1.: Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Tolkning contra legem av villkoret att det är nödvändigt att vara personligen berörd – Otillåtet
2.: Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Parlamentets rättsakt som utan åtskillnad avser dess nuvarande eller dess framtida ledamöter – Avvisning
3.: Europeiska gemenskaperna – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Rättsakter med allmän giltighet – Nödvändigt för fysiska eller juridiska personer att få till stånd en prövning av giltigheten genom en invändning om rättsstridighet eller en begäran om förhandsavgörande
4.: Gemenskapsrätt – Principer – Rätten till ett verksamt rättsligt skydd – Avvisning av talan som väckts av vissa ledamöter av Europaparlamentet mot en rättsakt av institutionen om ändring av dess arbetsordning beträffande interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) – Åsidosättande av nämnda princip – Föreligger inte

1.: En fysisk eller juridisk person kan endast väcka talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som inte utgör ett beslut som är riktat till denne, om rättsakten berör denne, inte bara direkt utan också personligen. Tolkningen av artikel 230 fjärde stycket EG kan således inte medföra att sistnämnda villkor, vilket uttryckligen föreskrivits i fördraget, inte tillämpas utan att gemenskapsdomstolarna därmed överskrider gränserna för sin behörighet enligt fördraget.

2.: En rättsakt av parlamentet som utan åtskillnad avser dem som var parlamentsledamöter när rättsakten trädde i kraft och dem som senare kan komma att inneha samma befattningar berör inte vissa parlamentsledamöter personligen i den mening som avses i artikel 230 EG.
: En sådan rättsakt är nämligen utan tidsbegränsning tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för allmänt och abstrakt angivna personkretsar, utan att särskilt påverka vissa parlamentsledamöter.
: Denna slutsats påverkas inte av att domstolen tillåter att en talan om ogiltigförklaring av en allmän rättsakt väcks av personer vars specifika situation skulle beaktas av den som ligger bakom rättsakten. Det är nämligen, med hänsyn till en sådan rättsakt som den som avses ovan, inte möjligt att anse att vissa parlamentsledamöter befinner sig i någon specifik situation som gör det möjligt att särskilja dem från andra berörda parlamentsledamöter, inte ens med beaktande av de rättigheter och skyldigheter som är kännetecknande för deras ställning, och som därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till.

3.: Genom å ena sidan artiklarna 230 EG och 241 EG, och å andra sidan artikel 234 EG, har det i fördraget inrättats ett fullständigt system av rättsmedel och förfaranden för att säkerställa kontrollen av att de rättsakter som antas av gemenskapsinstitutionerna är lagenliga. Denna kontroll har anförtrotts gemenskapsdomstolen. I detta system har fysiska eller juridiska personer, som på grund av de begränsningar av deras talerätt som föreskrivs i artikel 230 fjärde stycket EG inte kan föra talan direkt vid domstolen angående en allmän rättsakts giltighet, möjlighet att åberopa att en sådan rättsakt är ogiltig, antingen inför EG-domstolen enligt artikel 241 EG eller inför nationell domstol, och därvid förmå denna, som själv saknar behörighet att pröva giltigheten av gemenskapens rättsakter, att begära förhandsavgörande från EG-domstolen angående denna fråga.

4.: Det finns inte något som tyder på att vissa ledamöter av Europaparlamentet helt skulle sakna ett verksamt rättsligt skydd om de inte tilläts att väcka talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av ett beslut av parlamentet om ändring av arbetsordningen, till följd av antagandet av det interinstitutionella avtalet mellan parlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).
: De bestämmelser i beslutet som avser samarbetet med OLAF eller informationen till OLAF har nämligen, oavsett bestämmelsernas exakta räckvidd, till syfte att ålägga parlamentsledamöterna skyldigheter. I varje enskilt fall åligger det således i första hand ledamöterna att antingen fullgöra dessa skyldigheter eller underlåta att iaktta dem, om de är övertygade om att de kan göra detta utan att åsidosätta gemenskapsrätten. Om en parlamentsledamot i ett konkret fall intar sistnämnda hållning, kan eventuella senare rättsakter som parlamentet vidtar i förhållande till denna ledamot och som går denna person emot i princip bli föremål för domstolsprövning.
: När det gäller de olika åtgärder som OLAF kan se sig nödsakad att vidta vid utövandet av sina utredningsbefogenheter, finns det ingenting som tyder på att parlamentsledamöterna, när sådana åtgärder i synnerhet påverkar vissa av dem, helt skulle sakna ett verksamt rättsligt skydd i förhållande till dessa åtgärder, eftersom reglerna om gemenskapsdomstolarnas behörighet, oavsett om det gäller att väcka direkt talan vid dessa eller att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EG-domstolen på initiativ av en nationell domstol, skall tolkas bland annat mot bakgrund av principen om rätt till ett verksamt rättsligt skydd.


1
: Tillämpliga bestämmelser
2
3


4


5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56

1 –: Rättegångsspråk: tyska.

Skouris	Jann	Gulmann
Cunha Rodrigues	Rosas	La Pergola
Puissochet	Schintgen	Macken
Colneric		von Bahr

Dom