62002B0163

1. Interimistiskt förfarande - Sakprövningsförutsättningar - Upptagande till sakprövning av talan rörande huvudsaken - Saknar relevans - Gränser

(Artiklarna 242 EG och 243 EG, förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.1)

2. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställighet - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Allvarlig och irreparabel skada - Bevisbörda - Ekonomisk skada - Förlust av kunder - Situation där sökandebolagets existens är i fara

(Artiklarna 242 EG och 243 EG, förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

1. Frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning skall i princip inte prövas i ett interimistiskt förfarande för att inte föregripa prövningen av saken i målet. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att fastställa om vissa omständigheter föreligger som omedelbart gör det möjligt att dra slutsatsen att talan rörande huvudsaken, som ansökan om interimistiska åtgärder hänför sig till, kan prövas när det, såsom i detta fall, har hävdats att det är uppenbart att en sådan talan skall avvisas.

( se punkt 21 )

2. Frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet skall bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på sökanden att styrka att han inte kan avvakta utgången av målet i huvudsaken utan att behöva lida sådan skada. Även om det är riktigt att man för att styrka en allvarlig och irreparabel skada inte behöver bevisa att nämnda skada kommer att inträffa med absolut säkerhet utan att det räcker med att skadan är förutsebar med en tillräcklig grad av sannolikhet, är sökanden dock skyldig att bevisa de omständigheter som ligger till grund för antagandet att en sådan allvarlig och irreparabel skada kommer att inträffa.

En ekonomisk skada såsom förlust av kunder, vilket innebär en förlust av intäkter, kan inte anses som en irreparabel skada eller ens som en skada som är svår att avhjälpa, utom i undantagsfall, eftersom den senare kan ersättas ekonomiskt.

Med tillämpning av dessa principer kan ett uppskov med verkställigheten vara berättigat endast om det visar sig att sökandena i avsaknad av uppskovet skulle befinna sig i en situation där deras existens är i fara eller deras marknadsandelar ohjälpligt kan förändras.

( se punkterna 28-31 )

I mål T-163/02 R,

Montan Gesellschaft Voss mbH Stahlhandel, Planegg (Tyskland),

Jepsen Stahl GmbH, Nittendorf (Tyskland),

LNS - Lothar Niemeyer Stahlhandel GmbH & Co. KG, Essen (Tyskland),

Metal Traders Stahlhandel GmbH, Düsseldorf (Tyskland),

företrädda av advokaten K. Friedrich, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Forman och R. Raith, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en ansökan om dels uppskov med verkställigheten av kommissionens förordning (EG) nr 560/2002 av den 27 mars 2002 om införande av provisoriska skyddsåtgärder mot import av vissa stålprodukter (EGT L 85, s. 1), dels att rätten skall förordna om de övriga interimistiska åtgärder som den finner nödvändiga,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande

Beslut

Tillämpliga bestämmelser

1 Artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 3285/94 av den 22 december 1994 om gemensamma importregler och om upphävande av förordning (EG) nr 518/94 (EGT L 349, s. 53; svensk specialutgåva, område 11, volym 37, s. 223) har följande lydelse:

"1. Bestämmelserna i denna avdelning hindrar inte att övervakningsåtgärder enligt artikel 11-15 eller provisoriska skyddsåtgärder enligt artikel 16-18 när som helst kan vidtas.

Provisoriska skyddsåtgärder skall vidtas

- om ett omedelbart ingripande är nödvändigt under kritiska omständigheter då dröjsmål skulle kunna orsaka skada som vore svår att avhjälpa, och

- det preliminärt fastställts att det finns klara bevis för att ökad import har orsakat eller hotar att orsaka allvarlig skada.

2. Varaktigheten av de provisoriska åtgärderna får inte överstiga 200 dagar.

...

4. Kommissionen skall genast vidta de undersökningsåtgärder som fortfarande är nödvändiga.

5. Om de provisoriska skyddsåtgärderna avbryts i avsaknad av allvarlig skada eller hot om allvarlig skada, skall de tullar som uppburits till följd av de provisoriska åtgärderna så snart som möjligt automatiskt återbetalas. Förfarandet i artikel 235 och följande artiklar i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ... skall tillämpas."

