1. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av ett gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga – Tredimensionellt varumärke – En dryckesförpacknings form
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.1 b)
2. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av ett gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga, är deskriptiva eller allmänt förekommande – Undantag – Uppnå särskiljningsförmåga till följd av användning – Bedömningskriterier
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 7.3)
1. Ett tredimensionellt varumärke saknar särskiljningsförmåga, i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, som utgörs av en genomskinlig flaska som är fylld med en gul vätska och som har en lång hals i vilken en citronskiva med grönt skal är fastsatt, vilket har sökts registrerat för öl, mineral- och kolsyrat vatten och fruktjuicer i klass 32 enligt Niceöverenskommelsen, samt för restauranger, barer och snackbarer i klass 42 enligt Niceöverenskommelsen. Anledningen till att nämnda varumärke saknar särskiljningsförmåga är att det består av en kombination av olika beståndsdelar, vilka var och en kan vara allmänt förekommande i handeln för att presentera de varor och tjänster som avses i registreringsansökan och vilka saknar särskiljningsförmåga i förhållande till dessa produkter och tjänster. Det sätt på vilket dessa beståndsdelar har kombinerats kan inte heller anses ge varumärket särskiljningsförmåga.
(se punkterna 30, 32, 35 och 36)
2. För att ett gemenskapsvarumärke skall uppnå särskiljningsförmåga till följd av ett varumärkes användning krävs enligt artikel 7.3 i förordning nr 40/94 för det första att åtminstone en betydande andel av målgruppen på grund av varumärket kan ange att varorna eller tjänsterna härrör från ett visst företag. De omständigheter som skall föreligga för att kravet på särskiljningsförmåga till följd av användning skall anses vara uppfyllt, kan emellertid inte fastställas enbart på grundval av allmänna och abstrakta uppgifter, såsom bestämda procentsatser.
För det andra krävs det för att ett varumärke skall kunna registreras med stöd av artikel 7.3 i förordning nr 40/94 att det visas att varumärket till följd av användning har uppnått särskiljningsförmåga i den väsentliga del av gemenskapen där sådan förmåga saknas enligt artikel 7.1 b, c och d i denna förordning.
För det tredje skall, vid bedömningen av huruvida varumärket i ett enskilt fall har uppnått särskiljningsförmåga till följd av användning, hänsyn tas till sådana faktorer som bland annat den marknadsandel som varumärket innehar, hur ofta, hur länge och på hur stort geografiskt område detta varumärke har använts, hur stora investeringar som har gjorts av företaget för att marknadsföra det. Lämplig bevisning i detta hänseende är bland annat yttranden från handelskammare och andra yrkessammanslutningar samt opinionsundersökningar.
För det fjärde skall varumärket ha uppnått särskiljningsförmåga till följd av användning innan ansökan om varumärke inges.
(se punkterna 42–45)