FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)
den 15 juli 2004
Förenade målen T-180/02 och T-113/03
Georgios Gouvras
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tjänstemän – Tjänsteplacering – Förflyttning i tjänstens intresse – Ändring med retroaktiv verkan av anställningssort och av de förmåner av finansiellt slag som hör samman med denna – Återkrav av det belopp som utbetalats utan grund – Bosättningsbidrag och dagtraktamente – Överföring till annan plats än tjänstgöringsorten av en del av lönen”
Fullständig text på franska II - 0000
Saken: Talan om, i mål T-180/02, ogiltigförklaring av kommissionens beslut att med retroaktiv verkan från den 1 november 2000 och för den tid som uppehållandet, i tjänstens intresse, av annan tjänst varade, fastställa sökandens anställningsort till Aten, att återkalla hans rätt till utlandstillägg och till årlig ersättning för resekostnader och att korrigera hans lön med den koefficient som är fastställd för Grekland, liksom dess beslut att återkräva det belopp som utbetalats utan grund, och, i mål T-113/03, ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte bevilja sökanden bosättningsbidrag och dagtraktamente för den tid han i tjänstens intresse uppehöll annan tjänst i Aten och inte heller flyttningsbidrag då hans tjänsteplacering ändrades till Luxemburg, liksom av beslutet att begränsa den del av hans lön som kunde överföras till anställningsorten Luxemburg till 35 procent under den tid han uppehöll annan tjänst.
Avgörande: Kommissionens beslut av den 30 april 2002 ogiltigförklaras i den mån det innebär att sökanden inte beviljas bosättningsbidrag med anledning av dennes förflyttning till Aten. De övriga yrkanden om ogiltigförklaring som har anförts i målen T-180/02 och T-113/03 ogillas. Kommissionen skall, i båda målen, bära sin rättegångskostnad och ersätta en tredjedel av sökandens rättegångskostnad. Sökanden skall, i båda målen, bära två tredjedelar av sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse –Tjänstemannens rätt att bli hörd – Rätten till försvar – Omfattning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 38 a)
2. Tjänstemän – Uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse – Tjänstgöringsort – Bestämmande
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 38 d, f och g)
3. Tjänstemän – Återkrav av belopp som utbetalats utan grund – Villkor – Uppenbart felaktig utbetalning – Tjänsteman som uppehåller annan tjänst i tjänstens intresse i sitt ursprungsland – Utbetalning av bosättningsbidrag och tillämpning av korrigeringskoefficienter för tidigare tjänstgöringsort
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 38 d, et 85)
4. Tjänstemän – Administrationens omsorgsplikt – Omfattning – Gränser
5. Tjänstemän – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Tjänsteman som uppehåller annan tjänst i tjänstens intresse i sitt ursprungsland – Utbetalning av lön inklusive utlandstillägg till den tidigare tjänstgöringsorten – Situation som inte skapar berättigade förväntningar vad avser bestämmande av tjänstgöringsort
6. Tjänstemän – Ersättning för utgifter – Bosättningsbidrag – Byte av tjänstgöringsort – Tjänsteman som uppehåller annan tjänst i tjänstens intresse men vars familj inte har flyttat med denne – Rätt till ersättning – Återförening med familjen i den tidigare tjänstgöringsorten – Ersättning skall ej utbetalas
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 20; bilaga VII, artikel 5)
7. Tjänstemän – Ersättning för utgifter – Dagtraktamente – Föremål – Villkor för beviljande
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 20; bilaga VII, artikel 10)
8. Tjänstemän – Uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse – Fördyrade levnadsomkostnader på grund av uppehållande av annan tjänst i tjänstens intresse – Begrepp
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 38 d)
9. Tjänstemän – Lön – Regelbunden överföring till annat land än tjänstgöringslandet – Institutionerna har satt ett tak – Lagenligt att bestämma ett tak på 35 procent av nettolönen
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 17)
10. Tjänstemän – Lön – Överföring till annat land än tjänstgöringslandet – Artikel 17.2 c i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna – Överföring i undantagsfall – Berättigande – Total täckning för regelbundna utgifter – Omfattas ej – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 17. 2 c)
1. Om en tjänsteman skall omplaceras för att uppehålla en annan tjänst i tjänstens intresse, vilket, till skillnad från omplacering på egen begäran, beslutas av tillsättningsmyndigheten och kan ske mot den berörde tjänstemannens vilja, skall administrationen informera denne därom och bereda denne tillfälle att yttra sig, innan den fattar sitt beslut, enligt principen om rätten till försvar. Administrationen har härvid uppfyllt sina förpliktelser om den, vad avser en tjänsteman som på grund av sin tjänstegrad kan antas ha god kunskap om administrativa förfaranden och förfaranden enligt tjänsteföreskrifterna, endast anger de viktigaste omständigheterna kring den tänkta omplaceringen, varvid tjänstemannen har möjlighet att begära ytterliga upplysningar.