2 Den 27 mars 2002 antog kommissionen förordning (EG) nr 560/2002 om införande av provisoriska skyddsåtgärder mot import av vissa stålprodukter (EGT L 85, s. 1, nedan kallad den ifrågasatta förordningen).

3 Artonde skälet i den ifrågasatta förordningen har följande lydelse:

"Kommissionen har preliminärt fastställt att det finns tydliga bevis på att importen av 15 av de berörda produkterna under den senaste tiden ökat plötsligt, kännbart och kraftigt. Dessa produkter är olegerade varmvalsade ringar eller rullar, olegerad varmvalsad plåt, olegerat varmvalsat smalt band, legerade varmvalsade platta produkter, kallvalsad plåt, elektroplåt (annan än kornorienterad elektroplåt), bleckprodukter, kvartoplåt, bredplattstänger, stänger av olegerat handelsstål och lätta profiler, stänger av legerat handelsstål och lätta profiler, armeringsstänger, tråd av rostfritt stål, rördelar (>lt> 609,6 mm) och flänsar (andra slag än av rostfritt stål). Dessa produkter kallas nedan för 'de 15 berörda produkterna'."

4 I trettiosjätte skälet i den ifrågasatta förordningen anges följande:

"Kommissionen har på grundval av sin preliminära analys preliminärt fastställt att gemenskapens producenter, för var och en av de 15 berörda produkterna, hotas av en betydande allmän försämring av sin ställning som är tydligt förestående. Det förväntas att faktisk allvarlig skada kommer att inträffa till och med ännu snabbare till följd av ... Förenta staternas meddelande om åtgärder den 5 mars och till följd av införandet av dessa åtgärder."

5 Under rubriken "Form och nivå på de provisoriska åtgärderna" anges i sextiofemte och sextiosjätte skälet följande:

"(65) Genom att vidta provisoriska skyddsåtgärder försöker kommissionen förhindra att allvarlig skada och skada som vore svår att avhjälpa vållas gemenskapens producenter till följd av en omläggning av handeln, samtidigt som den öppenhet som kännetecknar gemenskapsmarknaden behålls i mån av möjlighet och importflödet upprätthålls på den nuvarande historiskt sett höga nivån.

(66) I enlighet med gemenskapens internationella skyldigheter bör de provisoriska åtgärderna vara tullåtgärder som gäller var och en av de 15 berörda produkterna. För att bevara importflödet till gemenskapen på den nuvarande historiskt sett höga nivån bör åtgärderna utgöras av tullkvoter som när de överskrids medför skyldighet att betala en tilläggstull. I syfte att se till att alla traditionella leverantörer har tillträde till gemenskapsmarknaden bör dessa kvoter baseras på genomsnittet av den årliga importnivån för åren 1999-2001 plus 10 %. Eftersom tullkvoterna kommer att gälla i sex månader bör de fastställas till hälften av den årliga siffran."

6 Enligt artikel 1 i den ifrågasatta förordningen gäller följande:

"1. En tullkvot öppnas härmed för import till gemenskapen av var och en av de 15 berörda produkter som anges i bilaga 3 (definierade genom hänvisning till de KN-nummer som avgivits för dem) från och med den dag då denna förordning träder i kraft till och med dagen före motsvarande dag sex månader senare.

2. Den konventionella tullsatsen för dessa produkter enligt rådets förordning (EG) nr 2658/97, eller eventuella förmånstullsatser, skall fortsätta att gälla.

3. Sådan import av dessa produkter som överskrider volymen för den relevanta tullkvoten enligt bilaga 3, eller i avsaknad av en ansökan om befrielse, skall omfattas av en tilläggstull enligt bilaga 3 för den produkten. Tilläggstullen skall tillämpas på den importerade produktens tullvärde.

..."

7 I artikel 3 anges att "[t]ullkvoterna skall förvaltas av kommissionen och medlemsstaterna i enlighet med förvaltningssystemet för tullkvoter enligt artiklarna 308a-308c i förordning (EEG) nr 2454/93, senast ändrad genom förordning (EG) nr 993/2001".

