedöma sannolikheten för konkurrensbegränsande beteenden med hänsyn till de risker som är förenade med att ett företag antar ett sådant beteende
(Artikel 82 EG; rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.2 och 2.3)
4. Konkurrens – Koncentrationer – Kommissionens undersökning – Företags åtagande som kan medföra att en koncentration blir förenlig med den gemensamma marknaden – Beaktande av såväl beteendeinriktade som strukturella åtaganden
(Rådets förordning nr 4064/89, artiklarna 2.2, 2.3 och 8.2)
5. Konkurrens – Koncentrationer – Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden – Beaktande av ett undanröjande eller en påtaglig minskning av den potentiella konkurrensen som medför en förstärkning av en dominerande ställning – Tillåtet – Skyldighet för kommissionen att styrka den påstådda förstärkningen – Otillräckligt att endast konstatera att det förvärvande företaget redan har en mycket tydlig dominerande ställning
(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.1, 2.2 och 2.3)
1. De materiella reglerna i förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer och i synnerhet artikel 2 i förordningen tillerkänner kommissionen ett visst handlingsutrymme, bland annat vad gäller ekonomiska bedömningar. Följaktligen skall gemenskapsdomstolens prövning av utövandet av denna befogenhet, som är en förutsättning för fastställandet av regler i fråga om koncentrationer, göras med beaktande av det bedömningsutrymme som är underförstått i de normer av ekonomisk art som ingår i koncentrationsbestämmelserna.
Domstolen har visserligen fastställt att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning avseende ekonomiska frågor. Detta innebär emellertid inte att gemenskapsdomstolen inte skall pröva kommissionens tolkning av ekonomiska uppgifter. Gemenskapsdomstolen skall nämligen inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även pröva huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som skall beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits. En sådan prövning är särskilt nödvändig när det är fråga om en prognos som krävs för att bedöma planer avseende en koncentration vilken medför konglomeratverkningar.
(se punkterna 38 och 39)
2. En prognos, vilken är nödvändig vid kontrollen av koncentrationer, skall upprättas med stor försiktighet, eftersom det inte är fråga om att undersöka tidigare händelser, avseende vilka det ofta förekommer ett stort antal uppgifter som gör det möjligt att förstå orsakerna, eller ens rådande omständigheter, utan om att förutse framtida händelser, vilka kan inträffa, med större eller mindre sannolikhet, såvida det inte antas ett beslut som förbjuder den planerade koncentrationen eller fastställer villkor för att genomföra den.
Prognosen utgör således en prövning av hur en koncentration kan ändra de faktorer som är avgörande för konkurrensen på en viss marknad, i syfte att kontrollera huruvida denna koncentration påtagligt skulle komma att hämma en effektiv konkurrens. En sådan prognos innebär att det är nödvändigt att föreställa sig olika händelseförlopp med beaktande av orsak och verkan för att kunna fastställa vilka förlopp som är troligast.
Vid bedömningen av en koncentration av konglomerattyp skall man i prognosen beakta dels en framtida tidsperiod, dels den hävstångseffekt som är nödvändig för att en effektiv konkurrens påtagligt skall hämmas, vilket innebär att händelseförlopp med beaktande av orsak och verkan är svåra att urskilja samt osäkra och svåra att fastställa. I detta sammanhang är kvalitén på de bevis som kommissionen framställer, för att visa att det krävs ett beslut om att en koncentration är oförenlig med den gemensamma marknaden, särskilt viktig. Dessa bevis skall nämligen styrka kommissionens bedömningar, enligt vilka den ekonomiska utveckling som denna institution grundar sig på är trolig, såvida inte ett sådant beslut antas.
