1. Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar – Behörighet vid konsumenttvister– Artikel 13 första stycket punkt 3 i konventionen – Villkor för tillämplighet – Talan väckt av en konsument med hemvist i en medlemsstat om att ett postorderföretag med säte i en annan medlemsstat skall förpliktas att till konsumenten utge en förespeglad vinst – Talan som saknar koppling till ett avtal om tillhandahållande av varor eller tjänster utgör inte en talan om avtal i den mening som avses i nämnda bestämmelse
(Konventionen av den 27 september 1968, artikel 13 första stycket punkt 3)
2. Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar – Särskilda behörigheter – Behörighet i fråga om avtal – Talan om avtal – Begrepp – Talan väckt av en konsument med hemvist i en medlemsstat om att ett postorderföretag med säte i en annan medlemsstat skall förpliktas att till konsumenten utge en förespeglad vinst – Omfattas – Villkor – Försändelse adresserad till konsumenten i vilken den namngivne konsumenten uppges ha vunnit priset – Konsumentens accepterande av säljarens erbjudande och krav på utgivande av vinsten. – Vinstutbetalningen är inte beroende av att varor beställs och varor har inte heller beställts – Saknar betydelse
(Konventionen av den 27 september 1968, artikel 5 punkt 1)
1. Artikel 13 första stycket punkt 3 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde, enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde, enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde och enligt konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde, är endast tillämplig när följande tre villkor är uppfyllda. För det första skall sökanden vara en slutlig, enskild konsument som inte utövar affärsmässig verksamhet eller yrkesverksamhet, för det andra skall talan avse ett avtal mellan konsumenten och säljaren om tillhandahållande av varor eller tjänster, vilket har gett upphov till ömsesidiga och av varandra beroende skyldigheter mellan parterna, och för det tredje skall de två särskilda villkoren i artikel 13 första stycket punkt 3 a och b vara uppfyllda.
I en situation i vilken en säljare riktat sig till konsumenten genom att skicka ett personligt meddelande till honom med löfte om att ett pris skulle utbetalas och genom att skicka en katalog med tillhörande beställningssedel, i vilken säljarens varor bjöds ut till försäljning i den konventionsstat där konsumenten har hemvist, i syfte att förmå denna att acceptera säljarens erbjudande, men i vilken säljarens åtgärder inte resulterat i att ett sådant avtal som avses i artikel 13 första stycket punkt 3 i konventionen, vilket ger upphov till ömsesidigt bindande förpliktelser, ingicks mellan konsumenten och säljaren, kan en talan som väckts av konsumenten i syfte att förmå säljaren att utge priset följaktligen inte anses avse avtal i den mening som avses i nämnda artikel.
(se punkterna 34, 36 och 38)
2. Behörighetsreglerna i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde, enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde, enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde och enligt konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde, skall tolkas på följande sätt:
–En talan som väckts av en konsument, med stöd av den nationella rätten i den konventionsstat där han har sin hemvist, om att ett postorderföretag med säte i en annan konventionsstat skall förpliktas att utge ett förespeglat pris till konsumenten utgör en talan som avser avtal i den mening som avses i artikel 5.1 i nämnda konvention, när postorderföretaget, i syfte att förmå konsumenten att beställa varor från företaget, har skickat ett personligt meddelande till konsumenten vars innehåll har förlett denne att tro att ett pris skulle utbetalas om han returnerade det ”utbetalningsbesked” som företaget hade bifogat, och konsumenten har accepterat säljarens villkor och krävt utbetalning av den utlovade vinsten.
–Den dubbla omständigheten att vinstutbetalningen inte är beroende av att konsumenten beställer varor och att konsumenten faktiskt inte heller har beställt några varor saknar däremot betydelse för ovannämnda tolkning, trots att försändelsen i fråga också innehöll en reklamkatalog med företagets varor och en ”icke-bindande beställningskupong”.
(se punkt 61 samt domslutet)