8 Artikel 308a i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 1427/97 (EGT L 196, s. 31), har följande lydelse:

"1. Förvaltningen av tullkvoter som öppnas genom en gemenskapsbestämmelse skall i avsaknad av bestämmelser av annat innehåll ske enligt den kronologiska ordning i vilken deklarationerna för övergång till fri omsättning inkommit.

2. När tullmyndigheterna godkänner en deklaration för övergång till fri omsättning som omfattar en giltig ansökan från deklaranten om att utnyttja en tullkvot skall den berörda medlemsstaten genom kommissionen ta ut en kvantitet motsvarande deklarantens behov ur tullkvoten.

3. Medlemsstaterna skall inte inkomma med några ansökningar om uttag förrän de villkor som fastställs i artikel 256.2 och 256.3 är uppfyllda.

4. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 8 skall tilldelningar beviljas av kommissionen på grundval av den dag då den berörda deklarationen för övergång till fri omsättning inkom och i den utsträckning den återstående kvantiteten i den berörda tullkvoten så medger. Turordningen skall fastställas i enlighet med den kronologiska ordning i vilken deklarationerna inkommit.

5. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål meddela kommissionen alla giltiga ansökningar om uttag. Det datum som avses i punkt 4 samt den ansökta mängden i den tillämpliga tulldeklarationen skall samtidigt anges.

6. För tillämpning av punkterna 4 och 5 skall kommissionen fastställa löpnummer om sådana inte föreskrivs i den gemenskapsbestämmelse genom vilken en tullkvot öppnas.

7. Om de begärda kvantiteterna är större än den återstående mängden i en tullkvot skall tilldelning ske i förhållande till de begärda kvantiteterna.

...

9. När en ny tullkvot öppnas skall kommissionen inte bevilja några uttag före den elfte arbetsdagen efter det att den bestämmelse genom vilken tullkvoten inrättas offentliggjorts.

10. Medlemsstaterna skall omedelbart återföra outnyttjade uttagna kvantiteter till kommissionen. Om ett felaktigt uttag som motsvarar en tullskuld på högst 10 ecu upptäcks efter den första månaden efter utgången av den berörda tullkvotens giltighetsperiod är det inte nödvändigt att återföra detta till kommissionen.

11. Om tullmyndigheterna ogiltigförklarar en deklaration för övergång till fri omsättning för varor som är föremål för en ansökan om utnyttjande av en tullkvot skall hela ansökan avseende dessa varor annulleras. Den berörda medlemsstaten skall omedelbart till kommissionen återföra alla kvantiteter som uttagits från kvoten med avseende på dessa varor.

..."

9 Den 3 juni 2002 antog kommissionen förordning (EG) nr 950/2002 av den 3 juni 2002 om ändring av den ifrågasatta förordningen (EGT L 145, s. 12). Andra skälet i nämnda förordning har följande lydelse:

"... För att det även i fortsättningen skall vara möjligt att obehindrat utnyttja tullkvoterna, samtidigt som det är nödvändigt att se till att tullskulder som uppstår vid överskridande av dessa tullkvoter betalas, anser kommissionen därför att tullmyndigheterna inte bör vara skyldiga att begära säkerhet för dessa produkter förrän 75 % av den ursprungliga volymen av de berörda tullkvoterna har förbrukats."

10 Artikel 3 i den ifrågasatta förordningen ändrades i enlighet härmed.

Förfarandet

11 Sökandena har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 27 maj 2002, med stöd av artikel 230 fjärde stycket EG väckt talan om dels ogiltigförklaring av den ifrågasatta förordningen, dels ersättning för skada som sökandena påstår sig ha lidit till följd av att den ifrågasatta förordningen antagits.

12 Sökandena har även, genom särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 29 maj 2002, ansökt om dels uppskov med verkställigheten av den ifrågasatta förordningen, dels att rätten skall förordna om de övriga interimistiska åtgärder som den finner nödvändiga.

13 Den 19 juni 2002 inkom kommissionen med yttrande över förevarande ansökan om interimistiska åtgärder.

14 Mot bakgrund av de omständigheter som framgår av handlingarna i målet, anser rätten att den förfogar över samtliga nödvändiga uppgifter för att kunna pröva förevarande ansökan om interimistiska åtgärder, utan att dessförinnan höra parterna.