(se punkterna 74 och 76)
Hänvisning till förstainstansrätten den 28 februari 1996, T-15/95, do Paço Quesado mot kommissionen, REGP 1996, s. I-A-57 och II-171, punkt 30; förstainstansrätten den 30 maj 2001, T-348/00, Barth mot kommissionen, REGP 2001, s. I-A-119 och II-557, punkt 33
2. Tjänstgöringsorten för en tjänsteman som uppehåller annan tjänst i tjänstens intresse är den nya tjänstgöringsorten, med fullständiga konsekvenser därav för utlandstillägg och korrigeringskoefficienter. Bestämmelserna i artikel 38 i tjänsteföreskrifterna om bibehållande av tjänst och sammanlagd lön för tjänstemannen vid hans ordinarie institution är neutrala vad avser bestämmande av den omplacerade tjänstemannens tjänstgöringsort, eftersom de endast syftar till att denne skall bibehålla sina rättigheter. Tjänsten är således ett funktionellt och inte geografiskt koncept.
(se punkterna 81 och 82)
3. För återbetalning av felaktigt utbetalda belopp krävs enligt artikel 85 i tjänsteföreskrifterna att den person som mottagit beloppet varit medveten om den felaktiga utbetalningen eller att felet varit så uppenbart att han borde ha varit medveten om den felaktiga utbetalningen.
Den felaktiga utbetalningen bero på slarv eller underlåtenhet från administrationens sida och kan avse en lång tidsperiod. Att en tjänsteman som uppehåller annan tjänst i tjänstens intresse i det land där han är medborgare under flera månader erhåller ersättning som är knuten till fel tjänstgöringsort, närmare bestämt att utlandstillägg utbetalas och korrigeringskoefficienten för den ursprungliga tjänstgöringsorten tillämpas på hans lön, innebär en felaktig utbetalning. Enligt principen om bibehållen sammanlagd lön i artikel 38 i tjänsteföreskrifterna skall den omplacerade tjänstemannen kompenseras av värdinstitutionen om den totala ersättning från den tjänst som han uppehåller är lägre än den som följer av hans lönegrad och löneklass vid hans ordinarie institution och den får inte leda till att administration betalar ut ersättningar och förmåner som den omplacerade tjänstemannen inte har rätt till.
En sådan felaktig utbetalning befriar inte den berörde från varje skyldighet till reflektion eller kontroll och en normalt uppmärksam tjänsteman som anses känna till reglerna för hans lön bör upptäcka den. Även om administrationen inte är tydlig och tar flera månader på sig att uttala sig om den berördes rättigheter, kan en normalt uppmärksam tjänsteman med lång erfarenhet och hög tjänstegrad inte vara okunnig om att utlandstillägg skall utbetalas vid utlandstjänstgöring i den mening som avses i artikel 4 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.
(se punkterna 102, 104, 106, 107, 110 och 111)
Hänvisning till domstolen den 24 juni 1976, 56/75, Elz mot kommissionen, REG 1976, s. 1097, punkterna 19 och 20; förstainstansrätten den 10 februari 1994, T-107/92, White mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑41 och II-143, punkt 33
4. Administrationens omsorgsplikt gentemot sina anställda innebär att myndigheten, när den fattar beslut som rör en tjänstemans situation, skall ta hänsyn till samtliga de omständigheter som kan vara avgörande för dess beslut och därvid beakta inte enbart tjänstens intresse utan även den berörde tjänstemannens. Denna omsorgsplikt får emellertid inte leda till att administrationen åsidosätter att skyddet för tjänstemannens rättigheter och intressen alltid begränsas av att gällande regler skall iakttas.
(se punkt 123)
Hänvisning till domstolen den 31 mars 1992, C-255/90 P, Burban mot parlamentet, REG 1992, s. I-2253, punkt 7; förstainstansrätten den 27 mars 1990, T-123/89, Chomel mot kommissionen, REG 1990, s. II-131, punkt 32; förstainstansrätten den 16 mars 1993, T-33/89 och T-74/89, Blackman mot parlamentet, REG 1993, s. II-249, punkt 96
5. En tjänsteman kan inte åberopa åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar annat än om administrationen har gett honom tydliga försäkringar.
Att administrationen tillfälligt har fortsatt att, till en tjänsteman som upprätthåller annan tjänst i tjänstens intresse i den stat där han är medborgare, betala den lön, inklusive utlandstillägg, som gäller för det land där tjänstemannen tidigare arbetade innebär inte att administrationen har fattat ett implicit beslut att han härvid anses fortsätta tjänstgöra där, vilket skulle innebära en fördel för honom.
