1. Passivitetstalan - Upphörande av passiviteten efter det att talan väckts - Föremålet för talan har bortfallit - Anledning saknas att döma i målet
(Artiklarna 87 EG, 88 EG och 232 EG)
2. Förfarande - Rättegångskostnader - Anledning saknas att döma i saken mot bakgrund av att kommissionen fattat beslut efter det att passivitetstalan väckts - Beslutet fattat i rimlig tid - Vardera parten skall bära sin kostnad
(Artikel 87.6 i förstainstansrättens rättegångsregler)
1. Kommissionen har beslutat att en skattelättnad inte skall anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG och således tagit ställning, i den mening som avses i artikel 232 andra stycket EG, efter det att talan väckts om att förstainstansrätten skall fastställa att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 232 EG, genom att inte pröva en uppmaning att inleda ett förfarande för granskning av statligt stöd enligt artiklarna 87 EG och artikel 88 EG avseende skattelättnader och genom att inte fatta beslut inom två månader. Det saknas således anledning att döma i saken.
( se punkterna 1, 5, 6, 11 och 12 )
2. När en passivitetstalan saknar föremål, och det således saknas anledning att döma i saken, till följd av att kommissionen efter att talan väckts fattar ett beslut som medför att det inte längre föreligger någon sådan passivitet, och det beslutet fattas inom en tidsfrist som, med hänsyn till frågornas komplexitet, är rimlig, får förstainstansrätten, inom ramen för den befogenhet som den bestämmelsen ger, besluta att vardera parten bär sina egna rättegångskostnader.
( se punkterna 13 och 15-18 )