Rättslig bedömning

15 Med stöd av bestämmelserna i artiklarna 242 EG och 243 EG samt artikel 4 i rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom av den 24 oktober 1988 om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (EGT L 319, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 89), i dess ändrade lydelse enligt rådets beslut 93/350/Euratom, EKSG, EEG av den 8 juni 1993 (EGT L 144, 1993, s. 21; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 21), kan förstainstansrätten, om omständigheterna så kräver, förordna om uppskov med verkställigheten av en omtvistad rättsakt eller förordna om andra nödvändiga interimistiska åtgärder.

16 I artikel 104.1 första stycket i rättegångsreglerna föreskrivs att en ansökan om uppskov med verkställighet av en rättsakt endast kan prövas om sökanden har väckt talan om prövning av rättsakten vid förstainstansrätten. Denna bestämmelse är inte endast en formföreskrift utan förutsätter att talan rörande huvudsaken, på vilken det interimistiska yrkandet grundar sig, verkligen kan prövas av förstainstansrätten.

17 I artikel 104.2 i rättegångsreglerna föreskrivs att det i en ansökan om interimistiska åtgärder skall anges de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumus boni juris). Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att en ansökan om uppskov skall ogillas när ett av villkoren inte är uppfyllt (beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 oktober 1996 i mål C-268/96 P(R), SCK och FNK mot kommissionen, REG 1996, s. I-4971, punkt 30). I förekommande fall kan även en avvägning mellan de föreliggande intressena göras i ett interimistiskt förfarande (beslut meddelat av domstolens ordförande den 29 juni 1999 i mål C-107/99 R, Italien mot kommissionen, REG 1999, s. I-4011, punkt 59).

Huruvida ansökan om interimistiska åtgärder kan tas upp till sakprövning

Parternas argument

18 Sökanden har gjort gällande att talan rörande huvudsaken kan upptas till prövning i sak. Med hänsyn till att sökandena erhåller leveranser från tredje land av sådana stålprodukter som avses i den ifrågasatta förordningen och att de slutit långvariga avtal med sina leverantörer, är de, i enlighet med senare rättspraxis, nämligen förstainstansrättens dom av den 3 maj 2002 i mål T-177/01, Jégo-Quéré mot kommissionen (REG 2002, s. II-2365), direkt och personligen berörda av den nämnda förordningen.

19 Kommissionen anser att ansökan om interimistiska åtgärder skall avvisas eftersom det är uppenbart att talan rörande huvudsaken, som denna ansökan hänför sig till, inte kan tas upp till sakprövning. Kommissionen har härvid gjort gällande att sökandena inte berörs personligen, på sätt som avses i artikel 230 fjärde stycket EG, av den ifrågasatta förordningen eftersom den sistnämnda är tillämplig på identiskt sätt på alla inom gemenskapen som importerar de femton stålprodukter som avses i denna förordning. Sökandena är därför inte behöriga att väcka talan om ogiltigförklaring av denna.

20 Kommissionen har dessutom hävdat att sökandena inte heller är direkt berörda av den ifrågasatta förordningen. Kommissionen har i detta hänseende hänvisat till förstainstansrättens ordförandes beslut av den 15 februari 2000 i mål T-1/00, Hölzl m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. II-251).

Rättens bedömning

21 Enligt fast rättspraxis skall frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning i princip inte prövas i ett interimistiskt förfarande för att inte föregripa prövningen av saken i målet. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att fastställa om vissa omständigheter föreligger som omedelbart gör det möjligt att dra slutsatsen att talan rörande huvudsaken, som ansökan om interimistiska åtgärder hänför sig till, kan prövas, när det, såsom i detta fall, har hävdats att det är uppenbart att en sådan talan skall avvisas (beslut av domstolens ordförande av den 27 januari 1988 i mål 376/87 R, Distrivet mot rådet, REG 1988, s. 209, punkt 21, och av den 13 juli 1988 i mål 160/88 R, Fédération européenne de la santé animale m.fl. mot rådet, REG 1988, s. 4121, punkt 22, samt beslut av förstainstansrättens ordförande av den 15 mars 1995 i mål T-6/95 R, Cantine dei colli Berici mot kommissionen, REG 1995, s. II-647, punkt 26, av den 22 december 1995 i mål T-219/95 R, Danielsson m.fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II-3051, punkt 58, och av den 30 juni 1999 i mål T-13/99 R, Pfizer Animal Health mot rådet, REG 1999, s. II-1961, punkt 121).