(se punkterna 127, 130 och 132)
Hänvisning till Chomel mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 26; förstainstansrätten den 30 november 1994, T-498/93, Dornonville de la Cour mot kommissionen, REGP 1994, s. I-A-257 och II-813, punkt 46
6. Enligt artikel 5.1 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna skall bosättningsbidrag betalas till en tjänsteman som styrker att han har varit tvungen att byta bostadsort för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 20 i tjänsteföreskrifterna. En tjänsteman som uppehåller annan tjänst i tjänstens intresse och som varit tvungen att installera sig på annan ort än där han tidigare arbetade, medan hans familj bor kvar där, har rätt till detta bidrag vad gäller hans flytt till den nya tjänstgöringsorten. Han har däremot inte rätt till detta bidrag när han återvänder till den ursprungliga tjänstgöringsorten där hans familj fortfarande bor, när omplaceringen upphör.
(se punkterna 156, 157 och 161)
7. Dagtraktamentet i artikel 10 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna syftar till att kompensera en tjänsteman för dennes utgifter och olägenheter i samband med att han har varit tvungen att resa till tjänstgöringsorten och tillfälligt bosätta sig där samtidigt som han tills vidare behåller sin tidigare bostad på rekryteringsorten eller den ort där han tidigare har tjänstgjort. Traktamentet skall inte utbetalas till en tjänsteman som inte har haft några utgifter på grund av tillfällig bosättning.
(se punkterna 163 och 165)
Hänvisning till domstolen den 5 februari 1987, 280/85, Mouzourakis mot parlamentet, REG 1987, s. 589, punkt 9; förstainstansrätten den 10 juli 1992, T‑63/91, Benzler mot kommissionen, REG 1992, s. II-2095, punkt 20; förstainstansrätten den 18 december 1997, T-57/96, Costantini mot kommissionen, REGP 1997, s. I-A-495 och II-1293, punkt 40
8. Den ersättning som enligt artikel 38 d i tjänsteföreskrifterna skall betalas till tjänsteman som upprätthåller annan tjänst i tjänstens intresse för att tillfälligt tjänstgöra utanför sin institution för dennes extra kostnader syftar inte till att kompensera för tillämpning av andra bestämmelser i tjänsteföreskrifterna. Att tjänstemannen förlorar sitt utlandstillägg och att korrigeringskoefficienten för det nya tjänstgöringslandet tillämpas kan således inte anses utgöra kostnader i den mening som avses i denna bestämmelse. Endast verkliga utgifter kan betecknas som extra kostnader på grund av omplaceringen.
(se punkt 195)
Hänvisning till domstolen den 14 januari 1982, 56/81, Novi mot kommissionen, REG 1982, s. 1, punkt 7
9. Enligt artikel 17 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna har en tjänsteman möjlighet att göra överföringar av en del av lönen och gemenskapsinstitutionerna befullmäktigas att bestämma villkoren för dessa överföringar, varvid de ges visst utrymme för eget skön. Att ett tak sätts som inte föreskrivs i tjänsteföreskrifterna är inte olagligt i sig av den enda anledningen att så har skett genom en underordnad rättslig norm.
Att sätta ett tak på 35 procent av nettolönen för regelbundna överföringar utgör inte ett överskridande av utrymmet för eget skön. Detta tak framstår inte som uppenbart oproportionerligt eftersom det handlar om ett undantag från regeln att de belopp som skall utbetalas till en tjänsteman skall utbetalas där tjänstemannen tjänstgör och där han antas ha sina utgifter, i den valuta som gäller där.
(se punkterna 201-203)
Hänvisning till Elz mot kommissionen, nämnd ovan, punkterna 11-15; förstainstansrätten den 15 december 1992, T-75/91, Scaramuzza mot kommissionen, REG 1992, s. II-2557, punkt 44; förstainstansrätten den 26 oktober 1993, T-6/92 och T-52/92, Reinarz mot kommissionen, REG 1993, s. II-1047, punkterna 71-74
10. Artikel 17.2 c i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna avser inte regelbundna överföringar som högst får uppgå till 35 procent av nettolönen utan rena undantagsbetalningar som vederbörligen har styrkts. En tjänsteman kan således inte åberopa denna bestämmelse för att täcka samtliga regelbundna utgifter som tjänstemannen har i ett annat land än det han tjänstgör i. Regeln förefaller restriktiv och med hänsyn till att det är fråga om en undantagsregel har administrationen per definition ett stort utrymme för eget skön i hur denna tillämpar regeln.
(se punkterna 206-209)