(se punkterna 42–44)
3. Vid kommissionens bedömning av verkningarna av en koncentration av konglomerattyp är det nödvändigt att företa en fullständig bedömning av sannolikheten för konkurrensbegränsande beteenden vilka skulle kunna skapa en hävstångseffekt, det vill säga en bedömning med beaktande av såväl incitament till sådana beteenden som faktorer som kan minska eller till och med undanröja dessa incitament, inbegripet den omständigheten att beteendena kan vara rättsstridiga.
Det skulle emellertid strida mot det förebyggande syftet med förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer att kräva att kommissionen, för varje koncentrationsplan, skall bedöma i vilken mån incitamenten till konkurrensbegränsande beteenden skulle minska eller till och med undanröjas på grund av att ifrågavarande beteenden är rättsstridiga, på grund av sannolikheten för att de blir upptäckta, på grund av att de blir föremål för rättsliga åtgärder av behöriga myndigheter på såväl gemenskapsnivå som nationell nivå och på grund av de sanktionsåtgärder som skulle kunna bli följden.
En sådan bedömning skulle förutsätta en uttömmande och detaljerad bedömning av bestämmelserna i olika rättsordningar som kan vara tillämpliga och av den repressiva politik som de ger uttryck för. För att en sådan bedömning skall vara ändamålsenlig skall dessutom de omständigheter som kan kritiseras på grund av att de utgör en del av ett konkurrensbegränsande beteende framstå som mycket sannolika.
Därav följer att en bedömning, i samband med bedömningen av en koncentrationsplan, i syfte att fastställa att ett åsidosättande av artikel 82 EG är sannolikt och att förvissa sig om att åsidosättandet kommer att bli föremål för sanktionsåtgärder inom flera rättsordningar skulle vara alltför osäker. Bedömningen skulle inte heller ge kommissionen möjlighet att grunda sin bedömning på samtliga relevanta omständigheter i syfte att kontrollera om de utgör stöd för en sådan ekonomisk utveckling som en hävstångseffekt.
(se punkterna 74–77)
4. Åtaganden som kan medföra att en koncentration blir förenlig med den gemensamma marknaden och som föreslås av berörda företag skall vara av sådant slag att kommissionen kan dra slutsatsen att koncentrationen i fråga inte skapar eller förstärker en dominerande ställning i den mening som avses i artikel 2.2 och 2.3 i förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer. Av denna princip följer att det saknar betydelse om det föreslagna åtagandet kan betecknas som ett beteendeinriktat eller strukturellt åtagande och att det inte på förhand kan uteslutas att åtaganden som vid första anblicken förefaller vara beteendeinriktade, såsom att ett varumärke inte skall användas under en viss tid eller att utomstående konkurrenter skall få tillgång till en del av produktionskapaciteten i det företag som kommer till stånd genom koncentrationen, eller mera allmänt att tillträde skall ges till en väsentlig infrastruktur på villkor som inte är diskriminerande, också de hindrar att en dominerande ställning skapas eller förstärks.
(se punkt 86)
5. Det framgår av artikel 2.1 i förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer att kommissionen, när den bedömer huruvida en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden, skall ta hänsyn till flera faktorer såsom strukturen på alla de berörda marknaderna, den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag, de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas valmöjligheter, hinder för inträde på marknaden och utvecklingen av tillgång och efterfrågan.
Enbart den omständigheten att det förvärvande företaget redan har en mycket tydlig dominerande ställning på den berörda marknaden, även om detta utgör en viktig omständighet, är inte tillräcklig i sig för att motivera slutsatsen att en minskning av den potentiella konkurrensen mot detta företag innebär en förstärkning av dess ställning.
Den potentiella konkurrensen från en producent av substitut på en del av den berörda marknaden är nämligen endast en av flera faktorer som skall beaktas vid bedömningen av huruvida en koncentration kan förstärka en dominerande ställning. Det kan inte uteslutas att en minskning av den potentiella konkurrensen kan kompenseras av andra faktorer, så att den konkurrensställning som innehades av företaget med en dominerande ställning förblir oförändrad.
(se punkterna 125–127)