22 Rätten kan i förevarande fall vid en första anblick inte se att den ifrågasatta förordningen berör sökandena direkt och att de är behöriga att yrka att den skall ogiltigförklaras med stöd av artikel 230 fjärde stycket EG. Detta eftersom de, vid en första anblick, endast åläggs tilläggstull om kommissionen vägrat tilldela dem en tullkvot. Betalning av tilläggstull förutsätter i sin tur att den beviljade tullkvoten förbrukats eller att ansökan om befrielse inte har gjorts. Vad däremot gäller yrkandena om ersättning för skada som påstås ha lidits till följd av att den ifrågasatta förordningen antagits finns inget som hindrar att denna talan tas upp till prövning i sak. Följaktligen skall förevarande ansökan om interimistiska åtgärder tas upp till prövning i sak.

Kravet på skyndsamhet

Parternas argument

23 Sökandena har begränsat sig till att göra gällande att de riskerar att lida allvarlig och irreparabel skada om den ifrågasatta förordningen tillämpas omedelbart. Detta förhållande är följden av att sökandena, efter att de tullkvoter för import som fastställts genom den ifrågasatta förordningen har förbrukats, ser sig helt förhindrade, på grund av tilläggstullarna, att fortsätta med den import som krävs för deras fortsatta ekonomiska verksamhet och detta i synnerhet då det i den nämnda förordningen inte föreskrivs någon särskild regel för import av stålprodukter som kommer från ett särskilt tredje land.

24 Sökandena har anfört att, till följd av den ifrågavarande förordningen och av de importrestriktioner och kostnader som tillkommer, avtal som en av dem ingått har sagts upp av dess viktigaste leverantörer och de leveranser som skulle göras till denne har skjutits upp. De andra sökandena fruktar liknande reaktioner från sina leverantörers sida.

25 Kommissionen har hävdat att sökandena inte har visat att de riskerar att lida allvarlig och irreparabel skada om det begärda uppskovet med verkställigheten inte beviljas.

26 Kommissionen har i sitt yttrande särskilt understrukit att sökanden inte har lagt fram preciserade uppgifter som kan styrka deras påståenden.

27 Den har dessutom hävdat, vad gäller de tullkvoter som fastställts genom den ifrågasatta förordningen, att vid datumet den 5 maj 2002 hade ingen tilläggstull betalats och de nämnda tullkvoterna hade i genomsnitt utnyttjats till endast tio procent.

Rättens bedömning

28 Det följer av fast rättspraxis att frågan huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet skall bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på sökanden att styrka att han inte kan avvakta utgången av målet i huvudsaken utan att behöva lida sådan skada (beslut av domstolens ordförande av den 12 oktober 2000 i mål C-278/00 R, Grekland mot kommissionen, REG 2000, s. I-8787, punkt 14, beslut av förstainstansrättens ordförande av den 15 juli 1998 i mål T-73/98 R, Prayon-Rupel mot kommissionen, REG 1998, s. II-2769, punkt 36, och av den 20 juli 2000 i mål T-169/00 R, Esedra mot kommissionen, REG 2000, s. II-2951, punkt 43).

29 Även om det är riktigt att man för att styrka en allvarlig och irreparabel skada inte behöver bevisa att nämnda skada kommer att inträffa med absolut säkerhet utan att det räcker med att skadan är förutsebar med en tillräcklig grad av sannolikhet, är sökanden dock skyldig att bevisa de omständigheter som ligger till grund för antagandet att en sådan allvarlig och irreparabel skada kommer att inträffa (beslut av domstolens ordförande av den 14 december 1999 i mål C-335/99 P(R), HFB m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. I-8705, punkt 67, av den 25 juli 2000 i mål C-377/98 R, Nederländerna mot parlamentet, REG 1998, s. I-6229, punkt 51, och beslutet i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 15).

