1. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Krav på skyndsamhet - Fumus boni juris - Kumulativ karaktär - Avvägning mellan samtliga berörda intressen - Rättens utrymme för skönsmässig bedömning i förfaranden om interimistiska åtgärder
(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
2. Interimistiskt förfarande - Sakprövningsförutsättningar - Huruvida talan i huvudsaken kan tas upp till prövning - Saknar relevans - Gränser
(Artikel 242 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
3. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Allvarlig och irreparabel skada - Bevisbörda
(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
4. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Allvarlig och irreparabel skada - Ekonomisk skada - Situation i vilken sökandens existens äventyras - Bedömning i förhållande till situationen för den koncern som bolaget befinner sig i
(Artiklarna 242 EG och 243 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
1. I artikel 104.2 i rättegångsreglerna föreskrivs att en ansökan om interimistiska åtgärder skall ange de omständigheter som ställer krav på skyndsamhet och de faktiska och rättsliga grunder på vilka den begärda åtgärden omedelbart framstår som befogad (fumis boni juris). Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att det inte kan förordnas om interimistiska åtgärder när ett av villkoren inte är uppfyllt. Rätten skall även i förekommande fall göra en avvägning mellan de föreliggande intressena.
Vid denna helhetsbedömning förfogar domstolen som prövar en ansökan om en interimistisk åtgärd över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning och är fri att med avseende på de särskilda omständigheterna i fallet i fråga avgöra sättet att pröva om dessa olika villkor är uppfyllda, liksom i vilken ordning denna prövning skall utföras, då det inte i någon bestämmelse i gemenskapsrätten föreskrivs ett i förväg upprättat analysschema för bedömningen av om det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder.
( se punkterna 11 och 12 )
2. Frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning skall i princip inte prövas i ett interimistiskt förfarande för att inte föregripa prövningen av saken i målet. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att fastställa om vissa omständigheter föreligger som gör det möjligt att omedelbart avgöra huruvida talan rörande huvudsaken, som yrkandet om interimistiska åtgärder hänför sig till, kan prövas, när det har hävdats att det är uppenbart att en sådan talan inte kan tas upp till prövning.
( se punkt 16 )
3. Kravet på skyndsamhet avseende en ansökan om interimistiska åtgärder skall bedömas med beaktande av att det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden åsamkas allvarlig skada som inte kan avhjälpas. Det ankommer på den senare att bevisa att han inte kan avvakta utgången av talan i huvudsaken utan att lida skada av denna art. Inom ramen för en ansökan om ett interimistiskt förfarande behöver det för att styrka en allvarlig och irreparabel skada inte bevisas att nämnda skada kommer att inträffa med absolut säkerhet, utan det räcker med att skadan är förutsebar med en tillräcklig grad av sannolikhet. Sökandena är dock skyldiga att bevisa de omständigheter som ligger till grund för antagandet att en sådan allvarlig och irreparabel skada kommer att inträffa.
( se punkterna 21 och 22 )
4. När rätten prövar en begäran om uppskov med verkställigheten skall en skada av ekonomisk art inte anses irreparabel eller ens som en skada som är svår att avhjälpa eftersom den kan ersättas ekonomiskt. Om dessa principer tillämpas är ett begärt uppskov med verkställigheten endast befogat om det visar sig att sökanden i avsaknad av denna åtgärd kan komma att befinna sig i en situation där bolagets existens kan sättas i fara. Bedömningen av sökandens faktiska situation kan bland annat ske med hänsyn till hur den koncern som sökanden tillhör fungerar.
( se punkterna 23, 24 och 27 )