30 Den av sökandena påstådda allvarliga och irreparabla skadan utgörs av ekonomisk skada, det vill säga förlust av kunder. Denna skada är av ekonomisk art, med hänsyn till det faktum att den består i en förlust av intäkter. Emellertid är det vedertaget att en rent ekonomisk skada inte kan anses som en irreparabel skada eller ens som en skada som är svår att avhjälpa, utom i undantagsfall, eftersom den senare kan ersättas ekonomiskt (beslut av domstolens ordförande av den 18 oktober 1991 i mål C-213/91 R, Abertal m.fl. mot kommissionen, REG 1991, s. I-5109, punkt 24, och beslut av förstainstansrättens ordförande av den 7 november 1995 i mål T-168/95 R, Eridania m.fl. mot rådet, REG 1995, s. II-2817, punkt 42).

31 Med tillämpning av dessa principer kan det begärda uppskovet under förevarande omständigheter vara berättigat endast om det visar sig att sökanden i avsaknad av uppskovet skulle befinna sig i en situation där dess existens är i fara eller dess marknadsandelar ohjälpligt kan förändras.

32 Rätten erinrar emellertid om vad som anges i sextiosjätte skälet i den ifrågasatta förordningen, nämligen att dessa tullkvoter baseras på genomsnittet av den årliga importnivån för åren 1999-2001 plus 10 %, i syfte att se till att alla traditionella leverantörer har tillträde till gemenskapsmarknaden, och att tullkvoterna endast skulle gälla i sex månader. Det framgår dessutom av handlingarna i målet att ingen tilläggstull hade betalats den 5 maj 2002 och att de nämnda tullkvoterna vid samma tidpunkt i genomsnitt hade utnyttjats till endast tio procent (se bilaga 25 till ansökan om interimistiska åtgärder).

33 Mot denna bakgrund konstaterar rätten att den skada som sökandena befarar är en skada av helt hypotetisk karaktär eftersom den grundar sig på framtida och osäkra händelser, nämligen att kommissionen kommer att tilldela dem tullkvoter som uppenbarligen understiger deras import till gemenskapen under åren 1999, 2000 och 2001 (se, för ett liknande resonemang, beslut av förstainstansrättens ordförande av den 15 juli 1994 i mål T-239/94 R, EISA mot kommissionen, REG 1994, s. II-703, punkt 20, av den 2 december 1994 i mål T-322/94 R, Union Carbide mot kommissionen, REG 1994, s. II-1159, punkt 31, av den 15 januari 2001 i mål T-241/00 R, Le Canne mot kommissionen, REG 2001, s. II-37, punkt 37, samt av den 20 december 2001 i mål T-214/01 R, Bank für Arbeit und Wirtschaft mot kommissionen, REG 2001, s. II-3993, punkt 66).

34 Rätten understryker dessutom att kommissionen skall fastställa om det behövs skyddsåtgärder eller ej inom en tidsfrist på nio månader från den 28 mars 2002, det vill säga det datum då tillkännagivandet om inledande av en undersökning om skyddsåtgärder rörande import av vissa stålprodukter, inklusive de femton som berörs av den ifrågasatta förordningen, offentliggjordes. Om sådana inte behövs och om de provisoriska skyddsåtgärderna avbryts i avsaknad av allvarlig skada eller hot om allvarlig skada, skall, enligt artikel 8.5 i förordning nr 3285/94, de tullar som uppburits till följd av de provisoriska åtgärderna så snart som möjligt automatiskt återbetalas.

35 Av ovanstående följer att sökandena inte förmått styrka att de lider allvarlig och irreparabel skada om uppskov med verkställigheten inte beviljas.

36 Kravet på skyndsamhet är följaktligen inte uppfyllt. Förevarande ansökan skall därför avslås utan att det är nödvändigt att ta ställning till huruvida de andra villkoren för att uppskov med verkställigheten skall beviljas är uppfyllda.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

följande beslut:

1) Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2) Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.